Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘utsatt situation’

Ett inlägg om sysselsättning.


 

Flatmopp

”Niklas” fick moppa gratis.

Idag läste jag en riktigt bra och intressant artikel i UppsalaTidningen – senaste numret med artikeln hittar du här – signerad Fredrik Dahlström. Ja, den är så intressant att jag gärna själv hade skrivit den. Bra är den för att den tar upp nåt angeläget och riktigt sjukt fel: det här att arbetslösa får jobba gratis, det så kallade fas 3.

Det sägs att tanken med fas 3 är att hjälpa arbetssökande att komma in på arbetsmarknaden. En väg till jobb, alltså. I artikeln i UppsalaTidningen berättar ”Niklas”, alias en Uppsalabo i 40-årsåldern med småbarn, om sina upplevelser som fas 3-deltagande städare hos företaget Svensk Kommuntjänst AB. ”Niklas” säger att han fick fem minuters introduktion och sen hink och svabb.

OK, hur svårt kan det vara att städa trappor?

undrar du kanske. Ja svårt och svårt… Har man varit arbetslös länge (det har man när man hamnar i fas 3) behöver man ordentlig introduktion OCH handledning. ”Niklas” fick inte handledning heller. I hans arbetslag ingick inte ens nån ordinarie personal. 

Enligt reglerna för fas 3 ska arbetet inte ersätta ordinarie personal som ju får lön för jobbet. Samtidigt ska ett fas 3-jobb var så arbetslikt som möjligt. Enligt verksamhetschefen Kjell Karlsson vid Svensk Kommuntjänst AB har en handledare från företaget varit på plats. Vidare menar han att ”Niklas” med flera inte har ersatt ordinarie arbetskraft eftersom de utförde ett tillfälligt uppdrag. Men hur tillfälligt är ett uppdrag? Företaget får ju hela tiden just uppdrag. Och om man anlitar en underleverantör, i det här fallet ett gäng fas 3-människor, bör man väl betala den leverantören? Jag förespråkar nämligen lön för utfört arbete, gör inte du? (<== retorisk fråga)

Fas 3-städarna blev alltmer missnöjda , men fick bara mer städjobb. Och så fick de höra att de var omotiverade. Hot om utebliven ersättning (aktivitetsstöd eller försörjningsstöd är det nog som avses, även om det står a-kassa i artikeln. Jag tror inte att man får a-kassa i fas 3.) kom också från företaget. Genom att meddela Arbetsförmedlingen/motsvarande instans att deltagarna inte sköter sig kan deltagarna bli av med de futtiga pengarna som aktivitetsstöd och försörjningsstöd (existensminimum) ger.

Knuten näve

Man utsätts för hot om utebliven ersättning redan från början.

Just dessa hot är man utsatt för redan i början som arbetssökande när man får a-kassa – trots att vi är många som har betalat vår a-kasseavgift varje månad i hela vårt yrkesverksamma liv (även när vi är arbetslösa – och får ersättning från… a-kassan…). Visst är det bra med en viss press på sig att aktivt söka jobb, men jag är väldigt less på att det hela tiden förutsätts att man är ute efter att lura till sig pengar och sko sig på systemet. Det är liksom inte värt det. Min a-kassa är mindre än en tredjedel av den lön jag hade på min senaste visstidsanställning. Aktivitetsstöd och försörjningsstöd är ännu lägre. Vem kan leva på detta i längden? Inte nog med att det är förnedrande och socialt isolerande att gå utan jobb länge, det är förödande för ens ekonomi. De ynka slantar man får i ersättning är inte värda att försöka lura till sig, de räcker ju inte. Jag vill dessutom påminna om att a-kassan inte är höjd på 13 år.

Det finns bra företag och empatiska arbetsgivare som vill ge människor en chans. Gynna dessa! Men straffa de företag som skoningslöst utnyttjar människor i en utsatt situation! Vidare efterlyser jag bättre kontroll av företag som erbjuder fas 3-jobb. Och ansvaret för den kontrollen borde rimligtvis bäras av Arbetsförmedlingen, som ju är den gemensamma nämnaren i detta.


Känner du till nåt bra företag/organisation som ger långtidsarbetslösa vettig sysselsättning utan att utnyttja dem för gratisjobb? Tipsa gärna i en kommentar nedan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dom som avkunnas idag.


För några år sen
gick en ganska populär dokusåpa på TV3, Sjukhuset. Jag följde den när den gick på vardagskvällar, eftersom jag då var anställd inom organisationen som visades upp i TV. Min dåvarande chef tittade inte på den, h*n tyckte inte att det var viktigt.

Viktigt eller ej, det gick som det gick: några anhöriga till en patient hann avlida innan avsnittet där h*n medverkade visades i TV. Fem veckor efter personens bortgång visades avsnittet där h*n var med, nånting som förstås chockade de anhöriga. I inslaget som sändes syns inte patientens ansikte. Men kroppen syns och rösten hörs. Följden blev att de anhöriga stämde organisationen som medverkade i dåkusopan och begärde ett skadestånd på 375 000 kronor.

Produktionsbolaget har hävdat att det fått godkännande av patienten, som sen alltså avled. Vidare har det även funnits informationslappar i Sjukstugan i Backens lokaler. Dessa lappar har i sig inneburit ett godkännande eftersom patienterna ju har kunnat läsa dem och därpå  meddelat om de inte vill medverka i inspelningen av TV-programmet när de har varit patienter på sjukhuset. De anhöriga hävdar att de inte har godkänt nånting alls.

Omoraliskt eller inte, men spontant känner jag ju att det borde ha funnits vettiga rutiner kring en sån här medverkan. Patienterna befinner sig i en utsatt situation, de är sårbara. Och som anhörig skulle jag inte vilja vara med om chockupplevelsen att höra eller se delar av min närstående på TV efter att denn* har avlidit. Enligt Karin Andersson, som har skrivit en vass och bra krönika om det hela i lokalblaskan har den ansvariga organisationen inte tagit sitt ansvar. Dessutom tycker jag att det låter som om uttalat sig väldigt bedrövligt i ärendet. Karin Andersson skriver:

Att sedan hävda att de sörjande “kunde ha stängt av”, att mannen “kunde ha sagt nej” på grund av att man satt upp lappar på väggarna eller att det blir skattebetalarna som får punga upp om landstinget skulle förlora i rätten (Aftonbladet 26/11)… 

Nej, återigen får man skämmas för att Sjukstugan i Backen och dess organisation inte tar sitt ansvar. Om några av direktörerna avstod delar från sina skyhöga löner räcker det gott och väl till att betala det lilla skadestånd de anhöriga har begärt.

Tills Sjukstugan i Backen backar och tar sitt ansvar äger de min feta, svarta bak.

Svart bak

Sjukstugan i Backen får en svart bak av Tofflan tills Sjukstugan backar och tar sitt ansvar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg med artikellänk!


I morse såg jag en storflinande man
på bild i lokalblaskan. Det var chefen för Arbetsförmedlingens kontor i Knivsta  – nu finns artikeln att läsa här! Det kontor som på sätt och vis inte finns. Eller det finns, men det är inte bemannat – där sker arbetsförmedling på distans. Märkligt nog har kontoret en chef ändå. Ett sätt för Arbetsförmedlingen att minska antalet arbetslösa? Skämt åsido, jag blir lite fundersam när jag läser sånt här.

Skälet till att jag blir fundersam, eller för att tala klarspråk, negativ till arbetsförmedling på distans är att jag tycker att det är ytterligare ett sätt för Arbetsförmedlingen att slippa möta människor som söker arbete. Människor som ofta behöver träffa nån handläggare personligen för att prata om sitt jobbsökeri och bli lite peppad. Det är inte alls samma sak att bli peppad av en person i Karlstad, tror jag det var, via en datorskärm… Ofta behöver man prata om lokala frågor och hur bra känner en arbetsförmedlare i ett helt annat län till ens hemlän då?

Nej, det här känns som ytterligare ett sätt för Arbetsförmedlingen att distansera sig från personer som behöver personlig kontakt. Tanken är att föra samman arbetssökande och arbetsförmedlare, men jag ser det hela som en fortsättning på den distansering Arbetsförmedlingen redan 2009 arbetade enligt. Då var jag själv aktiv arbetssökande och fick känna på distanseringen – min första handläggare, som jag hade i cirka ett halvår, träffade jag aldrig. Jag skulle rapportera var sjätte eller var åttonde vecka (jag minns inte) till henne – via e-post. Skrämmande! 

Vad är ni rädda för på Arbetsförmedlingen??? De flesta arbetssökande är vanliga människor precis som ni, men de befinner sig i en utsatt situation och behöver verkligen personlig kontakt, hjälp och peppning. Tänkte ni på det, eller, när ni öppnade distanskonstoret i Knivsta???

En svart bak för arbetsförmedling på distans.


Livet är kort.

Read Full Post »

Sedan ett tag tillbaka har regeringen diskuterat en ny fotolag. Det förslag som har legat gäller olovlig fotografering. Men i ett senare förslag har man ändrat olovlig till kränkande. Brottet kan ge upp till två års fängelse.

Frågan är bara vad som menas med kränkande. Det handlar om bilder tagna i smyg av till exempel avklädda kvinnor eller övergrepp som sen har lagts ut på internet. Det ska vara

[…] en illasinnad handling mot en individ som befinner sig i en utsatt situation. […] 

Men det är varken fotograf eller individ som avgör vad som är kränkande. Det ska domstolen göra!

Även platsen för fotograferingen har ändrats. I det tidigare förslaget handlade det om bostaden, omklädningsrum, toaletter och liknande. Nu kan kränkningen göras var som helst.

Det som har gjort att den nya lagen har dröjt är att man inte vill begränsa fotografers och journalisters arbete.

Inskränkningar vad gäller fotografering – skydd eller hot mot yttrandefriheten?


Nu har jag inte läst förslaget
och det ska till lagrådet för granskning innan riksdagen fattar beslut. Men jag hoppas att lagen är tydlig. Och att den inte inskränker yttrandefriheten. Självklart vill jag inte se övergrepp på film eller foto på nätet. Det jag menar är att det ibland kan vara svårt att avgöra vad som är kränkande fotografering och utsatt situation. Det kan ju vara så att jag fotar Fästmön när hon tappar byxorna hemma. Men jag vet inte om min handling är illasinnad. Fast det klart… hon skulle ju befinna sig i en utsatt situation… Och jag skulle kunna känna mig kränkt och utsatt om Anna fotar mig och alla mina dubbelhakor syns. Men grejen är, om jag tolkar det hela rätt, att det varken är upp till Anna eller mig att avgöra det hela – utan domstolen… Det känns liiite… långsökt… Jag är också rädd att den här lagen är ett steg i riktningen att begränsa yttrandefriheten… Vad tycker du???

Read Full Post »

En ny dag idag. Jag trodde inte jag skulle sluta vara arg och ledsen efter gårdagen, men det känns faktiskt lättare idag.

Före klockan åtta betalade jag in de 147 kronorna som SKTF:s a-kassa anser att jag är skyldig dem. Inte bara de 18 (!) kronorna jag fick påminnelse om igår. Man undrar om de har otroligt lite att göra där, för övrigt, eftersom de sitter och letar upp skulder på 18 kronor på folk. Men sen ägnar de sig ju även åt att sitta och klura ut hotfulla formuleringar i skrift samt att träna sig i att vara oförskämd. Jag minns en av de första gångerna jag ringde dit. Då fick jag faktiskt prata med en kvinna som var trevlig. Men det var nog både första och sista gången. Sen en tid tillbaka snäser jag också och är oförskämd. Som man blir bemött bemöter man andra, liksom. Att vara trevlig, artig och ödmjuk är inget vinnande recept gentemot SKTF:s a-kassa. Då blir man bara ännu mer nertryckt – om man nu kan bli det i den utsatta situation som man befinner sig i som arbetssökande…

En ny dag på ett nytt läsår är det för vår skolpojke idag. Han var så fin i morse när mamma hade klätt honom i nya jeans och ny pikétröja, sin födelsedagskeps, sprajtans, vita gympadojor och den rödblåa ryggsäcken på ryggen. Lite spännande blir det, med nytt schema och kanske nya ämnen och vem vet, en och annan ny klasskompis, kanske.


Kontorskickan till vänster, skolpojken till höger ser lite morgontrötta ut.

                                                                                                                                                            Min morgon har fortsatt med jobbansökningar som har skickats iväg. Ett spännande jobb med tillträde vid årsskiftet var särskilt intressant. Vidare ska jag eventuellt under dagen börja inläsningen av det material jag fick med mig i en mapp inför min egen start den 1 september.

En del praktiskt arbete hemma har jag tänkt mig under dagen också. Jag behöver städa och tänkte starta med våtutrymmena idag för att ta dammning och dammsugning i morgon och på fredag.

I morgon bitti har jag ett möte, det sista, med min coach. Därefter blir det en tidig lunch med F som jag inte har sett på över ett halvår.

Fredagen har jag tänkt fortsätta städa om jag inte hinner klart i morgon eftermiddag. Och så blir det en shoppingtur till ICA Kvantum – för där finns ju chilibågar. Tokerian dissas alltså! Från och med nu blir det bara det nödvändigaste jag handlar på Willys. Kan de inte ha chilibågar i sitt sortiment, så… Sorry, men bye, bye! Jag kanske handlar nån mjölk ibland.

Read Full Post »