Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘direktör’

Ett inlägg i vilket Tofflan försöker se saker från den ljusa sidan.


Den här dan blev ju till en början rätt mörk.
Därför är det inte mer än rätt att jag gör nåt roligt i kväll – övar socialakrobatik i ett möte med en ny bekantskap. Men innan dess blir det en liten tur i omvärlden.

Gapande hundFlashmob på bibblan. Ha ha, jag älskar sånt här! Idag var det universitetets seniorkör som plötsligt brast ut i sång på stadsbiblioteket i Uppsala. Störtskönt! (Även om jag ju egentligen tycker att det ska vara tyst på bibliotek helst…)

Sjukhusmaten ska lagas i Uppsala och Enköping. Äntligen har politikerna lyssnat på patienternas klagomål på sjukhusmaten. Mat, som har lagats i Västerås sen 2009. Men 2015 går avtalet ut och till dess ska man bygga ett nytt kök vid Sjukstugan i Backens restaurang.

mobilförbudTuffare tag mot farligt beteende av bilförare. Äntligen kanske den kommer! Nu finns åtminstone ett förslag på en lag mot att sms:a i bilen. Eller att…

[…] förare inte får ägna sig åt aktiviteter som avleder uppmärksamheten från framförandet av ett fordon i sådan grad att det uppstår risk för trafikolyckor.[…]

I morse satt tamejtusan nio av tio bilförare med ratten i ena handen och en mobil i den andra. Inte konstigt om det då sker olyckor! Men att det är konstigt och dumt med ett förbud tycker… sossarna.

Svart bak American Apparel anmäls för sexism. Och jag hoppas att företaget blir fällt! Kvinnor och män i samma plagg – fast kvinnorna är halvnakna på företagets webbplats. Skäms! Svart bak!

Läckbergs nya ring värd 112 000. Men så roligt för henne då! Att hon har råd med en sån ring som kostar lika mycket som en direktörs månadslön vid Sjukstugan i Backen. Eller nästan ungefär fyra och en halv månadslön för en undersköterska. (Ja, jag tycker att det är liiite äckligt. Men jag är inte avundsjuk!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med TV-avgifterna verkar ha blivit snurrigt värre! Jag skrev om det för nästan ett år sen, då i samband med att ett förslag om att dra in avgiften via skatter var på gång. Då som nu tycker jag att det vore bekvämt att få det hela administrerat via skattsedeln, eftersom man inte skulle märka av det så mycket. Men jag drog iväg i tanken och tyckte att man också skulle ha rätten att gå ur Sveriges Television, Sveriges Radio och/eller Utbildningsradion om man inte har TV eller dator med internetuppkoppling.

På tv
Vad är det för skit på TV i kväll?


Förslaget kom så småningom till hösten men röstades ner.
Idén till förslaget härstammade från Finland. Men i vårt land skulle TV-avgiften bestå av en individuell radio- och TV-avgift, beräknad utifrån vars och ens beskattningsbara inkoms­t.  I princip ”alla” var kritiska. Naturligtvis de inblandade aktörerna – Radiotjänst aviserade uppsägningar – och såväl sossar som moderater tyckte att det var fel att pengarna skulle dras in via Skatteverket.

Nu är det snart dags igen, i alla fall, för så som vi har det idag är ingen nöjd med. Varken folk eller riksdagspartier tycker att det är OK med Radiotsjänsts rutiner att ta ut TV-avgift för paddor och mobilerKulturministern förväntas tillsätta en ny expertkommitté som ska utreda saken igen. Beslutet fattas sen i riksdagen.

Jag förstår fortfarande inte vad det är som känns så farligt att just Skatteverket skulle hantera avgifterna. Det känns bara smidigt och logiskt för mig. Att sen avgiften är inkomstrelaterad anser jag självklart. För den som inte har nån eller bara en liten inkomst kan ju inte betala lika mycket som en direktör vid Sjukstugan i Backen, eller hur?!

Hur tycker DU  att vi ska göra med TV-avgifterna i Sverige framöver???


Livet är kort.

Read Full Post »

Är det nånting vi människor behöver så är det att ha nånstans att ta vägen. Nånstans att bo. De hemlösa kan snart se fram emot varmare tider, men de är lik förbannat utan nånstans att ta vägen, att bo. Ett eget hem. Och hur många halvgamla ”barn” bor inte kvar hemma hos mamma och/eller pappa därför att de helt enkelt inte kan bo nån annanstans.? Hur kul är det liksom att vara 25 – 30 bast och vara mambo? Det finns säkert söner och döttrar som tycker att det är livet på en pinne och får full service av sin/a förälder/föräldrar. Men nog vill väl de flesta av oss vara vuxna när vi är vuxna, så att säga?

Istappar
Vi behöver bo – även om det är på otursnumret 13…


Såväl villapriserna
som priserna på bostadsrätter ökar igen. Det beror bland annat på att det fortfarande är så låga räntor, men också på att det är brist på bostäder. Enligt en ledare i lokalblaskan flyttar 35 000 människor till Stockholm varje år – men det byggs bara 8 000 nya lägenheter. Nej, ekvationen går inte ihop alls. Här i Uppsala byggs det visserligen flest hyresrätter i Sverige, sägs det. Det handlar om 1 500 – 2 000 under fyra år. Och det är ju hyresrätter som troligen är mest lockande när man är ung och inte har hunnit spara ihop till grundplåten för en bostadsrätt eller en villa.

Samtidigt som det byggs många nya lägenheter undrar i alla fall jag vem som har råd att bo där. För inte är det just nån ung person eller knappt nån medelinkomsttagare heller, snarare direktörer och dess likar. Såna med månadslöner över 70 papp, liksom.

Bostadsbidrag är det visst bara barnfamiljer som får numera. Så här står det på Försäkaringskassans webbplats:

[…] Barnfamiljer med låga inkomster kan få bostadsbidrag. […]

Men när barnen har blivit vuxna och förväntas ha både egen inkomst och egen bostad – trots att de inte har det – då stryps bostadsbidraget. Och nåde den som har fått 50 kronor för mycket! Det ska betalas tillbaka – med ränta! Strunt samma då om man fortfarande har bostadsbidrag. Har man fått för mycket tidigare år ska man göra rätt för sig. Försäkringskassan ger och Försäkringskassan tar.

Den som lever på sjukersättning eller aktivitetsersättning har inte råd att bo. Bostadsbidrag får man som sagt inte om man inte har barn, men pensionärer, som oftast inte har småbarn, men låga inkomster och dessutom betalar mer i skatt – vem sa att livet är rättvist? – kan ansöka om bostadstillägg hos Pensionsmyndigheten. Alltid något…


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning! Läskig bild i slutet – på ett sår utan stygn!!!


Nej, det blir inga
spännande, uppkäftiga, irriterande, roliga, ironiska eller elaka blogginlägg från Tofflan nu för tiden. Bara en massa tjat om operation, sjukdom och återhämtning. Men passar det inte, så läs inte för fan!

Hela dan laddade jag för det här med att ta bort stygnen. Det handlade ju nämligen inte bara om det. Det handlade om huruvida jag behövde skotta framför garaget, om bilen ville starta, om jag pallade att köra. Jag kan säga att allt gick bra! Det var emellertid en Toffla på synnerligen skakiga ben som traskade iväg till garaget med lilla snöskyffeln i höger hand.

Det var ganska halt ute, men både att gå och köra bil gick galant! Sjukstugan i Backen bjuckar inte ens på p-avgifter på söndagar, det var det enda smolket i bägaren. Snåla, jävla ställe! Tänk om direktörerna som jobbar (?) där kunde betala sina reserverade parkeringsplatser så kunde vi andra, patienter och riktig personal, få lite lägre p-avgifter i stället?

På avdelningen mötte jag kloka och lugna Barbro. Pratade lite oro med henne, men blev lugnad. Syresättningen kollades och den var OK. Sprutan stacks i magen. Men först… stygnen. Eller agrafferna. De 23 klamrarna. De nöps bort på nåt sätt av en rejäl undersköterska – dock ingen härsig typ som den som slängde värmedynan på mitt operationssår! Varje agraff innebar att det nöp till, men undersköterskan som gjorde det var en riktig fena. Det tog bara ett par minuter!

Hemkommen igen var jag helt slut. Jag fick med mig gårdagens post upp i alla fall – den bestod av ett julkort. Tänk, den som kunde göra julmumma! Men jag har faktiskt två flaskor mumma från Systemet i kylen till i morgon!

Julmumma julkort

Julkort från vännen Mia.


Jag ringde förstås mamma,
men hon hade besök och bad att få ringa upp. Pratade i stället med Fästmön en liten stund. Jag var så lättad, men också så trött. Vi hade precis lagt på när det plingade på ytterdörren.

Mer blommor?

tänkte jag, men insåg att det inte hade ringt nån från nån blomsteraffär.

Utanför stod Annas snälla mamma och undrade varför jag inte hade ringt angående skjuts till sjukhuset! Men hon var inte arg på riktigt! Utan bara snäll. Jag fick en Janssons frestelse och en julklapp. Hon sa:

Ja, jag hörde att det var lite dåligt med aptiten!

Varken blomma eller klapp hade jag till henne, men ett par skumtomtar fick jag bjuda på i alla fall!

Ner i kökssoffan igen. En gammal bekanting ville spela Wordfeud och jag nappade efter en kort chatt.

Sen ringde mamma. Och pratade. Och pratade. Och pratade. Jag försökte säga att jag var väldigt trött, men fick till svar att jag inte behövde säga nåt, jag kunde ju lyssna… Vad säger man som svar på detta? Ja, min mamma kan vara rätt makalös ibland. Det är som att hon inte inser att nån annan har behov. Ibland är det bara hon som är numera Una och numera Una allena. Till sist fick jag i alla fall stopp på henne. Då hade hon berättat om ett telefonsamtal från en gammal jobbarkompis två gånger och lite annat. Julmat included. Jag höll på att somna. Jag har inga krafter. Och hon förstår inte. Jag tror att hon blev lite stött när jag äntligen kunde avbryta flödet. Men jag orkade inte höra mer.

Jag vilade lite och sen var jag faktiskt hungrig! Idag serverade New Village Kitchen ICA:s fiskgratäng med knäckemacka med Kalles randiga på.

Fiskgratäng o knäckemacka

Knäckemacka, ICAs fiskgratäng och röd mjölk i glaset!


Jag åt och fick i mig allt
– och mådde inte illa ett dugg. Om en liten stund ska jag värma på en halv mugg kaffe som är kvar sen förmiddagen. Här slänger vi inte bort nåt ät- eller drickbart i onödan, inte! Men först ska jag lägga mig på gästsängen och sträcka ut mig ordentligt – stygnlös…

Nu kan kackelmagade sluta läsa. De som gillar att frossa i kroppsliga äckligheter kan titta:

Stygnen är borta

Inte ett stygn kvar.


Vad händer hos dig i kväll? Griljerar du skinkan? Steker du revbensspjäll? Klär du granen? Skriv gärna en rad och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag hade jag min första sovmorgon på… låt mig se… på 13 dar. Skönt? Jajamens! Men vad händer? Jag vaknar klockan 3.55 och har ont. Lyckas till sist somna om för att bli väckt 6.05 av att det smälls (!) i ytterdörrar och sedvanlig unge ylar som en varg. Man undrar var man befinner sig när man vaknar till sånt en lördagsmorgon. Jag kan tala om: hemma hos mig. Men jag låg kvar och lyckades slumra lite. Vid 8.15-tiden gav jag upp. Min sovmorgon var slut.

Gissar att det blir så här i kväll i Fästmöns soffa… Frisyren skapad av Hårtomtarna.


Den enda vettiga
jag fick gjort igår kväll var att tvätta en maskin tjockis-svart. Maskinen var full, jag hade inte orkat tvätta ens på hela veckan. Måste gå ut med sopor idag också, trots att jag tvingade Anna att gå en sväng häromdan. Måste vara Sopmonstret som tömmer sitt skräp i mina sophinkar. Sopmonstret är kanske släkt med Strumpmonstret, det som jag tror gör att alla Klaras och mina strumpor försvinner..? Och så har vi Hårtomtarna, de som gör snygga frisyrer på en under natten. Som den jag visar upp ovan.

Jag sitter och läser lokalblaskan och avbryter mig då och då för att skriva några rader. Bland annat läser jag en debattartikel, signerad två sjukvårdspolitiker – en kristdemokrat, en moderat. De slår sig för bröstet över den valfrihet i vården de anser att de har varit med och infört. Och så hänvisar de till en undersökning gjord… i Stockholm. Men Stockholm är väl inte här??? Undersökningen visar, skriver de, att stockholmarna har fått mer vård för sina skattepengar. Dessutom har konkurrensen lett till bättre bemötande och service. Fast i det här länet bor inga stockholmare utan till exempel uppsalabor, enköpingsbor, tierpsbor med flera. Såna som kvinnan (tierpsbo) som inte får sin cancervård här i Uppsala därför att den organisation som ansvarar för länets hälso- och sjukvård, eller framför allt Sjukstugan i Backen, inte har nåt avtal med kliniken. Nej, till Frankrike vill man skicka henne i stället. Fast det pallar hon inte, hon har ju cancer i magen. Så nu ska hon betala sin vård här själv. Ovan nämnda organistion vägrar att ge henne en spänn. Vart tog valfriheten vägen i Uppsala län, hörrni??? Valfrihet, my ass… Det stavas prestige här i vårt län! 

Valfrihet om man vill opereras här hemma i stället för i Frankrike? Nej, prestige stavas det här i Uppsala län.


På Sjukstugan i Backen
fortsätter man att göra som man alltid har gjort – leva sitt eget liv – och anställer en ny chef i stället. Denna gång har man skapat en ny tjänst med titeln chefssjuksköterska. Innehavaren är en kvinna – därför ingen direktörstjänst? Jag bara undrar. Syftet med tjänsten är att

stärka ledningens vårdperspektiv

Tja, kan den nya chefen få ledningen att snabbt som attan skriva avtal så att ovan nämnda cancerpatient slipper betala för sin vård, då är jag den första att säga att den här tjänsten behövs!

Jag blir så upprörd att jag stannar till vid Köp & Sälj-annonserna. Bara för att glo på nåt neutralt. Inte för att jag har lust att shoppa nåt till hemma. Jag vill inte ens renovera, jag vill flytta. Flytta bort från alla puckon, fönsterbyten,  råtthål spikhål i väggarna… Det kändes extra starkt när jag skulle hänga min nya tavla…

Nu ska jag sluta såsa vid datorn och hoppa in i duschen först, frukostera sen innan jag far ut till Himlen. Nåt besök på KulturNatten lär det tyvärr inte bli för min del i år, men du som ska ner kanske kan kika på några saker från min lista? Det är framför allt Kittys utställning jag vill se!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det torsdag och då vet ju alla människor (ha, ha, ha, jag är mycket ironisk!) att Tofflan presenterar veckans lista över höjdpunkter (höst) och lågvattenmärken (hest). Veckans lista ser ut så här:

Höst


Hest


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse vaknade jag med klåda i ena örat och magont klockan 6.10. Jag kan tänka mig roligare sätt att vakna på en lördagsmorgon när man är ledig, men min lilla (nåja…) kropp ville väl härmed demonstrera att den har makten, inte mina mentala krafter. Så jag gick upp en stund, tog medicin, läste lite och jag sen för att göra ett försök att åtminstone slumra eller vila en stund till. Jag somnade. Som en sten. Drömde om konstiga saker och både mamma och pappa var med i drömmen, pappa iförd jeans och tuffa boots, nåt jag aldrig fick se honom i!

Runt tiotiden vaknade jag sen nästa gång – utan magvärk, men med en huvudvärk som fick mig att undra var jag var igår kväll, egentligen. (Jag var hemma och jag drack en starköl.) Dessutom hade jag clownfrisyr, det vill säga platt uppe på huvudet och yvigt vid sidorna. Fy så fult!

Ful frisyr. Notera rynkan mellan ögonbrynen som aviserar att jag har ont i huvudet.


Enda fördelen med att ha ont i huvudet,
förresten, är ju att man då vet, att man överhuvud(!)taget har ett huvud. Och det kan ju vara bra att känna till.

Jag rev ur lakanen ur sängen och tryckte på en maskin tvätt när jag hade tagit lite mer medicin. Förväntansfull stack jag ut armen genom ytterdörren och greppade lokalblaskan från dess hållare. Den var tjock. OTROLIGT tjock! Ja, inte min arm eller hållaren, utan tidningen, alltså. Och det var ju inte så konstigt med tanke på att den innehöll två bostadsbilagor och en reklambilaga. Resten var tämligen magert… Men jag tänker ändå kommentera tre saker som det skrivs om idag:

  1. direktörer
  2. en ny bok
  3. noppor på  kläderna.

Det första av dessa har jag redan kommenterat kort i ett inlägg, det andra har jag skrivit om i ett helt inlägg och det tredje tror jag inte att jag har nämnt nånsin.

Direktörer, ja… Det vimlar av dem på Sjukstugan i Backen, så jag förstår om pengarna inte räcker till varken vård eller vårdpersonal. I stället för att fundera över detta faktum har man i stället bytt ut direktören som varit ansvarig för pengarna mot en annan direktör, en kvinna mot en man, för övrigt. Ja, för nu är ju högsta hönset i Sjukstugan en tupp igen och såna måste ju, som bekant tuppa sig. Den före detta direktören fick besked om detta före sommaren, men som vanligt har hon inte fått veta varför. För den organisationen petar nämligen folk – på alla nivåer – tämligen godtyckligt och utan att ge några som helst skäl till varför. Det kan, i vissa fall, handla enbart om personkemi, vilket har lett till att synnerligen kompetenta personer har lämnat organisationen. (Vilken tur då att Sjukstugan har som policy att återanställa personer som har grumligt mjöl i påsarna!)

Den avpolletterade direktören har inte tidigare fått motta nån kritik för det arbete hon har utfört. Visserligen har Sjukstugan i många år dragits med stora underskott och tunga besparingskrav, men det kan ju knappast bero på dess ekonomidirektör. Eftersom jag väl känner till denna persons kompetens vet jag att hon har gjort bästa möjliga jobb efter de förutsättningar hon har haft. Men nu måste nya Tuppen visa sin potens kraft genom att offra nån. Och enklast är det då att välja en av hönorna, medan resten av kompistupparna sitter säkert på sina höga pinnar.

Nu måste ju nån sköta pengarna i stugan och då har man valt en man, förstås, med erfarenhet från privata näringslivet. Men han ska inte riktigt jobba med pengar utan som biträdande tupp till högsta tuppen. Pengar tycks vara av mindre vikt här, för de sysslor som handlar om pengar fördelas ut lite här och var på övrig personal. Ingen som tar ett samlat grepp om det hela, alltså, utan som sagt, det pytsas ut. Synnerligen märkligt, tycker jag som skattebetalare, och kan inte hjälpa att jag funderar över hur det här ska bli bättre när ingen tar helhetsansvar längre.

Tupp, tupp och ingen höna.


En ny bok…
Jepp, det är förstås Anna Ehns nya bok Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd som redan har recenserats på en blogg när dig. Lokalblaskan har här valt att låta en DN-kritiker recensera boken, eftersom Anna Ehn ju är anställd vid kulturredaktionen på lokalblaskan. Det är bra tänkt, tycker jag,  men tycker samtidigt att recensionen är tämligen intetsägande. Den består mest av en massa upprapningar av bokens story och det är väl inte riktigt det man vill ha ut av en recension?! Synd! Anna Ehns bok är värd bättre!

Intetsägande recension av denna!


Noppor på kläderna…
Tja, varför blir det det, egentligen? Här har lokalblaskan köpt in en riktigt intressant artikel från Testfakta. (Tyvärr finns artikeln inte på nätet.) Noppor handlar, enligt artikeln, om kvalitet och fibrer. Så här förklarar en textilexpert det hela:

[…] Garn består av fibrer av en viss längd. Noppor bildas när fria korta fibrer börjar flytta sig i garnet och sen samlas på tygytan i små bollar. Det sker när du nöter och gnider på tyget. […]

Man kan göra en del för att undvika noppor. Framför allt gäller det att välja kläder av naturmaterial som består av långa fibrer. Man kan också tvätta kläderna rätt. Centrifugering, till exempel, kan enligt experten vara

[…] livsfarligt! […] 

Ullplagg ska inte vändas utan och in utan tvättas med rätan utåt. Då kan man i stället bli av med korta fibrer. Om nopporna ändå kommer, kan man använda batteridrivna noppborttagare.

Noppor är fult och irriterande, tycker jag, och tackar för denna artikel! Dessutom har jag skrivit alldeles för långt, så nu ska tvätten snart hängas, sängarna bäddas rent och jag in i duschen. Lite frukost nånstans däremellan, kanske, och sen… till Himlen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Inte särskilt förvånad blir jag när jag läser att den verksamhet i vårt län som är ansvarig för vård inte klarar av att garantera sina patienter just den vården. Under perioden september till december i år borde man klara av att kalla 80 procent (notera, inte 100 procent utan 80!..) till behandling eller besök inom tre månader. Den senaste prognosen visar att man klarar lite mer än 60 procent.

Som alltid handlar det om pengar. Nu ser man sig nödd och tvungen att ligga i ordentligt för att nå upp till minst 80 procent – för annars går man miste om mer pengar, det vill säga 25 miljoner i statliga bidrag. Det är riktigt ruskigt att läsa att en tillförordnad direktör med ansvar för planering etc bara ser till pengarna. Inte till det faktum att en massa människor är lidande och köar och väntar på att få nåt som de betalar skatt för. Och inte heller att man inte klarar av att leva upp till det ansvar man faktiskt har.

Kanske är det dags att gör en rejäl förändring av organisationen som ansvarar för länets vård. Ända sen urminnes tider, när jag började arbeta inom nämnda företag, har man emellertid ägnat sig åt omorganisation. Varför blir det då aldrig riktigt bra?

Att stå utanför och kika in mellan kulisserna är att gissa och spekulera. Men kanske vore det bra om folk ägnade sig åt det de är anställda för att göra i stället för att lägga ut majoriteten av sina arbetsuppgifter på externa konsulter* – så att man kan vara på arbetet så lite som möjligt. Vad kostar inte det? Är inte det pengar som skulle ha kunnat användas till att korta köerna och se till att sjuka får den vård de betalar skatt till och för?

En ordentlig organisationsöversyn torde behövas. Framför allt en rensning bland gänget på högre ort. En del av dem har till och med arbetat längre än jag har gjort. Och så tillsätt folk som vill arbeta, som har ett gediget intresse av att arbeta med samhällsfrågor. Inte ett gäng högavalönade byråkrater vars främsta arbetsuppgifter tycks vara att lägga ut sitt jobb. Talesättet

Min dräng har också en dräng

känns mer aktuellt än nånsin i det här sammanhangen…

Inte kan det bli annat än en svart bak, heller?!


Kan man bara garantera lite mer än 60 procent som väntar på hjälp vård, då är man värd en stor, fet svart bak!

                                                                                                                                                       *Externa konsulter som ofta är före detta anställda. Även den direktör som nämns har varit iväg en sväng som extern konsult.

Read Full Post »

Dags för veckans höjder (söt) respektive sänkor (nöt). Inte så svårt! Here it goes:

                                                                                                                                                            Söt

  • Fästmön (som har födelsedag på söndag!!!)
  • En affär (som verkar gå i lås!)
  • Picknick i vårsolen och andra vårtecken
  • Fru Hatt (som vi hoppas få träffa på lördag!)
  • Mobilen (som verkar funka som den ska igen!)

                                                                                                                                                           Nöt

  • Hosta (hatar att hosta så jag nästan spyr!)
  • Lingonvecka (varför, varför, VARFÖR? Jag är snart 50 bast…)
  • Seniorboenden (som har konstiga stadgar)
  • Direktörslöner (vad hände med lönerna för dem som jobbar?)
  • Rädsla för vad deklarationen ska innebära…

Read Full Post »

« Newer Posts