Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘plåster på såren’

Ett hyllande inlägg.


 

Inte tror jag att jag behöver säga att det där mötet i morse var en besvikelse? Du fattar det ändå. Vi var cirka 30 losers som de hade skrapat ihop. En tjej med svag röst pratade till en Power Point-presentation. Trots att jag satt i mitten varken hörde jag eller såg ordentligt. Den viktigaste informationen fick vi inte – eller så missade jag den. Nästa måndag ska jag tillbaka på ett enskilt möte. Till dess ska jag ha svarat på några ganska idiotiska frågor samt skriva ut och ta med mig min senaste specifikation. Allt är förberett, men jag mejlade även min handläggare. Inget svar, naturligtvis. Och som grädde på moset kom just ett mejl med ett svar jag inte ville ha. Det är tur att jag har en joker i fickan…

Mötet var tack och lov över efter en knapp halvtimme, så jag åkte till Gamlis och plockade upp Fästmön. Hon hade i ett svagt ögonblick igår lovat mig att offra några timmar på sin lediga dag för att hjälpa mig bära upp bokhyllorna för min branta trappa hemma.

Clark Kent* och jag for till Återbruket för att hämta hyllorna. Jag fick sånt fint bemötande och god hjälp ut till bilen av Anders och en annan kille, som jag inte hörde namnet på. Men det började med katastrof, naturligtvis. Vem har sagt att det ska vara enkelt? Jag fick låna en skruvdragare för att montera av de fyra glasdörrarna. Det gick hur bra som helst med de sex gångjärnen per dörr – tills jag kom till det allra sista. Armarna var väl möra, för jag orkade inte hålla emot. Dörren studsade till i golvet och glassplittret flög över halva Återbruket… Alla tittade naturligtvis på mig. Den snälla killen i kassan kom till undsättning och sopade. Som plåster på såren – nej jag skar mig inte! – var han så gullig att han drog av 30 kronor per hylla eftersom jag lämnade de tre hela dörrarna kvar. Så två hyllor kostade mig alltså totalt 100 kronor!

Kaffe och kanelbulle

Kaffe och kanelbulle smakade ljuvligt efter bärande, handling, bilkörning och biltvätt.

Anders tog en kärra och vi hjälptes åt att lyfta in hyllan i bilen. Eller in och in… Det kändes som om halva hyllan stack ut i bagageluckan. Jag är inte säker på att jag körde lagligt och dessutom gjorde jag det två gånger… 😳 Det var tur att jag inte behövde köra på nån stor och mycket trafikerad väg. Dessutom ligger Återbruket och min bostad på rätt sida om ån, så att säga.

Jag hade aldrig klarat att bära upp hyllorna ensam, så jag är mycket tacksam för Annas hjälp. När vi var färdiga skjutsade jag henne till ICA Heidan för att handla. Själv skulle jag hämta ett paket – toner till min skrivare. Vissa myndigheter förutsätter ju att man har teknisk utrustning av detta slag. Vi for sen ut till Himlen där jag släppte av min kära. Jag åkte tillbaka in till stan för att tvätta bilen – den ska besiktigas på onsdag, nämligen. Upptäckte att en grej hade pajat under förmiddagen, men försökte laga den så gott det nu gick. Lite nervös inför besiktningen är jag, med anledning av detta. Efter tvätten gjorde jag som alla hantverkare: jag tog fikarast. Den snälla kvinnan på Frendo bjöd på kaffe och kanelbulle eftersom jag hade tvättat bilen! Det smakade ljuvligt i solskenet.

Hemma igen skred jag till verket. Jag hade inte tid att sms-snacka med två goa vänner som undrade hur allt hade gått, men jag är tacksam för deras omtanke. Tanken var att flytta alla deckare ut från hyllorna i arbetsrummet till de ”nya” hyllorna i hallen och göra en liten deckarhörna. Stol och golvlampa fanns ju redan. Jag tänkte att kan Johanna ha en deckarhörna, så kan jag!

Jag dammade av hyllorna och polerade dem med möbelpolish. Tyvärr var båda högersidorna illa rispade, men jag fyllde i med lite vaxkrita i lämplig färg. Det blev inte sämre. Sen började jag fylla hyllorna och passade samtidigt på att damma av hyllorna i arbetsrummet. Vid 19-tiden i kväll var jag färdig. Färdig och helt slut, kan jag meddela! Jag lär ha träningsvärk i morgon, det är helt säkert. Nån middag har jag inte hemma och jag orkar inte fixa till nåt. Nu vill jag bara slå mig ner i bästefåtöljen och titta på mina nya bokhyllor.


Men du… Tror du att mina hyllmetermätningar stämde..? Här kommer några bilder från min bokhylledag. Kikar du på dem får du veta sanningen…

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min väldigt lilla bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur en offentlig verksamhet trixar med våra skattepengar utan att nån reagerar nämnvärt. Och hur sanna Karin Boyes ord är.


 

I slutet av förra veckan var det dags igen: Den Högsta Hönan inom en lokal offentlig verksamhet fick packa ihop sina personliga prylar och lämna det sjunkande skeppet byggnaden. Enligt arbetarpartiets företrädare hade detta föregåtts av att politikerna inte känt förtroende för sin högsta tjänstekvinna under den gångna hösten. (Notera, du som klickar på länken, att den högskoleutbildade journalisten inte kan stava till ”känt”.) För kvinnan kom det hela som en överraskning.

Surprise, surprise, var ordet!

sa Bill.

Ordet var surprise, surprise!

replikerade Bull.

Den avgående dirren får ett avgångsvederlag på tolv månadslöner. Eftersom hon har haft cirka 120 000 kronor i månadslön lär det bli nånstans närmare en och en halv miljon som plåster på såren. Ja nåt ska hon väl leva av när hon nu har avgått med omedelbar verkan.

Jag tycker att det är fruktansvärt när människor bara från en dag till en annan är utbytbara på det här viset. De får en summa pengar i kompensation och sen ska det vara bra. Hur det känns? Ja, bara den som har varit med om det vet. Karin Boyes ord

[…] Rött guld igår, torrt löv idag […]

i dikten Stjärnorna är verkligen på pricken!

Samtidigt har jag som skattebetalare svårt att tycka att det här är OK. Det är bland annat mina pengar som den avgående dirren får. Pengar, som kunde ha gått till vård av sjuka människor. Nej, det känns inte riktigt bra, även om jag till fullo förstår att personen ju måste ha en försörjning tills hon hittar ett nytt jobb.

Men nu kommer jag snart fram till det som är riktigt jävla märkligt, på ren svenska, i den här kråksången. I juni 2013 sparkades den nu avgående dirrens företrädare. Även hon fick plåster på såren, 24 månadslöner. Då var hon 63 år gammal och hade närmare 40 år i verksamhetens tjänst. Vilken trist sorti från arbetslivet! Jag tyckte att det var skamligt att hon skulle få sluta på detta sätt, men kände naturligtvis också att 24 månadslöner… Det var många miljoner som sjuka i vårt län gick miste om. Och så kände jag nånstans djupt inuti en liten djävul som pep av skadeglädje: det var ju kvinnan som skrev under min dödsdom en gång. Men jag ville visa att jag inte hade några hard feelings och var på vippen att stega fram till kvinnan ifråga när vi råkade mötas på en second hand-affär (!) ett par månader efter att hon hade slutat. Hon vände sig emellertid bort och jag tänkte att

Ja, ja… Hon är ju miljonär. Inte vill hon hälsa på en sån som jag.

Och nu kommer det: Medan en ny efterträdare ska letas till dirreposten som blev ledig i fredags har sossarna satt in… den som själv petades 2013. 

Alltså: den en gång petade ska ersätta personen som petade henne tills ny ordinarie dirre utses.

Kvinnan, den en gång (juni 2013) petade, har emellertid fortfarande avgångsvederlag, men representanten för arbetarpartiet lovade SvT Uppland att detta ska regleras. Hur det ska regleras angavs inte.

Det jag tycker är konstigt är inte så mycket det att arbetarpartiet utser en representant som är miljonär att tillfälligt leda organisationen. Sossarna förnekar sig icke och det bekräftar bara det korrekta i att inte rösta på dem för min del. Nej, det märkliga är dessa turer fram och tillbaka med direktörer. Tjänstemän som hålls om ryggarna av politikerna. Direktörer, vill säga. Vanliga dödliga hålls inte om några ryggar.

Ännu mera konstigt är det att ingen reagerar. Inte ens lokalmedia, som mjäkigt rapporterar/skriver av pressmeddelanden från organisationen i fråga. Men grävande och ifrågasättande kanske inte ingår i högskoleutbildningen av journalister nu för tiden? Var finns ni nu, ni som så ofta säger er vara allmänhetens företrädare och som hävdar folks rätt att få veta?

Rött lönnlöv bland gröna i träd

Rött LÖV igår, torrt löv idag stämmer också.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en avbruten relation.


I december 2012,
när jag och mina aliens låg på sjukhus, träffade jag en medpatient som tipsade mig om Let’s deal. Hon (ja, man delar ju sal på sjukhus med personer av samma kön) tyckte att det framför allt fanns så många bra erbjudanden på tillbehör till iPhone där.

Jag tror att det dröjde till i somras innan jag reggade mig. Erbjudandena upplevde jag som ganska varierande – allt ifrån små nyttoprylar till rabatt på resor och hotellvistelser. Till sist vågade jag mig på att nätshoppa lite. Men det gick ju inte så bra. Jag tror att jag kontaktade Let’s deals kundtjänst tre eller fyra gånger innan jag äntligen fick sink/turbo snake som jag hade beställt. Det var en liten vara för 99 pix och jag hade förstås betalt i förväg. Tänkte att om det inte funkar, har jag ju bara förlorat knappt en hundring. Men även 99 spänn är pengar och jag blev irriterad för att man inte höll leveransdatum. Till sist kom min vara och efter ytterligare ett tag fick jag en korthållare som plåster på såren.

Två sink snakes o en krok

Den beställda varan, turbo snake.


När jag nätshoppar
vill jag få sakerna jag köper i rimlig tid. Det är ett viktigt skäl till att jag handlar via nätet överhuvudtaget. Jag vill också få ett lite bättre pris än ute i affärerna och jag vill få mina varor hemlevererade. Efter den första, ganska misslyckade affären med Let’s deal tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök lite senare.

Jag spanade länge och väl och var sugen på ett par hotellvistelser och annat. Men fastnade till sist för ett snyggt påslakanset. När jag så kom till skott för att handla, visade det sig att den färg jag ville ha var slut. Alltså blev det ingen affär. Nån månad senare återkom dealen och jag tänkte att nu 17 ska jag shoppa påslakan. Blåa påslakan, två set till sovrummet. HA! De blåa påslakanseten var slut även denna gång. Och då var jag snabb på att gå in på dealen för att beställa!

Så igår gjorde jag faktiskt slut med Let’s deal och avregistrerade mig. Osäkra leveranser och varor som är slut trots att erbjudandet gått ut samma dag övertygade mig att det var bäst att gå skilda vägar.

Men nätshoppar gör jag förstås fortfarande. Min favorit är Apotea. Som god tvåa kommer Bokus, som har snabba leveranser och bra priser. Tyvärr, tyvärr fullkomligt överöser Bokus mig som kund med erbjudanden och reklam. För varje köp eskalerar det. Idag fick jag erbjudanden om matböcker och barnböcker och jag vet inte vad. Inte ett dugg intressant, bara irriterande. Farligt nära att jag gör slut med Bokus också. Men, som sagt, priserna är bra och jag får dessutom poäng på mitt Med Mera-kort. Och eftersom jag köper böcker ganska ofta är bra priser viktigt.

Hur gör du??? Jag vet att jag har frågat förr, men vad nätshoppar du??? Har du nån favoritnätshop som du vill tipsa om??? 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om… nätshopping. 


Jag har börjat handla
allt fler prylar på nätet. Skälet till det är inte att jag inte har tid att gå i affärer – det skulle jag ha om sånt roade mig. Nej, det är främst två skäl:

  1. det är smidigt och ofta får jag min vara ända hem till postboxen
  2. det är oftast billigare än ute i handeln

Därmed inte sagt att jag inte älskar att till exempel tillbringa flera timmar i en vanlig bokhandel – för det gör jag verkligen! Men… böcker är dyra och de är definitivt dyrare i en bokhandel inne i stan eller i ett köpcentrum där bokhandlarna måste betala hyra. En internethandel kan ju liksom hålla till i nån förrådslokal var som helst, typ.

böcker

Sånt jag har handlat på nätet ganska länge.


Tidigare har jag främst köpt
böcker, filmer, musik och parfym på nätet. Ja, parfym som present eller julklapp. Shoppingsajterna blir allt bättre ur användarsynpunkt. Nackdelen dock med att handla från till exempel Bokus är att man blir nerlusad av reklam från dem. Så snart jag handlar där får jag minst ett reklammejl med erbjudanden varje dag. Det är för mycket! Jag slänger de flesta olästa och blir mest irriterad och förbannad. Samma sak är det med Discshop – man dränks i reklam. Och så surar jag ett tag. Tills jag är sugen på att köpa böcker och filmer igen. Då är det Bokus och Discshop som gäller! Skälen: såväl utbud som priser är bra.

Jag har också handlat från Let’s Deal. I och för sig en bra pryl, men själva köpet skapade stor irritation eftersom varan inte levererades när den skulle. Där har Let’s Deals kundtjänst ett och annat att lära… Och faktum är att jag inte har handlat nånting sen dess… Däremot fattade företaget som inte levererade prylen i tid galoppen och skickade mig lite plåster på såren samt en ursäkt.

Paket från Kvala

Ett kuvert med en förklaring, en ursäkt och en liten present från Kvala = bra kundvård.


Ett ställe på nätet
som jag enbart har bra saker att säga om är Apotea. Först och främst har de apoteksprylar som är svåra att få tag i ute i vanliga handeln, som de där tandtrådsborstarna jag använder. Men deras priser ligger dessutom alltid under – ibland bara lite, ibland ganska mycket – priserna i handeln. Och det är faktiskt avgörande för mig just nu med tanke på att jag inte har nån inkomst. Senast idag beställde jag tandborsthuvuden till ett pris jag näppeligen får på ICA eller nåt apotek i stan/på stormarknaden… När jag dessutom får mina varor levererade ända hem till postboxen och vanligen dan efter min beställning – utan nån fraktavgift!!! – kan jag ju inte vara annat än väldigt nöjd.

Jordan miracle starter

Tandtrådsborstar köpta från Apotea.


Hur gör du??? Handlar du prylar via nätet??? Och VAD handlar du i såna fall???


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev lite av en deppodag idag. Vet inte varför (jo, det gör jag, men…). Jag har haft mycket att göra på jobbet – som alltid efter en långhelg. Vädret har blivit sämre också, det är molnigare, och kanske det påverkar humöret. Precis före lunch ringde jag ett riktigt gnällsamtal, vilket inte egentligen var meningen, men… Jag hoppas att jag var tydlig med att det inte var nån skugga på den jag ringde.

Tofflans skugga
En skugga av mitt forna jag.


Som plåster på såren (?)
har jag bokat in ett litet… ska vi säga studiebesök inklusive lunch med ett av kommunens oppositionsråd på fredag. Jag tycker att det är viktigt att de kommer ut i verkliga livet ibland och får se vad som händer här. Dessutom är just detta specifika oppositionsråd en väldigt trevlig person – tillika ett riktigt Maria Lang-fan som jag själv!

Det är som att jag går omkring och bär på ett ständigt och tungt Dåligt Samvete idag. Ett dåligt samvete gentemot dem jag älskar. För det är inte roligt nån gång att vara 50+ och berätta för sin gamla mamma att nu är det snart dags för dottern att stå utan inkomst igen. Ingenting tycks hända här på jobbet. Jag vet att det är ett ledningsgruppsmöte på torsdag, men jag tror inte att ger mig nåt mer än de procent jag har blivit lovad från just det hållet.

Jag ska försöka gaska upp mig, så att jag inte är sur och tråkig när jag kommer hem till mamma. Hon har ju varit ensam hela dagen och fått klara sig själv. Nog vore det väl 17 om jag inte kunde bita ihop om gråten som lurar i bröstet!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag kom hem för en liten stund sen. Många kanske tycker att jag är knäpp när det första jag gör när jag kommit innanför dörren hemma är att starta datorn. Men medan den gör sin dagliga virusgenomsökning fixar jag med lite diverse och sen sätter jag mig och skriver. Debriefar. Ett sätt att avlasta hjärnan, helt enkelt.

Dagen började OK, men efter en timmes stående jobb vid skrivbordet började jorden snurra så att jag kände det rejält. Det blev till att sänka bordet och sätta sig. Datoreländet/nätverket har varit knäpp(t) idag också. Lite jobbigt när Word, ett program som jag använder jämt, bara hänger sig.

Idag var det så premiär för jobbets nya webb – utseendemässigt. Det blev faktiskt riktigt bra. Riktigt bra. Jag trodde inte det och visst finns det småsaker att fila på, men…

Efter lunch var det dags för nätverksträff för oss kommunikatörer. Det var ett antal föredragningar kring vitt skilda ämnen. Det som intresserade mig mest var det inledande föredraget, Juridik + sociala medier = sant. Bara det att föredragshållaren hade gjort ett pinsamt korrekturfel på sin första PowerPoint-bild. Där ser man hur viktigt det är att låta nån annan slänga ett öga på saker man gör i tjänsten innan man ska använda sakerna…

Ett rejält korrekturfel…


För övrigt
var föredragningarna bra – en del mindre bra, andra lite mer bra.  Jag fick några idéer som jag hoppas slår väl ut när jag presenterar dem vid nästa veckas avstämningsmöte med prefekten.

I kväll var det after work med middag för nätverkarna, men min ork var definitivt slut – och röven full av trästickor, ungefär. Jag är inte van att sitta stilla så här mycket!!! Men jag åkte hem. Eller jag åkte några ärenden först. Det blev bland annat ett besök på Tokerian och där lyckades jag få avstämning i scannerkassan. Perfekt, för jag hade bara en påse med cirka fem varor! Och som plåster på såren för att vi kunder står ut med avstämning fick jag en biljett som berättigade mig till en kaffe och bulle! Idag avstod jag dock på grund av magen, men detta är riktigt bra service, tycker jag! Då är man mån om sina kunder.

Innan jag pep hem blev det en sväng in på Mekonomen. NEJ, jag träffade inte Karin på Mekonomen, min hatreklambrud, utan en Jesper som var snäll och hjälpsam. Jag fick inhandlat avfettning och polish för i helgen måste jag försöka tvätta bilen och se om jag kan polera bort den där osnygga repan som nån idiot har gjort på Clark Kent*.

Kanske en rostad macka om en stund, bara en liten runda bland mina Kickor & Pluttar först. Och sen vill jag höra hur Fästmön har det med den lille sjuklingen.


*Clark Kent = min smutsige, smutsige bilman

Read Full Post »

Tja, under natten har det kommit mera skit snö. Det verkar bli vädret framöver, den här lååånga, jädra vintern – och standardfrasen på mina morgoninlägg på bloggen… Jag undrar hur det ska gå, för jag är redan trött på den.

Det tog en kvart att borsta av och gräva fram Clark Kent* i morse och det var -7,3 grader kallt. Elias fick vänta inomhus tills sista minuten och sen blev det gasen i botten till skolan. Eller nån gas blev det inte i nån botten, jag körde så fort det gick – och det var INTE fort. Som vanligt var det inte plogat och det var snorhalt. Jag fattar inte, men det kan väl inte komma som nån överraskning för ansvariga för snöröjningen att det blir vinter..?


Ja, nog har vi fått lite snö. Den här bilden tog jag nyss från Annas sovrumsfönster. Som synes försöker solen titta fram.

                                                                                                                                                        Sur är jag också för två saker som jag upptäckte igår. Det ena är att en före detta kollega har skrivit allt annat än snällt om mig på sin blogg – och dessutom lagt ut hela mitt namn – tillsammans med en massa felaktiga uppgifter. Alla har rätt till sina subjektiva åsikter, men att hänga ut nån och dessutom lägga ut fel uppgifter och även ”glömma” att ta med vissa uppgifter det är INTE OK. Så vad gör jag nu? Jag har lämnat en kommentar på bloggen, vi får se vad som händer. Alternativet är att anmäla på ett eller annat sätt – eller att ge tillbaka. Och vad jag förstår är min blogg betydligt mer läst än min före detta kollegas.

Vidare blev jag upplyst om att dubbelmoral verkligen är ledord när det gäller kyrkokansliet i Uppsala. Dels tolkade jag ett av deras pressmeddelanden (samtliga pressmeddelanden som har gått ut i ärendet har gått ut nattetid. Är det nåt mystiskt med det?)  om att en chef har gjort fel, men det är inte brottsligt att kränka medarbetare så länge det inte är sexuellt. Kränkande särbehandling kan inrymma många sorters kränkningar, anser jag och tycker at det stinker dubbelmoral. Men än värre blir det när jag läser i Kyrkans Tidning att chefen ifråga får ungefär 1,4 miljoner – för att sluta.  Som plåster på såren då för att h*n inte längre har nån att kränka eller för vad? Belöning? Jag fick inte ens veta vad jag hade gjort och jag fick inte ens hälften. Av chefen som nu slutar. Men vi har ju lärt oss genom livet att det är skillnad på skit och pannkaka.

Lite glädjande är i vart fall att jag ska träffa vännen FEM i Stockholm i morgon – om nu inte vädrets makter sätter stopp för det! FEM reser nämligen från Metropolen Byhålan med buss och det ligger långtradare och skräpar längs med E4:an. Och pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm tycks ju ALDRIG klara när det blir vinter, så det ska bli intressant att se hur det funkar i morgon…

Anna och jag ska strax åka iväg och handla så hon får hem mat och bakgrejor till helgen och så ska hon hämta ett paket. Vi hämtar Elias efter handlingen och när jag har skjutsat hem dem ska jag också hämta ut ett paket. Jag är spänd på innehållet och lär ha fullt sjå att hålla mig från att avslöja nåt! Eller också blir jag jädrigt besviken… Spännande är det i vart fall – än så länge… Jag sover hemma i stan i natt så att jag kan åka hyfsat tidigt in till Stockholm i morgon – om nu tågen går, vill säga…

För övrigt undrar jag om nån saknar ett ben. Ett litet ben, iklätt ljusblå, hellång strumpa upphittades i sovrummet när jag bäddade.


Nån som saknar ett litet ben med ljusblå strumpa?

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »