Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘väl unt’

Ett inlägg om resedrömmar.


 

New York duschdraperi

Resedrömmar om New York kan jag ägna mig åt när jag sitter på toa och glor in i detta duschdraperi.

När jag sitter på toa kan jag samtidigt passa på att drömma om New York. Inte för att jag har nån outsäglig längtan just dit, men jag kan liksom i tanke och dröm ramla in i mitt duschdraperi – som består av en bild med en yellow cab framför en massa byggnader.

Att drömma om att resa är OK, men jag ska erkänna att jag mer och mer skulle vilja upptäcka världen i verkligheten för min personliga del, inte genom andras texter och bilder. Innan det är… försent. En blir ju liksom inte yngre…

 

Men nån New York-resa blir det förstås inte för min del, däremot för en god väns del, i höst. Det är vännen väl unt! Själv åker jag till mamma i Metropolen Byhålan i morgon. Det blir inte nån semestertripp direkt. Det är lite saker jag ska försöka hjälpa min mamma med – om jag nu får. Och sen ska vi ju fira hennes 80-årsdag. Vi far bort över dagen med hjälp av Clark Kent*. Jag tror att det blir en bra liten roadtrip på en dag, det är nog vad både mamma och jag orkar med. Jag har gjort en reseplan i huvudet och färden inkluderar ett besök i en stad jag bodde i som litet barn, innan jag började skolan, på äldre stenåldern, alltså.

Idag har jag tusen och en saker att göra, men som vanligt går halva dan åt till att administrera. Och så skriver jag. Igår fick jag ett grönt paket som visade sig innehålla en nyutgiven bok. Den läste jag och bloggade om här samt skrev om i UppsalaNyheter här. Förresten väntar jag på ytterligare ett bokpaket, men det lär nog inte hinna hit innan jag åker till mamma. Då har jag två spännande böcker att se fram emot när jag kommer tillbaka hem i stället. Två böcker, som jag köpte för namnsdagspengen från mamma. Den ena är en antologi över deckare och deckarförfattare i Sverige, den andra är en deckare. Tur att jag har ett och annat hyllplan kvar i mina två deckarhyllor i hallen. Dessa inrymmer främst svenska deckare, men också knappt två hyllplan skandinaviska, särskilt norska, deckare.

Skandinaviska deckare

Knappt två hyllplan inrymmer skandinaviska, främst norska, deckare.


Min dag ska nu fortsätta med 
alla måsten och några viljen, förutom sedvanlig jakt på grundtrygghet i tillvaron. Jag ska åka och tanka, handla mat (fisk och potatis finns, måste köpa nån sås av nåt slag) och införskaffa en blomma till mamma. Som belöning tänker jag titta på första avsnittet av sarkastiska Vera, som jag inte kunde glo på i fredags för att jag körde bil just då – DVD-spelaren klarar bara av att spela in ett program och det gick två samtidigt. Därför spelade jag in avsnittet i natt i stället.

Packa behöver jag visst också göra, kom jag på. Det ligger nån lapp på ena köksbänken där jag bockar av efter hand. Jag får INTE glömma mina mediciner den här gången, för mina e-recept är slut! Försöker slutligen upparbeta lite reselystnad inför de här dagarna.


Slutligen vill jag tacka för ALLA vänliga kommentarer och pepp i föregående, lösenskyddade inlägg! Det betyder oerhört mycket ska ni alla som skrev veta! Eftersom jag skriver det här i orange är det väldigt viktigt – och sant! TACK!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hett inlägg.


 

takfläkt

En underbart god vän just nu.

Hettan fortsätter. Det gäller att hitta sätt att klara den så att man mår bra. Understundom kan jag bli riktigt överhettad och matt. Det gäller att dricka vatten, söka skugga och avsvalkning. Inte överanstränga sig. Blir det för mycket av det goda slänger jag mig på sängen, under takfläkten i sovrummet. Det är det enda som hjälper då. Att duscha hjälper mest för stunden.

När vi hade hämtat oss, Fästmön och jag, från nattens dåliga sömn – den som inte enbart berodde på hettan utan mest på hänsynslösa grannar – tog vi bilen över till Tokerian.  Det är ljuvligt svalt och skönt där inne, så för en gångs skull estimerade jag att storhandla. Eller Anna storhandlade, jag köpte en kasse med snabbmat. Som tur var kom Frida ut och mötte oss i Himlen när alla kassar och väskor skulle bäras in! Jag for sen vidare hem till mitt – under fint sällskap av Agnetha Fältskog med senaste CD:n A i bilstereon.

Toffla sur m 3Dbrillor 20111

Jag är skitsur.

Hemma hos mig försökte jag få tag i nån i bostadsrätts-föreningens styrelse, för nu tänker jag klaga formellt på mina störande grannar. Efter tre vänliga försök att be dem visa hänsyn är mitt tålamod slut. Men styrelsen verkar vara på semester – och det är dem väl unt i värmen! Samtidigt är jag trött på att folk alltid gör som de vill, skitsamma i regler. Det här att det ska vara tyst i huset klockan 23 kan man kanske tänja på under fredags- och lördagskvällar, men baske mig inte en söndags-kväll. Jag hoppas att de lugnar sig med grillandet också nu när det är sån hög brandrisk och vanligt eldningsförbud utomhus. Jag läser om skogsbränder både här och där… Det är liksom inte så långt härifrån. Därför vore det lite bra om nån i styrelsen kunde ge dem lite hett om örona, så att säga. Det tråkiga i det hela är att flera omkringboende också blir störda, men som vanligt är det jag som agerar. Jag tar liksom ingen skit längre, det slutade jag med sen jag skilde mig 1999. BAH!

Men jag ringde min sister också. Vi uppdaterade varandra en aning samt enades om att ta det gemensamma efternamnet Vreesig. Och att försöka ses snart här i Uppsala. Kanske denna vecka, mer troligt nästa  dock. Idag blev det inte många jobb sökta (fanns inga passande), så nu ska jag fokusera på onsdagens intervju i stället och förbereda mig ordentligt inför den.

I morgon träffar jag eventuellt Kommunalrådet, om värmen så tillåter. Annars blir det nästa vecka det också.

Vad gör DU i värmen??? Och har DU några nedkylningstips? Skriv gärna några rader – om du orkar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna min fredag.


Fredag! Äntligen!!!

jublar många. Dock inte jag. Jag jublar inte direkt åt nån dag just nu, men jag försöker överleva. En ledig helg är alla som har arbetat fem vardagar väl unt! Samtidigt som den som jobbar i vården kanske har långa pass framför sig, men kan se fram emot en ledig dag – eller två? – nästa vecka. Jag missunnar ingen av er era lediga dagar! Så länge ni inte klagar och gnäller onormalt mycket på era jobb, förstås. För i såna fall äger ni ett problem som ni måste lägga energi på att lösa i stället för att slösa kraft på gnällande.

I morse var det en tidig start för Fästmön. Och för mig. Jag hoppade upp och skjutsade Anna till jobbet. Strax efter halv åtta satt jag vid datorn och skrev jobbansökningar. Fint, det! Då kanske jag också kan få nån timme ledigt denna fredag.

När Anna har slutat jobba ska jag skjutsa henne till Tokerian. Jag kanske rentav följer med in, för hon sa nåt om att det minsann inte skulle bli nån storhandling idag… Då kanske jag står ut. Vi har nämligen lite olika takt när vi handlar mat. Jag hastar – och hafsar… – fram. Anna går lugnt och metodiskt tillväga, kollar priser, jämför, klämmer och känner, typ… Det enda som kan sinka mig är när jag fotar roligheter eller checkar in på Foursquare.

Ett visserligen orange gosedjur, men hu så hiskeligt!

Ett typiskt Toffelfoto under en shoppingtur.


Även om det inte ska storhandlas idag
lär Clark Kent* bli fullpackad. Annas grejor från två veckors vistelse i New Village ska få plats liksom några, visserligen platta, men gigantiska papplådor. Och så Prinskorven, hans ryggsäck och hans dator… Utöver detta var det visst ett paket som skulle hämtas på ICA Solen. Vi får se hur detta slutar… Men… om äckelfåtöljen och en massa andra grejor fick plats häromdan ska väl även detta gå. På nåt sätt och vis…

Fullproppad bil

Clark Kent var byyyst med grejor häromdan.


Efter slutleverans av alla varor
och människobarn till Himlen åker jag hem till New Village för en ensamfredag. Och den har jag förberett väl, ska jag säga! Det blir inte bara prästostbågar och öl till middag utan jag har tagit fram en matlåda ur frysen. Jajamens – titta bara:

Matlåda

Matlåda till i kväll.


I övrigt blir kvällen lugn.
Och kanske blir det en öl och några ostbågar ändå – dock inte en hel påse. Jag ska försöka läsa ut min bok på gång idag. Den är bra och spännande, men jag har haft så mycket annat för mig att läsning inte riktigt har varit prioriterat. Jag har 100 sidor kvar och dessa läser jag nog i afton. För som vanligt en fredagskväll är det inget av intresse för min del att se på på TV.

Kanske ska jag försöka sätta mig in i det som min BRF kallar IMD. Förkortningen har flera betydelser, men i det här fallet avses Individuell Mätning och Debitering av el och varmvatten. Genom att sätta en mätare i varje lägenhet påförs varje lägenhet en kostnad om 20 kronor i månaden. Men sen aviseras… sänkningar av månadsavgifter. Min kan tänkas bli runt 500 kronor per månad. Det låter för bra för att vara sant!

Om jag har fattat det rätt ingår vatten och el i månadsavgiften enligt nån sorts normalvärde. Den som använder vatten och el utöver schablonen får betala extra. Låter rätt rimligt, tycker jag, dårå, som har tröttnat att stå för exempelvis bottenvåningarnas poolfyllande. Dessa bottenvåningslägenheter, som har lägre månadsavgifter än vi som bor med balle**. Utöver möjligheten att fylla badpooler har ju bottenvåningarnas lägenheter uteplatser, en del av dem är riktigt rejält tilltagna, kan jag tycka. En trappa upp har vi en skitsmal balkong. Ändå får vi betala mer… DET tycker jag är dumt och fel! En extra årsstämma är utannonserad till den 12 september och jag, som överväger att gå dit, gör nog rätt i att läsa på!

Ha en skön fredag, vad du nu ska ta dig för! 


*Clark Kent = min lille bilman
**balle = balkong


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan ger sig ut på en tripp i omvärlden, genom cyberspace, förstås.


Måndag och arbetsvecka för somliga,
semestervecka för några, en ny jobbsökarvecka för ytterligare ett gäng och så vidare. Själv fick jag äran att ge en nyutnämnd professor en grattiskram på förmiddagen. Det är SK väl unt med den utnämningen, h*n arbetar så hårt! Men nu en tripp i omvärlden, det kan ju ha hänt nåt även utanför huset där jag jobbar!

AnnaSoderbackLULNy direktör för Kultur i länet. En del organisationer älskar direktörer. Men den här direktörsposten har alltid varit lite som en katt bland hermelinerna. Därför gläds jag med Anna Söderbäck, ny direktör för Kultur i länet!

Uppland firade vilda blomornas dag. Igår firades De vilda blommornas dag i Uppland för tionde året i rad. I Uppsala firades det med vandring genom Hågadalen. Själv firade jag ju, som bekant, med att plantera örter.

klubba och lagbokOklart juridiskt läge efter beslutet. Vad händer nu med anledning av att en direktör blivit felaktigt sparkad? När domen vinner laga kraft, som det heter, står organisationen plötsligt med två högsta hönor. Vid nästa styrelsesammanträde kan man fatta beslut om entledigande, men inte förr. Och om ingen mer än jag har fattat det, kan den felaktigt sparkade dirren nu begära skadestånd. Med en månadslön på 100 000+ kronor kan man ju räkna ut att det inte blir några småsummor det handlar om. Var det detta de socialdemokratiska skattebetalarna ville, de som var så arga på alliansen för detta?

Cykelambulans – ett nytt sätt att rädda liv. Man kan ju undra om sjukvården i Linköping är ute och cyklar. Jag vet svaret: det är den! I helgen som var testades cykelambulanser för första gången på stan. Ambulanscyklarna är utrustade med en ambulanssjuksköterska eller en ambulanssjukvårdare. Dessa har i sin tur var sin ryggsäck med hjärtstartare, syrgas och akutläkemedel. Cykelambulans är ett test som ska utvärderas innan man eventuellt slutar avtal om att köpa tjänsten.

GuldpengarKärlek till pengar gör människor korrupta. En ny amerikansk studie visar att blotta tanken på pengar gör att människor kan bete sig både korrupt och oärligt. I studien ingick cirka 300 studenter som forskarna utmanat genom att locka med pengar. Studenterna utsattes för olika scenarier där det begicks oetiska handlingar. En del av studenterna fick sen erbjudande om att delta och agera oetiskt mot betalning. Nästa fråga som ska undersökas är hur affärsbeslut ska kunna tas utan att pengar påverkar förfarandet på ett negativt sätt.

5 Ett sandankareChansen att överleva cancer ökar i Sverige. Ungefär 55 000 svenskar drabbas varje år av cancer. Av dessa är det cirka 11 000 män och 10 000 kvinnor som dör. Men resten överlever faktiskt! Och överlevnaden ökar stadigt, eftersom det kommer nya mediciner och nya behandlingsformer. Det finns över 200 sjukdomar som klassas som cancer. Vanligaste cancerformerna hos män är prostata-, hud- och tjocktarmscancer, hos kvinnor bröst-, hud- och tjocktarm. Mellan fem och tio procent anses vara ärftlig och 15 procent har koppling till rökning. Bara så du vet. Det finns hopp! (Och den som röker borde sluta om den inte vill drabbas av cancer i lungor, matstrupe eller urinvägar. Jag har ingen lust att finansiera din vård med mina skattepengar.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett glädjerikt inlägg.


Alldeles nyss
läste jag ett mejl från min Nästanbror. Det var ett roligt mejl att få. Annars brukar vi mest vara rätt cyniska och ironiska i vår mejlväxling. Tja, inte mot varandra, men mot omvärlden.

Det var med stor glädje jag läste att Magnus Alkarp har fått 2013 års Stipendium till Jan Fridegårds minne.

Kulturnämndens motivering lyder:

Uppsala kommuns stipendium till Jan Fridegårds minne 2013 tilldelas Magnus Alkarp för en berättarkonst, där vetenskapsmannens respekt för fakta, och historikerns känsla för tidsanda, förenas med konstnärens förmåga att ge liv åt en berättelse, och med humanistens paradoxala kombination av övertygelse och vidsynthet.

Stipendiet till Jan Fridegårds minne instiftades 2009. Summan är på 100 000 kronor. Pengarna ges till författare som verkar i Jan Fridegårds anda.

Magnus själv skriver i sitt mejl till mig:

[…] Det är lite stort. Det är väldigt stort, faktiskt. Fridegård var den som fick mig att vilja börja skriva. […] 

Själv delar jag förstås ut ett stort GRATTIS och en gigantisk rosa toffla. Detta stipendium är dig så väl unt, Magnus!

rosa toffla stor

Här kan du läsa min artikel som jag skrev för ett tag sen om Magnus Alkarp hos Uppsalanyheter.se

Här kan du läsa dagens nyhet om Magnus Alkarp hos Uppsalanyheter.se

Här kan du läsa mitt blogginlägg om Magnus senaste bok, Fyra dagar i april


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har jag tomtat lite! Eftersom jag var ute en sväng strax före och under lunchen för att prova och hämta mina nya inlägg passade jag på att leka tomte: jag har köpt en (1) julklapp till Fästmön – och tre (3) till mig själv. Ja vaffan, jag måste ju ha nåt att lägga fram på julafton när jag ska egen-mysa! Vad jag har köpt till Anna kan jag naturligtvis inte berätta. Till mig själv har jag köpt en bok, för ovanlighetens skull. Den tänker jag faktiskt slå in och verkligen lägga i en liten julklappshög (inte så tokigt när man köper alla klappar själv till sig själv – då behöver man inte byta!)

Ett snyggt lik

Ett hårt paket till mig själv.


Via jobbet
har jag nu beställt en blåtand, alltså ett slags headset samt en adapter så att jag kan ladda min Ajfån i bilen. Eftersom min fasta telefon till jobbet är ihopkopplad med min Ajfån skulle bordsapparaten egentligen kunna skrotas. Jag föredrar fortfarande att snacka i blåtand eller annat headset när jag pratar i mobil, nämligen. För då blir jag ju riktigt mobil och har händerna fria (hands free, vet du…) att till exempel anteckna eller så!

blåtand headset

En sån här och en adapter blev de två andra klapparna till mig själv idag.


I och för sig skulle man kunna se inläggen
som den fjärde julklappen till mig själv, men jag måste ju prova och gå in dem redan nu. Det kommer förstås ett särskilt inlägg om detta senare i kväll. För det var ju inte bara inläggen i sig som jag fick för 1 599 pix utan också gipsavgjutningarna av mina fötter – med extreeemt smala hälar, enligt Ortoped-Jerry Berglund. (Själv tycker jag förstås att jag har kryssningsfartiyg till fötter… Minst Titanic, alltså. Och likt Titanic står/flyter jag inte stadigt trots allt…) Inser att det är mycket inlägg just nu och i mitt liv finns två: skoinlägg och blogginlägg. Det är naturligtvis skoinläggen jag ska gå in och inte blogginläggen.

En som nog kände det som julafton för ett tag sen var före detta kollegan som fick ett nytt jobb! Och nej, jag blev inte sur trots att jag hade sökt samma jobb. Jag tyckte att det var ex-kollegan väl unt. För det ÄR bra att röra på sig arbetsmässigt – i alla fall så länge man själv bestämmer när och hur och inte nån liten fjant gör det. Då kan det bli tragedi utan like. (Jag undrar hur högt skadeståndet skulle kunna bli? Förresten går det inte att värdera i pengar det somliga har gjort gentemot andra. Att få sitt liv förstört från en dag till en annan går inte att sätta nån prislapp på.) Nästa vecka har vi bokat in en lunch, ex-kollegan och jag (Den Lille Fjanten vill jag naturligtvis inte umgås med!) och då hoppas jag att få veta ”allt” om nya jobbet – som ändå verkar både roligt och stimulerande, vad jag förstår. Å, vad jag är glad för ex-kollegans skull! (Och arbetsplatsen har fått en riktig pärla, vilket jag hoppas att de inser! Fast jag har talat om det för dem via e-post.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Den 25 januari är det dags för utdelningen av Beautiful Business Award. Över tusen kvinnliga företagare har varit nominerade till priset, men nu återstår bara tio av dessa. Och en av dem är Ludmilla Rosengren från Uppsala.


Ludmilla Rosengren är nominerad till Beautiful Business Award. Bilden är lånad från Beautiful Business Awards hemsida, presentationen av finalisterna.

                                                                                                                                                  Ludmilla Rosengren är läkaren som miste sin ena dotter genom självmord, fick en liten bebis och så cancer som upptäcktes efter förlossningen. Men dessutom är hon känd bloggare och framför allt, skälet till nomineringen, kvinnlig företagare. För 18 år sen startade Ludmilla Rosengren Linnéas simskola. Idag har företaget växt så att det inte bara handlar om babysim utan man utbildar nya instruktörer i hela världen. Dessutom säljer företaget Babysimboken. Ludmilla Rosengren har också startat den ideella organisationen Svenska babysimförbundet. Idag har företaget 20 instruktörer och fyra administratörer som arbetar med babysim i Uppsala, Stockholm, Västerås och Gävle. Simundervisningen ges till barn mellan tre månader och tio år. Idag är det ungefär 800 familjer som får lektioner varje vecka.

Årets företagerska, årets tjänsteutvecklare och årets uppstickare får ett stipendium om 50 000 kronor, konsulttimmar och marknadsföringsutrymme. Det vore Ludmilla Rosengren så väl unt att få detta pris, dels på grund av alla kamper i privatlivet, men också för att hon trots allt elände har klarat av att hålla sitt företag vid liv och dessutom utveckla det sedan starten 1993.   Självklart håller jag tummarna för Ludmilla Rosengren!

Read Full Post »