Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gladast’

Ett jobbsökande inlägg. OBS! Inlägget är ironiskt!!!


 

Jag försöker förnya mig på många sätt och vis. En sak jag har jobbat med både igår kväll och idag är att förnya mitt personliga brev, det som jag använder som bas när jag söker nytt jobb. Så… Vad tror du om detta???

Desperat desinformatör/propagandaminister söker arbetsgivare tillräckligt korkad för att anställa henni                           5 mars 2015

Tofflan i sin Leffemössa

Desperat desinformatör.

Jag har jobbat med desinformation och propaganda i hela mitt vuxna yrkesliv. Min främsta uppgift i yrkeslivet har varit att förvirra folk och få dem att missförstå allt jag säger, skriver och gör. (För referenser fråga B, M, S med flera!)

I somras arbetade jag min sista dag hos min förra arbetsgivare. Jag vet inte vem som var gladast när jag stängde dörren, men jag minns att jag skuttade och tog hoppsasteg mot bilen på parkeringen. Och sen såg jag mig aldrig mer om.

Hösten 2014 har jag mest såsat omkring. Jag har läst böcker, jag har skrivit böcker som ingen vill ge ut, jag har ätit mig till en enorm övervikt och jag har mest ägnat mig åt att lata mig. Ingen vill väl tillbringa mellan fyra och sex timmar varje dag med att leta och söka nytt jobb? Det kallar jag prostitution, kort sagt.

Åren 2011 – 2013 arbetade jag i en synnerligen akademisk miljö. Men ack så jag trivdes! Det är faktiskt så att välutbildade människor är mer toleranta – många av dem är ju själva kufar.

På den arbetsplatsen gjorde jag upp fina planer och byggde till och med ett hus. Men när det var gjort tog pengarna slut för arbetsgivaren. Jag fick ett skambud där jag skulle utföra samma uppgifter som tidigare fast på halva tiden. Det hade aldrig funkat. Därför lämnade jag byggnaden. Den står där än, faktiskt. Och huset jag byggde är orört sen dess. Där hänger fortfarande porträtt på mina dåvarande kollegor, människor, som liksom jag, inte heller jobbar kvar. Till exempel.

Innan jag kom till akademin gav jag alltför många av mina bästa år till en rätt spretig arbetsgivare. Där gällde det att smöra för cheferna, på ren svenska. Uj, uj, uj! Och när jag tröttnade på det sa vi tack och hej, leverpastej!

Men tro det eller ej, jag kan göra bra saker också. Jag är till exempel alltför pratsam när jag blir nervös (gen nedärvd från mamma och mormor), jag är otroligt glömsk nuförtiden, allmänt ilsken, folkskygg och säkert hemsk som granne – för jag har ju aldrig fest hemma i lägenheten och inte röker jag heller! Stackars mina grannar!

Läsa och skriva kan jag. Det senare har retat gallfeber på många, ska gudarna veta. Men även det är nedärvt, dock från pappa. Mot slutet av sitt yrkesliv fick han en kåserispalt i Byhålebladet. Där skrev han så roligt och träffande att grannarna slutade hälsa. Och detta smittade ju av sig till hans dotter.

Ärligt talat, jag är ganska desperat och behöver ett jobb! Eller rättare sagt, jag behöver en inkomst. Självklart vill jag arbeta så lite som möjligt för högsta möjliga lön. Ungefär som en direktör på lands… Nej, nu ska vi inte vara såna!

Vill du veta vad jag har gjort tidigare kan du klicka på den här länken (URL:en går naturligtvis till en snusksida) och läsa vad jag påstår att jag har gjort. Eller varför inte bara googla på mig? Pratar du med mina före detta jobbarkompisar får du nog höra ett sanningens ord, som att jag är skvallrig, enerverande energisk och tråkig på rasterna (hon läser ju bara böcker hela tiden!)

Med ganska vanlig hälsning

Tofflan

PS Ring mig sen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oroligt inlägg.


 

Mamma på borggården Vadstena slott

Vadå? Var du orolig???

Uttrycket i rubriken är otroligt bra! Det var nämligen precis så jag kände idag på seneftermiddagen. Hjärtat kom nästan upp i käften till och med. Nu har jag ont i magen och jag tror att en och annan är lite grinig på grund av uteblivet eftermiddagskaffe och försenad middag… Vad som hade hänt? Tja, min lilla mamma hände. Hon svarade inte i telefonen när vi hade kommit överens om att jag skulle ringa.

Bor man 30 mil från en gammal, sjuklig och handikappad mamma blir man kanske nojigare än andra vuxna barn som har föräldrarna på nära håll. Men jag vet vilken stor integritet min mamma har. Hade hon till exempel blivit sjuk och liggande på nåt golv där hemma, så hade hon INTE gillat att vem som helst kom dit. Nu hade jag inget val. Jag ringde minst tre gamla vänner, ingen svarade. Till sist fick jag tag i kusin Sjuksköterskan. Och det var ju det allra bästa, egentligen! Lugn och fin lovade hon att åka över till mamma och kolla läget. Kanske hade mamma bara inte lyckats stänga av telefonen ordentligt, så där som faster E, 97 år, brukar göra?

Tusen tankar for i min skalle medan jag travade runt i lägenheten. Fästmön satt i soffan och sa att mamma säkert var nånstans.

Nehej då, för hon var ute på nåt galej igår och två dar i rad orkar hon inte!

svarade jag. HA! ORKADE INTE???

Efter ett par timmar svarade mamma äntligen i telefonen. Då hade kusin Sjuksköterskan just lyckats få svar precis före mig. Och lilla mamma undrade varför jag var så orolig, hon hade bara varit på kalas hos sina muslimska grannar – hela jävla eftermiddagen!!! Ja, de där sista röda orden är mina, förstås, mamma svär inte. Inte hade hon, som snart är 80 år, en tanke på att hon måste borde ha ringt sin 52-åriga dotter och berättat att hon blivit bortbjuden på kalas…

Nu ska jag inte älta detta för mycket, men jag var halvt hysterisk, kan jag meddela. Hysterin har gått över i lättnad och trötthet. Jag har kört in en kalkon i ugnen och öppnat en flaska Amarone. Inte vann vi nåt på Trisslotten, jag och mamma heller, men just nu är jag gladast att min mamma både mår bra och lever. Jag har i färskt minne, trots åren som gått, hur det var när min pappa gick bort, nämligen…

Tack, kusin Sjuksköterskan, tack till FEM som ringde senare och tack till dig där uppe!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Så glad man blir när ens husbygge går bra – ända tills användarna försöker se bilderna och bilderna inte syns… Eller när jag ska försöka öppna en PDF i olika webbläsare och det inte går… Men gladast av allt blir jag när

  1. Teknikerna löser bildproblemet utan att ta till den nödlösning jag själv tog till för institution 1 härom sistens
  2. När jag själv hittar sätt att komma runt saker och ting och lyckas

Nej, punkt 1 är inte löst än. Själv tänker jag ta en fruktstund, för nu tog all energi slut.

Fruktstund på jobbet
Fruktstund på jobbet.


Tänk om alla teknik-skrik kunde stoppas
med lite druvor, en banan, lite vatten och en mugg kaffe…


Livet är kort.

Read Full Post »

I eftermiddag hade vi möte på jobbet och i samband med det skulle vi också göra ett studiebesök. Spännande nog hamnade vi på nåt som lyder under förkortningen KTC – KlinisktTräningsCentrum, tror jag det står för. Här får studenter träna på att sy sår, ta venprover – och tvätta händerna, bland annat.

Vår guide var veterinären Marja som talade mycket entusiastiskt om verksamheten hon varit med och byggt upp från projektstadium till det centrum det är nu. Hon visade oss en massa spännande träningsmaterial, som studenterna använder innan de tränar på levande djur…


Hästen Kentucky var imponerande…

                                                                                                                                                             På centrumet fanns mest smådjur att träna på. Den här hunden fick diagnosen 

hård i magen

av S. Inte riktigt rätt diagnos, men…


Utslagen vovve med diagnosen ”hård i magen”.

                                                                                                                                                                En annan hund på centrumet verkade liiite piggare.


”Kolla min rosa tunga!” tycks hunden säga.

                                                                                                                                                              Vi fick bland annat titta på exempel på träningsfilmer. Några av dem finns till och med att se på YouTube! Och så Marjas instrument-spel där studenterna kan lära sig namnen på de olika instrumenten samt vad de används för. Den allra största tången här, till exempel, används till att kastrera hästar…


Sorry, horsey, you’ve had your fun…

                                                                                                                                                                  Den som ville fick också testa att tvätta händerna – och kolla om de blivit riktigt sterila. Det blev inte M:s händer…


De ljusa partierna på händerna och fingrarna är inte rena. M var inte så duktig, alltså, på att tvätta sig!..

                                                                                                                                                             En del av oss gillar blod och sprutor, medan andra bleknar och kan segna ner vid blotta åsynen. Dock inte J som satte nålen i ett djur av okänd art.


J stack nålen i ett djur av okänd art.

                                                                                                                                                        Slutligen tackade vi för oss och traskade iväg för att ha sammanträde. Gladast att vi gick var denna labbråtta. (Inget labb utan en riktig labbråtta, eller hur?!)


Labbråttan var gladast när vi gick!

Read Full Post »