Nytt från Månpocket i juli

Ett litterärt inlägg.

---

 

Månpocket är nåt jag gillar! Ofta är det bra böcker som kommer ut snabbt i pocket där. Pocketböcker, som ju är betydligt billigare än inbundna – OCH lättare att ha med sig i just en ficka (pocket). Månpocket är faktiskt Sveriges största pocketförlag och har gett ut 2 500 titlar sen starten 1980. Det är Bonnierförlagen och Norstedts Förlagsgrupp som är ägare, men titlarna hämtar Månpocket från de flesta svenska förlag. Totalt blir det cirka 100 pocketböcker om året. Bara så du vet. (Faktauppgifterna är hämtade från Månpockets mynewsdesk-sida.)

Trots att juli är en semestermånad tar Månpocket inte ledigt från sin utgivning. Här är några titlar som kommer i juli och som jag tycker är/verkar vara intressanta:

Sex år av Harlan Coben
Det har gått sex år sen Jake Fischer såg hur hans stora kärlek Natalie gifte sig med en annan man. Sex år av sorg och saknad. När han får syn på Natalies makes dödsannons kan han inte låta bli att gå på begravningen. Men den sörjande änkan är inte Natalie. Jake börjar söka efter sanningen, men jakten på kvinnan som krossade hans hjärta – och ljög för honom – kommer snart att sätta hans eget liv i fara.
Harlan Coben är en av mina favoriter i thrillergenren. Hans böcker är spännande och mystiska och handlar ofta om försvinnanden av olika slag.

En ond liten handling av Elizabeth George
Dottern till en av Barbara Havers bästa vänner kidnappas och spåren leder till Italien. I ett försök att hitta flickan gör Havers ett övertramp och straffas med administrativ tjänst. I stället reser Sir Thomas Lynley till den italienska staden Lucca för att bistå den lokala polisen i utredningen. Snart upptäcker Lynley att fallet har förgreningar långt upp i den italienska maktens korridorer.
Elizabeth George är en av mina favoritförfattare vad gäller deckare. Jag gillar också TV-serierna/filmerna som är baserade på hennes böcker. En ond liten handling är hennes artonde roman om Thomas Lynley och Barbara Havers.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn
Det här är en debutroman i vilken vi läsare med lika delar skratt och svärta får ta emot Emanuel Kents livsfilosofiska råd medan han trasslar sig genom hösten på högstadiet. För alla som läst om, älskat – och växt ifrån – Greg i ”Dagbok för alla mina fans”, finns nu en liknande antihjälte, fast i tonårsupplaga med stor näsa, finnar och fjun på överläppen.
Jag tycker att det här låter som en annorlunda och spännande bok och läser den gärna!

Sigrid av Johanne Hildebrandt
Den här boken sägs vara en magnifik saga byggd på Sigrid Storrådas liv, den drottning som format hela Nordens historia. Vi läsare får följa med till 900-talets sagotid när sägenomspunna kungar och drottningar härskar, blodiga krig står mellan vikingar och kristna och gudinnorna vandrar bland de dödliga.
Det verkar hur intressant som helst!

 

Urvalet ovan är som sagt mitt ur Månpockets julisläpp!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Traditioner – gamla och nya

Ett traditionellt inlägg.

---

 

Jag är av den åsikten att traditioner behövs – såväl gamla som nya traditioner, dock. Och bara för att jag tycker det innebär det inte att jag är förändringsobenägen. Tvärtom. För om du läser och förstår det jag nyss skrev att även nya traditioner behövs, inser du att det innebär att jag även vill ha nytt inflöde.

När man har födelsedag kan man gott få ta en liten stund att filosofera över traditioner. En gammal tradition som jag INTE vill ta bort ur mitt liv eller förändra är födelsedagsuppvaktningen mellan mig och en av mina äldsta vänner M. Det är inte alls nåt storvulet utan den går ut på följande:

1. vi skickar födelsedagskort till varandra med snigelposten
2. vi ringer varandra på respektive födelsedag

M och Gösta, som jag kallades, sommaren 1977. Jag hade fyllt 15 och M 16. Notera M:s snigga utsvängda jeans. Den grinande personen till höger i bild är jag. Min morfar tog bilden.

Nu ligger det till så att M fyller år dan före mig. Jag skickar därför ett födelsedagskort – som alltid i god tid – och sen ringer jag. I år ringde jag på gamm-telefonen. Och tänk! M har numret kvar! Vi pratade som om det var i går vi sågs och i en hel halvtimme. Det var det inte riktigt. Vi sågs ju i påskas. Men ibland brukar det gå flera år mellan gångerna vi träffas. Samtalet på min födelsedag brukar bli lite kortare. Oftast har vi ju avhandlat allt dan innan. Men så skrattar vi gott åt det faktum att M som vanligt är glömsk/stressad och att födelsedagskortet till mig kommer

om ett par dar.

Men du… Två telefonsamtal om året – dagarna efter varandra. Och vänskapen överlever! Vi har känt varandra sen fjärde klass. Sen jag var nio och M tio år – och en dag äldre än jag! Det är fortfarande viktigt att M är så mycket äldre än jag.

Här har Gösta placerat sig till vänster om FEM. Året är 1978 och vi är 16. Nån av FEM:s föräldrar tog den här polaroidbilden.

Min vän FEM och jag har skapat nya traditioner kring födelsedagarna. Vi lärde känna varandra när vi var åtta år, i tredje klass, och följdes åt genom högstadiet. Sen kom annat emellan och vi hade inte nån kontakt på ett antal år. Det var åren när FEM var mamma till tre på heltid i Metropolen Byhålan och jag var här i Uppsala och jobbade. Vår tradition är att se till att ett paket med litterärt innehåll levereras till den andra när det är födelsedag. Roligast är det när vi lyckas hitta en bok som den andra blir väldigt förtjust i. Då har vi lyckats! Jag kan i alla fall säga att FEM har lyckats. FEM är för övrigt alldeles för generös. Det kommer paket till jul också och lite när som, bara för att hon tycker att jag behöver påfyllning eller… bara för att…

När man bor 30 mil från sin ursprungliga familj är det ytterst sällan ens födelsedag har firats med den. Jag har bott i Uppsala sen 1982 och mina föräldrar har varit här för att fira min födelsedag 1992, när jag fyllde 30 och 2002, när jag fyllde 40. Men det har alltid kommit telefonsamtal och ett kuvert med snigelposten. Så även nu, fast endast från mamma, förstås. Pappa sitter en trappa upp och vinkar från nåt moln.

I morse väcktes jag av Fästmön som kraxade fram en födelsedagssång och hällde presenter över mig i sängen. Gott kaffe fick jag också – dock inte över mig utan i mugg. Jag fick Sara Lövestams senaste roman och body butter av Anna. I paketet från FEM låg en bok av en för mig ny författare, vars bekantskap ska bli rolig att göra. Kuvertet från mamma var extra rörande för i kortet låg en hundralapp och instruktioner hur den skulle användas!

Under förmiddagen idag gick såväl mobilen som fasta telefonen varm. Särskilt glad blev jag för samtalet från mammakusinen B. Även om allt vi avhandlade inte var glatt, gjorde samtalet mig glad och varm om hjärtat.

Vi vilade en stund ovanpå gästsängen sjuksängen efter att ha förberett födelsedagsfikat. Båda bonusdöttrarna messade grattis och vi hade lite sms-dialog. Oj så jag saknar dem! Nästan precis på klockslaget 13 plingade det på dörren. Sen plingade det ett par gånger till. Det var så roligt att det var fullt runt köksbordet för en gångs skull – även om en och annan ytterligare givetvis hade fått plats. Och dagen till ära tog jag tillbaka Måsen-servisen. Det var en njutning att dricka kaffe ur de tunna kopparna och äta hallonbakelse på assietterna med rosenskedarna som nästan är lika gamla som jag själv (dopgåva). Jag berättade lite om Måsen-servisen och dess historia. Anna hade tidigare fått ytterligare en historia kring Måsen-porslin och ett par excentriska gamla mostrar till min pappa. Jag har inte använt servisen sen jag gifte mig 1995, men 20 års karantän upphävdes härmed. (Jag har under årens lopp försökt sälja de delar av servisen jag har, men inte lyckats.)

Det har varit en sån fin dag, trots att jag har saknat en och annan i familjen. Jag fick fina presenter av mina gäster också: en underbar gul orkidé av Agneta, ett fint Ripassovin och en Trisslott av Annas snälla mamma och hennes L samt två spännande böcker – Karin Wahlbergs senaste i lasarettsserien och Patrick Modianos Lilla smycket – av Jerry, Elias, Maxi och Felix.

Men jag har inte bara fått presenter, jag har fått nya traditioner kring min födelsedag och jag har behållit några av de gamla. Det tackar jag

• Anna
• FEM
• Jerry
• Elias
• Maxi
• Felix
• Agneta
• Ing-Mari och L
• Mamma
• Inger
• Rippe
• Bibbi
• Barbro
• Mia
• Linn
• Frida
• Tatiana och Ulf
• Lisa
• Den Hjärtegoda L

och alla andra som grattat via olika sociala medier för! Ni är GULD!

För dig som inte kunde vara med på firandet – och för den som är sjukt nyfiken/intresserad – kommer här några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den lilla människans besök hos Arbetsförnedringen

Ett inlägg om en bortslösad förmiddag.

Idag var jag anmodad att besöka Arbetsförnedringen. Jag skulle delta i ett informationsmöte om a-kassan. Mötet var obligatoriskt. Jag åkte ner i god tid för att få parkering i hamnen och för att hinna visa upp intyg som inte efterfrågats på fyra (4) år före mötet. Arbetsförnedringen öppnar nämligen klockan tio, en hel kvart före mötet skulle köra igång.

Innan jag gick från parkeringen stod jag en stund vid floden. Vatten brukar skänka mig ro i sinnet. Men idag kände jag mig bara liten och misstänkliggjord och framför allt förnedrad. Jag ska strax förklara varför.

Som den lilla båten kände jag mig. Ensam.

Jag var naturligtvis inte ensam på Arbetsförnedringen, men man kan känna sig ensam även i en klunga. Stegade fram till en Mottagare (jag fattar inte riktigt Arbetsförnedringens system, inga köer eller så…)  och sa att jag blivit anmodad att visa upp intyg före ett möte.

Men det hinner du ju inte nu!

svarade h*n och pekade ut riktningen till möteslokalen. Där fick jag en penna som inte fungerade och ett papper på vilket jag skulle kryssa i mötet jag skulle delta i samt skriva mitt namn och personnummer. Innan jag fick tillträde till lokalen skulle pappret lämnas in och legitimation uppvisas. (Fan värre än forna öststatsfasoner…)

Mötet sen då… Tja, det var totalt jävla onödigt för min del. Personen som pratade var ÖVERTYDLIG och jag var inte den enda i salen utan problem med hörsel eller språk. Men… det fanns personer med klara problem med hörsel och språk där också. Och varför får inte dessa personer målgruppsanpassad information i stället för att tvingas sitta i ett stormöte där man säkerligen inte förstod eller uppfattade mer än en bråkdel? Dessutom gissar jag att man med all säkerhet inte heller vågade ställa frågor – vem gör det i en jättegrupp om typ 50 pers?.. Jag vågar, men jag hade inte ett skit att fråga om.

Informationen som gavs var inget nytt som jag personligen har nytta av. Allt detta fick jag veta vid inskrivningen för en vecka sen. Och det jag inte fick veta då men undrade över har jag läst mig till på egen hand. Hos min a-kassa, inte hos Arbetsförnedringen. För nu har min a-kassa faktiskt gjort riktigt bra instruktioner på sin webbplats! Titta här och lär, ni andra!

Två personer hade uppenbarligen problem med hörseln, emellertid. Eller selektiv hörsel, troligen. De stängde inte av sina mobiler, som naturligtvis ringde under mötet. Den ena mobilen ringde dessutom två gånger. Men än mer anmärkningsvärt var att en person bredvid mig faktiskt svarade och pratade en stund. Det var inte ett jobbrelaterat samtal. Sen satt h*n och rapade och släppte ut unken andedräkt så jag höll på att kräkas.

Ungefär 90 procent av informationen handlade om hur vi som arbetssökande skulle straffas om vi inte gör som Arbetsförnedringen och våra a-kassor säger. Makalöst att förutsätta att alla vi, ungefär 50 personer, är ute efter att ljuga oss till pengar! Så mycket pengar handlar inte a-kasseersättningen om att det är värt att ens överväga! Förnedrande så det stänker om det!!!

Efter mötet rusade jag ut till Mottagaren i entrén igen och framförde ånyo mitt ärende om intygen. Jag fick en rosa nummerlapp. Därpå följde en ganska lång väntan. Den kanske inte var så lång, men jag behövde gå på toa, så den kändes lång. Till sist blev jag uppropad av… h*n som tyckte att det inte fanns tid att titta på intygen före mötet. (Jag var ute i god tid och mötet började senare än aviserat = det hade funnits tid att visa upp och titta på intyg.)

Den lilla människan (spegelbild i orange cirkel) har besökt Arbetsförnedringens hus.

Jag frågade varför de ville se intyg nu när de inte var intresserade för fyra år sen. Det kunde h*n inte svara på eftersom h*n inte jobbade på Arbetsförnedringen då.

Nej,

tänkte jag.

Du gick säkert på högstadiet för fyra år sen. 

Men det sa jag förstås inte.

Eftersom jag inte visste vilka jävla intyg jag skulle visa upp hade jag med mig de allra flesta som jag har i plastfickor i en av mina pärmar med viktiga papper här hemma. Men långt ifrån alla. Då hade jag fått släpa med mig hela pärmen.

Sen tittade h*n på det som var inskrivet om mig hos Arbetsförnedringen samt på motsvarande intyg, gjorde nån notering och klickade. Det gick undan, för jag behövde gå på toa och jag hade ingen lust att göra det på Arbetsförnedringen. (Såg inga toaletter eller skyltar heller, för den delen…).

Vidare bad jag att h*n skulle kolla så att min a-kassa nu blivit informerad av Arbetsförnedringen om att jag är inskriven.

Jodå, det är gjort här den 1 augusti!

svarade h*n.

Nejdå, ni underlät att göra det den 1 augusti! Jag ringde er Kundtjänst i förrgår som lovade att göra det.

svarade jag.  (Och tackade i tanken Kundtjänst eftersom de flesta som jobbar där tycks vara kompetenta!)

Kan du vara snäll och kolla om Kundtjänst har anmält det hela?

Detta var noterat och jag vill lita på att det stämmer överens med verkligheten. Jag vill verkligen lita på det!

Innan jag lämnade byggnaden tipsade jag om att ett möte om a-kassan, som det jag hade varit på, kunde omfatta viktig information. Till exempel att man behöver ha intyg även från Försäkringskassan om man har fått ersättning därifrån. (Jag opererade bort tumörer den 13 december och var sjukskriven i fyra veckor.) Det skulle h*n vidarebefordra, lovade h*n, men jag såg aldrig att h*n antecknade detta.

På hemvägen bubblade det i öronen, men jag var ändå tvungen att tanka. Hela min förmiddag har gått åt till dagens förnedringsbesök och dess efterdyningar.(Ja, jag måste skriva av mig i ett blogginlägg, för jag har ingen att prata/ventilera med just nu.)

En idiot klarade inte av filkörning utan bytte fil och körde in rakt framför mig (utan att blinka, förstås), varpå jag fick tvärnita (hade ingen bil bakom, som tur var). Har somliga fått körkort på postorder eller vad???

Jag hoppas att din förmiddag har varit bättre än min! Nu ska jag sätta mig och söka jobb. Tre om dan – eller två, de dagar jag har gjort arbetssöksrelaterade saker som idag.

Livet är kort. En halv dag i mitt liv är bortslösad på meningslösheter.

Read Full Post »

Den Svarta Boken: Påskbakelse

Det är söndagskväll och jag och mamma är ute och äter middag. Du ska få nåt riktigt smaskens att läsa. För på påsken ska man goffa och påsken är ännu inte slut!

En titt i denna.

Idag ska du få ett påskrecept. Och jag lovar dig att du klarar av detta, för jag lärde mig göra detta redan i hemkunskapen på högstadiet…

Påskbakelse originalrecept.

Påskbakelser
(Åtta stycken)

Vad behövs?
En rulltårta

3 dl grädde eller spraygrädde på flaska

åtta konserverade persikor

Redskap:
Skärbräda

kniv

elvisp

sprits

konservöppnare

sked

Angrip rulltårtan och skär den i åtta bitar. Vispa grädden eller ta fram spraygräddeflaskan. Lägg en persikohalva med den rundade sidan uppåt på varje rulltårtsskiva. Spritsa eller klicka eller spraya grädden runt om. Så det ser ut som ett ägg!

Min kommentar: Lättgjort smaskens som går snabbt att göra!

Här kan du läsa tidigare recept: 
Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Friterad camembert

Fisk med rom

Inlagda soltorkade tomater

Livet är kort.

Read Full Post »

Födelsedagsfirande del tre

Sista delen av dagens födelsdagsfirande… Jag fyller ju tant snart så vi tog färdtjänst till restaurangen. Och tänk, där satt en person som jag inte har träffat på över 30 år!!! 

Av den anledningen blev det bara en enda bild tagen. För M, den glada M, satt där och hade just ätit i sin ensamhet. Och vi pratade och pratade. Änka sen elva år tillbaka. Den snälle, snälle L med de ljusa lockarna hade gått bort alldeles för ung… Jag var tillsammans med M:s bror när jag gick på högstadiet. M och L var som extraföräldrar åt honom och vi var ofta hos dem på helgerna, bland annat påsk.

Och nu satt M på Ming och hade ätit tre rätter och funderade på om hon skulle våga åka till Parken på egen hand.

Klart du ska!

sa jag.

Du träffar säkert nån du känner där!

Jag hoppas att hon åkte dit, för eventuellt skulle tvillingsönerna, de som blir 29 år måndag, också komma. ”Barnen” jag aldrig sett…

Tiden går, bara jag är evigt ung. (Och jag ljuger så bra…)

Mamma vid desserten, friterad banan med glass och sirap. Desserten föregicks av friterade jätteräkor med stark sås.

Tack snälla mamma för en fin låtsas-födelsedag!!!

Read Full Post »

Födelsedagsfirande del två

När man har låtsasfödelsedag ska man väl också få tårta? Visst! Mamma perkolerade kaffe som bara blev till vatten så vi fick göra det en gång till. Men det var bra, för under tiden hade Tobleronetårtan tinat ordentligt och blivit härligt chokladig…

Kaffe i min gamla kaffemugg från högstadiet, minst, samt tårta på mormors assietter. 

Mamma hade aldrig provat Tobleronetårta tidigare och väntade med spänning på att få hugga in. Jag skulle ju som vanligt fota först. Nu börjar mamma låta som barna O när jag tar fram mobilen. Då skriker de…

NEEEJ!

Men jag fick i alla fall ta en bild till av mamma!

Mums!

Vi tog faktiskt två små bitar var, men halva tårtan är kvar. I kväll orkar vi nog inte äta mer tårta, så den sparas till i morgon. För del tre i detta fantastiska födelsedagsfirande innebär ju middag i kväll på Restaurang Ming – och därifrån går man aldrig hungrig…

Bara en sak känns lite ledsam och det är att Fästmön inte kan vara med och fira. Men, men, vi ska ju faktiskt fira en födelsedag på riktigt i nästa vecka – och det är inte min…

Read Full Post »

Bingo nåt för en med dyskalkyli?

Ett av lillkillens favoritspel var en tid bingo. Det ska väl gå att klara av för en vuxen som brukar skoja om att hon* lider av dyskalkyli? Jag menar, man behöver ju inte räkna, bara lyssna på vilka siffror som ropas upp och markera på sin bricka.

När jag själv var barn hade jag också ett bingospel med sifferplattor i papp och siffror tryckta på runda träpluppar. Det jag däremot hade sämre av var nån att spela med. Man måste liksom minst vara två, bingo var inte nåt solitärspel på den tiden…

På högstadiet hade jag massor av olika franskafröknar. Gissar att ingen orkade med min grupp. Till sist tog fröken till det sista vapnet hon hade – bingospel på franska. Så en sak är säker, jag kan räkna ganska bra på franska. Bättre än på svenska. Nåt annat kan jag väl inte säga på franska mer än möjligen

Ursäkta att jag kommer för sent – Excusez-moi, mais je suis en retard.

Sen kan jag också säga:

Qu’est-ce que c’est?
C’est une fenêtre.
Non, non, non, c’est ne pas une fenêtre, c’est un garçon.

Vilket fritt översatt betyder:

Vad är det här?
Det är ett fönster.
Nej, nej, nej, det är inte ett fönster, det är en pojke.

När jag blev nååågot lite äldre hände det att jag fick följa med nån från äldre generationen på bingospel. Men det var för rökigt i lokalen och medelåldern var hög.

En typisk bingobricka. Med franska siffror… 😉

                                                                                                                                                                       Idag kan man spela bingo på nätet. Man kan ÄVEN spela på nätet – fast hemma. Till en viss kostnad förstås. Bingo är ju ett enkelt spel som passar såväl ung som gammal, den som kan räkna och den som är ehum… bättre på franska än siffror…

Jag hittade en bingosajt där man kan läsa och lära sig mer om spelet – i spelhall eller på nätet! Och kanske pröva sin lycka…

                                                                                                                                                                PS Visste du att Bingo har funnits i Sverige sen 1960-talet? Inte så länge, alltså.

                                                                                                                                                                *hon = jag

Read Full Post »

Klassträff blev kassträff

Klassåterträffar… Vem har inte gjort misstaget att delta i såna? Jag menar, vad har man för utbyte av att till exempel träffa folk man kanske tvingats dela klassrum med under nio år? Nu när man är vuxen kan man tack och lov välja. Visst, jag träffar en eller två av dessa gamlingar, men det är personer jag gillar att prata med idag. Och vi sitter INTE och pratar en massa minnen.

Den sista återträffen jag var på var för just högstadiet. Jag tror aldrig att jag har varit så arg som när jag gick därifrån! (Idag kan jag skratta åt eländet, men då…) För det första hade jag tvingats ha en urtråkig människa bredvid mig. En människa som jag varken gillade då eller senare. En människa som då för tiden var expert på att tala om hur barnslig jag var. En människa som blev tant redan när vi var 13… Sånt var jobbigt. Då. Vid klassåterträffen hade h*n lagt sig till med att tala som en riktigt vuxen. Typ pensionär. Nej fy, vi hade inget gemensamt! Men jag höll god min!..

Jag tvingades sitta bredvid en urtråkig människa som var tant redan när vi var 13…

                                                                                                                                                              För det andra satt en snubbe och retade gallfeber på mig genom att hela tiden fälla cyniska kommentarer. Jag blev så arg att jag –  i tanken – hotade honom med en smäll om han inte höll käften. (Jag gick därifrån. Jag slåss nämligen aldrig annat än verbalt. Jag är en fridens person. Eller nåja…)

För det tredje blev jag antastad (!) av en man, en före detta klasskompis, vars fru låg på BB samma kväll och skulle föda deras andra barn. Jag menar, hur puckad får man vara om man går på klassåterträff i stället för att vara med sin födande fru? Och hur blåst är man om man som man (!) stöter på en flata..?

Sen gick jag hem till mamma och pappa och tog en whisky med den senare.

Därför, elak som jag är, kan jag inte låta bli att fnissa lite när jag läser om en klassträff som var en bluff. En kvinna lurade sina gamla klasspolare att det skulle vara klassåterträff. Hon lyckades få 15 av dem att betala henne närmare 6 000 kronor. Pengar som hon behöll själv och gjorde nåt förhoppningsvis roligare för. Fast sen åkte hon väl dit, gissar jag. Ja, ja… Men tanken var… rätt god… 😉

Read Full Post »

En VÄÄÄLDIGT lååång listjävel

Jag har varit inne hos Fru Hatt och kleptat en väääldigt lååång listjävel. Vassego! Och du… Tala gärna om ifall nåt svar överraskade dig!!!

1. Hur gammal är du om fem år? 53, snart 54.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Fästmön.
3. Hur lång är du? 173 eller 174, minns inte… 😳
4. Vilken är den senaste filmen du sett? Varg Veum: Törnrosa. Den var läskig och bra.
5. Vem ringde du senast? Mamma, tror jag.
6. Vem ringde dig senast? Mamma.
7. Föredrar du att ringa eller skicka sms? SMS ibland, ringa ibland. Jag gillar inte alltid att prata i telefonen. Är det snabba saker som ska avhandlas funkar sms hur bra som helst, oftast.
8. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Mina föräldrar hade varit ihop i 50 år, gifta i 47 när pappa gick bort.
9. När såg du senast din mamma? I trettonhelgen eller där omkring.
10. Vilken ögonfärg har du? Snälla blå.
11. När vaknade du i dag? Runt halv sju, men jag gick inte upp förrän vid halv åtta.
12. Vilken är din favoritjulsång? Ave Maria. Fast det är inte bara en julsång, tycker jag.
13. Vilken är din favoritplats? Min fåtölj, vid datorn eller vid Vättern nånstans.
14. Vilken plats föredrar du minst? Svekets Hus.
15. Var tror du att du befinner dig om tio år? Om jag lever, på en parkbänk, som det ekonomiska läget är just nu…
16. Vad skrämde dig om natten som barn? Att bli levande begravd! (Jag säg för många skräckisar redan då…)
17. Vad fick dig verkligen att skratta senast? En konversation vid köksbordet i eftermiddags.
18. Hur stor är din säng? En stor dubbelsäng, typ 180 centimeter bredden och runttvå meter, 2,10 på längden.
19. Har du stationär eller bärbar dator? En av varje.
20. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan.
21. Hur många kuddar har du i sängen? Två.
22. Hur många landskap har du bott i? Tre.
23. Vilka städer har du bott i? Motala, Tranås, Motala igen, Brighton, Uppsala.
24. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Tofflor så klart! 😆
25. Är du social? Ja. Men jag har inga problem med att vara ensam om jag själv fått välja det.
26. Vilken är din favoritglass? Just nu GB Sandwich.
27. Vilken är din favoritefterrätt? Citronfromage, för det gjorde alltid min mormor. Men sen gillar jag friterade camembert med hjortronsylt, glass och persilja också…
28. Tycker du om kinamat? Jarå, men inte för ofta och för mycket friterat.
29. Tycker du om kaffe? JA! Jag måste ha kaffe för att överleva!
30. Vad dricker du till frukost? Svart kaffe och Pro Viva Svartvinbär.
31. Sover du på någon särskild sida? Mage eller typ höger sida med högerarmen utsträckt uppåt. Det är därför jag behöver så stor säng.
32. Kan du spela poker? Ja några olika varianter.
33. Tycker du om att mysa/kela? Ja jag tycker i vart fall inte om att slåss! Dum fråga!
34. Är du en beroendemänniska? Jag är så himla beroende av choklad just nu… Man jag är väldigt stolt att jag lyckades sluta röka efter nästan 30 års beroende!
35. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej, men min bästa kompis i skolan fyllde år dagen för min födelsedag. På  min födelsedag inträffade Tjernobylolyckan 1986, inte så kul… 😦
36. Vill du ha barn? Nej! Jag har fyra bonusbarn och det räcker bra. De är så fina, så!
37. Kan du några andra språk än svenska? Engelska mest, franska, tyska och latin på gymnasienivå, nybörjarnivå på finska, spanska och teckenspråk.
38. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
39. Föredrar du havet eller en bassäng? Vättern!
40. Vad spenderar du helst pengar på? Böcker.
41. Äger du dyrbara smycken? Detgör jag kanske, jag vet faktiskt inte.
42. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Desperate Housewives, den enda TV-serien jag har följt slaviskt genom alla år!
43. Kan du rulla med tungan? Jaa!
44. Vem är den roligaste människan du känner? Anna, förstås! Fru Hatt är jädrigt rolig också! Och flera av mina bloggkompisar! 😆
45. Sover du med gosedjur? Nej, verkligen inte! Jag är 48 år!!!
46. Vad har du för ringsignal? På mobilen har jag lite olika så att jag vet vem som ringer. En del har nämligen egna signaler! 😀
47. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Ja, i samband med mammas flytt fick jag ta hem min dopklänning.
48. Vad har du närmast dig just nu som är rött? En minimal kobratelefon som är en penna!
49. Flirtar du mycket? Aldrig sen jag träffade Anna!!!
50. Kan du byta olja på bilen? Nej det tror jag inte.
51. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej.
52. Vilken var den senaste boken du läste?  Familjehemligheter av Niclas Ericsson.
53. Läser du någon dagstidning? Ja just nu enbart lokalblaskan, annars gärna DN också.
54. Prenumererar du på någon veckotidning? Mja, mer en månadstidning, Antik & Auktion.
55. Dansar du i bilen? Verkligen INTE. Jag kör bil.
56. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Bandit Rock.
57. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Ett kryss på a-kassekortet.
58. När var du i kyrkan senast? Den 2 februari.
59. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Minns inte. Minns bara att jag tyckte att de flesta var knäppa. Men jag hade en bra franskafröken ett tag, fast jag kommer inte ihåg vad hon hette.
60. Hur länge har du campat som längst i ett tält? Några dar. Och då var jag barn…

Read Full Post »

Tomburkar, lotter eller bingo?

Ja det har väl inte undgått nån att jag sitter och klurar på hur jag ska få det ekonomiska att gå ihop. En idé är att gå och samla tomburkar om nätterna. Inte för att jag skäms utan för att jag då kanske är mer ensam om samlandet.

Sen spelar ju mamma och jag på Lotto varje vecka. Och jorå, vi vinner lite då och då. Hela 21 pix vann vi i lördags! Det blir en tia var att köpa… vad för?

För en stund sen var vi ute och handlade hem en kasse mat. Då slank det ner två trisslotter också. Garanterad vinst, troligen. Nja, vinner nån av oss så blir det väl högst 25 spänn…

Du som läser min blogg har ju sett jag har kika på en del spel på nätet. Ett spel som jag inte nämnde i det sammanhanget var bingo. Och kanske just bingo kan vara en guldgruva för mig? Nybörjartur är ju ett existerande begrepp som jag tror stenhårt på. I alla fall om jag försöker. På sajten ovan kan man faktiskt vinna både pengar och just nu en Ipad! Dessutom hittade jag en bra nybörjarguide så det är väl bara att köra igång dårå..?

På Bingosidan hittar man till alla möjliga bingohallar och bingospel.

                                                                                                                                                       Annars har jag mest spelat bingo på vanligt sätt. Eller snarare som sällskapsspel. Elias hade en bingoperiod för ett tag sen. Den har nu övergått till en period som omfattar bingo via ett visst TV-program… 

På franskalektionerna på högstadiet var bingo ett knep för Madame, min fröken, att ta till när vi var helt omöjliga och inte hade pluggat en enda glosa. Kanske är det därför jag är så bra på siffror på franska?.. För nån annan vinst gav inte spelet.

Read Full Post »