Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Bandit Rock’

Ett inlägg med några färgrika bilder från säsongens flora.


Vädret är fram och tillbaka idag.
Soligt, mulet, soligt. Och så lite blåsigt. Jag har varit ute trekvart på promenad och fått ljus på och frisk luft i näsan . Min kärlek till hösten och dess underbara färger har fått lite öm vård. Medan maskinen tvättar tjockis-svart ska du få se några pågående färgexplosioner bland träd, blommor och bär…

Blommor i betongkruka

Lila och gula små blommor lyser upp betongklumparna.


Jag gick ett annat varv
än jag gick sist. Ner mot villorna i det som en gång kallades Negerbyn. Där finns det vackra blommor, vet jag. Och träd. Och bär.

Orange rönnbär

Rönnbär kan även vara vackert orange, uppenbarligen.


Det slog mig
att också det gamla kan vara vackert. Men trädet som stod här var icke önskvärt. Som jag?

Rötter och barr

Här stod ett barrträd som icke var önskvärt längre.


Med The Unforgiven
från Banditradion i öronen travade jag på. Oförlåten. Oförlåtandes ännu.

Kameran iPhonen åkte upp och ner ur innerfickan. Vill ju fota den pågående hösten.

 Lönnar på väg att skifta

Lönnar på väg att bli höstfärgade.


Det är fortfarande
många blommor som blommar i trädgårdarna. De här rosorna ska visserligen alltid dö, men inte ännu…

Röda rosor

De här rosorna ska dö, men inte än.


En och annan blomma
var ändå på väg att ge upp. Icke desto mindre vacker för det!

 Röd och vit blomma

Idag röd, i morgon… vit?


Kom inte och säg
att hösten är trist! Titta bara så det här trädet exploderar i färger!

Höstträd i rött

En explosion i rött. Och iPhonen fixar den röda färgen hyfsat.


Vart det bär hän i morgon?
Det vet bara Han där uppe… When the children cry avslutade min färd.

Röda bär

Vart bär det hän? Med lite tålamod och rätt ljus fixade iPhonen även dessa röda.


Nu kan jag bocka av
ett par punkter på min att-göra-lista! Kan DU på DIN???


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för läskig bild i slutet!


Trött och frusen
har jag varit i kväll. Rätt seg. I morgon är det fredag, veckans sista arbetsdag för min del, så då får jag kanske vara lite trött i kväll.

Jag har mest suttit i fåtöljen och läst min bok på gång. Den börjar närma sig slutet och polisen Ann är mördaren på spåren. Antikrundan från Halmstad har jag sett på och spelat lite Wordfeud inemellanåt med Fästmön.

Pratade en stund med M innan jag gick hem från jobbet idag. Det verkar som om lönen är på gång, kanske till och med en ny lön, alltså en höjd lön. Men jag har inte fått nåt besked än på papper om varken anställning eller löneförhöjning, så jag tar inte ut nåt i förskott.

Det dröjer ytterligare en vecka innan min kära kommer till mig, men jag har beställt en DVD som vi pratade om att se under nyår. Det blev inte av, jag var ju inte så jättepigg. Nu har jag beställt den i alla fall. Och lite vacker musik att ha i bilen. Jag blir galen på de skitkanaler som har ersatt Bandit rock, nämligen. Orkar inte med överenergiska radiopratare på morgonen, såna som älskar sina egna röster och såna som skriker i munnen på varandra och avbryter varandra hela tiden. Usch, jag vill ha hårdrock igen!!! Men Sarah Dawn Finer går också bra!

Järnladyn

Den här vill vi se!


När jag satt i min fåtölj i kväll
kändes det plötsligt väldigt konstigt kring operationsärret. Idag är det fem veckor sen min operation. Allt har gått bra, ärret har läkt fint. Men nu i kväll upptäckte jag att det inte alls är så fint. Det är rött, varmt och lite svullet. Det kan ju bara vara så att jag har råkat sitta emot ärret eller att kläderna har skavt eller nåt. Jag avvaktar och ser vad som händer. Nu ska jag borsta tanden och krypa ner i sängen för att läsa ut min bok!

Nu kommer den läskiga bilden:

rodnande ärr

Så här rött borde det nog inte vara…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jamen det var väl en jädrans häl till att krångla! Idag har den gjort ont typ hela eftermiddagen. Värkt. Jag har knappt kunnat gå ens på kryckor för det har känts som om nån sticker en kniv rakt upp i foten. Men no worries… Jag VET att hälsporre går över, förr eller senare. Vanligen. Bara det att jag är en synnerligen otålig patient. Och jag gillar inte när jag hindras i min framfart i livet. Det funkar liksom inte att gå med två kryckor när man ska göra andra saker samtidigt med sina händer och armar. Idiotiskt att vi människor bara föddes med två var.

Eftermiddagen segade sig fram eftersom jag hade ont. Men den slutade med en kul och intressant intervju med en professor på institution 1 och ett par samtal som kan leda till nåt att göra framöver för en person i familjen som är värd det.

Jag åkte till ICA Heidan och kryckade mig in med en krycka för att hämta ett bokpaket. Tre härliga böcker blev mina idag! Jag beställer alltid från Bokus och det funkar bra, med gratis frakt och allt. Visserligen tar den kostnadsfria frakten lite längre tid, fast det gör inte så mycket. Den som väntar på nåt gott Men en sak är faktiskt jobbigt med Bokus! Det är, att varje gång man handlar därifrån, får man reklam från dem i inboxen minst en gång om dan, ibland två. Reklamförsändelserna liksom ökar. Och jag är inte ett dugg sugen på att handla där på ett tag, nu har jag så jag klarar mig.

Dessa tre blev mina idag!


Sen stapplade jag in
på apoteket för att hämta ut den antiinflammatoriska medicinen för hälen. Kom ut med en hel jävla kasse därifrån och svor över hur dyrt det är med mediciner. Tills jag faktiskt insåg att de tre böckerna ovan var typ 50 spänn dyrare…

Hemma i New Village stökade nån i mitt kök. Jag tror bestämt att det var Hjälpsamme Herrn! Fästmön bjöd på härlig thaisoppa med nyskalade räkor, sockerärtor och purjolök. Till detta vitlöksbaguette. Mums!

Sen var verkligen Hjälpsamme Herrn framme och gick ut med ett helt gäng soppåsar medan Halta Lotta betalade en räkning och ringde sin mamma.

Hjälpsamme Herrn i grå mjukisbrax istoppade i ullstrumporna. Till detta luftiga gympadojor. Kryckorna till höger i bild är mina. Eller en är det, den andra har jag lånat av Mie.


Vi skulle glo på
andra delen av Arne Dahl – jag har skrivit här om första delen. Men återigen fick Hjälpsamme Herrn slita fram eftersom Dum-Tofflan inte kunde få sitt headset till Ajfånen att fungera.

Hjälpsamme Herrn undrade:

Har du satt i sladden ordentligt?

Jag svarade, förnärmat:

Så klart jag har. Jag har tryckt och tryckt. Men kan inte du testa på din Ajfån, så får vi se om det är fel på headsetet eller mobilen?

Anna provade i sin mobil och det funkade förstås hur bra som helst. Sen skulle jag prova på min igen – och det funkade inte.

Men du har ju inte satt i sladden ordentligt, det var ju det jag sa!

utbrast Hjälpsamme Herrn.

Så jag tryckte till lite – och ur öronpropparna dånade Bandit Rock från gratisappen jag laddade ner idag inför att kanalen från och med den 1 december inte ska sändas här i Uppsala.

Vilken tur att jag är tillsammans med bland andra Hjälpsamme Herrn, som verkar vara inte bara kock och sopgubbe utan också tekniskt geni!

Nåt geni är jag nämligen inte, det är bara att konstatera! Idag åkte jag på däng igen i Wordfeud… Detta till trots fick jag ett mejl på kvällskvisten där jag i stället för att vara elev på torsdag eftermiddag ska vara behjälplig… som lärare i undervisningen på kursen! Det gör jag så gärna så! Jag kan ganska mycket om verktyget och dessutom har väl även jag lite Hjälpsamme Herrn i mig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och nu ska jag dra min veckas höjdpunkter (Ost) respektive lågvattenmärken (Frost). Det är inte mer komplicerat än så här:

Ost


Frost


Livet är kort.

Read Full Post »

Å fy! Jag läser att det är på väg att bli radiokrig här i Uppsala. Eller det handlar om att franskägda NRJ petar ut MTG och plockar in SBS, enligt lokalblaskan. Konsekvenser av detta blir att Bandit rock försvinner och in kommer Rix FM. Och Mix Megapol är kvar.

Bomber och granater! Bandit Rock är den enda radiokanal jag lyssnar på – och jag lyssnar i bilen till och från jobbet, i princip. Nu blir det till att plocka med sig CD-skivor ut i bilen igen, för Rix FM och Mix Megapol må vara ägda av två olika bolag, men spelar typ samma skitmusik, tycker jag. Trist att det ska bli så likriktat!

Min radioskjorta – gissningsvis den enda i sitt slag – ska jag ha på mig när jag blir intervjuad i radio.


Bandit Rock spelar
övervägande hårdrock och det passar mig när jag kör 😈 Sen kan jag hålla med om att kanalen inte har världens bästa eller smartaste programledare, men har de andra kanalerna det då? Nej. Det skulle möjligen vara Madde Kihlman, hon är i alla fall värd att lyssna på. Men frågan är om det räcker för att jag ska fortsätta lyssna på radio. Nej, det gör det inte!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det lite många järn i som ska vara i elden för min del. Jag tänkte inleda med en promenad med snabeldraken. Men först måste jag bara förfasa mig över hur illa journalister stavar nu för tiden. Som vanligt är det lokalblaskan som uppenbarligen inte har rättstavningskunnig personal. Igår läste jag till exempel

vetrinär

Men hallå! Detta tror jag inte är nåt korrfel utan nån som helt enkelt inte kan stava rätt. För det stavas ju

veterinär

I morse var det dags igen. Då läser jag om folk i stan som har anmält Kents konsert i lördags för att ljudet var störande. För det första är jag förundrad över hur nån kunde tro att det INTE skulle störa de omkringboende. Slottet, på vars gård konserten gick av stapeln, ligger på en höjd i centrala stan. Klart att det hörs vida omkring! Mamma och jag hörde en del förspel när vi var till Minneslunden och mamma undrade vem det var som spelade orgel så fint…

Men sen kan man ju fundera över vad som är störande eller inte. Och kan man inte vara liiite tillåtande en lördagskväll i semestermånaden juli..? Bosätter man sig i centrala stan får man nog vara på det klara med att där finns mer ljud och oljud än om man bosätter sig i en stuga i skogen.

För det andra studsar jag vid meningen där konsertfixaren uttalar sig. Han har säkert använt ordet

dom

men journalisten kan uppenbarligen inte skilja på

de och dem

när han skrev sin text. I det här fallet hade nästan till och med jag tyckt att det hade varit bättre att använda

dom

än att skriva så här fel:

Det är tråkigt att det finns dem som har känt sig störda, […]

Ja, ja, det är tur att dessa duktiga skribenter har fast jobb, medan en annan, som faktiskt kan stava, hankar sig fram med visstidsanställningar…

OFFERKOFTEVARNING!!!

För det tredje vill jag föra till protokollet att jag inte har nån åsikt om Kent. Jag har aldrig lyssnat på bandet, även om jag med all säkerhet har hört nån/några av deras låtar på den tiden jag lyssnade på andra radiokanaler än Bandit Rock

Om det var nån som trodde att jag inte har extra ont idag, så trodde den fel. Jag har extra ont och är extra gnällig. Men som sagt, en promenad med snabeldraken väntar och efter det ska jag fräscha till mig och gå på kalas. Bäste kalasminen på!

Kalasklädd. Notera t-shirten med texten ”Serial bitch”. Tischan är nerpackad!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har länge surrat i mitt huvud det här med manliga komiker. Såna som är i par, så att säga. Tror de att de blir dubbelt så roliga då eller vad? Personligen tycker jag att de blir hälften så roliga, men jag har inte mycket till övers för komiker överhuvudtaget. Jag gillar inte när det är meningen att det ska vara roligt. Det är roligare när det ser ut som om det bara liksom blir roligt. Stå-upp-komiker roar mig inte ett smack och komedi på film ser jag aldrig. Ja, jag är en tråkmåns!

Men så var det det här med komiker i par. Vi har haft Helan & Halvan, Fyrtornet och släpvagnen samt Abbott och Costello på den svartvita tiden. På senare tid har vi fått Filip och Fredrik samt Erik och Mackan. Med risk för att låta som en surkärring, men jag har svårt att se nåt roligt med Filip och Fredrik. Jag tycker bara att de super på TV och det finns väl inget roligt alls med fulla människor??? Erik och Mackan har nyligen börjat ett samarbete med Bandit Rock. OK, de är inte värre än han Betnér, som bara är arg hela tiden (det blir ju varken roligt eller trovärdigt i längden) eller en av programledarna som har så flänga åsikter om det mesta att jag fick stänga av radion i en månad. (Jag föredrar kanalens morgonpratare Bollnäs-Martin och Sanna, de försöker inte vara roliga hela tiden och dessutom spelar de bra musik.) Om Erik och Mackan är roliga? Mitt svar är nej.

Om vi sen går till kvinnliga komiker och tittar… har vi… Petra Mede, typ. Hennes skämt förstår jag inte alls; jag tycker bara att hon är elak hela tiden. Så när hon dyker upp, dyker jag ner. Det är bäst så. Letar jag bland kvinnliga komikerpar som jag faktiskt har garvat åt så hittar jag faktiskt ett: Nancy & Carina, alias Lill-Marit Bugge och Anna-Lena Brundin. Roligast var de förstås som flatorna Marja (Anna-Lena) och Agneta (Lill-Marit). Här kan du se dem i en inspelning från Europride 2008:


Men vad gillar DU för komiker??? Eller har du några åsikter i frågan om komiker är roliga eller inte?

 

Read Full Post »

Older Posts »