Fyra dar kvar

Ett nedräknande inlägg.

---

 

I bilen kan jag bo som miljonär.

Idag har jag fyra arbetsdagar kvar. Det är med dubbla känslor jag lämnar byggnaden sen. Mest har jag mått rätt dåligt av att vara här, om vi nu ska vara ärliga. Men det har varit en lärorik tid och jag är en erfarenhet rikare. Eller många, egentligen. Det sägs att man går starkare ur varje tillfälle som är jobbigt. Jag känner mig argare samtidigt som jag känner mig mattare. För att ha det tufft och att vara ledsen och/eller arg tar på krafterna. Att ovanpå det inte ha haft nån säker inkomst på fem och ett halvt är konstant oroande, kan jag meddela den som inte har upplevt det. Jag är i och för sig miljonär. Jag kan göra som en del av stans tiggare sen, bo i bilen. Och frysa arslet av mig. För det kommer ju en vinter i Sverige. I bilen kan jag ha roligt med alla mina pengar. Who cares?

Det är inte så mycket jag kommer att sakna härifrån. Mest av allt är det stunderna i bilen i rullning på morgnarna (den kommer inte att rulla sen när jag ska bo i den) när jag lyssnade på Adams riksdaler på Rix FM, där Adam Alsing tävlade i allmänbildning med lyssnare som ringde in. Men jag övar den här veckan – Adam och hans två sidekicks Brita och Marko har semester, så jag får vara utan dem redan nu. Två vikarier har tagit över morgonstudion. De har säkert fått dessa sommarvik för att de är kändisar. Särskilt bra radio gör de inte. Jag menar, Relationsakuten, det känns rätt… 90-tal i mina öron.

Vad mer ska jag sakna? Lunchstället jag brukar gå till och dess trevlige ägare Kurre, förstås! Kurre och hans personal är alltid så vänliga och inkännande vilket humör gästerna är på. Och naturligtvis mitt nya favoritkafé, Systrarnas bullbod, med ägaren som alltid bjuder på nåt sött och gott. När vi nu ändå är inne på mat, så lär jag väl sakna Nondini också. Det stället ska jag säga hej då till idag när jag har lunchdejt med Bokmannen.

Bokmannens väldigt nya vigselring.

Människor då? Förutom Bokmannen, som jag nyss lärt känna, naturligtvis Den Kymriska Draken, men vi ses troligen på Pride i sommar eftersom Draken ska jobba där. Och så förstås några som arbetar i Kexfabriken/Besticklådan, som K, A, Y, S, B, I, M, P, R, M2, C, ungefär. Resten kommer jag att glömma så snart dörren har stängts efter mig här sista gången – och det är förstås ömsesidigt. Jag är inte Nån för nån här, har aldrig varit, kommer aldrig att bli. Bara en skugga som fanns här ett tag.

Idag har jag fyra arbetsdagar kvar. Jag betar av dem, timme efter timme. Jag går ut i arbetslöshet, jag, som älskar att jobba, ska uppenbarligen inte få ägna mig åt det. I min förtvivlan undrar jag varför min Gud har övergett mig. Han övergav mig just som jag stod i min blommande trädgård med så mycket vackert framför mig. Men det är nog inte riktigt så att Gud har övergett varandra. Vi har i själva verket sökt varandra i många år, min Gud och jag. Det är nog snarare så att jag inte går starkare ur varje jobbigt tillfälle, utan jag kommer ett steg närmare Gud. Det eviga. I evighet. Amen..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det våras

Ett inlägg om en riktigt bra dag på jobbet.

För en gångs skull ska jag inte gnälla. Jag har haft en riktigt bra dag på jobbet. Då känns det mesta lättare. Det känns nästan som vår i luften.

Vårträdet av förskolebarnens fyra årsträd.

Dagen inleddes med ett morgonmingel. Jag och kollegan K skulle dokumentera det hela – K i bild, jag i text. Det gick smidigt och dessutom var det både intressanta och roliga saker på dagordningen. Sånt gör ju också jobbet bra. Bland annat fick vi se exempel på årsträd som barnen på en av våra förskolor har gjort. Årets alla fyra träd är gjorda av återvunnet material och material som barnen har hittat ute i naturen. Jag gillade förstås mest vårträdet. För nu tycker jag att det är dags med vår! Blev lite orolig ett tag eftersom det var vitt på marken i morse när jag skulle åka, men nu i kväll har det mesta av det vita regnat bort.

Idag var jag inhoppande intranätredaktör och skrev två texter dit som jag också publicerade. Intranätet görs i en nyare version av vårt webbverktyg och bland annat har ett annat sätt att hantera bilder på. Därför kände jag mig lite rostig eftersom jag ju inte har jobbat med detta sedan KS kom tillbaka vid årsskiftet. Men det gick bra och jag är trygg i förvissningen om att KS gör om det h*n inte är nöjd med i såna fall.

Vidare grep jag mig an några bråkande externwebbsidor under dagen. Det finns en jätteduktig användare som tack vare allt strul nästan tappade lusten helt att jobba med detta. Jag lägger ner mycket tid på att peppa och supporta, lirka och trixa. Fast det hjälper ju inte fullt ut när användarens dator krånglar. Vid dagens slut var det hela tillfixat via min dator och jag tror att användaren trots allt var ganska nöjd. Särskilt som jag berömde och berättade att h*n jobbat med nåt av det svåraste i verktyget… Nu kan h*n nästan göra ”allt” annat! Jag tror h*n blev lite glad och stolt, faktiskt…

Yakitorin var otroligt smakrik. Och vacker, som synes.

Lunchen blev supertrevlig eftersom M lockade ut mig och T på en kortpromme. Vi traskade ner till sushistället. Jag är ju inte överförtjust i sushi, så jag tog yakitori i stället. Inte är spetten som på thaistället nära förra jobbet, men hela rätten är rent fantastiskt god och smakrik. Mycket ingefära och starkt så det öppnar alla kanaler i övre luftvägarna.

M och T är båda kloka och jordnära personer. Du vet, såna där människor som man tycker att man kan öppna sig inför och som man tror att man har känt hela livet. Jag träffade dem båda första gången i slutet av november förra året.

Direkt efter lunch hade jag så äntligen ett samtal med min chef om framtiden. En annons på tjänsten ska gå ut de närmaste dagarna och jag är välkommen att söka – precis som alla andra. Men eftersom en rekrytering ofta tar tid blev jag erbjuden en månads förlängning, det vill säga mars ut. Det passar mig perfekt. Det ger mig ytterligare en månads lön och det ger mig ytterligare en månads tid att söka jobb på. Och det värmde dessutom lite i hjärtat när tre av kollegorna på positivt sätt kommenterade förlängningen när chefen informerade om den via e-post!

Resten av dan gick som en dans, i princip. Under morgondagen är det en del pusslande på startsidan med både nya nyheter och nya toppnyhetspuffar som ska ut. Men jag har kollen. Faktiskt.

När jag åkte hem lyssnade jag som vanligt till Niclas Wahlgren på radion. Jag tycker att han är härlig som radiopratare, bland annat för att han är så glad och för att han bjuder så mycket på sig själv. Härom kvällen fick han göra Världens Enklaste Sportquiz via en kollega. Tror han satte två rätt av fem – ungefär i min klass, alltså.

Det var dessutom lite, lite ljust när jag susade E4:an hemåt. Det våras, tro det eller ej…

Livet är kort.

Read Full Post »

Krig även på radio

Å fy! Jag läser att det är på väg att bli radiokrig här i Uppsala. Eller det handlar om att franskägda NRJ petar ut MTG och plockar in SBS, enligt lokalblaskan. Konsekvenser av detta blir att Bandit rock försvinner och in kommer Rix FM. Och Mix Megapol är kvar.

Bomber och granater! Bandit Rock är den enda radiokanal jag lyssnar på – och jag lyssnar i bilen till och från jobbet, i princip. Nu blir det till att plocka med sig CD-skivor ut i bilen igen, för Rix FM och Mix Megapol må vara ägda av två olika bolag, men spelar typ samma skitmusik, tycker jag. Trist att det ska bli så likriktat!

Min radioskjorta – gissningsvis den enda i sitt slag – ska jag ha på mig när jag blir intervjuad i radio.

Bandit Rock spelar övervägande hårdrock och det passar mig när jag kör 😈 Sen kan jag hålla med om att kanalen inte har världens bästa eller smartaste programledare, men har de andra kanalerna det då? Nej. Det skulle möjligen vara Madde Kihlman, hon är i alla fall värd att lyssna på. Men frågan är om det räcker för att jag ska fortsätta lyssna på radio. Nej, det gör det inte!

Livet är kort.

Read Full Post »

En titt i omvärlden

Söndagseftermiddag och jag omvärldsspanar efter intressanta nyheter, galenskaper och annat. Har nyss talat med mamma i telefonen och från och med mitten av december ska äldreboendets restaurang i huset mitt emot inte längre servera mat på helger. Hon vet inte hur hon ska få mat då. Detta är Sverige, 2011. (Mamma bor 30 mil här ifrån så jag kan inte åka över med mat.)

På tal om telefon… (Jag försöker läsa en artikel på DN:s hemsida, men irriteras alltmer av att sidan laddar långsamt OCH en annons från Telia med Per Holknecht poppar upp! SUCK!) Fasta telefoner är nåt som försvinner allt mer. I alla fall på jobbet. Det menar en forskare i Uppsala som har undersökt hur vi i jobbet kommunicerar med andra. Det är mejl och mobiltelefoni som gäller, men chatt vinner mark när vi är trötta på överfulla inboxar och störande telefoner.

Att säga om det fasta telefonabonnemanget är faktiskt nåt jag seriöst överväger – för att spara pengar. Telia vet att ta betalt för… tja, vadå? Vad är det mina abonnemangsavgifter går till, egentligen?

Folk i gemen tycks emellertid ha otroligt gott om pengar. Så gott att polisen vittnar om att folk under den här helgen, när det varit löning, har legat i drivor. Aspackade. Fylla, fylla. Är det roligt att slänga pengar på att bli så full att du hamnar i en hög… bestående av fulla människor? Man behöver ju inte fundera länge i alla fall för att inse varför alla fyllisar inte har pengar sen, efter alla lönehelger. (Men för den som är fyllis finns det visst alltid pengar till alkohol.)

Snart ligger inte bara fyllisar i drivor utan även tompavor. I snödrivor. Suck… Vet inte vad som är mest tröttsamt – fyllisar eller snö…

                                                                                                                                                         Människor är inte bara fulla, de är galna också. En pappa i Linköping var ute och gick med sitt barn i barnvagn när en okänd kvinna försökte stjäla ungen. Men hallå! Vem vill frivilligt stjäla ett barn?* Skämt åsido, vilken fruktansvärd upplevelse. Kvinnan anses inte vara psykiskt stabil. Det var väl The Understatement of the Year, eller..? Det är ju så här det blir när psykiskt sjuka inte får den hjälp de behöver! Sverige, 2011, var det ja…

Humorlösa är en del. Grannar, framför allt. Och många fattade inte att den sura lappen undertecknad Grannen var reklam från Rix FM. Radiokanalen tvingas nu be om ursäkt. Be om ursäkt??? VA??? Nä, folk, läs: grannar, har sannerligen ingen humor (eller självinsikt).

Åter är det bevisat att grannar är humorlösa. För en gångs skull tycker jag att reklamen var rolig och bra!

                                                                                                                                                              Själv funderar jag på att fly från omvärlden och in en biosalong. Tintin – datoranimerad i 3D – lockar som 17. Och en biobiljett fick jag gratis från ”jobbet” i veckan som gick. Hoppas att Fästmön hänger på i morgon!

                                                                                                                                                     *Humorlösa bör inte läsa meningen efter kolonet: Jag kan tipsa om en eller annan skitunge som hon kan stjäla i stället. OBS! Skämt!

Read Full Post »

Dagens tur gick i grönt

Dagens lilla tur tog totalt 55 minuter. Det var varmt och svettigt, men nu efteråt känns det bara skönt. Här kommer några bilder från min lilla promenad, de flesta går i den härliga färgen grönt!

Naturen är full av ”bilder”, men alla är inte vackra…

                                                                                                                                                                Idag gick jag lite en helt ny tur. Hittade ett gäng bilar märkta Ny generation*. Måste kolla vad det kan vara för nåt!

Ny generation – vad är detta? Nyfiken!

                                                                                                                                                         En del vägar och gångstigar var helt nya och otrampade av mig.

Jag försöker hitta nya vägar.

                                                                                                                                                        Under hela promenaden hade jag RIX FM i lurarna. Det var första gången jag gick till prat och musik och det var faktiskt ganska OK, störde inte resten av upplevelsen nämnvärt.

Grönt är onekligen rätt skönt, så här års…

                                                                                                                                                          Mitt bland buskar och träd noterade jag denna barack. Den har stått där i flera år, men jag vet inte vad den har för funktion. Så här års kanske den skulle funka som sommarbostad?

Tänkbar sommarbostad?

                                                                                                                                                         En härlig tur gick mot sitt slut. Dags att söka lite skugga och svalka sig lite…

Här under grenarna kan man hitta svalka i skuggan…

                                                                                                                                                         *Ny generation är en allkristen organisation för ungdomar, visar mina efterforskningar…

Read Full Post »