Jag måste få lov att ge en eloge till lokalblaskan och den söndagstidning jag just lagt till handlingarna! Hela TRE (3) artiklar/motsvarande fångade min uppmärksamhet och jag läste dem från A till Ö, så att säga. Wow!..
- En av artiklarna publicerades med anledning av Strindbergsåret i år. August Strindberg är en av mina gamla favoriter. Under studietiden plöjde jag åtskilliga av hans verk – och genomled, om än på visst avstånd – alla hans kval, perioder, skilsmässor med mera.
Det sades i min ungdom att jag hade vissa utseendemässiga drag gemensamt med min favoritförfattare. Om man tittar på denna bild, av en ung August, skulle det möjligen kunna vara munnen. Och håret. Alltid håret.
När nu snart årets första månad är till ända var det verkligen på tiden att också lokalblaskan uppmärksammade Strindbergsåret. Av nån outgrundlig anledning väljer emellertid lokalblaskan en annorlunda vinkling: man tar upp Ann-Sofie Lönngrens forskning om ett queerteoretiskt perspektiv i Strindbergs dramer. Man kan verkligen, som artikelförfattaren John Sjögren också gör, fråga sig om inte allt är sagt/skrivet/forskat kring August Strindberg. Ann-Sofie Lönngren håller med om att det finns mycket forskat på Strindberg:
[…] Det är helt bisarrt hur mycket forskning det finns om Strindberg. Men vad gäller hans texter är de så oerhört mångbottnade att de låter sig läsas utifrån frågor som är aktuella även i dag. De öppnar sig också ganska villigt för olika kritiska perspektiv, såsom de könskonstruktivistiska och icke-heteronormativa läsningar som jag själv ägnat mig åt. […]
Ann-Sofie Lönngren disputerade 2008 på erotiska trianglar i August Strindbergs dramer. Även detta kan tyckas… väldigt smalt… Men hon poängterar i artikeln att det är Strindbergs texter som är intressanta och att forskningen har kommit långt från personen Strindberg. Och hon avslutar med att spekulera om August Strindberg i framtiden:
[…] Jag tror inte Strindberg kommer att vara lika intressant och aktuell om hundra år. […]
- Nästa artikel som fångade min uppmärksamhet var den om Lillemor Östlin, Hinsehäxan. Kvinnan som den nyligen visade TV-serien handlade om. Tyvärr finns artikeln inte att läsa på UNT:s hemsida, men faktum är att den är så intressant att det faktiskt är värt att köpa papperstidningen idag för den! Men strunta då i att följa sidangivelserna på Kulturdelens förstasida som är fel. Rätt sidnummer för artikeln är åtta och nio, som det står på A-delens förstasida…
Artikeln om Lillemor Östlin är välskriven och signerad Marie Ström. Läsaren får glimtar ur TV-serien, som grundar sig på Lillemor Östlins självbiografi, men också på hur Lillemor Östlin lever idag:
[…] 71-åriga Lillemor Östlin är klädd i en elegant pälskappa, färgglad halsduk, har shoppingkassar i händerna […] Hon ser mer ut som en välbeställd kulturtant än en kvinna som tillbringat runt 25 år i fängelse, […]
Vidare får vi också veta om dagens Lillemor Östlin att hon släktforskar med en av döttrarna, att ett av barnbarnen planerar att bli polis och att Lillemor Östlin fortfarande missbrukar amfetamin. Hösten 2010 släpptes hon fri från den senaste fängelsevistelsen. Men nu berättar jag inte mer, köp tidningen och läs!
- Sist, men definitivt inte minst, vill jag nämna Sysslingens krönika med rubriken Uppsala och nazismen. Inte heller den finns att läsa på nätet. Redan krönikans huvud gladde mig eftersom där finns en med verkligheten överensstämmande bild på herr Alkarp. Äntligen! Ämnet för krönikan fattar du om du är normalbegåvad och har läst dess rubrik några rader upp i det här stycket.
Det akademiska Uppsala under 1930- och 1940-talen skildras ofta som tyskvänligt i betydelsen rasistiskt. Men, som Sysslingen skriver i sin krönika
[…] Verkligheten berättar trots allt en helt annan sida av Uppsala, en historia som är både ljus och hoppingivande. Det är berättelsen om nazister, fascister och SS-frivilliga. Men det är också berättelsen om den betydligt större skaran antinazistiska Uppsalabor, de som gömde politiska och judiska flyktingar […] om professorer som saboterade den tyska infiltrationen, om studenter som under sina resor till Tyskland riskerade sina liv genom att överlämna brev till de politiska flyktingarnas familjer och om poliser som vägrade acceptera de nazistiska kollegor som under påsken 1843 satte kårens anseende i fara. […]
Om dessa fyra dagar, varav min födelsedag IGEN! – minns du datumet för Tjernobylkatastrofen så vet du också vilken dag jag fyller år – är en av dem, handlar Sysslingens pjäs 4 Dagar i april. Den har urpremiär här på Uppsala stadsteater den 18 februari. Se den, för f*n! Det tänker jag göra om jag får ihop till biljetten!..