Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rönnbär’

Ett inlägg om skriverier, alltså. Och målmedvetenhet.


 

Jorå! Jag har nog uppfattat att det finns en och annan som tycker att jag skriver alldeles för mycket och ofta på min blogg. Men egentligen är ju inte det nåt problem för den som tycker det – ingen är tvingad att läsa allt. Samtidigt kan det finnas en och annan godbit eller intressant sak man missar. Då får man ta det. Det kan inte jag göra nåt åt.

De fyra senaste dagarna har jag naturligtvis fortsatt att söka jobb. Samtidigt har jag tagit krafttag kring min bok, den som var till en tredjedel färdig ”på papper”. Eller fil/moln, dårå, som vi modäääärna människor använder oss av. Mitt mål var att återuppta skrivandet den 1 september om jag inte hade fått nåt jobb till dess. Nu satte mageländet nästan stopp för måluppfyllelsen. Nästan.

Jag är en envis jävel. Fyra dars arbete har tagit mig ungefär halvvägs i boken, den första i en tänkt trilogi.

För jag har tänkt om lite och tänkt så här: 

  1. den första delen är en självbiografisk del där jag beskriver vissa händelser och mina känslor kring dessa
  2. den andra delen är en absurd, rätt sjuk, roman som på sätt och vis är en allegori
  3. den tredje och avslutande delen blir en coachande del. För coacher har jag ju en del erfarenheter av…

Det är första delen jag jobbar intensivt med, men alla tre delar är påbörjade. Vissa dar blir det mycket skrivet, andra dar mindre. Jag har ett digert underlag och många källor att ösa ur. Det tar sin lilla tid, på ren svenska, alltså.

Rönnbär och blå himmel

Bara rönnbären skvallrar om att det är september idag!

Ungefär fyra timmar om dagen ägnar jag åt boken. Sen måste jag söka jobb, sköta mitt hem, sköta min hygien, umgås/upprätthålla kontakter med familjen och vänner också. Idag har jag unnat mig en promenad. Man kan verkligen inte tro att det är september! Det enda som skvallrar om det är rönnbären…

Och så lägger jag förstås fortfarande ner en och annan timma på att blogga, läsa andras bloggar och läsa andras böcker. För det är genom andras erfarenheter man får rätt mycket input…

Vem vet, förresten… Du kanske har en plats i min bok/mina böcker? Där förekommer såväl goda vänner som De Andra, men bara de goda får sina namn i pränt. Undantaget gäller dem som behöver vara anonyma av olika skäl liksom De Döda. De kan ju varken samtycka eller protestera.

Jag hoppas att jag har väckt lite nyfikenhet hos dig nu!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett promenerande inlägg.


 

Det är behagligt väder idag. Lagom varmt, lagom blåsigt, lagom soligt. Jag tog skogsvägen till Tokerian. Mötte en husse, en matte och en liten hund. De tvåbenta hade hittat var sin liten plastpåse med gula kantareller, lagom att smörsteka med lök och persilja och lägga på mackor. Jag sa, med avundsjuk stämma, att jag minsann har bott här i många år, men aldrig nånsin hittat några kantareller. Och min svamp får jag nog köpa på Tokerian.

Men jag köpte ingen svamp, bara bröd och mjölk, trots att jag hittade två grova brödbullar från mars 2013 i frysen i morse. De går nog att äta, fast utifall att de inte gör det har jag nu tre färska – till priset för två. Tack, Tokerian!

Jag tog Den Långa Vägen hem från Tokerian. Mötte en liten flicka med en fantastisk orange klänning. Naturligtvis kunde jag inte fota barnet, vill ju inte få nån peddo-stämpel bland alla de andra elaka text- och bildstämplarna jag har fått. (Ja, jag har mig själv att skylla – delvis. Jag skulle ju ha kunnat hålla inne med vissa åsikter.)

Mamma ringde just som jag ställt mjölken i kylen. Hon trodde att Fästmön hade ringt henne hemifrån, men ingen svarade hos Anna när mamma ringde tillbaka. (Mamma var ute när det ringde.) Mamma blev orolig att det hade hänt mig nåt. Gulliga, vimsiga mamma! Det var säkert ett svepskäl för att ringa överhuvudtaget och höra att jag är OK.

Anna slutar jobba klockan 16 idag. Jag har erbjudit att åka och hämta och skjutsa hem henne. Bussen hem tar annars minst en timme. Anna ber mig aldrig om skjuts. Jag gör det ändå. Ibland vill jag känna mig behövd. Och få en puss och en kram. Kärlek är aldrig fel.


Här är några bilder från dagens livssteg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett märkligt och fnissigt inlägg.


 

Jag vet inte hur många gånger jag har lunchat hos Kurre de senaste åtta (8) månaderna. Men många gånger är det! Hela tiden har det suttit tavlor på väggarna, tavlor som är till salu. Till exempel den här:

Konstverk solrosor och rönnbär

Konstverk med solrosor och rönnbär.


Men nu till märkligheten… 
 (Notera att det var dagens lunchdejt som gjorde mig uppmärksam på detta!!!) Bredvid tavlan hänger en skylt med pris och titel på tavlan. Bara det att det inte riktigt stämmer överens med vad jag ser på tavlan ovan… Eller kan DU se det som står på skylten på själva tavlan???

Pelargon i kanna

Pelargon i kanna… Tja, kannan ser jag, men inte pelargonen… Gör du?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om signaler av olika sorter.


Min dag inleddes med städfest.
Inget att visa upp. Men till frukost höll jag skördefest. En paprika röd som ett stoppljus skördades från plantan i köksfönstret.

Nyskördad paprika

En paprika röd som ett stoppljus.


Nånstans lite senare än mitt på dan
marscherade jag ut. Ett tag såg det ut som om det skulle mulna på och jag ville helst känna solen på ansiktet. Dragkedjan i min svarta fleecejacka var samarbetsvillig. Jackan var skön att ha över luvatröjan (också den svart, förstås). Inte många grader ute och dessutom blåser det nordliga vindar.

Lövlöst träd

Här har det blåst rejält.


På vägen mötte jag
en man med en hund. Jag fick hälsa lite på dvärgcollien, som var lite över året och jättefin. Mannen höll med mig om att hon var ett ypperligt sällskap. Lugn och harmonisk hund fick sen en liten godisbit av husse innan de traskade vidare. Eh… sa jag att jag älskar hundar?

Man med dvärgcollie

En man och hans hund.


Jag tror bestämt
att det blir en kall vinter i år. Rönnbären skvallrar om det.

Rönnbär

Rönnbären ger en vink om att kommande årstid blir kall.


Idag gick jag
lite mer än fyra kilometer och brände runt 300nånting kalorier. Inga hastighetsrekord – jag måste ju stanna och fota och klappa hundar då och då också. Nu har jag fått en favoritslinga och den omfattar min egen gata.

Hurtigs gata

Min egen gata.


Jag ser en del märkliga saker
på mina vandringar. Undras om detta föremål är ett UFO?

UFO bland höstlöven

Ett UFO bland höstlöven?


Och här är det antingen nån trädklättrare
som har blivit väldigt trött eller nån som blev utslängd hemifrån på natten som har rett sig en sovplats.

Madrass i träd

Ett sovställe?


Nånting drar mig mot spåren.
Jag kämpar emot. Jag håller mig på avstånd. Avvaktar signalerna. Men dras dit, det gör jag.

Signal vid järnvägsspåret

Vilken signal?


Funderar och fantiserar
om Den Hemliga Trädgården och dess lockelse. Idag såg jag en öppen dörr i ett av boningshusen. Vilken signal ger inte det om ”Kom in!” ?!

Öppen dörr i huset i Den Hemliga Trädgården

Kom in! signalerar den öppna dörren.


Det blev ännu kyligare
när jag vände hemåt, för då fick jag plötsligt blåsten i ansiktet. Det var som om solen inte hittade hit.

Frostiga lönnlöv

Solen hittade inte till dessa heller.


Som en signal
om föränderligheten i tillvaron – ja, allt kan ju slås i spillror eller explodera i glädjebubblor i nästa sekund – dessa olika nyanser. Alla en del av hösten. Den underbara. Min årstid.

 Höstlöv i olika nyanser

Olika nyanser höst.


Vilken årstid är DIN årstid??


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Inte nåt skönt väder idag.
Grått, blåsigt och kyligt. Men jag gick inte ut för att njuta av nån jäkla sol, jag gick ut för att ladda mitt jävlar anamma. Det där som vissa tror att jag har oooändligt av, medan andra tycker att jag klär mig i offerkofta. Nåja, jag är inte på den här jorden för att tilltala andra, mina uppgifter är annorlunda.

Grå himmel

Grått…


Även en bitsk Toffla
kan ha riktigt svarta dar. Det har varit ett par såna nu. Det räcker och blir över. Dags att vända och bli jävlar anammig i stället. (Det syns fortfarande inte utanpå hur jag gråter.)

Idag hade jag min första dejt med Runkeeper. Vännen Agneta hade varnat mig för den peppande tjejen som tilltalar en var femte minut. Därför hade jag tryckt i headsetet. Jag fick veta hur fort jag gick och hur långt jag gick. Inga maratonlopp, precis, men det blev tre kilometer. Efter två kilometer gjorde hål-foten (= foten jag trampade ner i ett hål på Kulturnatten och ramlade) ont, så jag fick sakta farten. Sen stannade jag åtta gånger för att fota och en gång för att slänga soppåsen. Typ 13 minuter per kilometer anser jag därför vara hyfsat för Vår Fallna Hjältinna (= Petite Moi).

Trädgren som är av

En annan fallen hjälte.


Medan jag gick och funderade
 såg jag en tant med keps och gåstavar, en kvinna med hund och en en tjej med en dramaten. Var är alla gubbar/män/killaridag, tro?

Passerade det som kunde ha varit min egen taxiplats. Men jag skulle ju ALDRIG göra en sån förskräcklig isärskrivning!!!

Taxi plats Hurtig

Taxi plats… Förskräcklig isärskrivning!!!


Funderade på det där med ålder…
När man söker jobb ska man tydligen vara mellan 30 och 35 och ha 25 års erfarenheter och kompetenser. Det går liksom inte ihop för mig…

Rönnbär

Rönnbär kommer när året åldras går mot höst. Röda, vackra… Varför är det bara människor som anses fula och värdelösa när de åldras?


Det är som att människor
som är lite äldre, men ännu inte pensionsmässiga *pekar med hela handen på mig själv*, både anses fula och värdelösa. I naturen är det tvärtom, tycker jag. Åldrandet är vackert! Som röda rönnbär, eller bara utblommade blommor…

Utblommat

Vackert och utblommat på bredden.


Å andra sidan…

Utblommat på höjden

Utblommat på höjden.


Får mig att undra
om vad som är värdefullt här i livet och vilka människor som är värdefulla. Funderar vidare på när Den Rätta Arbetsgivaren ska se att det röda lönnlövet till och med är lite vackrare än de gröna. För de gröna är ju så många och vanliga…

 Rött lönnlöv bland gröna i träd

Vem är vackrast i det här trädet?


Planerna för eftermiddagen
har ändrats lite. Jag är bortbjuden på fika. Värdinnan hade tänkt baka, men messade nyss för att hon inser att det inte går att baka: ugnen är upptagen hela dan. Jag föreslog att vi skulle åka till ICA och sno nåt fikabröd. SJÄLVKLART skämtade jag! Här snos ingenting, här görs det rätt för sig!

Har du gjort nån rätt för dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med några färgrika bilder från säsongens flora.


Vädret är fram och tillbaka idag.
Soligt, mulet, soligt. Och så lite blåsigt. Jag har varit ute trekvart på promenad och fått ljus på och frisk luft i näsan . Min kärlek till hösten och dess underbara färger har fått lite öm vård. Medan maskinen tvättar tjockis-svart ska du få se några pågående färgexplosioner bland träd, blommor och bär…

Blommor i betongkruka

Lila och gula små blommor lyser upp betongklumparna.


Jag gick ett annat varv
än jag gick sist. Ner mot villorna i det som en gång kallades Negerbyn. Där finns det vackra blommor, vet jag. Och träd. Och bär.

Orange rönnbär

Rönnbär kan även vara vackert orange, uppenbarligen.


Det slog mig
att också det gamla kan vara vackert. Men trädet som stod här var icke önskvärt. Som jag?

Rötter och barr

Här stod ett barrträd som icke var önskvärt längre.


Med The Unforgiven
från Banditradion i öronen travade jag på. Oförlåten. Oförlåtandes ännu.

Kameran iPhonen åkte upp och ner ur innerfickan. Vill ju fota den pågående hösten.

 Lönnar på väg att skifta

Lönnar på väg att bli höstfärgade.


Det är fortfarande
många blommor som blommar i trädgårdarna. De här rosorna ska visserligen alltid dö, men inte ännu…

Röda rosor

De här rosorna ska dö, men inte än.


En och annan blomma
var ändå på väg att ge upp. Icke desto mindre vacker för det!

 Röd och vit blomma

Idag röd, i morgon… vit?


Kom inte och säg
att hösten är trist! Titta bara så det här trädet exploderar i färger!

Höstträd i rött

En explosion i rött. Och iPhonen fixar den röda färgen hyfsat.


Vart det bär hän i morgon?
Det vet bara Han där uppe… When the children cry avslutade min färd.

Röda bär

Vart bär det hän? Med lite tålamod och rätt ljus fixade iPhonen även dessa röda.


Nu kan jag bocka av
ett par punkter på min att-göra-lista! Kan DU på DIN???


Livet är kort.

Read Full Post »

I veckan var det dags att vända månadsblad i våra kalendrar. Jag vände upp en bild på rönnbärsklasar i min fotokalender. Bilden är tagen förra året, tror jag, eller året innan. Men det är minst lika mycket rönnbär i år. Och det innebär ju en kall vinter, sägs det… Annars är jag en sån som älskar hösten och alla dess vackra färger och jag hoppas att det blir många dagar med bra ljus som jag har möjlighet att gå ut med min tejpade mobilkamera och fota!


Rönnbär ger hösten en del av dess vackra färger!

                                                                                                                                                             Ska jag säga nånting illa om hösten är det väl att den för mig närmare vintern. Vintern, som jag inte hatar eller avskyr, men som jag har respekt för. Dess kyla, snö, halka och allt annat är nog så goda ursäkter för att emigrera den årstiden. Ändå stannar jag här. För charmen med att bo här i Sverige är ju lite grann årstidsväxlingarna. Vi klagar så ofta på att det är för varmt, för regnigt, för kvavt, för kallt, för mycket snö och så vidare, men inte 17 skulle jag vilja vara utan en enda årstid. Fast finge jag önska så vore det mindre snö och inte så kallt vintertid…

Jag var totalt slut i rutan igår. Totalt. Efter två arbetsdagar. Men känslan igår var betydligt bättre än känslan kvällen innan. Jag är medveten om att självkänsla och självförtroende inte återuppbyggs på en kvart, men igår byggde jag i alla fall en centimeter. Eller en och en halv, till och med.

Jag noterar i besöksstatistiken att väldigt många är nyfikna på var jag befinner mig på vardagarna. Eftersom det tyvärr finns illvilliga element som läser den här bloggen har jag beslutat att inte lägga ut det på sidan CV. Men man kan ju alltid mejla mig och fråga så får man se om man får nåt svar…

När gårdagen drog sig mot seneftermiddag åkte jag ut till Himlen och hämtade Fästmön. Hennes äldste son skulle ha sina två numera vuxna brosor på besök, så vi hoppas att hemmet fortfarande är intakt…

Middagen blev kalkonfilé stekt i tjockare skivor och serverade med vitlökssmör, hot béarnaisesås och ärtormajspaprika samt potatisklyftor med skal. Vi drack den sista flaskan Husets vin ur föregående tappning, från maj 2010. Nu har vi den senaste Merlottappningen att se fram emot! Vinet var verkligen fylligt och välsmakande, trots att det uppstod en del problem under produktionen…

I morse var det endast sex grader när Anna gick upp. Temperaturen hade stigit till sju när vi tuffade iväg i Clark Kent* till hennes jobb. Anna jobbar till 16 idag och jag har tänkt ägna min lediga dag (!) åt att damma och dammsuga, läsa, sitta vid datorn, kanske pussla, ringa mamma och ringa en vän. Sen har nog den här dagen passerat. I morgon, söndag, blir det eventuellt en fika med en annan vän på Odinsborg i Gamla Uppsala. Vi träffas alltför sällan numera, vi som sågs varannan vecka tidigare…

I kväll bjuder köket i New Village på kräftor. Jag lyckades tyvärr inte få tag i de goda kräftorna vi åt sist, när paketet även innehöll ett gäng kräftstjärtar. Till i kväll tinar jag just nu ICA:s jumbokräftor från Kina. ICA brukar ha bra jumbokräftor, men de senaste två åren har kvaliteten varit något sämre, tycker jag. Vi får se hur dessa är! Försäkerhets skull tänker jag försöka få tag i Västerbottenbpaj på ICA Heidan – de brukar ha god sådan som smakar nästan hemtillverkad!


Dessa slinker nog ner fint i afton!

                                                                                                                                                                 Nu ska jag kolla runt lite om det har hänt nåt spännande i (om)världen innan jag i min lilla värld bäddar och läser lokalblaskan. Kaffe? Självklart! Jag är inne på min tredje mugg…

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

Older Posts »