Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘höjd’

Ett inlägg om pengar, livet och laglösheten.


 

Sing dance dream tavla Helping Hand 20 kr

Sjunga, dansa, drömma… (Den lilla tavlan såg jag på Helping Hand i lördags. Pris: 20 kronor.)

Pengar är inte allt här i världen, men att säga att de inte fyller nån funktion i ens tillvaro vore att ljuga. Helt klart underlättar pengar att leva livet. Idag upptäckte jag hur mycket mer pengar jag får den här månaden efter att ha jobbat fem dar i september och fått ersättning från a-kassan för 13 dar. Ersättningen från a-kassan var dessutom höjd från 680 kronor till 910. Ja, det var länge sen jag slog i ersättningstaket, men det var 14 år sen a-kassan höjdes. Jag tror bestämt att det skulle gå att leva på den nu. I reda pengar handlar det om 5 000 kronor – före skatt – varje månad. Fast nu ska jag inte titta bakåt utan se framåt mot några månader med lön. Kanske kan jag till och med spara lite. Det finns alltid hål att stoppa pengarna i. Och så vill jag, som alla andra, sjunga, dansa och drömma…

Mitt lunchsällskap idag var inte min närmaste kollega. Kollegan är ute och ser sig om i världen den här veckan. Jag marscherade ner till restaurangen ensam, men fick sällskap av en lugn, klok och trevlig person som också är kollega fast lite på håll. Det gick bra att äta vegetarisk ärtsoppa och pannkakor med den kollegan också. Vi kom att prata om resor just med anledning av min kollegas semester. Mitt lunchsällskap frågade hur det ser ut för mig, om det blir nån ledighet eller resa framöver. Tyvärr blir det inte det som jag kan se – inte inom den närmaste framtiden, i alla fall. Jag har ju nyss fått jobb och vill jobba nu, inte vara ledig. Och ska jag vara ledig får jag vara det utan lön. Det går ju inte heller. Sen har jag naturligtvis ingen hemlig rese- eller semesterkassa heller i mina gömmor. Så jag harvar på, men har det ganska gott i tillvaron i alla fall.

Mönster stol

Det har gått ganska smidigt att byta mönster. (Mönstret på bilden finns på min besöksstol på kontoret.)

Det har gått ganska smidigt att byta mönster i tillvaron. Jag är visserligen fortfarande mycket trött om kvällarna, men jag är mindre trött nu än de första veckorna. Nattsömnen är bättre, krampen i benen borta och viktminskningen… står lite stilla nu. I helgen blev det en smaskig kakbit på söndagen, men annars är det som om jag har tappat sötsuget helt. Matportionerna är mindre också, ändå är jag sällan hungrig. Trots höstmörkret är mina dagar för det mesta ljusa. Det var länge sen jag hade en svart dag. Jag hinner inte ens känna mig bortglömd längre. Är jag det, så må det vara hänt. Fast det finns vänner som fortfarande vill träffa mig. Genom att jag mår bättre i mig själv och också vågar sänka ribban vad gäller framtid och drömmar till en mer realistisk nivå går det sakta men säkert åt rätt håll.

Men det är i min lilla värld. Världen utanför är kall och hemsk. Idag har det varit en svart dag i en svensk skola. Det är hemskt att tänka på att barn, unga vuxna och lärare inte är säkra på sin arbetsplats. Vart bär det hän? Det är lika gräsligt som alla bränder på asylboenden – eller planerade asylboenden. Laglöst land… Har människoliv verkligen blivit så lite värda? Vi pratade lite om detta, mitt lunchsällskap och jag. Rörande eniga var vi om att samhället har vänt alltför många som behöver hjälp, stöd och kanske vård ryggen. Och samhället… det är ju faktiskt… vi…

 

Det är så många människor som aldrig mer får sjunga, dansa, drömma…

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förvirrat inlägg.


 

politiker

Förvirrad politiker?

Det råder förvirring bland våra riksdagspolitiker. Tror jag. Eller också har Nån varit för kvick med att tipsa media. I morse fick jag en puff från en av våra kvällsblaskor där jag till min glädje kunde läsa att nu äntligen ska a-kassan höjas! Uppgiften sägs komma från TV4, där man alltså har avslöjat att de rödgröna och allianspartierna är överens om en höjning. Enligt artikeln i Aftonbladet ska överenskommelsen ha skett i socialförsäkringsutredningen, en utredning som snart ska presenteras. Även tidningen Fokus rapporterar om höjningen.

Alltså a-kassan har inte höjts sen 2002. Taket ligger på 18 700 kronor före skatt, enligt artikeln i Aftonbladet. Jag själv har högsta ersättningen, det vill säga 680 kronor per dag. Det ger inga 18 700 kronor, kan jag meddela om vi nu ska kolla på en månad. För man får bara ersättning för 20 arbetslösa dagar i en månad. Och 680 x 20 = 13 600. (Efter skatt blir det 9 899 kronor sen årsskiftet, en krona mer före.)

Dagens Nyheter menar att det råder förvirring i frågan och att blocken inte alls är överens. Enligt moderaterna. Moderaterna ser utredningen som principiell och inte som en grund för förslag till ny reform. I artikeln anges också hur den svenska a-kassan har blivit sämre. År 2005 var den näst högst i världen, medan den nu ligger under genomsnittet bland OECD-länderna. Och det är faktiskt bara en procent som kan få 80 procent av sin lön i ersättning från a-kassan. Det låter närmare sanningen!

Svenska Dagbladet levererar en tredje version och skriver att moderaterna varken vill bekräfta eller dementera uppgifterna. Moderaten Johan Forsell är vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott och han säger bland annat…

[…] Moderaterna har inga förslag att höja a-kassan och indexera taket […]

Och ordföranden i socialförsäkringsutredningen, Gunnar Axén (M), vill inte kommentera vad det är för förslag man ska lämna till regeringen i mars.

Jaa… förvirrat var nog ordet för dagen. Det enda som är klart är att det inte går att leva på a-kassan utan snälla föräldrar och en och annan god vän. Och det är jädrigt pinsamt när man är snart 53 år. Så klart man inte ska bli rik på a-kasseersättning, men man borde få så att man slipper gå med minus varje månad när räkningarna är betalda. Särskilt som man har betalat både fackavgift och a-kasseavgift varje månad i sitt hela sitt yrkesverksamma – och arbetslösa (nej, man slipper inte betala a-kasseavgift när man är arbetslös) – liv.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om livet just nu.


 

Sallad bröd öl och bok

Gårdagens middag intogs förstås på ballen!

Vilka dagar! Värmen är underbar, men det kan jag säga som fördriver mitt liv i shorts och linne alt. bikiniöverdel på ballen* större delen av dygnet. Inomhus är jag mest på förmiddagar, när jag söker en jädra massa jobb, och på nätterna, när jag sover. Igår kväll var jag också inne för att glo på TV en och en halv timme.

Jag tycker att det är svårt att hitta på middagsmat, så igår gick jag till Tokerian för att blanda till en egen sallad. En förträfflig idé, tycker jag, detta med en salladsbar där man kan välja vad man vill ha och plocka ihop själv. Jag gjorde en variant av grekisk sallad inklusive vattenmelon samt köpte en ostfralla till. I kylen fanns tzatziki kvar och en kall öl fick bli kronan på verket efter allt vatten jag hade bälgat i mig under dan.

Nästan hela eftermiddagen och kvällen fram till klockan 21 tillbringade jag på balkongen. Jag läste ut en jättespännande bok. Undantaget var när mamma ringde. Då gick jag in, för till skillnad från vissa grannar vill jag inte att alla ska höra 50 procent av mina privata telefonsamtal.

Godispåse och Morden i Midsomer på TV

En godispåse blev det till Morden i Midsomer igår.

Men, som sagt, klockan 21 gick jag in för att bänka mig framför sommarens TV-höjdpunkt: Morden i Midsomer. Jag hade till och med köpt hem en påse smågodis – en måste unna sä litte, göttä sä litte, har jag hört. Så jag unnade mig och gottade mig medan folk togs av daga med hjälp av vildsvin och gift.

Gårdagskvällen avslutade jag på ballen. Det var väldigt tyst ute, bara ett litet barn som skrek och uppenbarligen inte ville sova i värmen. Jag njöt så av den relativa tystnaden och svalkan! Husets nyaste granne var lite högljudd tidigare under kvällen, men h*n lär sig nog snart hur det ekar mellan husen. Man hör typ ”allt” om det talas något högre än i vanlig samtalston.

Växter i mitt vardagsrumsfönster

Några av växterna i mitt största vardagsrumsfönster – utsikt från insidan mot ballen.

 

lykta

En stund av stillhet i lyktans sken före läggdags.

På nätterna sover jag förvånansvärt bra nu. Jag vaknar inte en enda gång – om jag inte har kramp i nåt ben eller nån fot, förstås. Och så har jag börjat drömma igen! Det är som om min kropp plötsligt har fått tid till det. Tid till att bearbeta sånt som händer under dan eller som rör sig i mina tankar. I natt sprang jag omkring i ett hus. Det var trånga gångar och höga höjder. Jag var på anställningsintervju. Skulle ta mig från olika våningsplan. Det var riskabelt med tanke på höjden och att jag var tvungen att klättra. Precis innan jag vaknade nådde jag fram till ett ställe där jag skulle fotograferas. Jag skulle vända en stor golvspegel mot mitt ansikte och… HEPP! så vaknade jag! Det krävs ingen examen för att fatta att jag är stressad och pressad av min situation och att jag känner stora krav på att prestera, eller hur..?

Så vad har hänt hittills idag? Jag har sökt två jobb, för jag har ännu inte hittat tre, som är mitt dagsmål. Men i stället för det tredje jobbet har jag uppdaterat min profil i ytterligare en kandidatbank där jag finns registrerad. Under tiden tvättar jag. Eller min tvättmaskin tvättar. Jag funderar över ett av jobben jag sökte i morse. Det är på deltid och jag vet inte om jag klarar mig ekonomiskt på det. Dessutom är det en visstidsanställning. Vissa veckor är man helt ledig och då får man ingen lön. Men jobbet i sig lät hur spännande som helst! Och en deltid här i Uppsala, dessutom, skulle kunna ge mig tiden att slutföra min bok. Jag har faktiskt inte skrivit ett enda ord nu i sommar. Fokus ligger helt på att skriva jobbansökningar.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för läskig bild i slutet!


Trött och frusen
har jag varit i kväll. Rätt seg. I morgon är det fredag, veckans sista arbetsdag för min del, så då får jag kanske vara lite trött i kväll.

Jag har mest suttit i fåtöljen och läst min bok på gång. Den börjar närma sig slutet och polisen Ann är mördaren på spåren. Antikrundan från Halmstad har jag sett på och spelat lite Wordfeud inemellanåt med Fästmön.

Pratade en stund med M innan jag gick hem från jobbet idag. Det verkar som om lönen är på gång, kanske till och med en ny lön, alltså en höjd lön. Men jag har inte fått nåt besked än på papper om varken anställning eller löneförhöjning, så jag tar inte ut nåt i förskott.

Det dröjer ytterligare en vecka innan min kära kommer till mig, men jag har beställt en DVD som vi pratade om att se under nyår. Det blev inte av, jag var ju inte så jättepigg. Nu har jag beställt den i alla fall. Och lite vacker musik att ha i bilen. Jag blir galen på de skitkanaler som har ersatt Bandit rock, nämligen. Orkar inte med överenergiska radiopratare på morgonen, såna som älskar sina egna röster och såna som skriker i munnen på varandra och avbryter varandra hela tiden. Usch, jag vill ha hårdrock igen!!! Men Sarah Dawn Finer går också bra!

Järnladyn

Den här vill vi se!


När jag satt i min fåtölj i kväll
kändes det plötsligt väldigt konstigt kring operationsärret. Idag är det fem veckor sen min operation. Allt har gått bra, ärret har läkt fint. Men nu i kväll upptäckte jag att det inte alls är så fint. Det är rött, varmt och lite svullet. Det kan ju bara vara så att jag har råkat sitta emot ärret eller att kläderna har skavt eller nåt. Jag avvaktar och ser vad som händer. Nu ska jag borsta tanden och krypa ner i sängen för att läsa ut min bok!

Nu kommer den läskiga bilden:

rodnande ärr

Så här rött borde det nog inte vara…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är nånting hisnande över bilden! Den gamla bilden på ett gäng byggjobbare som sitter på en blivande skyskrapa och äter lunch. Hur vågade de? Hur vågade de arbeta där uppe i himlen utan skyddsanordningar av nåt slag?

Svenska bondpojkar

Två i gänget är svenska bondpojkar! (Bilden är från Scanpix och lånad från Aftonbladets hemsida.)


Den här bilden
– och ytterligare en när gänget LIGGER ner på balken – har fascinerat mig. Jag gav bort bilden ovan i storformat till Fästmöns äldste när de nyligen hade flyttat till Himlen. Bilden när gänget vilar middag har jag själv i mitt vardagsrum, tyvärr i ett betydligt mindre format.

Inte har jag nån fascination för höjder, jag har snarare blivit allt harigare med åren. Det som är fascinerande är hur dessa unga män vågade vara där uppe och jobba.

Lite roligt var det idag att läsa i Aftonbladet att två i gänget är svenska bondpojkar! Britt-Marie Johansson Dufva kände igen sin pappa John på bilden. Bredvid honom sitter kompisen Albin. De båda är från Okome i Halland. Bilden togs 1932 under bygget av Rockefeller Center i New York. Vem som tog den framgår inte av nån av artiklarna, men Hallands Nyheter skriver så här:

[…] Den blir mer begriplig om man inser att det några meter framför och nedanför byggjobbarna förmodligen ligger ett plankgolv över järnbalkarna. Bilden togs som ett slags reklamfoto för bygget, en arrangerad bild där jobbarna låtsades ha sitt lunchuppehåll. Den publicerades i tidningen New York Herald Tribune. Än i dag träter man om fotografens namn, även om många håller på Charles Clyde Ebbets, en välrenommerad fotograf från de amerikanska sydstaterna. Men åtminstone ett par andra fotografer var med i fototeamet, så säker kan ingen vara. […]


Livet är kort. Och fascinerande.

Read Full Post »

Idag är det lite många järn i som ska vara i elden för min del. Jag tänkte inleda med en promenad med snabeldraken. Men först måste jag bara förfasa mig över hur illa journalister stavar nu för tiden. Som vanligt är det lokalblaskan som uppenbarligen inte har rättstavningskunnig personal. Igår läste jag till exempel

vetrinär

Men hallå! Detta tror jag inte är nåt korrfel utan nån som helt enkelt inte kan stava rätt. För det stavas ju

veterinär

I morse var det dags igen. Då läser jag om folk i stan som har anmält Kents konsert i lördags för att ljudet var störande. För det första är jag förundrad över hur nån kunde tro att det INTE skulle störa de omkringboende. Slottet, på vars gård konserten gick av stapeln, ligger på en höjd i centrala stan. Klart att det hörs vida omkring! Mamma och jag hörde en del förspel när vi var till Minneslunden och mamma undrade vem det var som spelade orgel så fint…

Men sen kan man ju fundera över vad som är störande eller inte. Och kan man inte vara liiite tillåtande en lördagskväll i semestermånaden juli..? Bosätter man sig i centrala stan får man nog vara på det klara med att där finns mer ljud och oljud än om man bosätter sig i en stuga i skogen.

För det andra studsar jag vid meningen där konsertfixaren uttalar sig. Han har säkert använt ordet

dom

men journalisten kan uppenbarligen inte skilja på

de och dem

när han skrev sin text. I det här fallet hade nästan till och med jag tyckt att det hade varit bättre att använda

dom

än att skriva så här fel:

Det är tråkigt att det finns dem som har känt sig störda, […]

Ja, ja, det är tur att dessa duktiga skribenter har fast jobb, medan en annan, som faktiskt kan stava, hankar sig fram med visstidsanställningar…

OFFERKOFTEVARNING!!!

För det tredje vill jag föra till protokollet att jag inte har nån åsikt om Kent. Jag har aldrig lyssnat på bandet, även om jag med all säkerhet har hört nån/några av deras låtar på den tiden jag lyssnade på andra radiokanaler än Bandit Rock

Om det var nån som trodde att jag inte har extra ont idag, så trodde den fel. Jag har extra ont och är extra gnällig. Men som sagt, en promenad med snabeldraken väntar och efter det ska jag fräscha till mig och gå på kalas. Bäste kalasminen på!

Kalasklädd. Notera t-shirten med texten ”Serial bitch”. Tischan är nerpackad!


Livet är kort.

Read Full Post »