Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mediciner’

Ett påssjukt inlägg.


 

Inte för att jag reser så ofta, men… Nu åker jag ju då och då till min mamma. Precis som hon när hon kommer till mig tar jag alltid med mig för mycket. Som om vi båda två bor på nån ödslig plats utan affär ifall man skulle råka behöva ett nytt par strumpor eller så… Värre är det ju med mediciner, så jag prisar verkligen e-recept, vis av det som hände i påskas. Jag = i Metropolen Byhålan Min medicin = i Uppsala.

Min necessär har varit trasig i några år. Det får till följd att jag inte kan fylla den så mycket som jag skulle önskar, för då ramlar saker och ting ut. Lösa, kladdiga plastpåsar fulla av schampo- och tvålrester blir alternativet som fyller väskans fack. Tills jag kom på det här med zipperpåsar. Häromdan stegade jag över till Tokerian och köpte ett gäng treliterspåsar.

Toppits zipperpåse

Toppits zipperpåse i trelitersstorlek.


Det fanns bara enliters och treliters
och jag tvekade en stund innan jag bestämde mig för de större. Tio påsar för strax under 30 kronor kom jag hem med. Och det var helt rätt! En påse fick perfekt plats i väskfacket på kortsidan. Den fyllde jag sen med diverse flaskor med vätskor. Till sist kunde jag försluta den med den lilla plastiga dragkedjan.

Zipperpåse i väskfacket

Zipperbpåsen passade perfekt i väskfacket.

 

 

Och när jag kom fram var påsen lika fin som när jag åkte hemifrån – inget spill, inget kladd. Nu är jag medveten om att en påse inte håller i nån evighet eller att den inte blir kladdig och äcklisch, men… Några resor Uppsala-Metropolen Byhålan ska nog en påse klara av. Sen har jag ju nio till…

 

Toppits zipperpåsar är verkligen urpraktiska och de får högsta Toffelomdöme!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Som vanligt en rolig och varierad arbetsdag när jag jobbar högst upp i huset! På senare delen av förmiddagen fick jag ta ett akutmöte som tack och lov avlöpte bra. På en kvart skrev jag ihop ett underlag till ledningsgruppen, som har sammanträde på torsdag. Och sen blev det lunch. Jag hade två herrar till bordet, H och S. Det blir alltid så spännande samtalsämnen då! Idag avhandlades Jesus, Hitler, arbetslöshet och mobbning på arbetsplatser. Ja, du ser ju själv. Här diskuteras inga recept av nåt slag – inte ens på mediciner.

På tal om mediciner har jag haft jävligt ont i ärret idag. Det har liksom dragit, spänt och bränt. På utsidan ser det helt normalt ut, inte ens direkt rött längre. Jag fattar inget.

Efter lunch var det dags för dagens andra möte. Innan dess träffade jag på Johan och H som roade sig med att släpa omkring på ett tungt skåp på en kärra. När jag frågade vem som skulle ha skåpet skrattade alla i församlingen – det var fler personer än Johan där – generat. Det var uppenbart att ingen visste vem som beställt upp skåpet. Johan och H fick därför ta ner det igen.

Jag passerade ett kontor på vars lilla memo-tavla M sökte kontakt. Kunde inte låta bli att fota!

M vill ha kontakt

Alla sätt att kommunicera är bra – utom de dåliga. Ibland får man inte tag i folk per telefon, mobil eller mejl…


Till eftermiddagsfikat
träffade jag två av mina spelmotståndare i cyberspace, Selma och Lammet. Jag hade redan listat ut att Lammet var Lammet (nicken är inte korrekta, så det är ingen idé att du söker dem!), men fick det ändå bekräftat. Och jäklar så Lammet klår mig i Ordjakten! Inte bra för image som BPO = Bäst På Ord. (Ironi, måste jag kanske påpeka!)

Idag gick jag från jobbet exakt klockan 16. Då hade jag rejält ont i ärret, men jag var ändå tvungen att svänga in till Tokerian för lite yoghurt, TV-tidning och snacks till helgen. Ja, min älskling kommer hit då och hon sa häromdan att hon var sugen på en viss typ av snacks. En påse är nu inhandlad. Dessutom köpte jag en påse  OSTOSTBÅGAR. Låter konstigt, men det var ostbågar med cheddarsmak… Trodde alla ostbågar smakade ost…

Estrella cheddarbågar

OSTOSTBÅGAR från Estrella.


Självklart är OSTOSTBÅGARNA
också till helgen och inte till i kväll! Nog för att jag är en gris, men snacks äter jag bara på vardagarna om jag inte har nåt annat ätbart hemma. (Där fick jag till det!)

Faktum är att jag ska ta mig ett par knäckemackor nu. Det blev en bakad potatis med skagenröra till lunch, vilket inte var så matigt, känner jag nu. Vidare borde jag ringa mamma och även tvätta håret. Just nu vet jag inte om jag orkar nåt av det…

I morgon är jag på nätverksträff för kommunikatörer hela förmiddagen. Sen tänker jag luncha på Thaistället – det serveras ju kycklingspett! Vanemänniska, eller..?

Vad äter du helst till lunch???


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg! 
Radio Uppland har ett intressant inslag om detta! Läs också gärna kommentarerna till inslaget!


Nä, särskilt förvånad är jag inte! Datainspektionen har granskat alla de myndigheter/motsvarande som är ansvariga för vård vad gäller patienternas rättigheter att spärra sina journaler.
Samtliga ansvariga bryter mot lagen. Det är tamejfan horribelt!

Dagens Nyheter har tidigare i år skrivit om ett fall med en kvinna som anmälde Sjukstugan i Backen sen det framkommit att 27 personer, bland annat en tandspecialist, hade läst hennes gynjournal. Detta kunde ske tack vare nånting som kallad sammanhållen journalföring. Genom sammanhållen journalföring kan vårdgivare under vissa förutsättningar kunna få tillgång till uppgifter om en patient via olika journaler. Men att som patient spärra sin journal mot detta fungerar alltså inte. Patientlagen säger att man som patient ska kunna spärra sina journaler helt mellan olika kliniker och vårdgivare.

Ytterligare märkligheter i den här kråksången är att vissa erbjuder sina patienter att spärra journalerna – samtidigt som det inte går att göra rent tekniskt i de flesta journalsystem! Snacka om att lura folk!!!

För egen del vill jag inte att gamla X-flickvänner och X-vänner som jobbar inom vården ska kunna läsa mina journaler. Inte heller vill jag att min tandläkare ska kunna göra det. När det gäller min tandläkare pratar vi ändå alltid hälsa rent allmänt och mediciner vid undersökningarna och det räcker. Däremot vill jag att min allmänläkare ska kunna läsa mina sjukhusjournaler eftersom de tu vårdinstanserna torde samarbeta. Men icke! Doktor Anders berättade för mig att det var MYCKET SVÅRT, närapå OMÖJLIGT för honom att få läsa min journal efter den senaste sjukhusvistelsen 2010 – trots att jag hade gett mitt medgivande. Det var den vistelsen när Sjukstugan i Backen inte kom fram till ett skit vad gällde mitt märkliga blod – utan det var doktor Anders som senare samma höst kom på vissa saker.

Nej, nu blir det en rejäl svart och fet bak till ansvariga för detta! Ni får allt lov att vässa era system så att ni kan följa patientlagen. Dessutom bör ni inte låta snokande vårdpersonal, som inte har med en specifik patients vård att göra, jobba kvar. Och, för det tredje: som patient ska jag kunna välja vilka vårdinstanser som får läsa vilka delar av mina journaler. Vad hände med det fina snacket om samarbete mellan den första linjens sjukvård och slutenvården??? Det här är INTE OK! 

Fet bak till Sjukstugan i Backen och andra som inte kan följa den patientlag som har gällt i fyra (4) år nu.


Nu har jag beställt en loggrapport.
Den beräknade handläggningstiden är mellan två och tre veckor. Om loggrapporten är lång kan jag få betala.

Read Full Post »

En Uppsaliensisk undersökning bland 2 000 svenskar har visat att den vanligaste rädslan är att tala inför folk. Bakom studien står psykologiprofessor Tomas Furmark, som länge forskat om social fobi och rädsla för att tala inför andra.

Är det farligt att kommunicera?


Men vad beror det på
att vi är så rädda för att tala inför andra människor? Enligt evolutionära förklaringar är vi rädda för olika saker, som exempelvis ormar, eftersom vi historiskt har haft nytta av den rädslan. Ser man talrädslan ur ett evolutionärt perspektiv kan rädslan att träda fram och ta plats i gruppen ha minskat risken för att bli utstött. Att bli utstött hotade ju överlevnaden.

Forskningen visar också att man kan ärva rädslan att tala inför folk. Det behöver inte handla om gener utan om att ärva ett beteende.

När man drabbas av talskräck får man ett påslag från det autonoma nervsystemet. Det är den delen av nervsystemet som man vanligen inte kan påverka med viljan. Vi reagera likadant som när vi utsätts för fara: Kroppen ställer in sig för att fly eller slåss. Pulsen ökar och vi spänner musklerna. Vi ökar utsöndringen av stresshormoner och vi svettas. Men för den som ska tala och drabbas av talskräck innebär detta att man har svårt att tänka klart och glömmer vad man ska säga…

Professor Furmark tror att man kan träna bort talrädsla. Eller snarare att man kan övervinna sin rädsla att prata inför folk. Man kan träna sig själv eller delta i kurser. Den som lider svårt av social fobi kan söka hjälp inom kognitiv beteendeterapi. Man kan även använda vissa mediciner.

Jag har inga större problem att tala inför grupper. Det spelar ingen roll om de är små eller stora. Så länge det jag talar om berör mitt arbete känner jag mig trygg och säker. Men om jag ska prata personligt blir det värre…

Hur är det för dig? Är du rädd att prata inför andra???

Read Full Post »

Det snöar idag. Massor just nu. Fästmön är hemma däckad med en förkylning. Sånt är inte bra att ge till varken gamlingar eller kollegor.

Själv har jag nyss kommit hem från morgonens trevliga undersökning. Jag fick ju varken äta eller dricka eller ta medicin efter midnatt, så för att påminna mig om detta, eftersom jag är som en zombie på morgnarna, fick jag lägga en lapp på medicinerna.

En påminnelselapp till Zombie-Tofflan.


Kom i god tid
till Läkarhusets kirurgmottagning. Hade Anckarström med mig, som tur var. Bussresan ner till stan klarade jag med tuggummi och boken! Kände mig modig när jag landade i väntrummet. Två tanter satt där redan och läsa i fina magasin. Sen kom en syster och hämtade dem till operation. Så blev det min tur. Då var jag inte ett dugg modig.  Syster Sonja var irriterad för att min doktor inte hade skrivit ett ord om lugnande. Han trodde väl att jag inte behövde nåt eftersom jag har gjort den här undersökningen så ofta. HA! Eftersom det tar längre tid med lugnande var syster Sonja först ovillig, men sen visade det sig att de fått ett återbud, så då räckte tiden. Jag fick en hutt som smakade vidrigt. Men lummig blev jag…

Det här var min utsikt medan jag väntade på att den lugnande hutten skulle verka. Vid pilen ser du den svarta slangen som är en kamera. Den skulle jag svälja ner i magen.


Docent Sven gjorde själva undersökningen.
Eftersom han har samma namn som frisör i Metropolen Byhålan blev jag lite fundersam. Men docent Sven var snäll och duktig. Fast han tyckte jag skulle hålla mina fingrar i styr när jag försökte dra upp den där jävla kameran ur hals och mage. 👿

Resultatet fick jag veta genast. Det är inget sår i magen som blöder och som orsakar mitt dåliga blod. Men jag har ett bråck på matstrupen eller magmunnen, jag minns inte vilket och så är det inflammerat runt omkring. Så docent Sven tyckte att jag skulle ta upp min medicinering igen. Det har jag gjort. Genast. Jag orkar inte må illa en sekund till.

Nu återstår att se om det blir andra roliga undersökningar för att härleda blodproblemen eller om det bara är så att jag får medicinera periodvis.

Jag är fortfarande påverkad av den lugnande hutten, så nu när jag har ätit lite yoghurt, ett kokt ägg och två knäckemackor som rev skönt i min slangade hals, ska jag lägga mig en stund och vila.  Sen ska jag hasa över till Tokerian för att införkaffa föda (soppa). Vi tänker annars stanna inne och glo på film idag. Den största ansträngningen för min del blir att värma soppa och att tvätta håret.

Nu ska jag ringa mamma som vill veta hur det har gått. Anna ligger på gästsängen och vilar.

Read Full Post »

Så vart det kväller – igen! Mörk kväller, svart som natta var det redan vid 16-tiden. Jag har jobbat över och kom inte hem förrän 18.30. Detta trots att jag har lovat mig själv att inte just jobba över eftersom jag inte omfattas av nåt flexsystem. Men jag tänker ta ut timmarna i tid om inte förr så på onsdag nästa vecka. Då jobbar jag sista dan före julledigheten. Det blev ju så att jag tog ut alla sex semesterdagar jag hade eftersom jag inte trodde att jag skulle bli kvar. Nu blir jag ju det ytterligare en månad, januari. Men, men, mamma kommer på lördag och jag behöver nog vara med henne lite om dagarna också.


Här rollade mamma på promenad med mig förra vintern. Då var det lite mer snö än det är nu, men hon rollade på rätt bra!

                                                                                                                                                                  Väl hemkommen i kväll gick jag en sväng med vattenkannan. När datorn hade vaknat till liv passade jag på att betala en räkning. Det gäller att just passa på medan det finns pengar… Därpå tog jag reda på ren och torr tvätt och sorterade in i skåp och lådor samt i strykhög. Strykningen tänkte jag fixa på lördag medan jag väntar på att mamma kommer med Riksfärdtjänsten. Hon ringde nyss och berättade att de inte åker från Metropolen Byhålan förrän klockan 13. Då kommer de inte fram före klockan 16 i alla fall! Det ger mig nästan en hel dag att greja på. Jag hade tänkte städa i kväll, men jag orkar inte. Jag får göra lite i morgon när jag har varit och handlat hem nåt ätbart till mig och mamma på lördag, så kan jag fixa resten på lördag. Känner jag mig själv rätt kan jag nog inte ta sovmorgon trots allt.

Jag har slängt ut en krok, ett visitkort och mitt CV till en byrå här i stan och blev på stående fot inbjuden till en fika i januari, efter alla helger, för att prata lite. När jag berättade att jag inte hade fått Tjänsten var det nån som tappade hakan… Men jag tror inte att man vill träffa mig för att det är synd om mig, utan för att jag faktiskt har saker i mitt CV som kan vara intressanta. Och det känns ju lite bra för självförtroendet, om inte annat. Några förhoppningar om mirakel har jag emellertid inte. Jag vet att det här kommer att sluta… inte så bra.

Inte så bra var ett mejl jag fick i morse också! Igår kväll mejlade jag doktor Anders om att jag behövde mer mediciner. I morse kom hans svar att han skulle fixa det genast – för i morgon, fredag, jobbar han sin sista dag! Vad jag förstod på hans mejl ska han inte jobba som doktor längre, ens. Synd det, för han är en bra doktor och vi har alltid haft lätt att kommunicera.


En gång överraskade doktor Anders mig med att ge mig en cortisonspruta. Jag hann inte bli rädd – och effekten har suttit i cirka två år, vilket är lång tid.

                                                                                                                                                                   Nu ska jag gå och gräva i kakburken efter några pepparkakor som jag kan trycka i mig innan jag ger mig ut i soprummet med stinky bag (kompost) och tidningspåse, postar julkorten och hämtar Fästmön från jobbet. Fullt ös, medvetslös, liksom…

Read Full Post »

Nu ska man ju ta det tidningar skriver med en nypa salt. Kanske framför allt kvällstidningar. Men jag fastnar ändå för en artikel i Expressen om skydd mot alzheimer eftersom jag tycker råden känns bra och sunda.

Alzheimer är faktiskt den vanligaste demenssjukdomen i vårt land. Varje dag får ungefär 70 personer diagnosen. Det låter nästan helt otroligt! Alzheimer är sjukliga förändringar i hjärnan. Sjukdomen kan vara ärftlig, men det finns också så kallade riskfaktorer som ökar riskerna att få sjukdomen.


Att dansa kan minska risken för demens eftersom man stimulerar delar av hjärnan som påverkar vårt minne!

                                                                                                                                                                  Man kan inte bota alzheimer. Man kan bromsa sjukdomen med mediciner. Och så kan man faktiskt göra en del enkla saker som minskar risken att få alzheimer! Här är några råd som jag tycker verkar vettiga som jag hittade i artikeln:

  • Rök inte! När man röker försämras hjärt- och kärlfunktionen, nåt som påverkar hjärnan.
  • Drick måttligt med alkohol! Ett glas vin om dan kan ha en skyddande effekt, men överdosering har motsatt effekt!
  • Håll hjärnan aktiv genom till exempel kurser, läsning, dans, sudoku, trädgårdsarbete med mera. Mental stimulans kan öka aktiviteten i delar av hjärnan som påverkar vårt minne!
  • Rör på dig!
  • Må bra psykiskt! Depression kan vara ett tidigt tecken på demens.
  • Ha koll på blodtrycket! Ett högt blodtryck medför ökad risk.
  • Tänk på vad du äter! Fibrer och fisk sägs vara bättre än fett och kolhydrater.

 

Read Full Post »

Fänglas av en intressant artikel, signerad Tommy Olofsson, på Svenska Dagbladets hemsida om Hjalmar Gullberg. På tisdag är det 50 år sen Hjalmar Gullberg drunknade. Eller… var det självmord?

Hjalmar Gullberg var en av 1900-talets mest lästa diktare. Jag har många favoriter bland hans dikter. Och de allra flesta av oss har väl nån gång läst eller hört Kyssande vind?

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad. […]

När Hjalmar Gullberg drunknade var han ganska sjuk. Han hade dels en muskelsjukdom och dels en tracheotomi. Långa perioder tvingades han vara kopplad till en apparat som hjälpte honom att andas. På vintern mådde han inte alls bra, men på sommararna kunde han följa med sin trolovade, grevinnan Greta Thott, till hennes herrgård. Men den här sista sommaren mådde han mycket sämre. Det sägs att han övertalade en läkarvän att förse honom med mediciner som skulle hjälpa honom att dö. Naturligtvis var detta mycket hemligt, eftersom eventuella oegentligheter skulle få konsekvenser för läkaren och hans familj. Den officiella storyn var att Hjalmar Gullberg fått kramp när han var och simmade och drunknade av detta.


Hjalmar Gullberg, på tisdag död i 50 år.

                                                                                                                                                             Hjalmar Gullbergs entré i jordelivet var också ganska sorglig. Han föddes som oäkta son till en firmachef och dennes kontorsflicka. Hjalmar Gullberg hamnade dagen efter födseln hos en fosterfamilj vars efternamn han fick, trots att familjen aldrig adopterade honom. Genom åren fick han fina presenter och pengar av sina biologiska föräldrar, men trots att mamman och pappan så småningom faktiskt gifte sig tog de aldrig hem sin son. Föräldrarna betalade också ett månatligt underhåll till fosterföräldrarna för Hjalmar.

På 1920-talet dog de bioligiska föräldrarna och efter en del rättsliga tvister blev Hjalmar Gullberg den enda arvtagaren – och som sådan ekonomiskt oberoende för resten av sitt liv.

Ett spännande livsöde och ganska sorgligt…

Read Full Post »

Trettondag jul och röd dag igen. För mig har de senaste veckornas dagar mest flutit ihop. Mamma och jag har kommit in i nån sorts lunk som passar rätt bra, men jag börjar känna mig lat och rastlös. Så i helgen åker julen ut och jag ska fara fram som ett jehu med dammsugare, dammvippa och trasor.


Dessa åker fram i helgen.

                                                                                                                                                           Nästa vecka ska jag kolla ett par jobbidéer, kanske nån av dem ger nåt. Annars har det inte varit mycket intressant utannonserat som ledigt nu under helgerna. För jag har kollat även om jag inte har sökt så många. I början av december sökte jag massor av jobb, men sen stängdes väl allt ner för helgerna.

Trettondagen, för resten… Visste du att vissa kyrkor firar Kristi dop den här dan? Men för de flesta andra är det de tre vise männens dag., det vill säga den dan de kom fram till  krubban i Betlehem. På en del håll, i Spanien, till exempel, får barnen gåvor den här dan. Jag kanske ska ställa till en stor fest för dem – jag har ju SEX vise män vid min krubba! Ja, ja, jag vet att en del av er inte tror att det finns så många vise män överhuvudtaget, men av nån anledning finns det sex stycken hos mig. Se själv:


Räkna nu: Tre till vänster i bild och tre till höger i bild på kameler = sex vise män.

                                                                                                                                                      Men åter till trettondagen. I Sverige firas då Guds uppenbarelse bland människor. Och dan markerar slutet på julen. Förr i tiden var det vanligt med stjärngossespel den här dan. Ett katolskt inslag, faktiskt, men som ändå finns kvar på enstaka håll i det numera sen länge mest protestantiska Sverige.

Men vi ska nog inte fira idag. Jag skulle vilja hämta Fästmön från jobbet när hon slutar i eftermiddag, för jag uppfattade hur tufft det var för henne att jobba igår. Tror nog att jag kan lämna mamma ensam en stund för att göra det.

I morgon ska mamma och jag ut på en massa ärenden, för sen på lördag förmiddag blir det hemfärd med riksfärdtjänst för mamma. Då har tre veckor gått sen hon kom hit – och vi har inte varit osams en enda gång! Jag tror att mina mediciner, som har till uppgift att få upp tre olika värden, har gjort susen – jag har fått större tålamod och jag har blivit snällare. Tro det eller ej!.. Nåja, totalt snäll och full av tålamod är jag inte, för jag höll på att ge upp ett gallskrik när jag blev väckt av just ett sådant i morse. Varför måste barn skrika när jag sover? Skrika så jag flyger i taket. Men jag behöll mitt skrik inuti – och det får väl anses som en sorts uppvisande av tålamod och snällhet..?

Read Full Post »

Nu på morgonen har Clark Kent* gjort sin årliga hälsoundersökning**. Som tur var hittade man inga fel på honom, men han fick torkarblad och en blinkerskåpa på passagerarsidan utbytt (den lossnar då och då). Klart man blir nöjd och glad som ägare när verkstan inte hittar några fel, fast så kör jag ju också Toyota och dessa bilar är det aldrig fel på (ta i trä).


Tyvärr är det som bekant vinter och Clark är inte lika skinande som han brukar vara.

                                                                                                                                                           Clarks ägare verkar det vara fel på, tyvärr, för hon har fortfarande ont i huvudet och känner sig dödstrött trots nya mediciner som borde pigga upp. Jag höll på att somna i fåtöljen i bilhallen medan jag väntade på att Clark skulle blir färdig, så mycket läsning i den medhavda boken blev det inte. Det känns som om jag inte har sovit på en vecka utan i stället har ägnat mig åt att festa. Yrseln kommer och går och jag känner att jag trampar luft när jag går… Tanken var att åka ner till Jerry och störa honom lite på jobbet idag under eller efter bilservicen, men jag orkade helt enkelt inte utan var tvungen att åka hem.

Ska strax vara lite huslig och ta hand om den rena tvätten från igår. Sen borde jag gå ett varv med dammvippa och dammsugare, men jag vet inte om jag orkar, helt enkelt. Fästmön jobbar till 13.30 och nu när bilen är klar ska jag åka och hämta henne. Eventuellt blir det en tur till en affär för att köpa en julklapp till min mamma. I vart fall måste vi handla nån midddagsmat.

Det är en strålande solig och kall dag, runt minus tolv grader. Så kanske det blir ett varv med dammsugaren trots allt – det är ju inte särskilt varmt här inne i lägenheten.

Slutligen undrar jag vem den där Karl Jonas Herbert är som envisas med att ringa mig stup i kvarten – och alltid när jag inte är hemma. Vad vill han egentligen???

Vidare har jag påmint min före detta kollega om att jag inte accepterar utspelet på bloggen utan överväger åtgärder om inte mitt namn tas bort. Alternativet är att fakta rättas till, men personen i fråga verkar ju inte vara intresserad av sanningen, så… Tråkigt, fast inte mest för mig.

Nu ska jag inta lite frukost så kanske yrseln dämpas lite…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bildarling
**årlig hälsoundersökning = årlig service

Read Full Post »

Older Posts »