Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mediciner’

Ett påssjukt inlägg.


 

Inte för att jag reser så ofta, men… Nu åker jag ju då och då till min mamma. Precis som hon när hon kommer till mig tar jag alltid med mig för mycket. Som om vi båda två bor på nån ödslig plats utan affär ifall man skulle råka behöva ett nytt par strumpor eller så… Värre är det ju med mediciner, så jag prisar verkligen e-recept, vis av det som hände i påskas. Jag = i Metropolen Byhålan Min medicin = i Uppsala.

Min necessär har varit trasig i några år. Det får till följd att jag inte kan fylla den så mycket som jag skulle önskar, för då ramlar saker och ting ut. Lösa, kladdiga plastpåsar fulla av schampo- och tvålrester blir alternativet som fyller väskans fack. Tills jag kom på det här med zipperpåsar. Häromdan stegade jag över till Tokerian och köpte ett gäng treliterspåsar.

Toppits zipperpåse

Toppits zipperpåse i trelitersstorlek.


Det fanns bara enliters och treliters
och jag tvekade en stund innan jag bestämde mig för de större. Tio påsar för strax under 30 kronor kom jag hem med. Och det var helt rätt! En påse fick perfekt plats i väskfacket på kortsidan. Den fyllde jag sen med diverse flaskor med vätskor. Till sist kunde jag försluta den med den lilla plastiga dragkedjan.

Zipperpåse i väskfacket

Zipperbpåsen passade perfekt i väskfacket.

 

 

Och när jag kom fram var påsen lika fin som när jag åkte hemifrån – inget spill, inget kladd. Nu är jag medveten om att en påse inte håller i nån evighet eller att den inte blir kladdig och äcklisch, men… Några resor Uppsala-Metropolen Byhålan ska nog en påse klara av. Sen har jag ju nio till…

 

Toppits zipperpåsar är verkligen urpraktiska och de får högsta Toffelomdöme!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Som vanligt en rolig och varierad arbetsdag när jag jobbar högst upp i huset! På senare delen av förmiddagen fick jag ta ett akutmöte som tack och lov avlöpte bra. På en kvart skrev jag ihop ett underlag till ledningsgruppen, som har sammanträde på torsdag. Och sen blev det lunch. Jag hade två herrar till bordet, H och S. Det blir alltid så spännande samtalsämnen då! Idag avhandlades Jesus, Hitler, arbetslöshet och mobbning på arbetsplatser. Ja, du ser ju själv. Här diskuteras inga recept av nåt slag – inte ens på mediciner.

På tal om mediciner har jag haft jävligt ont i ärret idag. Det har liksom dragit, spänt och bränt. På utsidan ser det helt normalt ut, inte ens direkt rött längre. Jag fattar inget.

Efter lunch var det dags för dagens andra möte. Innan dess träffade jag på Johan och H som roade sig med att släpa omkring på ett tungt skåp på en kärra. När jag frågade vem som skulle ha skåpet skrattade alla i församlingen – det var fler personer än Johan där – generat. Det var uppenbart att ingen visste vem som beställt upp skåpet. Johan och H fick därför ta ner det igen.

Jag passerade ett kontor på vars lilla memo-tavla M sökte kontakt. Kunde inte låta bli att fota!

M vill ha kontakt

Alla sätt att kommunicera är bra – utom de dåliga. Ibland får man inte tag i folk per telefon, mobil eller mejl…


Till eftermiddagsfikat
träffade jag två av mina spelmotståndare i cyberspace, Selma och Lammet. Jag hade redan listat ut att Lammet var Lammet (nicken är inte korrekta, så det är ingen idé att du söker dem!), men fick det ändå bekräftat. Och jäklar så Lammet klår mig i Ordjakten! Inte bra för image som BPO = Bäst På Ord. (Ironi, måste jag kanske påpeka!)

Idag gick jag från jobbet exakt klockan 16. Då hade jag rejält ont i ärret, men jag var ändå tvungen att svänga in till Tokerian för lite yoghurt, TV-tidning och snacks till helgen. Ja, min älskling kommer hit då och hon sa häromdan att hon var sugen på en viss typ av snacks. En påse är nu inhandlad. Dessutom köpte jag en påse  OSTOSTBÅGAR. Låter konstigt, men det var ostbågar med cheddarsmak… Trodde alla ostbågar smakade ost…

Estrella cheddarbågar

OSTOSTBÅGAR från Estrella.


Självklart är OSTOSTBÅGARNA
också till helgen och inte till i kväll! Nog för att jag är en gris, men snacks äter jag bara på vardagarna om jag inte har nåt annat ätbart hemma. (Där fick jag till det!)

Faktum är att jag ska ta mig ett par knäckemackor nu. Det blev en bakad potatis med skagenröra till lunch, vilket inte var så matigt, känner jag nu. Vidare borde jag ringa mamma och även tvätta håret. Just nu vet jag inte om jag orkar nåt av det…

I morgon är jag på nätverksträff för kommunikatörer hela förmiddagen. Sen tänker jag luncha på Thaistället – det serveras ju kycklingspett! Vanemänniska, eller..?

Vad äter du helst till lunch???


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg! 
Radio Uppland har ett intressant inslag om detta! Läs också gärna kommentarerna till inslaget!


Nä, särskilt förvånad är jag inte! Datainspektionen har granskat alla de myndigheter/motsvarande som är ansvariga för vård vad gäller patienternas rättigheter att spärra sina journaler.
Samtliga ansvariga bryter mot lagen. Det är tamejfan horribelt!

Dagens Nyheter har tidigare i år skrivit om ett fall med en kvinna som anmälde Sjukstugan i Backen sen det framkommit att 27 personer, bland annat en tandspecialist, hade läst hennes gynjournal. Detta kunde ske tack vare nånting som kallad sammanhållen journalföring. Genom sammanhållen journalföring kan vårdgivare under vissa förutsättningar kunna få tillgång till uppgifter om en patient via olika journaler. Men att som patient spärra sin journal mot detta fungerar alltså inte. Patientlagen säger att man som patient ska kunna spärra sina journaler helt mellan olika kliniker och vårdgivare.

Ytterligare märkligheter i den här kråksången är att vissa erbjuder sina patienter att spärra journalerna – samtidigt som det inte går att göra rent tekniskt i de flesta journalsystem! Snacka om att lura folk!!!

För egen del vill jag inte att gamla X-flickvänner och X-vänner som jobbar inom vården ska kunna läsa mina journaler. Inte heller vill jag att min tandläkare ska kunna göra det. När det gäller min tandläkare pratar vi ändå alltid hälsa rent allmänt och mediciner vid undersökningarna och det räcker. Däremot vill jag att min allmänläkare ska kunna läsa mina sjukhusjournaler eftersom de tu vårdinstanserna torde samarbeta. Men icke! Doktor Anders berättade för mig att det var MYCKET SVÅRT, närapå OMÖJLIGT för honom att få läsa min journal efter den senaste sjukhusvistelsen 2010 – trots att jag hade gett mitt medgivande. Det var den vistelsen när Sjukstugan i Backen inte kom fram till ett skit vad gällde mitt märkliga blod – utan det var doktor Anders som senare samma höst kom på vissa saker.

Nej, nu blir det en rejäl svart och fet bak till ansvariga för detta! Ni får allt lov att vässa era system så att ni kan följa patientlagen. Dessutom bör ni inte låta snokande vårdpersonal, som inte har med en specifik patients vård att göra, jobba kvar. Och, för det tredje: som patient ska jag kunna välja vilka vårdinstanser som får läsa vilka delar av mina journaler. Vad hände med det fina snacket om samarbete mellan den första linjens sjukvård och slutenvården??? Det här är INTE OK! 

Fet bak till Sjukstugan i Backen och andra som inte kan följa den patientlag som har gällt i fyra (4) år nu.


Nu har jag beställt en loggrapport.
Den beräknade handläggningstiden är mellan två och tre veckor. Om loggrapporten är lång kan jag få betala.

Read Full Post »

En Uppsaliensisk undersökning bland 2 000 svenskar har visat att den vanligaste rädslan är att tala inför folk. Bakom studien står psykologiprofessor Tomas Furmark, som länge forskat om social fobi och rädsla för att tala inför andra.

Är det farligt att kommunicera?


Men vad beror det på
att vi är så rädda för att tala inför andra människor? Enligt evolutionära förklaringar är vi rädda för olika saker, som exempelvis ormar, eftersom vi historiskt har haft nytta av den rädslan. Ser man talrädslan ur ett evolutionärt perspektiv kan rädslan att träda fram och ta plats i gruppen ha minskat risken för att bli utstött. Att bli utstött hotade ju överlevnaden.

Forskningen visar också att man kan ärva rädslan att tala inför folk. Det behöver inte handla om gener utan om att ärva ett beteende.

När man drabbas av talskräck får man ett påslag från det autonoma nervsystemet. Det är den delen av nervsystemet som man vanligen inte kan påverka med viljan. Vi reagera likadant som när vi utsätts för fara: Kroppen ställer in sig för att fly eller slåss. Pulsen ökar och vi spänner musklerna. Vi ökar utsöndringen av stresshormoner och vi svettas. Men för den som ska tala och drabbas av talskräck innebär detta att man har svårt att tänka klart och glömmer vad man ska säga…

Professor Furmark tror att man kan träna bort talrädsla. Eller snarare att man kan övervinna sin rädsla att prata inför folk. Man kan träna sig själv eller delta i kurser. Den som lider svårt av social fobi kan söka hjälp inom kognitiv beteendeterapi. Man kan även använda vissa mediciner.

Jag har inga större problem att tala inför grupper. Det spelar ingen roll om de är små eller stora. Så länge det jag talar om berör mitt arbete känner jag mig trygg och säker. Men om jag ska prata personligt blir det värre…

Hur är det för dig? Är du rädd att prata inför andra???

Read Full Post »

Det snöar idag. Massor just nu. Fästmön är hemma däckad med en förkylning. Sånt är inte bra att ge till varken gamlingar eller kollegor.

Själv har jag nyss kommit hem från morgonens trevliga undersökning. Jag fick ju varken äta eller dricka eller ta medicin efter midnatt, så för att påminna mig om detta, eftersom jag är som en zombie på morgnarna, fick jag lägga en lapp på medicinerna.

En påminnelselapp till Zombie-Tofflan.


Kom i god tid
till Läkarhusets kirurgmottagning. Hade Anckarström med mig, som tur var. Bussresan ner till stan klarade jag med tuggummi och boken! Kände mig modig när jag landade i väntrummet. Två tanter satt där redan och läsa i fina magasin. Sen kom en syster och hämtade dem till operation. Så blev det min tur. Då var jag inte ett dugg modig.  Syster Sonja var irriterad för att min doktor inte hade skrivit ett ord om lugnande. Han trodde väl att jag inte behövde nåt eftersom jag har gjort den här undersökningen så ofta. HA! Eftersom det tar längre tid med lugnande var syster Sonja först ovillig, men sen visade det sig att de fått ett återbud, så då räckte tiden. Jag fick en hutt som smakade vidrigt. Men lummig blev jag…

Det här var min utsikt medan jag väntade på att den lugnande hutten skulle verka. Vid pilen ser du den svarta slangen som är en kamera. Den skulle jag svälja ner i magen.


Docent Sven gjorde själva undersökningen.
Eftersom han har samma namn som frisör i Metropolen Byhålan blev jag lite fundersam. Men docent Sven var snäll och duktig. Fast han tyckte jag skulle hålla mina fingrar i styr när jag försökte dra upp den där jävla kameran ur hals och mage. 👿

Resultatet fick jag veta genast. Det är inget sår i magen som blöder och som orsakar mitt dåliga blod. Men jag har ett bråck på matstrupen eller magmunnen, jag minns inte vilket och så är det inflammerat runt omkring. Så docent Sven tyckte att jag skulle ta upp min medicinering igen. Det har jag gjort. Genast. Jag orkar inte må illa en sekund till.

Nu återstår att se om det blir andra roliga undersökningar för att härleda blodproblemen eller om det bara är så att jag får medicinera periodvis.

Jag är fortfarande påverkad av den lugnande hutten, så nu när jag har ätit lite yoghurt, ett kokt ägg och två knäckemackor som rev skönt i min slangade hals, ska jag lägga mig en stund och vila.  Sen ska jag hasa över till Tokerian för att införkaffa föda (soppa). Vi tänker annars stanna inne och glo på film idag. Den största ansträngningen för min del blir att värma soppa och att tvätta håret.

Nu ska jag ringa mamma som vill veta hur det har gått. Anna ligger på gästsängen och vilar.

Read Full Post »

Så vart det kväller – igen! Mörk kväller, svart som natta var det redan vid 16-tiden. Jag har jobbat över och kom inte hem förrän 18.30. Detta trots att jag har lovat mig själv att inte just jobba över eftersom jag inte omfattas av nåt flexsystem. Men jag tänker ta ut timmarna i tid om inte förr så på onsdag nästa vecka. Då jobbar jag sista dan före julledigheten. Det blev ju så att jag tog ut alla sex semesterdagar jag hade eftersom jag inte trodde att jag skulle bli kvar. Nu blir jag ju det ytterligare en månad, januari. Men, men, mamma kommer på lördag och jag behöver nog vara med henne lite om dagarna också.


Här rollade mamma på promenad med mig förra vintern. Då var det lite mer snö än det är nu, men hon rollade på rätt bra!

                                                                                                                                                                  Väl hemkommen i kväll gick jag en sväng med vattenkannan. När datorn hade vaknat till liv passade jag på att betala en räkning. Det gäller att just passa på medan det finns pengar… Därpå tog jag reda på ren och torr tvätt och sorterade in i skåp och lådor samt i strykhög. Strykningen tänkte jag fixa på lördag medan jag väntar på att mamma kommer med Riksfärdtjänsten. Hon ringde nyss och berättade att de inte åker från Metropolen Byhålan förrän klockan 13. Då kommer de inte fram före klockan 16 i alla fall! Det ger mig nästan en hel dag att greja på. Jag hade tänkte städa i kväll, men jag orkar inte. Jag får göra lite i morgon när jag har varit och handlat hem nåt ätbart till mig och mamma på lördag, så kan jag fixa resten på lördag. Känner jag mig själv rätt kan jag nog inte ta sovmorgon trots allt.

Jag har slängt ut en krok, ett visitkort och mitt CV till en byrå här i stan och blev på stående fot inbjuden till en fika i januari, efter alla helger, för att prata lite. När jag berättade att jag inte hade fått Tjänsten var det nån som tappade hakan… Men jag tror inte att man vill träffa mig för att det är synd om mig, utan för att jag faktiskt har saker i mitt CV som kan vara intressanta. Och det känns ju lite bra för självförtroendet, om inte annat. Några förhoppningar om mirakel har jag emellertid inte. Jag vet att det här kommer att sluta… inte så bra.

Inte så bra var ett mejl jag fick i morse också! Igår kväll mejlade jag doktor Anders om att jag behövde mer mediciner. I morse kom hans svar att han skulle fixa det genast – för i morgon, fredag, jobbar han sin sista dag! Vad jag förstod på hans mejl ska han inte jobba som doktor längre, ens. Synd det, för han är en bra doktor och vi har alltid haft lätt att kommunicera.


En gång överraskade doktor Anders mig med att ge mig en cortisonspruta. Jag hann inte bli rädd – och effekten har suttit i cirka två år, vilket är lång tid.

                                                                                                                                                                   Nu ska jag gå och gräva i kakburken efter några pepparkakor som jag kan trycka i mig innan jag ger mig ut i soprummet med stinky bag (kompost) och tidningspåse, postar julkorten och hämtar Fästmön från jobbet. Fullt ös, medvetslös, liksom…

Read Full Post »

Nu ska man ju ta det tidningar skriver med en nypa salt. Kanske framför allt kvällstidningar. Men jag fastnar ändå för en artikel i Expressen om skydd mot alzheimer eftersom jag tycker råden känns bra och sunda.

Alzheimer är faktiskt den vanligaste demenssjukdomen i vårt land. Varje dag får ungefär 70 personer diagnosen. Det låter nästan helt otroligt! Alzheimer är sjukliga förändringar i hjärnan. Sjukdomen kan vara ärftlig, men det finns också så kallade riskfaktorer som ökar riskerna att få sjukdomen.


Att dansa kan minska risken för demens eftersom man stimulerar delar av hjärnan som påverkar vårt minne!

                                                                                                                                                                  Man kan inte bota alzheimer. Man kan bromsa sjukdomen med mediciner. Och så kan man faktiskt göra en del enkla saker som minskar risken att få alzheimer! Här är några råd som jag tycker verkar vettiga som jag hittade i artikeln:

  • Rök inte! När man röker försämras hjärt- och kärlfunktionen, nåt som påverkar hjärnan.
  • Drick måttligt med alkohol! Ett glas vin om dan kan ha en skyddande effekt, men överdosering har motsatt effekt!
  • Håll hjärnan aktiv genom till exempel kurser, läsning, dans, sudoku, trädgårdsarbete med mera. Mental stimulans kan öka aktiviteten i delar av hjärnan som påverkar vårt minne!
  • Rör på dig!
  • Må bra psykiskt! Depression kan vara ett tidigt tecken på demens.
  • Ha koll på blodtrycket! Ett högt blodtryck medför ökad risk.
  • Tänk på vad du äter! Fibrer och fisk sägs vara bättre än fett och kolhydrater.

 

Read Full Post »

Older Posts »