Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘veterinär’

Ett sjukt inlägg.

 

bomull på näsan

Den senaste åkomman, dold under en bit bomull.

I min enfald trodde jag att jag skulle må lite bättre efter två dagars vila. Icke. I natt har jag hostat och febrat så underlakanet var allt annat än fräscht. Orka byta. Kan man få en hemsyster när man är vuxen och sjuk och inte orkar göra sånt själv? Nä, tänkte väl att så inte var fallet.

Det finns väl ingen som tycker att det är roligt att hosta. Prova att hosta när du har ont i ryggen, får du se. Man tror att ryggen ska gå av om man inte befinner sig i rätt läge. I morse hade jag så ont i den gamla ryggen att det blev köksgolvet så snart jag hade tvättat av mig. Mycket skönt för ryggen. Mycket oskönt för ryggen att hosta mot det hårda golvet. Magmusklerna är noll och intet, allra mest försvann de med mina aliens. Gissa om jag svär nu över att jag har varit så lat och inte försökt träna upp dem…

En ny åkomma har dessutom infesterat min kropp. Eftersom jag är dunderförkyld kan jag inte ha linser. Går omkring med mina otroligt lätta brillor på näsan. Trots det har jag fått ett sår där glasögonen vilar mot näsan på höger sida. Det gör ont som fan. Men jag pillade in en bit bomull emellan. När jag ligger och blundar behöver jag ju inte ha brillorna på. Fast jag kan ju inte ligga och blunda hela tiden – då protesterar ryggen. JA, JAG GNÄLLER SOM FAN!!  Men jag lovar att jag ska kontakta vården i eftermiddag. Nu pallar jag inte med ryggeländet längre.

Igår kväll slog jag på jobbmobilen och mejlade till enheten att jag är sjuk och blir hemma ett par dar – samt förstås om lite jobb som skulle ha gått ut idag. Gulliga K svarade och önskade god bättring. När jag väl kunde sitta idag tog jag mig i kragen och ringde växeln via den automatiska telefonisten. De är så himla vänliga och trevliga där och lovade att stänga av min telefon och lämna sjukmeddelande.

regn på tennisbanan

Jag har bara regn hos mig…

Det verkar för övrigt vara en riktig skitdag. Utanför fönstret vräker regnet ner. Jag har ont i magen OCKSÅ. Lillgubben ligger hemma i Himlen och är sjuk han med, Fästmön messade just och ska nu försöka pallra sig iväg och jobba efter sin förkylning som fortfarande inte är helt väck. Som om inte det räckte såg jag på Twitter nyss att det har kört in en bil (!) i kexfabriken/besticklådan!.. Hoppas ingen har kommit till skada! Otäckt!

Nu skriker min rygg att jag inte får sitta vid datorn längre. Det här inlägget har tagit en timme att få till, fem minuter i taget. Det hjälper inte att jag hotar ryggen med både amputation och veterinär. Bäst att lyssna på den så jag kan sitta en stund i eftermiddag och googla efter naprapat… Så att somliga, så småningom, ska slippa höra mitt gnäll och mina stön. Vad jag har förstått är finns det de som stör sig på mig vad gäller detta. (Som om jag skulle bry mig…)


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, Ingrid, detta är INTE nån recension av din avhandling!!!


I eftermiddags
gjorde jag nånting som jag aldrig har gjort tidigare: jag var och lyssnade på ett licentiatseminiarium. Det var min favvo-doktorand Ingrid – ja, jag VET, man ska inte favorisera, men den här tjejen är duktig! – som halvvägs, ungefär, till doktorsgraden, mellanlandar på en licentiat. Om nåt år eller två blir det disputation. Ingrid är som sagt mycket duktig och det hon forskar inom är synnerligen aktuellt – med tanke på den globala uppvärmningen om fyra grader, till exempel.

Ingrid signerade det exemplar av hennes lic-avhandling som jag tog!


Och så till en annan doktor.
Eller jag kanske ska säga läkarmottagning. Jag har alltid talat gott om min läkarmottagning och den husläkare jag hade fram till förra årsskiftet, doktor Anders. Tyvärr slutade doktor Anders, men jag hängde kvar vid mottagningen. Jag är inte listad hos nån doktor utan bara vid mottagningen. Hittills har det fungerat ganska bra. (Fast när man surfar in på hemsidan tror man först att man har hamnat hos en veterinär… Men det gör ju i och för sig att jag känner mig lite hemma med tanke på var jag jobbar…)

Men nu är jag lite… fundersam. Jag mejlade mottagningen igår kväll eftersom doktorn, som skrev ut häl-medicinen och skickade mig på röntgen, hade sagt att jag skulle boka en telefontid för att få röntgensvaret. När jag fyllde i formuläret på nätet skrev jag den närmaste veckans delar eller hela dagar när det inte funkar att jag blir uppringd. Bland annat skrev jag att det INTE passade i eftermiddag.

Jag hann precis tillbaka efter lic-seminariet och det efterföljande minglet med förfriskningar när syster Siochså ringde från mottagningen. Men hallå! Läst men inte förstått mitt mejl, eller? Nu var jag emellertid ändå på plats – nätt och jämnt! –  och kunde prata, men det var ju rena turen… Sen var det ju inte sköterskan som skulle ringa utan doktorn – sköterskan får ju inte lämna ut nåt röntgensvar, nämligen. Hur som helst, sköterskan ringde för att ge mig en tid – nästa vecka och precis vid den tiden när jag sitter i bilköer på väg hem. Men hallå igen! Över en veckas väntetid bara för att få bekräftat det jag redan vet, i princip -hälsporre! Nej, det köpte jag INTE! Jag bad i stället att doktorn ju kunde mejla svaret, det räcker ju med en mening och det kan väl inte ta nån längre stund att skriva. Då svarade sköterskan att hon inte trodde att de hade min e-postadress.

Men jag mejlade ju till er igår och dessutom fick jag mejlsvar i morse från en annan av doktorerna, då måste ni ju ha min e-postadress…

Jag liksom hörde hur hon rodnade och började i mitt stilla sinne undra om man kanske måste vara doktor-doktor för att läsa och förstå vad patienterna skriver i sina mejl…

Nej, jag är inte längre imponerad av min läkarmottagning. Vi får se om röntgensvaret via mejl dröjer en vecka också. I såna fall byter jag nog mottagning, för det här är klart sämre service och tillgänglighet!

Nu ska jag, som bara är kandidat, (fil kand med litteraturvetenskap som huvudämne), gå och hänga tvätt innan jag telefonerar. Och… ja just det… Ingrid blev förstås godkänd!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det lite många järn i som ska vara i elden för min del. Jag tänkte inleda med en promenad med snabeldraken. Men först måste jag bara förfasa mig över hur illa journalister stavar nu för tiden. Som vanligt är det lokalblaskan som uppenbarligen inte har rättstavningskunnig personal. Igår läste jag till exempel

vetrinär

Men hallå! Detta tror jag inte är nåt korrfel utan nån som helt enkelt inte kan stava rätt. För det stavas ju

veterinär

I morse var det dags igen. Då läser jag om folk i stan som har anmält Kents konsert i lördags för att ljudet var störande. För det första är jag förundrad över hur nån kunde tro att det INTE skulle störa de omkringboende. Slottet, på vars gård konserten gick av stapeln, ligger på en höjd i centrala stan. Klart att det hörs vida omkring! Mamma och jag hörde en del förspel när vi var till Minneslunden och mamma undrade vem det var som spelade orgel så fint…

Men sen kan man ju fundera över vad som är störande eller inte. Och kan man inte vara liiite tillåtande en lördagskväll i semestermånaden juli..? Bosätter man sig i centrala stan får man nog vara på det klara med att där finns mer ljud och oljud än om man bosätter sig i en stuga i skogen.

För det andra studsar jag vid meningen där konsertfixaren uttalar sig. Han har säkert använt ordet

dom

men journalisten kan uppenbarligen inte skilja på

de och dem

när han skrev sin text. I det här fallet hade nästan till och med jag tyckt att det hade varit bättre att använda

dom

än att skriva så här fel:

Det är tråkigt att det finns dem som har känt sig störda, […]

Ja, ja, det är tur att dessa duktiga skribenter har fast jobb, medan en annan, som faktiskt kan stava, hankar sig fram med visstidsanställningar…

OFFERKOFTEVARNING!!!

För det tredje vill jag föra till protokollet att jag inte har nån åsikt om Kent. Jag har aldrig lyssnat på bandet, även om jag med all säkerhet har hört nån/några av deras låtar på den tiden jag lyssnade på andra radiokanaler än Bandit Rock

Om det var nån som trodde att jag inte har extra ont idag, så trodde den fel. Jag har extra ont och är extra gnällig. Men som sagt, en promenad med snabeldraken väntar och efter det ska jag fräscha till mig och gå på kalas. Bäste kalasminen på!

Kalasklädd. Notera t-shirten med texten ”Serial bitch”. Tischan är nerpackad!


Livet är kort.

Read Full Post »

I eftermiddag hade vi möte på jobbet och i samband med det skulle vi också göra ett studiebesök. Spännande nog hamnade vi på nåt som lyder under förkortningen KTC – KlinisktTräningsCentrum, tror jag det står för. Här får studenter träna på att sy sår, ta venprover – och tvätta händerna, bland annat.

Vår guide var veterinären Marja som talade mycket entusiastiskt om verksamheten hon varit med och byggt upp från projektstadium till det centrum det är nu. Hon visade oss en massa spännande träningsmaterial, som studenterna använder innan de tränar på levande djur…


Hästen Kentucky var imponerande…

                                                                                                                                                             På centrumet fanns mest smådjur att träna på. Den här hunden fick diagnosen 

hård i magen

av S. Inte riktigt rätt diagnos, men…


Utslagen vovve med diagnosen ”hård i magen”.

                                                                                                                                                                En annan hund på centrumet verkade liiite piggare.


”Kolla min rosa tunga!” tycks hunden säga.

                                                                                                                                                              Vi fick bland annat titta på exempel på träningsfilmer. Några av dem finns till och med att se på YouTube! Och så Marjas instrument-spel där studenterna kan lära sig namnen på de olika instrumenten samt vad de används för. Den allra största tången här, till exempel, används till att kastrera hästar…


Sorry, horsey, you’ve had your fun…

                                                                                                                                                                  Den som ville fick också testa att tvätta händerna – och kolla om de blivit riktigt sterila. Det blev inte M:s händer…


De ljusa partierna på händerna och fingrarna är inte rena. M var inte så duktig, alltså, på att tvätta sig!..

                                                                                                                                                             En del av oss gillar blod och sprutor, medan andra bleknar och kan segna ner vid blotta åsynen. Dock inte J som satte nålen i ett djur av okänd art.


J stack nålen i ett djur av okänd art.

                                                                                                                                                        Slutligen tackade vi för oss och traskade iväg för att ha sammanträde. Gladast att vi gick var denna labbråtta. (Inget labb utan en riktig labbråtta, eller hur?!)


Labbråttan var gladast när vi gick!

Read Full Post »

Onsdagen blev verkligen omvälvande – på alla sätt och vis! Jag vet inte hur många gånger jag grät igår, men många gånger var det! Dörrar stängdes framför min näsa. Hårt och med eftertryck. Men dörrar öppnades också…

Igår kväll var jag bjuden till Slottet på middag. Vi är ju slottsvakter den här veckan och Fästmön och Elias skulle åka dit för att sova över. Jag mötte en överlastad Anna och en uppspelt Elias vid busshållplatsen i Svartbäcken. Vi passerade en ICA-affär där vi gjorde ett tillfälligt stopp innan vi nådde Slottet.

Kvällen började så bra, med skrubbning av potatis i en balja vatten utomhus och promenader till toaletthuset. Elias ”rensade” mormors smultronland och även jag och Anna fick smaka var sitt sommarbär.


Ett riktigt sommarbär, smultron, eller hur?

                                                                                                                                                           Middagen intogs utomhus och bestod av kokt potatis och fläskkotlett/kalkon, kall sourcream & onion sås, körsbärstomater, baguette och ost. Min kalkon var framtagen ur frysen, men smakade ljuvligt ändå. Det är nåt speciellt med att äta utomhus. Elias var utsvulten som vanligt och drack vatten för att stilla hungern före maten.


Elias var utsvulten och drack vatten före maten.

                                                                                                                                                                 Vi drack alltså vatten till maten, men mormors växter, de får minsann vin! Här har mormor gjort nån sorts specialkonstruktion. Vi tror att syftet är att blomman ska få i sig vin vatten när den behöver. Fast blomjorden var kruttorr och blomman hängig så Anna vattnade den som vanligt också.


Mormors blommor får vin, minsann…

                                                                                                                                                              Efter maten tog jag nån mer bild, sen var det dags att besöka huset med liten pojke. Och medan jag väntade utanför på en bänk ringde pappa O och var ledsen. Han behövde en ambulans till akuten på Djursjukhuset och det klart att Taxi Tofflan ställde upp på ett sånt behjärtansvärt uppdrag!


På behjärtansvärt uppdrag.

                                                                                                                                                                    Jag tvingades göra en hastig sorti från Anna, Elias och Slottet och for så snabbt jag kunde ut till Morgonen där Jerry väntade med en svårt sjuk Felix-katt i en låda. Innan vi for tillbaka in mot stan hämtade vi upp matte Frida i Himlen. Sen var det åter gasen i botten (ja, jag höll hastighetsbegränsningarna!) och raka vägen till Djursjukhuset.

Det var en mycket sjuk kattpojke vi kom till akuten med. Hans temp var endast runt 35 grader – och en katt ska ha mellan 38 och 39 grader. Felix blev så väl omhändertagen av duktiga sköterskor och veterinärer och vi som var med kände deras omtanke och värme. Vilken personal!

Felix var en riktigt liten stoisk kämpe och du kan läsa om hans kamp här. Vi hoppas nu att den lille killen svarar på antibiotikan. Gör han det, bör det märkas skillnad inom ett till två dygn.

Read Full Post »

Ha! Du har väl inte gått på att jag är arbetssökande? Trams! Nej, faktum är att jag förra helgen tilldelades TVÅ tjänster, av rektor Elias: gympalärare och skolsyster. Och i båda rollerna får jag göra det jag är bäst på:

Vara elak mot barn!

Moahahahahaaa!!!

Som gympalärare tvingar jag de små liven att springa runt, runt i en hinderbana som inte ens Ingemar Stenmark skulle palla mer än ett varv av. Och om barna inte springer för sina liv blåser jag i min

HEMSKA VISSELPIPA

så att allas trumhinnor spricker. Efter det blir det kast med skittung medicinboll.

Gympalärare är jag bara tisdagar och torsdagar. Måndag, onsdag och fredag är jag skolsyster. Detta jobb innebär främst att jag sticker alla små barn med sprutor. Sprutor som har

HISKELIGA NÅLAR.

Fast det gör jag bara på måndagar och onsdagar. På fredagar sitter jag och vässar och slipar alla nålar till mina sprutor.

Moahahahahaaaaa, äntligen har jag funnit min plats i yrkeslivet!


Min tortyrväska systerväska!

                                                                                                                                                                   Min egen barndoms gympalärare var ofta av furirer alternativt slavdrivare. Jag minns faktiskt inte en enda som var snäll. Skolsystrar, däremot, var ofta snälla. Min allra första skolsyster hade ingen hals. Såg det ut som. Huvudet liksom satt direkt på kroppen. Hon var rätt snäll, liten och tjock. Överhuvudtaget var nog alla mina skolsystrar tjocka. Och snälla. Och Barbro Beck-Friis var faktiskt ett tag min skolläkare innan hon dissade oss småttingar för en något äldre generation. Hon är inte bara doktor och professor och känd för The Motala Model inom palliativ vård. Hon är mamma också. Till veterinären Johan Beck-Friis. Han gick på gymnasiet samtidigt som jag fast två klasser över mig.

Avdelningen för värdelöst vetande.

Read Full Post »