Språkligt: Anglosaxiskt genitiv, galen pluralform och kommunikation är… svårt

Ett språkligt inlägg.

---

 

När jag pluggade litteraturvetenskap läste jag mycket August Strindberg – både hans böcker och om honom som person. Han var ett geni på många sätt, en galenpanna på vissa sätt, men en stor konstnär var han definitivt. Han skrev ju inte bara böcker i olika genrer, han målade, fotograferade och filmade också. Foto- och filmkonsten var kanske dåtidens motsvarighet till Instagram och Photoshop. I vart fall minns jag att jag läste en text som Strindberg skrivit. I texten skulle han skriva pluralformen av ordet ”film”. Idag skriver vi ju vanligen ”filmer”, men då, när det var så nytt, tog man det anglosaxiska s:et och skrev ”films” om flera filmer.

Idag tycks vissa ha svårt med genitiv och plural. Den anglosaxiska påverkan kvarstår, som vi ju ofta ser exempel på. Men att blanda ihop plural och genitiv är det inte alltför många som kan. Här har jag emellertid hittat en representant från media som har lyckats:

Jag undrar… ”filmsprojekt”… är det ett projekt med flera filmer eller är detta en felaktig genitivform?

Julian Assange är, precis som August Strindberg, en kontroversiell person. Misstankarna om sexualbrott kvarstår och han vistas visst fortfarande på en viss ambassad i annat land. Men nu vill Sverige att han ska förhöras. Och kan man vistas flera år vid en ambassad vars land man sökt asyl i kan man säkert förhöras länge. Fast… förhör som pågår flera somrar känns lite… konstigt…

Julian Assange ska alltså förhöras inte bara en sommar utan flera..?

Jaa, det är inte alltid man lyckas språkligt. Kommunikation ÄR svårt. Men är man expert bör man nog, enligt min mening, vara extra noga med att vara tydlig. I fallet nedan förstår jag verkligen inte vad som menas…

Vad menas?

Menar Insights Sverige… 

• att det är effektivt att kommunicera när vi har olika arbetspreferenser

eller

• undrar man hur man kommunicerar när/eftersom vi har olika arbetspreferenser?

eller

• undrar man uppgivet är det ens möjligt att kommunicera när/eftersom vi har olika arbetspreferenser?

Ett företag, som enligt sin webbplats utvecklar individer, team, ledare och säljare och som redan i sitt namn blandar engelska och svenska, ger med tweeten ovan ett synnerligen rörigt intryck i mina ögon läsglasögon. En grund i all kommunikation är nämligen, enligt min mening…

tydlighet…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 11: Torsdag och Tisdag

Ett hissande och dissande inlägg.

Idag är det torsdag och dags att repetera veckans höjdpunkter (Torsdag) respektive dalar (Tisdag). Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Torsdag

• Vårtecken (Härligt!)
• ICA Solen (En affär som vet vad kvinnor vill ha och behöver.)
• Min roliga Fästmö (Hon får mig alltid att skratta – på ett eller annat sätt.)
• Faster E (Som blev 97 bast i tisdags!)
• Tacksamhet (Det är så mycket jag har att vara tacksam för.)
• Geni (Det är jag ibland, tro det eller ej.)

Tisdag

• iOS 7.1 (För nu kan jag inte kopiera över mina bilder via sladd till datorn)
• Huvudvärk (Nä, inte skönt.)
• Krig (Alla jävla oskyldiga offer som drabbas…)
• Skrevgreppet (Fy så äckligt och ouppfostrat!)
• Olyckor (Håll avstånd i bilköerna, säger jag bara!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Geniförklarad, ljummen starköl

Ett förundrat inlägg.

 

Albert och jag…

Idag är det fredag. GAH, sååå skööööönt! Ja, jag trodde aldrig att jag skulle välkomna fredagar så som jag gör nu, men det gör jag. Jag är helt enkelt trött. Sunt trött efter en hektisk arbetsvecka med varierande arbetsuppgifter. Det är det senare jag gillar med mitt nuvarande jobb, att det liksom inte alltid är en och samma grej jag gör. Men om jag fick välja skulle jag önska förre tekniska problem och support och mer skrivande. Fast nu får jag ju inte välja. Men idag (och nu gör jag ett tillägg i detta tidsinställda inlägg) utnämnde jag mig själv till ett tekniskt geni idag sedan jag hittat en lösning på ett till synes obegripligt behörighetsproblem. Får jag vara mycket nöjd med mig själv en liten stund?

Hemma är det strömlöst idag under tre timmar. Det betyder att jag kommer hem till blinkande apparater som måste ställas om tidsmässigt för att de ska fungera normalt. Hur det går med Storebror vågar jag inte tänka på… Om Storebror dör blir det problem för mig av varierande slag – allt från att jobba med bilder till att betala räkningar.

Fästmön får hem hela bandet i kväll, troligen. Hon blir då inte bara tamburmajorska utan regelrätt packåsna. Då är det tur att hon har vuxna barn som kan dra sitt strå till stacken – eller bära strået, som ju inte är nåt strå utan kanske en tung väska eller matkasse. Själv joinar jag familjen under morgondagen, om nu inte det illvilliga viruset finns kvar hos dem.

För min del blir det lugna puckar i kväll – förutom att jag lär skena omkring och ställa om alla apparater. Det blir prästostbågar till middag och ljummen starköl. Bågarna ska först inköpas och ölen är ljummen eftersom kylskåpet ju är strömfritt tre timmar. Krukväxterna ska få vatten, men det står ju redan ljummet i vattenkannan. Nu är det bara att hoppas på att det inte händer några olyckor på E4:an idag igen, så att jag måste ta omvägen hem. Visserligen en vacker väg, men ändå. Jag är fredagstrött! Igår var det emellertid helt rätt val att ta gamla vägen, för runt 17-tiden skedde ytterligare en olycka här i krokarna – en köolycka.

Ljummen starköl..?

På Sigtunahöjden byter de teman då och då under året. Jag skrattade njutningsfullt när jag läste deras pressmeddelande som inleds med rubriken Vilket vin är du idag? Nästa vecka går de för övrigt in i temat Norges fjordar och världens dryck. Det låter spännande, tycker jag, som personligen alltså känner mig som en ljummen starköl idag – med ett drag av geni! – dårå…

Livet är kort.

Read Full Post »

Hjälpsamme Herrn med flera

Jamen det var väl en jädrans häl till att krångla! Idag har den gjort ont typ hela eftermiddagen. Värkt. Jag har knappt kunnat gå ens på kryckor för det har känts som om nån sticker en kniv rakt upp i foten. Men no worries… Jag VET att hälsporre går över, förr eller senare. Vanligen. Bara det att jag är en synnerligen otålig patient. Och jag gillar inte när jag hindras i min framfart i livet. Det funkar liksom inte att gå med två kryckor när man ska göra andra saker samtidigt med sina händer och armar. Idiotiskt att vi människor bara föddes med två var.

Eftermiddagen segade sig fram eftersom jag hade ont. Men den slutade med en kul och intressant intervju med en professor på institution 1 och ett par samtal som kan leda till nåt att göra framöver för en person i familjen som är SÅ värd det.

Jag åkte till ICA Heidan och kryckade mig in med en krycka för att hämta ett bokpaket. Tre härliga böcker blev mina idag! Jag beställer alltid från Bokus och det funkar bra, med gratis frakt och allt. Visserligen tar den kostnadsfria frakten lite längre tid, fast det gör inte så mycket. Den som väntar på nåt gott Men en sak är faktiskt jobbigt med Bokus! Det är, att varje gång man handlar därifrån, får man reklam från dem i inboxen minst en gång om dan, ibland två. Reklamförsändelserna liksom ökar. Och jag är inte ett dugg sugen på att handla där på ett tag, nu har jag så jag klarar mig.

Dessa tre blev mina idag!

Sen stapplade jag in på apoteket för att hämta ut den antiinflammatoriska medicinen för hälen. Kom ut med en hel jävla kasse därifrån och svor över hur dyrt det är med mediciner. Tills jag faktiskt insåg att de tre böckerna ovan var typ 50 spänn dyrare…

Hemma i New Village stökade nån i mitt kök. Jag tror bestämt att det var Hjälpsamme Herrn! Fästmön bjöd på härlig thaisoppa med nyskalade räkor, sockerärtor och purjolök. Till detta vitlöksbaguette. Mums!

Sen var verkligen Hjälpsamme Herrn framme och gick ut med ett helt gäng soppåsar medan Halta Lotta betalade en räkning och ringde sin mamma.

Hjälpsamme Herrn i grå mjukisbrax istoppade i ullstrumporna. Till detta luftiga gympadojor. Kryckorna till höger i bild är mina. Eller en är det, den andra har jag lånat av Mie.

Vi skulle glo på andra delen av Arne Dahl – jag har skrivit här om första delen. Men återigen fick Hjälpsamme Herrn slita fram eftersom Dum-Tofflan inte kunde få sitt headset till Ajfånen att fungera.

Hjälpsamme Herrn undrade:

Har du satt i sladden ordentligt?

Jag svarade, förnärmat:

Så klart jag har. Jag har tryckt och tryckt. Men kan inte du testa på din Ajfån, så får vi se om det är fel på headsetet eller mobilen?

Anna provade i sin mobil och det funkade förstås hur bra som helst. Sen skulle jag prova på min igen – och det funkade inte.

Men du har ju inte satt i sladden ordentligt, det var ju det jag sa!

utbrast Hjälpsamme Herrn.

Så jag tryckte till lite – och ur öronpropparna dånade Bandit Rock från gratisappen jag laddade ner idag inför att kanalen från och med den 1 december inte ska sändas här i Uppsala.

Vilken tur att jag är tillsammans med bland andra Hjälpsamme Herrn, som verkar vara inte bara kock och sopgubbe utan också tekniskt geni!

Nåt geni är jag nämligen inte, det är bara att konstatera! Idag åkte jag på däng igen i Wordfeud… Detta till trots fick jag ett mejl på kvällskvisten där jag i stället för att vara elev på torsdag eftermiddag ska vara behjälplig… som lärare i undervisningen på kursen! Det gör jag så gärna så! Jag kan ganska mycket om verktyget och dessutom har väl även jag lite Hjälpsamme Herrn i mig.

Livet är kort.

Read Full Post »

Strindberg och jag

Om det finns nån författare jag skulle kunna skriva kilometervis om så vore det August Strindberg. Idag är det 100 år sen han dog och med ett enkelt blogginlägg vill jag delge dig som läser mina tankar om Strindberg.

I den här sängen dog August Strindberg.

Jag vet inte vad det var som ursprungligen fick in mig på Strindberg, men under mina tidiga 20-tal, på yngre stenåldern, alltså, blev jag alltmer fascinerad av honom. Hösten 1982 kom jag till Uppsala för att inleda mina universitetsstudier med en första termin litteraturvetenskap. Det blev fyra terminer totalt och litteraturvetenskap är huvudämnet i min examen. Den sista terminen ville jag läsa en specialkurs om Strindberg, men det blev inget av med det eftersom ingen var intresserad av att varken delta i kursen eller undervisa.

En ung August Strindberg.

August Strindberg debuterade som dramatiker, men riktigt känd blev han nog med sin första roman, Röda rummet. Fast då hade han egentligen redan orsakat rabalder med sitt debutalster. Jag gillar mest Strindbergs romaner eftersom jag vet att de innehåller ganska mycket självbiografiskt. Men August Strindberg skrev inte bara dramer och romaner, han skrev lyrik och noveller också. Utöver det målade han fantastiska tavlor och var en ivrig fotograf. Ett tag försökte han göra guld.

Strindbergs liv var minst lika spännande som hans författarskap. Han var gift tre gånger och fick barn med alla sina tre fruar. Det allra första, kända barnet lämnades emellertid bort. Barnet dog redan efter tre dagar. Strindbergs yngsta dotter avled så sent som 2007, 105 år gammal.

August Strindberg porträtteras ofta som både galenpanna och kvinnohatare. Gissningsvis var det mycket svårt att leva i ett förhållande med honom, den store författaren, konstnären, till och med geniet! Det är nog aldrig lätt att leva med nån som skapar saker och som inte har en

nio-till-fem-tillvaro

Har du inte läst nåt av August Strindberg tycker jag att du har gått miste om nåt! Därför vill jag ge dig några lästips:

• Sagor (novellsamling; skrevs för yngsta dottern)
• Från Fjärdingen och Svartbäcken (noveller om August Strindbergs tid i Uppsala)
• Röda Rummet (romandebut)
• Tjänstekvinnans son (självbiografisk roman)
• Inferno (självbiografisk roman som skildrar en av Strindbergs psykiska kriser)
• Giftas (novellsamling med motiv från äktenskap)

Det var mina Strindbergstips har du några???

August Strindberg dog i sängen som jag har bild på ovan. Han var då en mycket ensam man. Om du får tillfälle, besök Strindbergsmuseet, som utgörs av August Strindbergs sista bostad, belägen på Drottninggatan, ganska centralt i Stockholm. Där hittar du hans säng, men också en del av hans fotografier och böcker. Hans arbetsrum med de pedantiskt placerade pennorna är på nåt sätt otroligt rörande.

August Strindberg som gammal man.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som har fascinerat mig med August Strindberg. Men jag tror att det är hans geni såväl som hans konstnärliga förmågor vad gäller såväl ord som bild. Förutom att jag varken är geni eller har några konstnärliga förmågor är vi rätt lika, säger somliga… Skulle väl vara vårt humör då, möjligen…

Tofflan Strindberg???

Read Full Post »

Varg Veum: Kvinnan i kylskåpet

En kvinna i ett kylskåp… Ja, om inte kylskåpet är enormt kanske du kan gissa att det endast var en DEL av en kvinna som Varg Veum hittade igår kväll, i filmen Kvinnan i kylskåpet  (2008)på TV4 Plus… Urrrrk…

Varg Veum hittar en del av en kvinna i kylen i den här filmen.

                                                                                                                                                       Varg Veum får ett till synes enkelt och ofarligt uppdrag: han ska hitta en försvunnen medarbetare på ett stort oljeföretag. Uppe i den förvunnes lägenhet hittar han i stället en kvinnotorso i kylskåpet – innan han blir nerslagen. Problemet är bara att kvinnokroppen är försvunnen när polisen kommer.

Den här Varg Veum-filmen tillhör en av de mest invecklade och händelserika. Här blandas friskt HBTQ-tema med försvunna genier, pengar och mord. Och oskyldiga åskådare som befinner sig på fel plats.

Jag skulle säga att den här är den starkaste Varg Veum-filmen i TV4 Plus serie. Den innehåller spänning och otäckheter, men också känslor och kärlek – för pengar och annat.  Jag tycker att Varg Veum får en alltför ensidig gestaltning av skådespelaren Trond Espen Seim. Det är inte många variationer på varken ansiktsmimik eller språk. Högt betyg, men inte högsta.

Read Full Post »

Babel den 15 april – utan större genier

Finns det egentligen några genier kvar? Den ”lilla” frågan togs upp i SvT:s litteraturprogram Babel. Nu börjar i alla fall jag fundera om inte programmet tagit sig vatten över huvudet… För det ska väl vara ett TV-program om litteratur, inte filososfi? Eller är jag ute och cyklar???

Första inslaget i programmet handlade om den annorlunda norska författaren Karl Ove Knausgård, aktuell med en flera tusen sidor lång självbiografi i sex delar med den inte helt okontroversiella titeln Min kamp. I vår kommer de tre sista delarna ut. Karl Ove Knausgård har anklagats för att vara alltför privat och för att hänga ut folk… (vem har inte..?) Men hans självbiografi har blivit en stor succé – hos såväl läsare som kritiker! Och Babels programledare Daniel Sjölin hade lyckats få författaren till studion! (HUR lyckas han få dit så aktuella författare???)

Nästa man i studion (ja, för det är mest manliga författare som bjuds in) var Stig Larsson, som varit något av en förebild och idol för Knausgård. Stig Larsson berättade vad han tyckte och kände och tänkte när han läste Knausgårds första två böcker i serien.

Stig Larsson satt faktiskt i studion och geniförklarade Knausgård. Därefter vidtog ett reportage om genier – manliga sådana, förstås. Hastigt flimrade Einstein, Maradona, Salvador Dali och Ingmar Bergman förbi. Men var finns de kvinnliga genierna? Sitter de och tittar på och kallar de manliga kulturgenierna för svin? Kulturjournalisterna Camilla Lundberg och Johanna Koljonen ersatte Knausgård i studion och diskuterade genifrågan. Men trots två mot en (kvinnor vs. man) fick Stig Larsson mest prat-tid. Jag gäspade och gick därifrån ett tag.

Albert Einstein – geni?

Tofflan – definitivt INTE geni!..

                                                                                                                                                           Bob Hansson läste dikt på ett torg på söder, men när folk bara passerade honom med likgiltiga miner tog han upp mobilen och ringde en vän – Staffan Hellstrand som ombads skriva musik till dikten ifråga. (Jag tycker Bob Hansson verkar så sympatisk, men jag fattar inte att han utsätter sig för trams-TV… Är jag humorlös?)

Programmets höjdpunkt var dess amerikanska reportage (ett i varje program, tycks det som) om författarinnan Patricia Highsmith. Highsmith som mördade nån i sina böcker på varje plats hon bott eller älskat på… Farliga fantasier, eller hur?.. En av hennes mest kända figurer är för övrigt Tom Ripley.

Patricia Highsmith – DEFINITIVT geni!

                                                                                                                                                    Veckans boktips blev:
Karl Ove Knausgård: Samtida bekännelser  av en europeisk intellektuell av Jan Myrdal

Nästa Babel, som sänds på torsdag kväll, handlar om ”porr med bokstäver” – erotik.

Read Full Post »