Idag är det lite många järn i som ska vara i elden för min del. Jag tänkte inleda med en promenad med snabeldraken. Men först måste jag bara förfasa mig över hur illa journalister stavar nu för tiden. Som vanligt är det lokalblaskan som uppenbarligen inte har rättstavningskunnig personal. Igår läste jag till exempel
vetrinär
Men hallå! Detta tror jag inte är nåt korrfel utan nån som helt enkelt inte kan stava rätt. För det stavas ju
veterinär
I morse var det dags igen. Då läser jag om folk i stan som har anmält Kents konsert i lördags för att ljudet var störande. För det första är jag förundrad över hur nån kunde tro att det INTE skulle störa de omkringboende. Slottet, på vars gård konserten gick av stapeln, ligger på en höjd i centrala stan. Klart att det hörs vida omkring! Mamma och jag hörde en del förspel när vi var till Minneslunden och mamma undrade vem det var som spelade orgel så fint…
Men sen kan man ju fundera över vad som är störande eller inte. Och kan man inte vara liiite tillåtande en lördagskväll i semestermånaden juli..? Bosätter man sig i centrala stan får man nog vara på det klara med att där finns mer ljud och oljud än om man bosätter sig i en stuga i skogen.
För det andra studsar jag vid meningen där konsertfixaren uttalar sig. Han har säkert använt ordet
dom
men journalisten kan uppenbarligen inte skilja på
de och dem
när han skrev sin text. I det här fallet hade nästan till och med jag tyckt att det hade varit bättre att använda
dom
än att skriva så här fel:
Det är tråkigt att det finns dem som har känt sig störda, […]
Ja, ja, det är tur att dessa duktiga skribenter har fast jobb, medan en annan, som faktiskt kan stava, hankar sig fram med visstidsanställningar…
OFFERKOFTEVARNING!!!
För det tredje vill jag föra till protokollet att jag inte har nån åsikt om Kent. Jag har aldrig lyssnat på bandet, även om jag med all säkerhet har hört nån/några av deras låtar på den tiden jag lyssnade på andra radiokanaler än Bandit Rock…
Om det var nån som trodde att jag inte har extra ont idag, så trodde den fel. Jag har extra ont och är extra gnällig. Men som sagt, en promenad med snabeldraken väntar och efter det ska jag fräscha till mig och gå på kalas. Bäste kalasminen på!
Kalasklädd. Notera t-shirten med texten ”Serial bitch”. Tischan är nerpackad!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Ja, jag förstår inte varför det ska vara så svårt med det här de och dem, och särskilt om man är utbildad på journalisthögskolan..
Min lokalblaska kan man hitta de mest konstiga saker i också, som ”hon har rökat i tio år”.
Och för att inte tala om bilderna i tidningen. Många av fotona är sådana som jag inte ens tycker platsar i mitt fotoalbum, med typ ett skräpigt bord i bakgrunden som inte har med texten att göra och som skulle varit jättelätt att undvika genom att bara vinkla kameran lite. Jättekonstigt.
Håller fullständigt med! Man undrar hur det kommer sig att dessa människor får såna här jobb…
Ååååh! Jag irriterar mig så på språkmisshandel.
Att inte kunna skilja på de och dem gör mig nästan lika ledsen som särskrivningar.
Att sådana lingvistiskt handikappade människor får arbeta i ett yrkesområde där det skrivna ordet är huvudredskap är lika vettigt som att rekrytera kleptomaner och yxmördare till poliskåren, eller att låta makthungriga korrumperade mytomaner bli politiker.
Eller vänta ett tag … det sista exemplet är väl praxis?
Nåväl, det stora problemet är att tidningar idag inte längre sysslar med korrekturläsning, varken av artikelförfattarna eller redaktionen. Förr hade de folk vars arbete var att kontrollera stavning och meningsbyggnad på redaktionerna. Så jag antar att även tidigare generationer journalister brast i grammatiken ibland. Men så länge läsaren slipper lida av det så…
Dessutom; lyssna lite på Kent. Du kanske blir glatt överraskad.
Jag fick deras skiva Vapen & Ammunition av en vän för en massa år sedan.
Sedan köpte jag alla deras tidigare och fortsätter skaffa de nya.
Det gäller bara att ignorera att de på ytan bara låter som tonårs-depp-pop.
Jag lyckades t.o.m. få mina gamla föräldrar att gilla dem med samma metod jag fått dem att hata all annan musik jag tyckt om; genom att spela den om och om igen.
Me too! Och kan man inte hantera de och dem kanske man ska hålla sig till dom (även om det sticker i en gammal Tofflas ögon). Nej, korrekturläsare finns inte längre och det är synd. Samtidigt verkar det inte så viktigt idag att kunna stava rätt eller skriva korrekt grammatiskt sett. Det är synd om vårt språk, svenskan, ibland.
OK, jag ska lyssna på Kent! 😀
Skall man damma av boan och ta med kanske 🙂
Det ska du absolut göra! För du ska väl gå paraden???
Veckotidningar och tidskrifter har fortfarande korrekturläsare, men dagstidningar…där har det spårat ur helt!
Kalas är vad som stundar, och jag hoppas vi ses!
Jaa det märks stor skillnad!
Jaa, du menar Pridekalaset! 😛 Jepp jepp! Och klart vi ses!