Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘färd’

Ett inlägg om resedrömmar.


 

New York duschdraperi

Resedrömmar om New York kan jag ägna mig åt när jag sitter på toa och glor in i detta duschdraperi.

När jag sitter på toa kan jag samtidigt passa på att drömma om New York. Inte för att jag har nån outsäglig längtan just dit, men jag kan liksom i tanke och dröm ramla in i mitt duschdraperi – som består av en bild med en yellow cab framför en massa byggnader.

Att drömma om att resa är OK, men jag ska erkänna att jag mer och mer skulle vilja upptäcka världen i verkligheten för min personliga del, inte genom andras texter och bilder. Innan det är… försent. En blir ju liksom inte yngre…

 

Men nån New York-resa blir det förstås inte för min del, däremot för en god väns del, i höst. Det är vännen väl unt! Själv åker jag till mamma i Metropolen Byhålan i morgon. Det blir inte nån semestertripp direkt. Det är lite saker jag ska försöka hjälpa min mamma med – om jag nu får. Och sen ska vi ju fira hennes 80-årsdag. Vi far bort över dagen med hjälp av Clark Kent*. Jag tror att det blir en bra liten roadtrip på en dag, det är nog vad både mamma och jag orkar med. Jag har gjort en reseplan i huvudet och färden inkluderar ett besök i en stad jag bodde i som litet barn, innan jag började skolan, på äldre stenåldern, alltså.

Idag har jag tusen och en saker att göra, men som vanligt går halva dan åt till att administrera. Och så skriver jag. Igår fick jag ett grönt paket som visade sig innehålla en nyutgiven bok. Den läste jag och bloggade om här samt skrev om i UppsalaNyheter här. Förresten väntar jag på ytterligare ett bokpaket, men det lär nog inte hinna hit innan jag åker till mamma. Då har jag två spännande böcker att se fram emot när jag kommer tillbaka hem i stället. Två böcker, som jag köpte för namnsdagspengen från mamma. Den ena är en antologi över deckare och deckarförfattare i Sverige, den andra är en deckare. Tur att jag har ett och annat hyllplan kvar i mina två deckarhyllor i hallen. Dessa inrymmer främst svenska deckare, men också knappt två hyllplan skandinaviska, särskilt norska, deckare.

Skandinaviska deckare

Knappt två hyllplan inrymmer skandinaviska, främst norska, deckare.


Min dag ska nu fortsätta med 
alla måsten och några viljen, förutom sedvanlig jakt på grundtrygghet i tillvaron. Jag ska åka och tanka, handla mat (fisk och potatis finns, måste köpa nån sås av nåt slag) och införskaffa en blomma till mamma. Som belöning tänker jag titta på första avsnittet av sarkastiska Vera, som jag inte kunde glo på i fredags för att jag körde bil just då – DVD-spelaren klarar bara av att spela in ett program och det gick två samtidigt. Därför spelade jag in avsnittet i natt i stället.

Packa behöver jag visst också göra, kom jag på. Det ligger nån lapp på ena köksbänken där jag bockar av efter hand. Jag får INTE glömma mina mediciner den här gången, för mina e-recept är slut! Försöker slutligen upparbeta lite reselystnad inför de här dagarna.


Slutligen vill jag tacka för ALLA vänliga kommentarer och pepp i föregående, lösenskyddade inlägg! Det betyder oerhört mycket ska ni alla som skrev veta! Eftersom jag skriver det här i orange är det väldigt viktigt – och sant! TACK!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om väder och vind, elände och ondska.


I natt – eller tidigt i morse –
kom den första snön. När jag klev upp för att skjutsa Fästmön till jobbet var det vitt på taken och på en del bilar på parkeringen. Själv har jag förmånen (nåja, jag betalar för det) att ha plats i kallgarage. Det är skönt vintertid, för då slipper jag skrapa is och borsta bort snö. Men just den här första snön har faktiskt redan hunnit smälta bort.

Snö på bilbakruta

Snö på en av de parkerade bilarnas bakruta.


Jag har fredag hos mig idag
och det har gissningsvis du också. De vackra blommorna från Inger pryder sin plats på mitt köksbord. Inger-mysteriet är för övrigt löst nu, tack vare sms igår kväll. Gerbera är en favorit hos oss båda, har vi konstaterat!

Livet går på och det känns som om jag går bredvid. Som om jag inte deltar riktigt. Det är mycket som känns som om det är på ”hold” just nu. Stannat upp. Jag försöker hitta meningsfullheter, men drabbas hela tiden av antingen slag i huvudet eller apati. För att inte tala om skvaller. Och tänk, visst är det vidrigt att använda en död person som slagträ? Det tycker i alla fall jag. Eller att insinuera att man har ljugit för att människor ska tycka synd om en, ungefär. Eller att ta kontakt med mina jobbkontakter och förtala mig. Det gör så ont, så ont och det är säkert syftet med det hela. Jag vet ju att förlåtelse inte är nånting som står högt i kurs. Inte när det handlar om ren ondska.

Det är nog så att jag skulle behöva en rejäl dos med frisk luft idag. Men det ser fortfarande ruggigt ut utomhus, det blåser och är inte särskilt varmt även om solen tittar fram.

I eftermiddag efter jobbet ska det storhandlas och därefter går färden till Himlen. Ja, platsen Himlen på jorden alltså. Det har funnits dagar när jag har stått vid spåret – bokstavligt talat – och väntat på att fara vidare, men jag skulle nog inte hamna i Himlen-Himlen utan en trappa ner. Och alltid retar det nån att jag är kvar. Några till och med gläds att jag lever. Och såna som Inger tycker att jag är värdefull. Det är inte dåligt alls, det. Men jag förstår att det ger upphov till avundsjuka, missunnsamhet och förtal.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med några färgrika bilder från säsongens flora.


Vädret är fram och tillbaka idag.
Soligt, mulet, soligt. Och så lite blåsigt. Jag har varit ute trekvart på promenad och fått ljus på och frisk luft i näsan . Min kärlek till hösten och dess underbara färger har fått lite öm vård. Medan maskinen tvättar tjockis-svart ska du få se några pågående färgexplosioner bland träd, blommor och bär…

Blommor i betongkruka

Lila och gula små blommor lyser upp betongklumparna.


Jag gick ett annat varv
än jag gick sist. Ner mot villorna i det som en gång kallades Negerbyn. Där finns det vackra blommor, vet jag. Och träd. Och bär.

Orange rönnbär

Rönnbär kan även vara vackert orange, uppenbarligen.


Det slog mig
att också det gamla kan vara vackert. Men trädet som stod här var icke önskvärt. Som jag?

Rötter och barr

Här stod ett barrträd som icke var önskvärt längre.


Med The Unforgiven
från Banditradion i öronen travade jag på. Oförlåten. Oförlåtandes ännu.

Kameran iPhonen åkte upp och ner ur innerfickan. Vill ju fota den pågående hösten.

 Lönnar på väg att skifta

Lönnar på väg att bli höstfärgade.


Det är fortfarande
många blommor som blommar i trädgårdarna. De här rosorna ska visserligen alltid dö, men inte ännu…

Röda rosor

De här rosorna ska dö, men inte än.


En och annan blomma
var ändå på väg att ge upp. Icke desto mindre vacker för det!

 Röd och vit blomma

Idag röd, i morgon… vit?


Kom inte och säg
att hösten är trist! Titta bara så det här trädet exploderar i färger!

Höstträd i rött

En explosion i rött. Och iPhonen fixar den röda färgen hyfsat.


Vart det bär hän i morgon?
Det vet bara Han där uppe… When the children cry avslutade min färd.

Röda bär

Vart bär det hän? Med lite tålamod och rätt ljus fixade iPhonen även dessa röda.


Nu kan jag bocka av
ett par punkter på min att-göra-lista! Kan DU på DIN???


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med att jobba kontorstid och vara ledig på lördagar och söndagar, det stämmer inte riktigt. Visserligen är jag ledig från kontorsarbetet som sådant, men jag har ju ändå ansvar för till exempel mitt hem.

Idag var jag en hänsynsfull granne och startade inte dammsugaren förrän jag hade varit vaken en timma, vid 10-tiden, alltså. Allt gick bra tills jag kom fram till köket. Nånting skymtade på golvet, under kökssoffan… Va i..? Jaha. Botten hade gått ur soffhelevetet soffan!!!

Vid såna tillfällen önskar jag att jag var två, kunde klona mig eller åtminstone hade ett par armar till. För det låg förstås grejor kvar på en snedseglad botten, grejor som måste plockas ur innan man kunde gå till botten, så att säga. För att kunna plocka ur innehållet måste man med ena handen hålla i locket, eftersom det inte går att luta mot ryggstödet.

Till sist fick jag till eländet. Då till priset av en ond rygg och klämda fingrar och händer. Jag försökte banka ihop sidorna på soffan så mycket jag bara kunde och jag sket fullständigt i om nån irriterade sig på mitt hamrande. Jag är liksom inte den enda i huset som bankar då och då.

Kökssoffans sida
Soffan hade liksom glidit isär där pilarna är, varpå botten hade ramlat ur.


Jag gjorde redan vid inköpet av soffan
en stödjande list på insidan, för det gick aldrig att få botten att stanna kvar. Men det klart, åren går och man blir ju inte precis lättare, så… Nu får vi se hur länge det håller. Jag har bara lite servetter, ljus och kräftmånar på botten, inget tungt.

Efter soffarbetet var jag ganska medtagen och insåg att det inte var nån idé att fortsätta utan att jag höjt mitt blodsocker först med lite frukost. Jag rostade ett par kantbitar, bredde på Bregott med havssalt och apelsinmarmelad från Sydaftrika samt skivade lite brännvinsost ovanpå. Kokade mig ett ägg i tre minuter, men ändå blev det lite för hårdkokt för min smak. Serverade orange och svart rom till.

ägg med orange och svart rom
Nästan lite för hårdkokt för min smak.


Soffan höll under frukosten
och jag har nu dammsugit klart och tagit reda på tvätten. Har bäddat rent i gästsängen och gått omkring och vattnat. Nu återstår bara tvagning av självet samt ett besök i soprummet. Jag tycker jag springer dit varje dag, man kan ju undra om jag har nåt vänsterprassel där… NATURLIGTVIS INTE!!!

Så småningom blir det färd ut till Himlen i Förorten. Fästmön är förvarnad om att min ankomst blir sen. Men  även hon hade lite att fixa med idag, så det passade nog bara bra.

Jag har valt ett recept till söndagskvällen och DET, kära läsare, kommer att reta aptiten, jag lovar! Och så ska jag försöka klura på en bra söndagsfråga till mitt på dagen.

Vad händer i din del av världen i helgen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Jisses Amalia! Jag hade liksom en tid att passa i morse. Klockan åtta skulle jag infinna mig på en plats i Norduppland, som vi Uppsaliensare lite nonchalant kallar länets norra delar (vi i mellersta länsdelen drar hela norra delen över en kam, liksom. Inte helt populärt bland lokalbefolkningen…) Restiden var beräknad till cirka en timma och en kvart. Bara det att när jag kommit en och en halv mil norr om Uppsala beslutade sig vädret för att bli vinter. Tjolahopp bara sisådär! Jag körde helt enkelt in i snöyra i mörkret. Det var hemskt. Fruktansvärt. Det kändes som om jag körde rakt in i ett fyrverkeri, för snöflingorna föll inte lodrätt mot bilen utan bombarderade den vågrätt.

Dum som jag var hade jag dessutom valt Eniros förslag till färdväg. Det innebar att jag åkte på slingriga kostigar, i princip. Stundtals var jag mitt ute i skogen och hade bara granar och furor till sällskap. Men efter ungefär halva resvägen hade jag ett pärlband av billyktor efter mig.

Säkert galna hillbillysar!

tänkte jag. För vägen var kuslig att köra. Riktigt kuslig.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Ont krut förgås inte så lätt!

Och till mångas förtret kom jag fram helskinnad – och till och med i tid! Jag blev intervjuad av två kvinnor, en något äldre än jag, den andra yngre. Vi tillbringade en timma med att berätta vad vi skulle kunna erbjuda varandra ifall det blir nåt samarbete. En anställningsintervju, alltså. Mycket intressant sådan för ett mycket intressant jobb. Men det är det här med pendlingen som gör mig tveksam…


Platsen där jag var idag är säkerhetsklassad och där råder fotoförbud. Därför får du titta på mammakusinen B:a amaryllis vars klockor nu har slagit ut så här fint! Notera också en Kitty Lindsten i svart ram, en underbar tavla om… kommunikation…


I skrivande stund har jag landat på jobbet.
Jag har ringt ett par samtal och försökt landa. Jag mellanlandade hemma en stund för att kasta i mig kaffe och mackor och få ett par styrkepussar av Den Mest Älskade.

En krydda i tillvaron är att ett av de samtal jag ringde när jag kom till jobbet kanske innebär en fortsättning här. Inte inom fakulteten, men väl inom universitetet. Jag har förstått att det finns stora behov av kommunikatörsinsatser lite varstans i organisationen. Och plötsligt har jag fått signaler om att två ställen är intresserade av mig. Inte kanske för något fast, men för översyn och vissa därav kommande insatser.


Närbild på en av klockorna. 


Det är som om min tillvaro slår volter med mig igen.
Och inte är jag sen att hänga på. Vissa dar är livet bara så spännande. Så spännande…


PS
Sa jag för resten att jag tycker att turkosa fönsterlampor är skitfult?! Nehej, det har jag visst inte sagt. Då säger jag det nu:

Turkosa fönsterlampor är skitfult! Blä!

Read Full Post »