Ett av lillkillens favoritspel var en tid bingo. Det ska väl gå att klara av för en vuxen som brukar skoja om att hon* lider av dyskalkyli? Jag menar, man behöver ju inte räkna, bara lyssna på vilka siffror som ropas upp och markera på sin bricka.
När jag själv var barn hade jag också ett bingospel med sifferplattor i papp och siffror tryckta på runda träpluppar. Det jag däremot hade sämre av var nån att spela med. Man måste liksom minst vara två, bingo var inte nåt solitärspel på den tiden…
På högstadiet hade jag massor av olika franskafröknar. Gissar att ingen orkade med min grupp. Till sist tog fröken till det sista vapnet hon hade – bingospel på franska. Så en sak är säker, jag kan räkna ganska bra på franska. Bättre än på svenska. Nåt annat kan jag väl inte säga på franska mer än möjligen
Ursäkta att jag kommer för sent – Excusez-moi, mais je suis en retard.
Sen kan jag också säga:
Qu’est-ce que c’est?
C’est une fenêtre.
Non, non, non, c’est ne pas une fenêtre, c’est un garçon.
Vilket fritt översatt betyder:
Vad är det här?
Det är ett fönster.
Nej, nej, nej, det är inte ett fönster, det är en pojke.
När jag blev nååågot lite äldre hände det att jag fick följa med nån från äldre generationen på bingospel. Men det var för rökigt i lokalen och medelåldern var hög.
En typisk bingobricka. Med franska siffror… 😉
Idag kan man spela bingo på nätet. Man kan ÄVEN spela på nätet – fast hemma. Till en viss kostnad förstås. Bingo är ju ett enkelt spel som passar såväl ung som gammal, den som kan räkna och den som är ehum… bättre på franska än siffror…
Jag hittade en bingosajt där man kan läsa och lära sig mer om spelet – i spelhall eller på nätet! Och kanske pröva sin lycka…
PS Visste du att Bingo har funnits i Sverige sen 1960-talet? Inte så länge, alltså.
*hon = jag
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 