Traditioner – gamla och nya

Ett traditionellt inlägg.

---

 

Jag är av den åsikten att traditioner behövs – såväl gamla som nya traditioner, dock. Och bara för att jag tycker det innebär det inte att jag är förändringsobenägen. Tvärtom. För om du läser och förstår det jag nyss skrev att även nya traditioner behövs, inser du att det innebär att jag även vill ha nytt inflöde.

När man har födelsedag kan man gott få ta en liten stund att filosofera över traditioner. En gammal tradition som jag INTE vill ta bort ur mitt liv eller förändra är födelsedagsuppvaktningen mellan mig och en av mina äldsta vänner M. Det är inte alls nåt storvulet utan den går ut på följande:

1. vi skickar födelsedagskort till varandra med snigelposten
2. vi ringer varandra på respektive födelsedag

M och Gösta, som jag kallades, sommaren 1977. Jag hade fyllt 15 och M 16. Notera M:s snigga utsvängda jeans. Den grinande personen till höger i bild är jag. Min morfar tog bilden.

Nu ligger det till så att M fyller år dan före mig. Jag skickar därför ett födelsedagskort – som alltid i god tid – och sen ringer jag. I år ringde jag på gamm-telefonen. Och tänk! M har numret kvar! Vi pratade som om det var i går vi sågs och i en hel halvtimme. Det var det inte riktigt. Vi sågs ju i påskas. Men ibland brukar det gå flera år mellan gångerna vi träffas. Samtalet på min födelsedag brukar bli lite kortare. Oftast har vi ju avhandlat allt dan innan. Men så skrattar vi gott åt det faktum att M som vanligt är glömsk/stressad och att födelsedagskortet till mig kommer

om ett par dar.

Men du… Två telefonsamtal om året – dagarna efter varandra. Och vänskapen överlever! Vi har känt varandra sen fjärde klass. Sen jag var nio och M tio år – och en dag äldre än jag! Det är fortfarande viktigt att M är så mycket äldre än jag.

Här har Gösta placerat sig till vänster om FEM. Året är 1978 och vi är 16. Nån av FEM:s föräldrar tog den här polaroidbilden.

Min vän FEM och jag har skapat nya traditioner kring födelsedagarna. Vi lärde känna varandra när vi var åtta år, i tredje klass, och följdes åt genom högstadiet. Sen kom annat emellan och vi hade inte nån kontakt på ett antal år. Det var åren när FEM var mamma till tre på heltid i Metropolen Byhålan och jag var här i Uppsala och jobbade. Vår tradition är att se till att ett paket med litterärt innehåll levereras till den andra när det är födelsedag. Roligast är det när vi lyckas hitta en bok som den andra blir väldigt förtjust i. Då har vi lyckats! Jag kan i alla fall säga att FEM har lyckats. FEM är för övrigt alldeles för generös. Det kommer paket till jul också och lite när som, bara för att hon tycker att jag behöver påfyllning eller… bara för att…

När man bor 30 mil från sin ursprungliga familj är det ytterst sällan ens födelsedag har firats med den. Jag har bott i Uppsala sen 1982 och mina föräldrar har varit här för att fira min födelsedag 1992, när jag fyllde 30 och 2002, när jag fyllde 40. Men det har alltid kommit telefonsamtal och ett kuvert med snigelposten. Så även nu, fast endast från mamma, förstås. Pappa sitter en trappa upp och vinkar från nåt moln.

I morse väcktes jag av Fästmön som kraxade fram en födelsedagssång och hällde presenter över mig i sängen. Gott kaffe fick jag också – dock inte över mig utan i mugg. Jag fick Sara Lövestams senaste roman och body butter av Anna. I paketet från FEM låg en bok av en för mig ny författare, vars bekantskap ska bli rolig att göra. Kuvertet från mamma var extra rörande för i kortet låg en hundralapp och instruktioner hur den skulle användas!

Under förmiddagen idag gick såväl mobilen som fasta telefonen varm. Särskilt glad blev jag för samtalet från mammakusinen B. Även om allt vi avhandlade inte var glatt, gjorde samtalet mig glad och varm om hjärtat.

Vi vilade en stund ovanpå gästsängen sjuksängen efter att ha förberett födelsedagsfikat. Båda bonusdöttrarna messade grattis och vi hade lite sms-dialog. Oj så jag saknar dem! Nästan precis på klockslaget 13 plingade det på dörren. Sen plingade det ett par gånger till. Det var så roligt att det var fullt runt köksbordet för en gångs skull – även om en och annan ytterligare givetvis hade fått plats. Och dagen till ära tog jag tillbaka Måsen-servisen. Det var en njutning att dricka kaffe ur de tunna kopparna och äta hallonbakelse på assietterna med rosenskedarna som nästan är lika gamla som jag själv (dopgåva). Jag berättade lite om Måsen-servisen och dess historia. Anna hade tidigare fått ytterligare en historia kring Måsen-porslin och ett par excentriska gamla mostrar till min pappa. Jag har inte använt servisen sen jag gifte mig 1995, men 20 års karantän upphävdes härmed. (Jag har under årens lopp försökt sälja de delar av servisen jag har, men inte lyckats.)

Det har varit en sån fin dag, trots att jag har saknat en och annan i familjen. Jag fick fina presenter av mina gäster också: en underbar gul orkidé av Agneta, ett fint Ripassovin och en Trisslott av Annas snälla mamma och hennes L samt två spännande böcker – Karin Wahlbergs senaste i lasarettsserien och Patrick Modianos Lilla smycket – av Jerry, Elias, Maxi och Felix.

Men jag har inte bara fått presenter, jag har fått nya traditioner kring min födelsedag och jag har behållit några av de gamla. Det tackar jag

• Anna
• FEM
• Jerry
• Elias
• Maxi
• Felix
• Agneta
• Ing-Mari och L
• Mamma
• Inger
• Rippe
• Bibbi
• Barbro
• Mia
• Linn
• Frida
• Tatiana och Ulf
• Lisa
• Den Hjärtegoda L

och alla andra som grattat via olika sociala medier för! Ni är GULD!

För dig som inte kunde vara med på firandet – och för den som är sjukt nyfiken/intresserad – kommer här några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skolavslutning 2013

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om årets skolavslutning i grundskolan.

Numera är det bara en i familjen som har riktiga skolavslutningar. Det är förstås Elias. Idag var det skolavslutning i tredje klass för honom. Tänk, bara sex klasser kvar… Men frågan är hur många skolavslutningar till vi får gå på. Det brukar förr eller senare bli lite jobbigt med familj och bonusföräldrar och syskon och så.

Årets skolavslutning skedde på skolans bollplan. Vi hade verkligen tur med vädret med tanke på att det bara öste ner igår kväll. I kväll var det alldeles lagom – inte för varmt och inte för kallt eller regnigt. Tyvärr hade en massa mygg hittat dit också.

Skolavslutningen började klockan 18. Det är en bra tid, för då hinner de flesta föräldrar och Tofflor åka dit och vara med. Men i kväll tyckte vi nog alla i familjen som var där – föräldrarna, systrarna och jag – att det var liiite segdraget. Och si och så med sången. Själv kunde jag inte låta bli att upphäva min ljuva (nåja…) stämma och klämma i när det sjöngs Nationalsång och Den blomstertid nu kommer.

Pinsamt!

tyckte pojkens mamma, min Fästmö, som tvingades stå bredvid och höra eländet.

Efter all musik och sång var det samling i klassrummet. Barnen fick fina ord med sig av fröken Agneta och fritidsfröken Stina. Och fröknarna fick var sin gul rosbuske av barnen. Det var ingen hejd på kramkalaset och några i församlingen fällde till och med en tår eller två. Det var ju sista året med den här fröken. I mellanstadiet får Elias en ny, men även denna, liksom fröken Agneta, har tränat på storebror Johan först.

Elias med bäste kompisen Lukas. 

När kramkalaset var över och alla tårar torkade gled vi hem till pappa Jerry. Storasyster hade gått i förväg och satt på kaffe. Anna hade gjort en ljuvlig och traditionsenlig jordgubbstårta med svenska gubbar.

Inte ett dugg äckligt.

Anna torkade bort katthår och dukade fram medan Jerry vimsade omkring med diverse papper och insåg att han hade missat första halvlek i nåt sportevenemang. Kattpojkarna fick slicka upp resterna. Jag tog två bitar tårta, eftersom jag inte hann att slänga i mig nåt innan jag åkte ut. Ett lätt illamående dröjer sig kvar, men för övrigt måste jag säga att av gårdagens krämpor återstår endast muskelvärken – kors i taket! Jag blir nog inte sjuk!

Lille Jerry och Store Jerry. Närå, Elias och Jerry förser sig av tårtan.

Nu väntar sommarlov för Elias. Fritzlan har redan börjat sitt. Vi vuxna försöker arbeta och försörja oss så gott det går. Men somliga har snart semester och jag är inte ett dugg avundsjuk (jag ljuger så bra).

Den blomstertid nu kommer,
med lust och fägring stor
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror…

Livet är kort. Ett, tu, tre har vi inga skolbarn alls längre.

Read Full Post »

Telefoni, smällande i dörrar och dejter

Kvällen igår försvann i ett nafs. Jag telefonerade åter igen väldigt mycket, dels med mamma som är väldigt orolig eftersom hon inte har hört nånting om riksfärdtjänsten till påsk, dels med Fästmön som har hostig pojke hemma och som måste jobba både dagar och kvällar framöver. Inte vet jag om den hostige är hemma från skolan idag. Där pågår nationella prov och det är inte läge för barnen att vara hemma och sjuka. Tänk att barn ska pressas så redan i tredje klass! I helgen måste Anna jobba och jag har lovat att hänga med Elias om han vill. Men jag måste hinna med att städa lite hemma också, den här vintern har jag dragit in jag gigantiska lass med grus, till exempel. Har funderingar på om Elias och jag ska tvätta bilen, den är garanterat skitigast i stan just nu. Ett besök på Tropiska växthuset skulle jag tycka var kul också. Där har vi varit förut och det var så häftigt! Här kan du läsa om vår utflykt till Botaniska trädgården och Tropiska växthuset sommaren 2011!

Jättenäckrosen blommade inte när vi var där, men det var rätt häftigt att titta på dess blad också.

I morse var jag skittrött. Jag känner mig nästan lite förkyld också. Kanske var det därför jag nästan fick utbrott på somliga som VARJE MORGON måste smälla i skåpsdörrar en halvtimme innan mitt alarm går på! Jag blir jävligt sur, man kan ju åtminstone försöka vara lite tyst före klockan sex, trots att det är vardag.

Nej, ingen bra början på den här dan, så den kan ju bara bli bättre, eller hur? På agendan står fortsatt husbygge, det vill säga byggnation av husets interna webbplats. Idag ska jag ta tag i konsten och utemiljön. Men jag behöver nog fixa lite bilder, kanske. Ibland lånar jag mina egna bilder, för många av dem finns ju på bloggen. He he, jag kanske ska ta tillbaka lånet om jag inte får nån tillsvidareanställning här. Göra svarta rutor där det tidigare varit foton som jag har tagit. Eller så kan jag ju fakturera, kanske.

Lunch blir det med Johan idag på Thaistället. Den hjärtegoa L mejlade igår under mitt sista möte och jag försökte lite diskret boka in en lunchdejt e med henne. Nu blir det inte förrän i påskveckan! Samtidigt mejlade personaltidningsredaktören om intervjutid, eftersom den första tiden hon angett inte funkade för mig. Det blir nästa vecka.

Hur som helst, nu ska jag fortsätta bygga lite… Vad gör DU idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Helt fantastiskt – sol!

En helt fantastisk dag att vakna till – den är ju solig! I natt sov jag med öppet vädringsfönster. Det var mycket svalt i sovrummet – och mycket skönt. Även om regn är trist gör det luften så hg och klar och ren, känns det som. Och sen frodas växtligheten… Gräsmattorna i min bostadsrättsförening står plötsligt knähöga med gräs och de är fulla av utblommade maskrosor. Mindre snyggt och jag undrar var Klippmästaren håller hus. Det här hände liksom inte bara över natten…

Var är klippmästaren som ska klippa bort gräset och såna här?

Själv ska jag till en annan klippmästare efter jobbet idag – till M som alltid gör under med mitt hår, trots att det är som det är. Jag har börjat tappa hår enormt sen jag slutade med meducinen och jag misstänker att det är ett symtom på bristen/bristerna jag lider av. Men som sagt, det ska ju kollas upp nästa vecka.

Idag ska jag fokusera på att förfärdiga den lilla manualen på för närvarande åtta sidor inför workshopen nästa vecka. Jag ska kolla upp hur många som ska delta och trycka ut lämpligt antal exemplar. Lokalen tar 14 personer, men så många hoppas jag inte att det blir – jag klarar inte att hjälpa alla på egen hand. Visserligen har jag bjudit in institutionens webbansvarig, men h*n har inte svarat om h*n kommer eller ej. Eftersom jag fortfarande inte har fått några datum för en större workshop av webbansvarig gissar jag att det inte blir nånting av. Jag har nu frågat tre gånger och får inga datum nån gång trots att jag vid två tillfällen har stått på webbansvarigs kontor och frågat. Det har uppstått en propp, kan man säga, och nu försöker jag gå runt den och ”beta av” ett gäng forskare ändå. Hoppas att det funkar!..

Arbetsveckan avslutas i morgon med två intervjuer på eftermiddagen. Fästmön och jag tänker oss sedan att åka en tur till Slottet efter jobbet och se till det inför herrskapets hemkomst på söndag. På lördag har jag föreslagit Anna en stadstur eftersom hon slutar redan klockan 14. Det är inget särskilt jag behöver handla – mer än CCS fotcreme som Apoteket Hjärtat i Tokerian inte för. Och kanske behöver Anna handla nåt till måndag nästa vecka när det är skolavslutning för Elias, den andra för hans del. I höst börjar han tredje klass och i sommar fyller han tio. Tänk, snart har jag känt Elias i fem år…

Read Full Post »