Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘födelsedagsfirande’

Ett grått inlägg.


 

Grå himmel

Grått…

Fy vilken trist dag att vakna till! Det är grått, grått, grått ute och vinden blåser svagt och gör säkert att plusgraden känns som minusgrader. Flera minusgrader. Det är Alla Hjärtans Dag och den borde kännas röd, varm och kärleksfull. Men livet är inte rättvist, som bekant.

Min intention var att sova lite längre. Det satte ryggen stopp för. OK, jag har inte mer ont än igår, men heller inte mindre ont. Jag gör mina övningar. Sent ska syndaren vakna. Jag borde ha gjort övningarna varje dag. Det är en till som har ont i ryggen i familjen. Det är värre, det, för då går det inte att hantera människor. Jag ska ta en tur och kolla läget, kanske behövs det handlas nåt. En blind leder en blind, du vet.

Citroner sv v

Till och med sura citroner kan vara gråa…

Den Sura Mannens företag, han som blev så störd över att jag skickade ett sms en lördag förmiddag efter klockan tio för ett tag sen, skickade ett uppdrag till mig per sms mellan halv två och två i natt. Dessutom var det ett uppdrag av arten jag särskilt har angett att jag inte vill ha. Jag tackade nej i morse. Jag funderar på att sluta. Det känns som om det orsakar problem snarare än ger mig nåt, ärligt talat. Min situation är trängd, jag sitter mellan två som klämmer mig: å ena sidan Myndigheten som kräver intyg för fem arbetade timmar på sex månader (Jag har efter varje uppdrag ärligt uppgett att jag utfört uppdrag mot betalning, jag har inte undanhållit något. Dessutom har jag skattat för de fem timmarnas inkomster.), å andra sidan en snudd på oförskämd arbetsgivare (det är inte första gången jag får höra att mina sms utanför kontorstid stör. Hört (!) talas om ljudlöst..? Det är för övrigt dåligt med uppdrag. Dåligt med uppdrag som känns seriösa. Och igen: vill man ha missnöjda arbetstagare är man otrevlig och inkonsekvent. Sur som en citron, en grå sådan.

En annan person, från en myndighet här i stan, en person som jag själv har varit lite sur på, ringde mig igår. En och en halv månad försent, men jag fick i alla fall en ursäkt. En del byråkrater är inte genombyråkratiska. Jag själv var inte det när jag arbetade som byråkrat. Det vinner man på i längden – det vill säga med enkla och humana medel få nöjda kunder. Jag avgav dessutom rapport till ”min” byråkrat och kände att jag skulle kunna få viss lättnad i uppdraget om jag behöver. Vidare blev jag lite lugnare efter att ha fått klart för mig – på ett ungefär – vad som händer om ett par, tre månader. I värsta fall. I värsta gråa scenariot. Om jag överlever så länge ska jag väl klara av det också.

Idag är det sista dagen i Vänliga veckan. Den började ju alltså i söndags och räcker i sju dagar. Jag har försökt vara lite vänlig och i början av veckan skrev jag om det här också. Den senare delen av veckans vänligheter från min sida har bestått av…

Men idag, på vänliga veckans sista dag, vill jag lyfta fram alla de människor som visar sån omtanke och som bryr sig. De människor som har läst och kommenterat gårdagens lösenskyddade inlägg. Det var länge sen jag fick sån respons. Ni är dessutom modiga, ska ni veta! TACK!

I eftermiddag åker jag ut till min kära för ❤ ligt fika. Utöver det är min helg blank. Jag ska läsa (jag har ju lite att bita i nu…) och jag ska naturligtvis se på Melodifestivalens andra deltävling från Malmö. Förra lördagen var det så fruktansvärt dåligt, så i kväll måste det väl bli bättre, eller? Denna gråa lördag till trots..?

Jag hoppas att du får en fin helg! Som vanligt gillar jag om du skriver några rader och berättar vad du gör eller ska göra!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Inte vet jag hur länge jag pallar att skriva hiss- och disslistor till varje torsdagsmorgon. Men här kommer en i alla fall! Och det är förstås min egen, Tofflianska veckas höjdpunkter (sommar) respektive dalar (somnar) som listas, ingen annans!

Sommar 


Somnar

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om pocketböcker.


Ända sen Månpocket började ge ut
bra pocketböcker har jag gillat dem! OK, jag vet att det är dotterförlag till Stormogulen, men faktum är att de titlar man släpper är läsvärda och har kvalitet – ofta både och…

Här kommer några av Månpockets boksläpp under augusti, i urval av yours truly:

Mord i blåttMord i blått av Jan Mårtenson
På det stora modehuset på Sturegatan är stämningen kaotisk. Husets grundare har avlidit och lämnat över ledningen till sin unga änka. Hans båda döttrar avskyr sin styvmor och dessutom har deras storslagna expansionsplaner gått upp i rök. Samtidigt som maktspelet trissas upp ska företagets överdådiga 50-årsjubileum firas, i Marrakech, den mytomspunna staden i Marocko mellan snötäckta Atlasberg och Saharas sandvidder. Där flockades 1900-talets internationella jetset och där skapade modeikonen Yves Saint Laurent sitt residens i den magnifika trädgården Jardin Majorelle, med hus och dekorationer som skimrar i lysande kraftfullt majorellblått. Johan Kristian Homan, den stillsamme antikhandlaren från Gamla stan, hamnar mitt i firandet.

Led ZeppelinLed Zeppelin av Mick Wall
Led Zeppelin var sextiotalets sista och sjuttiotalets första stora rockband. De reste sig ur askan efter The Yardbirds och skulle med tiden komma att betraktas som ett av världens största och mest inflytelserika band. När Jimmy Pages band The Yardbirds lade av 1968 behövde han nya musiker för att avsluta bandets pågående turnén. Han samlade ihop Robert Plant, John Bonham och John Paul Jones och som The New Yardbirds genomförde de en turné i Skandinavien. Efter turnén bytte det nya bandet namn till Led Zeppelin. Det här är historien om bandet som satte standarden för hur det vilda turnélivet för ett rockband skulle se ut. Och hur illa det kan gå om man lever rockmyten fullt ut.


LivlinanLivlinan av Harlan Coben

När den höggravida f.d. tennisstjärnan Suzze söker upp Myron Bolitar är hon förtvivlad. Hennes make, rockstjärnan Lex Ryder, har försvunnit sedan någon ifrågasatt faderskapet på Facebook. Nu behöver hon Bolitars hjälp. Kan han ta reda på vem som vill henne så illa? Och kan han hitta hennes make? Det här är inte första gången sportagenten Bolitar blir anlitad som privatdetektiv och som vanligt kan han inte tacka nej.


I en människaI en människa av John Irving

Det här är en roman om åtrå, hemligheter och sexuell identitet, kryddad med kärlek, Shakespeare och crossdressing. Billys episka och tragikomiska uppväxtskildring tar sin början i 1940-talets Vermont och för läsaren genom årtionden, från Billys första förälskelse i bibliotekarien miss Frost – som han ska komma att återkomma till under resten av sitt liv – vidare till Wien, Los Angeles och aidsepidemins New York och tillbaka till födelsestaden igen. Med varsam hand och en stor portion svart humor skildrar Irving en del av vår historia sedd ur Billys perspektiv, ett sekel av krig, depression, politisk revolution och sexuell frigörelse. Det är en värld i ständig förändring, som angår oss alla.


En ung kvinnas sista ordEn ung kvinnas sista ord av Regine Stokke

En dag i slutet av augusti får sjuttonåriga Regine Stokke veta att hon lider av akut leukemi. Ett år senare är hon död. Två månader efter beskedet bestämmer sig Regine för att starta bloggen ”Face your fear”, som snabbt blir Norges mest lästa blogg. Hon skriver ärligt om sjukdom och död, men också om livet. Hon låter oss följa med på aggressiva cellgiftsbehandlingar, starka möten med andra dödssjuka barn, djupa samtal om döden och svåra stunder efter allvarliga besked. Men hon delar även med sig av ljusglimtar från sina besök hemma, fina minnen från rockkonserter, egna fotoutställningar och ”världens bästa födelsedagsfirande”. Kort sagt, ögonblick ur en levnadsglad tonårings alldeles för korta liv. Regines blogg, utvalda läsarkommentarer och några utdrag ur hennes familjs och vänners dagböcker har blivit till den här boken.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sedvanligt torsdagsinlägg med en hiss- och disslista signerad bloggaren.


Torsdag och arbetsdag för somliga,
i alla fall för mig. Men här kommer i alla fall veckans höjdpunkter (gräslök) respektive lågvattenmärken (gräsligt). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Gräslök

  • Våra alter egon (Det är skönt att få skratta åt sig själv och sina egenheter. Testa det nån gång!)
  • Tre datorer (Jag är lyckligt lottad – alla tre fungerar!)
  • Dåraktig dialog (En har viss knäck i lurarna, den andra i näsan)
  • Räkstubbe (Ja vi skulle ju ha haft nåt heeelt annat till middag den dan…)
  • Födelsedagsfirandet (Tack snälla alla inblandade!)


Gräsligt


Veckans jaså/jaha/ja vadå?

  • Varslad blev jag inte i april, men jag fick heller inte det utlovade beskedet om jobberbjudande att ta ställning till. Så nu vet jag inte var jag står i arbetslivet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg varmed Tofflan tar lite semester. Dock inte från bloggandet, om jag känner henne rätt.


Jag klarade mig hela dan,
även under lunchen, från att spilla på mig. Det brukar ju annars vara så att så snart jag tar på mig nånting ljust och rent hamnar där en fläck. Men inte idag, alltså. Foto-J dök upp punktligt och letade bra environger. Inte så lätt här i krokarna. (Kontorsbild = out of the question). Till sist hamnade jag i korridoren där jag showade lite och nästan fick med mig den förra prefekten på bild. Och min rumpa. Stackars Foto-J!!! Men jag var inte det värsta fotooffret nånsin eller ens för dagen. Tur att Foto-J är så professionell…

Hann jobba nån halvtimme innan det var dags för nästa evenemang – firandet av en liten prinsessa som fyller ett år. Flickans pappa jobbar i min korridor och nåt näpnare har jag inte sett på länge. Förutom näpen och söt var den unga damen så där lagom prinsesslikt avvaktande och distanserad/fjär.

Ss dotter
Liten Mimmi Pigg i sin faders trygga armar. Betydligt sötare än Tofflan blev på bild, kan jag meddela.


Tryckte i mig en kaka och en mugg java
innan jag hoppade in på eftermiddagens extra stormöte. Det var nog flera som hade spekulerat i mötets tema, men de flesta hade nog spekulerat fel. Även jag spekulerade och hade fel, men fick lite Inside Information under förmiddagen. Det är en tuff tillvaro vi lever i, är allt jag kan säga. Det blir inte bara tufft för mig framöver, så att säga.

Snart dags att runda av dan, stänga ner datorn och åka hem. Från i morgon tar jag lite semester och är inte tillbaka på jobbet förrän på torsdag. Nån semester från bloggandet tar jag emellertid inte! Jag ska inte göra nåt särskilt, bara vara snäll mot mig själv i några dar samt kanske delta i en liten ”släktmiddag” i morgon kväll. Och fira sista april med min älskade Fästmö, en sillbit och en liten klar.


Livet är kort. 

Read Full Post »

I kväll var det födelsedagsfirande i Himlen. Och en massa annat samtidigt, förstås. Jag svängde in på Stormarknaden och grabbade en bukett rosor innan jag mellanlandade hemma. Tack, Thorszeliusgubbs, för att ni läste min lapp och satte i ventilationsdonet rätt! (Och det var bara lite skitigt på spisen!)

Ute i Himlen mötte Födelsedagsbarnet upp vid parkeringen för en tur till apoteket. Vi trodde vi skulle vara ensamma där. Det var vi inte. Det tog 45 minuter.

Hemma i Himlen var det sen dags för rosorna att sättas i vatten, potatisen skulle in i ugnen och kycklingen stekas. Anna har verkligen sjuhundrafyrtioen armar… Däremellan öppnade hon också paket.

Men om du tror att jag fångade middag eller Anna på bild tror du FEL! Det var verkligen en miss! Maten var supergod med hemgjord tzatziki. Anna var jättesöt och man kan verkligen inte tro att hon fyllde hela 26 år. Men inget av detta kom med i kameran. Fast Hattifnattarna gjorde det…

Hattifnattarna
Hattifnattarna var där.


Jag hamnade i vardagsrummet
där jag satt med Elias och hjälpte honom med läxan. Eller rättare sagt, han gjorde den själv, men behövde få hjälp med motivationen att göra läxan. Den ska nämligen lämnas in i morgon, veckans sista skoldag.

Elias gör läxan
Jorå, matteläxan var redan gjord och skrivläxan förfärdigades före fikat.


Sen var det dags för fika.
Det fanns till och med två olika sorters tårtor och man ska ju smaka på allt. Därav lasset på min assiett…

Rejäl fika
En rejäl fika, kan vi väl konstatera.


Till klockan 21 var jag hemma
och nu är det dags att göra sig redo för bädden så att jag orkar upp för det är ju också veckans sista arbetsdag. För motivationen för min del är baske mig inte hög just nu. Jag älskar att jobba, men jag vägrar att behandlas som en sak. Jag är väldigt bra på det jag gör och jag har en stor yrkesstolthet som man inte spottar på utan att det får vissa effekter.


Livet är kort. Vilken dag det har varit! Så innehållsrik… Lång som ett liv, liksom.

Read Full Post »

Gårdagskvällen blev konstig, med väder lika varierande som det i april. Ena stunden solsken, för att i nästa stund vräääka ner regn. Jag sprang och tände och släckte lampor, strumporna åkte av och på, likaså shorts respektive längre mjukisbralla. Konstigt! Dessutom insåg jag att jag hade blivit solbränd i Gamlis, för det hettade i ansiktet och på armarna. I morse var jag röd som en kräfta i nyllet…

Fästmön blev lite besviken att jag inte dukade upp nån sen luccullisk måltid, men vi hade å andra sidan lördagsgodis kvar som vi kunde smaska på. Tyvärr vet jag att lördagsgodis och min mage inte går ihop, vilket har fått konsekvenser idag på morgonen. Fast det där med magen kanske beror på att jag var på fest i natt. Surströmmingsfest… Jag återkommer strax till detta!

Sånt här festade jag på i natt.


Vi blev ganska sura (!)
 eftersom det både i tidningar och på nätet hade aviserats att Friday Night Dinner skulle börja klockan 22.15. Först efteråt hittade jag ETT ställe där jag blev upplyst om rätt starttid – klockan 22.05. Detta fick till följd att vi missade de första nio minuterna. Irriterande, SvT!!! Men vi kunde ändå skratta åt födelsedagsfirandet av Adam, en inte riktigt kosher, judisk pojke, och hans lika flänga familj…

Birthday boy Adam.


Sen blev det läggdags
och det var då festen började… Jag misstänker starkt att jag var influerad av Fatous surströmmingspartaj i helgen, nåt jag skrattade både gott och rått åt. Medan Fatou firade med sin familj, firade jag med bland annat en gammal klasskamrat, som jag inte sett på många år. Fast det här var alltså i Drömmens land, måste jag upplysa om! För det är väl bara där som en gammal klasskompis kan ha Carl-Gustaf Lindstedt som pappa, eller hur? (I själva verket var det fader okänd som gällde för min gamla klasspolare.) Hur som helst hade vi surströmmingskiva – på nyårsafton. Och precis när klockan slog tolv och de andra skålade, tryckte jag i mig en klämma med surströmming och höll på att kaskadspy. Sen vaknade jag av alarmet och var alldeles kallsvettig. På väg till jobbet höll jag på att tuppa av över ratten. Detta hade ställt till ganska svåra problem eftersom jag körde i mittfilen på en synnerligen trafikerad, trefilig väg… Det var väl bra att jag kunde hålla fattningen och inte tuppa av, för tänk så jag hade ställt till det så här på måndagsmorgonen bland alla som hade bråttom till jobbet?! Men jag förstår att somliga sörjer att jag inte föll över ratten – då hade de ju blivit av med mig på ett enkelt och smidigt sätt. Så otroligt retsamt! Själv… skyller jag på den där surströmmingen jag klämde i mig vid midnatt!!! Det var nog illamåendet efter den som gjorde mig både avtuppig och obstinat.

Måndag idag, ja. Jag har en jobblunch jag ser fram emot och så ska jag försöka få till en nyhet om ett snabbväxande träd. Vidare börjar det bli dags att boka in nya och fler intervjuer… Vilken tur att jag var extra tidigt på jobbet idag, så jag hann få ur mig detta före arbetstidens början!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »