Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘anteckna’

Ett soligare inlägg än gårdagens.


 

Solen mellan grenarna 2

Solig söndag!

Min lördag var väl inte att kategorisera som en av de bästa. Den började så bra, men när jag försökte uttrycka mina känslor var det knappt nån som kunde se det. Att det ska vara så svårt att nå fram med ord ibland… Själv har jag fått ord till mig som inte går att tolka på annat sätt än illvilja, missunnsamhet och hot. Nu tycks ju folk ha all rätt att vara elaka, men så snart hot och förtal kommer med i bilden är det ingen rättighet enligt svensk lag.

Jag hämtade hem Fästmön efter jobbet igår klockan 21. Vi missade två och en halv av de första låtarna i Eurovision Song Contest-finalen 2015. Den halfte var en av mina favoriter, Israel. Israel slutade på nionde plats. Min andra favorit, Serbien, kom tia. Italien var en annan favorit och de tog bronsplatsen. Och, ja just det, Sverige vann visst. Ingen låt som jag gillade, men Måns Zelmerlöw är duktig och proffsig i sitt framträdande. Dessutom sjöng han inte falskt, vilket majoriteten av artisterna gjorde. Vissa stunder blev falsksången så plågsam att det inte hjälpte ens med godis – jag blev tvungen att gå ifrån TV:n och sätta mig i ett annat rum. Yngste bonussonen röstade på Belgien. Det innebär att det inte blir några chips de kommande två helgerna, bestämmer den elaka och fula styvmodern. (Skojar bara!!!)

Resultattavla ESC 2015 finalen

För den som råkade missa eller som vill se slutresultatet av finalen i årets Eurovision Song Contest. Om det syns dåligt kan du klicka på bilden eller här och ta upp tavlan på din egen skärm.


Men idag är en ny dag – och den är solig. 
Jag tänker inte ta med de trista orden och känslorna jag fick igår. I Uppsala pågår visst en karneval den här helgen. Tänk så mycket som sker utanför utan att jag deltar. Tänk, resten av mitt liv passerar, utan… Nej, soligt var det! Denna soliga söndag ska jag ta mig ner till stan för att träffa två vänner som kommer hitresta – den ena från norr, den andra från söder. Ja, ingen av dem har särskilt långt att resa, men ändå blir det inte av att vi ses särskilt ofta. Senast var visst… i augusti förra året och då som hastigast.

Anna jobbar förstås som vanligt idag, men jag ska lämna turturduvorna ensamma på eftermiddagen och åka och hämta min kära. Det verkade som om hon klarade dubbelpasset förvånansvärt väl igår, Anna. Jag skulle ha varit helt slut… Men i morgon väntar en ledig dag – om jag nu har antecknat rätt.

I kväll ska jag laga till min fantastiska italienska pastasås med vin. Lite alkohol kan behövas om än så bara i såsen. Igår drack vi läsk respektive vatten och mjölk. Det gick bra det med, för alkohol är ingen nödvändighet i det här hemmet. Till såsen kokar jag spaghetti till mig och Anna får göra nån sorts pasta på squash.

Italiensk pastasås a la Toffla

Italiensk pastasås à la Tofflan!


Ha en fin solig söndag!!! Och snälla du!!! Utmana dig själv och försök lämna en kommentar som varken är negativ eller mästrande. Det skulle glädja mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trött, men nöjt inlägg.


 

Biosalong

Ensam i mitten…

Det är bra att träna på saker som man tycker är svåra. Igår var en hemsk dag. Eftersom jag är En Hemsk Människa passade jag på att vara hemsk mot mig själv. Och det gick alldeles utmärkt. Dessutom överlevde jag att gå på bio ensam, att sitta solo precis i mitten av alla stolsrader. För jag upptäckte att jag inte var ensam. Det kom flera som skulle se filmen och en och annan var, liksom jag, ensam. Men det var jag som satt ensam i mitten. HA! 

I natt blev det alldeles för lite sömn. Ändå vaknade jag åtta minuter före larmet klockan sju. Klockan elva hade jag en inbokad tid. Jag hann utföra sedvanliga arbetsuppgifter, duscha och slänga i mig en skål med fil innan det var dags att ge sig iväg i snön. Ja, det kom snöblandat skit i förmiddags och vid lunchtid från ovan. Dagens möte avlöpte bra. Jag blev lyssnad på, det antecknades, jag fick bekräftat saker, till exempel förtal (jag är inte helt dum i huvet alltså!) och vi diskuterade hur vi skulle gå vidare. Det är fortfarande jag som sitter ensam i mitten, så att säga. Jag som måste bestämma hur jag vill gå vidare. Men jag får hjälp.

Efteråt hade jag en klumpvärk som hette duga. Man får det när man pratar om vuxna människor som beter sig sämre än barn. Barn är liksom inte alltid medvetna om att de är elaka, till skillnad mot vuxna människor. Hemma blev det macka, mjölk och en huvudvärkstablett samt därefter ett samtal med min vackra fästmö (idag är hon extra vacker!).

Jag är oerhört trött, men väldigt nöjd. För nu sitter jag ensam i mitten och stolarna i salongen rämnar inte, båten kapsejsar inte. Jag har tagit ansvar och jag har kommandot. Är det nån jag måste lita på nu så är det mig själv. Den här gången viker jag inte. Och jag är fortfarande stolt över att mina ord berör!

Du som läser just dessa ord får emellertid inte beröra mina ord. Samla i stället dina åsikter om dem i dina egna tankar. Det kan du kanske behöva.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en DM-anmälan.


 

telefon tecknad

Uppsala Kemteknik: Ring mig inte!

Den 2 september i år blev jag uppringd av företaget Uppsala Kemteknik på min mobil. Eftersom jag väntade annat samtal svarade jag, trots att det stod

okänt nummer

på displayen. Det var en man som ringde från Uppsala Kemteknik*, talade han om. Eftersom jag hade sökt många nya jobb vid den tiden började riva i min hög med ansökningar, jag trodde att han ringde om en anställning. Tills han började prata om tvättmedel. Jag upplyste då mannen om att jag har NIX på min mobiltelefon varpå han frågade om jag hade haft det länge. Det hade jag. Detta skulle han anteckna, sa han.

Nåt mer samtal från företaget har jag inte fått. Men det spelar ingen roll – jag anmäler alla såna här oönskade samtal till DM-nämnden eftersom jag varken är eller har varit kund vid företaget i fråga eller gett mitt medgivande att bli kontaktad av företaget. Jag vill slippa såna här oönskade samtal och det är liksom därför jag har samtliga mina telefoner NIX:ade.

Igår kom ett mejl från DM-nämnden. Där står bland annat:

[…] DM-nämnden har, i enlighet med SWEDMAs och Kontaktas (f.d. SCCF) branschöverenskommelse, en fastställd praxis att det som huvudregel inte är tillåtet att i försäljnings-, marknadsförings- eller insamlingssyfte ringa till privatpersoner som har låtit registrera sitt fasta telefonnummer i spärregistret NIX-Telefon. […] 

Det som händer nu är att DM-nämnden ska ta kontakt med Uppsala Kemteknik och informera om reglerna och att företaget har brutit mot dem. Vad som sen händer vet jag inte, jag är bara glad om Uppsala Kemteknik inte ringer mig igen.

To be continued..?


*När man googlar på Uppsala Kemteknik kommer man bland annat till företaget Hencall Marketing Group OCH företaget Kemteknik Scandinavien AB (med webbadress http://www.washclean.se/)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Medalj nominerad Augustpriset 2014Oj, så spännande det var att följa presskonferensen där de nominerade till årets Augustpris avslöjades! Det var många intressanta författare och böcker som presenterades. Jag blev till och med intresserad av att läsa de nominerade barnböckerna…

Presskonferensen följde jag hemma vid datorn. Passande nog plingade det på dörren strax före starten och Bring, inte PostNord (huvudsponsor för Augustpriset), överlämnade ett bokpaket!

Jag satt ju inte precis och antecknade under presskonferensen, men jag blev jublande glad över att Lars Lerin var en av de nominerade i kategorin facklitteratur.

Många var intresserade av Augustpriset, vilket innebar att dess webbplats låg nere en knapp halvtimme.

Den 24 november får vi veta vilka som får Augustpriset, en bronsstatyett och många pengar,  för tjugosjätte gången.

Här hittar du samtliga nominerade till Augustprisets alla klasser 2014! 

Bokpaket och Augustgalans presskonferens

Ett bokpaket anlände strax innan Augustgalans presskonferens startade!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett anmälande inlägg.


 

Idag på förmiddagen ringde ett okänt nummer på min mobil. Eftersom jag är arbetssökande ökade både puls och hjärtslag. Jag tänkte:

NU är det nån som ringer och vill träffa mig för en intervju!

Högen med sökta jobb 2014 t o m 1 september

Högen med sökta jobb 2014.

Det var en man i andra änden och han berättade att han ringde från Uppsala kemteknik. Jag började genast rafsa i min hög med sökta jobb, den som senast idag har kompletterats med ytterligare tre sen igår. Mannen var trevlig, pratade om vädret etc och hoppades att han inte störde. Men när han frågade om jag kände till företaget blev jag ställd. Han började berätta om tvättmedel. Det var uppenbarligen inte nån som ville anställa mig utan nån som ville pracka på mig sälja nånting till mig.

Jag avbröt därför försäljningssvadan (den kommer, förr eller senare, efter allt det trevliga inledande) och frågade rakt på sak om han ville sälja nånting. Han svarade jakande. Jag upplyste då om att jag har NIX på min mobil, varpå han kontrade med att fråga om jag har haft det länge. Jag svarade ja. Då skulle han

anteckna det.

Inte nog med att jag blev besviken, jag blev störd i det arbete jag utförde (jobbsökeri). Och så blev jag arg. Arg för att säljare gång på gång ringer, på såväl fasta telefonen som mobilen, trots att jag har NIXat båda telefonnumren.

Alla såna här oönskade samtal från telefonsäljare anmäler jag till DM-nämnden via deras enkla anmälningsformulär. För att kunna göra en anmälan måste du dock ha företagets adress. När jag sökte på Uppsala kemteknik fanns det inget företag som heter så, men jag hamnade på Kemteknik Scandinavian AB:s webbplats. Eftersom de produkter som visas där var samma som säljaren försökte få mig intresserad av gissar jag att jag säljaren tillhörde detta företag.

Det händer egentligen inte så mycket. DM-nämnden prövar ett anmält ärende. Resultatet publiceras på DM-nämndens webbplats. Många anmälningar är naturligtvis inte bra för ett företag. Därför är mitt råd till dig som har NIX:at dina telefoner att anmäla alla företag vars säljare ringer dig. Vi som inte vill bli uppringda av säljare måste få slippa det.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett överraskande inlägg.


 

frågeteckenÖverraskningar… De kan ju vara av den trevliga arten och den mindre trevliga arten. I mitt nuvarande jobb är de dessutom av den vanliga arten. Det vill säga, det går inte att planera nästan nånting utan att planera att planeringen ska falla. Den här måndagen var inget undantag. Jag hade just skrivit ut veckans planering för vårt intranät, när det trillade in en krav-nyhet.

Nånting som händer här just nu är att det vimlar av nyanställda människor. Bara den här veckan ska fem personer presenteras på intranätet. Låter väl enkelt, tänker du, och föreställer dig en person per arbetsdag. HA! Det finns lite andra nyheter att lägga ut också, liksom…

Vidare inträffade en något ironisk överraskning: i morse ringde en kvinna, vars namn jag inte minns, och presenterade sig som min nya handläggare på Arbetsförmedlingen. Hon frågade om läget och jag berättade att jag har cirka en och en halv månad kvar på min nuvarande visstidsanställning.

Jag har nog aldrig i hela mitt arbetslösa liv varit med om att en handläggare på Arbetsförmedlingen hör av sig innan jag blir arbetslös. Antingen var hon synsk eller också hoppades hon på att få stryka mig ur rullorna. Tyvärr fick jag göra henne besviken och meddela att jag tänker inställa mig på det där hemska stället, Den Förnedrande Glaskupan, den 1 juli. Om nu inget mirakel inträffar. Och mirakel tror jag inte längre på. Har för mycket i bagaget för att kunna tänka positivt och hoppfullt kring detta. Jag berättade lite om min situation och om förra handläggaren som dabbat sig med både på- och avanmälan till a-kassan, vilket fördröjde utbetalningen av ersättning med två månader, nästan.

Så frågade jag hur hon vill ha kontakt med mig i fortsättningen, om vi ska träffas och så. Jag tror inga personer är så ovilliga att träffa sina ”kunder” som handläggarna på Arbetsförmedlingen! I stället hänvisade hon mig till Kundtjänst, dit jag kan ringa och bli peppad. Jo det vet jag, de flesta som jobbar i Kundtjänst är riktigt bra på sina jobb. Men de kan ju bara lyssna, inte fixa nåt jobb. Fortfarande har jag emellertid Ingmari i färskt minne, hon i Kundtjänst som lyfte mig den där dan när tillvaron var totalsvart. Tänk om alla vore som hon! Nej, hon fixade inte heller nåt jobb åt mig, men hon bemötte mig som en människa som faktiskt vill ha ett nytt jobb, inte bara lura till sig ersättning.

Eftersom jag sitter i kontorslandskap gick jag ut ur rummet när handläggaren ringde. Man vill ju inte att alla ska höra, precis. Jag hade därför inget att anteckna på, så vi kom överens om att min nya handläggare skulle mejla sina kontaktuppgifter till mig. Det har nu gått flera timmar och något mejl har ännu inte kommit. Så… det i sig överraskande samtalet från Arbetsförmedlingen innebar bara en vanlig överraskning. Igen.

Vidare har även ryggen kommit med sin vanliga överraskning också: den gör ont. Igen.

Har du råkat ut för några överraskningar idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens handarbeten.


Idag är det visst Stora Hantverkardagen!
I alla fall pågår handarbeten både i New Village och i Himlen. Först ut var mitt hem. Jag hade ju ringt Dalkarlarna om mina dåliga nya persienner som var trasiga lite här och var, så sent som i somras. I fredags ringde jag igen för att fråga om det skulle komma nån och laga – och när – samt för att komplettera min felanmälan. Tjejen som svarade – enda kullan på firman? – lovade att kolla upp och ringa tillbaka. Hon har fortfarande inte ringt. Igår på seneftermiddagen ringde emellertid en man från Elitfönster. Vi bestämde att jag skulle få besök klockan 8.30 i morse. Det kom en man, en konsult till Elitfönster, bara en kvart försent. Han hade med sig en ny persienn…

Men nu var det ju liksom inte en persienn som skulle bytas – det fick jag åtgärdat i december förra året. (En persienn var trasig redan vid leverans, liksom…) Det var bland annat…

Trasig vridpinne

En av flera trasiga vridpinnar, eller vaffan det nu heter. Häxan på gardinstången är bara där för att hon är rolig.


Flera vridpinnar har pajat,
men de flesta har jag lyckats montera tillbaka så att de funkar igen. Den på bilden hade jag misslyckats med att få dit. Som tur var fanns det ju en vridpinne i persiennpaketet mannen bar med sig. Den använde han till ändamålet. Några fler kunde han ju inte byta eftersom han ju hade fått fel uppgifter om vad som skulle åtgärdas…

Nästa persienn som mannen kunde laga tack vare ”reservdelarna” i paketet med den nya persiennen var en i köket. Det var en plastklämma som hade gått sönder och lossnat:

Plastklämma mellan glasen

Plastklämman, som lossnat från persiennen mellan glasen, var trasig. Dess syfte är att hålla ihop botten på persiennen.


Man kan ju undra
var själva rapporteringen av felet fallerar… Kunden (jag) ringer och säger att det är fel på det och det. Första gången i somras, andra gången i fredags. En tjej hos Dalkarlarna tar emot mitt samtal, säger sig anteckna, lovar felanmäla hos fönsterleverantören Elitfönster samt återkomma till mig. Hon hörs aldrig av. En man från Elitfönster ringer tre dagar senare om att han ska komma och åtgärda en trasig persienn. Jag svarar att det inte är en persienn som är trasig och förklarar ånyo vad som är kaputt. Slutligen, en man, som jobbar som konsult åt Elitfönster, kommer hit med en ny persienn i tron att en trasig persienn ska bytas ut. HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA ATT FATTA VAD JAG SÄGER???

Nu var konsulten lika förvånad som jag och ingen skugga på honom! Han var tvärtom väldigt hjälpsam och gjorde det bästa av situationen. Jag fick också en liten påse med diverse smådelar och så lovade han att han se till att skicka hit ett antal vridpinnar i reserv.

Men nånstans i felrapporteringen har det ju gått fel. Det vore väldigt intressant att veta var

frågetecken

Var har det gått fel, tro? Eller: vem har inte fattat nåt?


Nästa hantverkeri idag
ska Fästmön och jag stå för själva. Vi ska ut till Himlen när hon har slutat jobba klockan 14 för att möblera om lite, montera, kånka och bära. Kanske åka till skroten också om vi orkar. Till skroten kan vi inte åka med grovsopor för återvinningscentralen i Förorten är stängd… tisdagar… Mindre bra. Men det löser vi på nåt sätt.

Några jobb att söka har jag inte hittat alls idag. Det bekymrar mig lite, men å andra sidan har jag ju runt 50 aktuella ansökningar inne. Jag behöver inte vara bekymrad – inte så mycket, i alla fall. Men dan är inte slut än och igår, till exempel, dök det upp ett riktigt intressant jobb framåt kvällen. Annars föredrar jag att skriva mina ansökningar på morgonen och förmiddagen. Det är då jag känner mig som mest alert.

Efter persiennkonsultens arbete följde en del dammsugning, vilket var behövligt bakom kökssoffan. Passade också på att slänga en krukväxt (en av sommarens örter som vissnat ner) samt rycka upp en växt som boat in sig hos limeväxten.

Jag ska ta en tur till Tokerian om en stund, men först blir det lite frukost. I badrummet hänger tvätt som ska vikas eller strykas. Strykbrädan och -järnet står som ett utropstecken i gästrummet och väntar. Bäst att den här hantverkaren sätter lite fart, tror jag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Den lilla människans besök hos Arbetsförnedringen

Ett inlägg om en bortslösad förmiddag.


Idag var jag anmodad
att besöka Arbetsförnedringen. Jag skulle delta i ett informationsmöte om a-kassan. Mötet var obligatoriskt. Jag åkte ner i god tid för att få parkering i hamnen och för att hinna visa upp intyg som inte efterfrågats på fyra (4) år före mötet. Arbetsförnedringen öppnar nämligen klockan tio, en hel kvart före mötet skulle köra igång.

Innan jag gick från parkeringen stod jag en stund vid floden. Vatten brukar skänka mig ro i sinnet. Men idag kände jag mig bara liten och misstänkliggjord och framför allt förnedrad. Jag ska strax förklara varför.

Båt på Fyrisån

Som den lilla båten kände jag mig. Ensam.


Jag var naturligtvis inte ensam
på Arbetsförnedringen, men man kan känna sig ensam även i en klunga. Stegade fram till en Mottagare (jag fattar inte riktigt Arbetsförnedringens system, inga köer eller så…)  och sa att jag blivit anmodad att visa upp intyg före ett möte.

Men det hinner du ju inte nu!

svarade h*n och pekade ut riktningen till möteslokalen. Där fick jag en penna som inte fungerade och ett papper på vilket jag skulle kryssa i mötet jag skulle delta i samt skriva mitt namn och personnummer. Innan jag fick tillträde till lokalen skulle pappret lämnas in och legitimation uppvisas. (Fan värre än forna öststatsfasoner…)

Mötet sen då… Tja, det var totalt jävla onödigt för min del. Personen som pratade var ÖVERTYDLIG och jag var inte den enda i salen utan problem med hörsel eller språk. Men… det fanns personer med klara problem med hörsel och språk där också. Och varför får inte dessa personer målgruppsanpassad information i stället för att tvingas sitta i ett stormöte där man säkerligen inte förstod eller uppfattade mer än en bråkdel? Dessutom gissar jag att man med all säkerhet inte heller vågade ställa frågor – vem gör det i en jättegrupp om typ 50 pers?.. Jag vågar, men jag hade inte ett skit att fråga om.

Informationen som gavs var inget nytt som jag personligen har nytta av. Allt detta fick jag veta vid inskrivningen för en vecka sen. Och det jag inte fick veta då men undrade över har jag läst mig till på egen hand. Hos min a-kassa, inte hos Arbetsförnedringen. För nu har min a-kassa faktiskt gjort riktigt bra instruktioner på sin webbplats! Titta här och lär, ni andra!

Två personer hade uppenbarligen problem med hörseln, emellertid. Eller selektiv hörsel, troligen. De stängde inte av sina mobiler, som naturligtvis ringde under mötet. Den ena mobilen ringde dessutom två gånger. Men än mer anmärkningsvärt var att en person bredvid mig faktiskt svarade och pratade en stund. Det var inte ett jobbrelaterat samtal. Sen satt h*n och rapade och släppte ut unken andedräkt så jag höll på att kräkas.

Ungefär 90 procent av informationen handlade om hur vi som arbetssökande skulle straffas om vi inte gör som Arbetsförnedringen och våra a-kassor säger. Makalöst att förutsätta att alla vi, ungefär 50 personer, är ute efter att ljuga oss till pengar! Så mycket pengar handlar inte a-kasseersättningen om att det är värt att ens överväga! Förnedrande så det stänker om det!!!

Efter mötet rusade jag ut till Mottagaren i entrén igen och framförde ånyo mitt ärende om intygen. Jag fick en rosa nummerlapp. Därpå följde en ganska lång väntan. Den kanske inte var så lång, men jag behövde gå på toa, så den kändes lång. Till sist blev jag uppropad av… h*n som tyckte att det inte fanns tid att titta på intygen före mötet. (Jag var ute i god tid och mötet började senare än aviserat = det hade funnits tid att visa upp och titta på intyg.)

Arbetsförnedringens hus

Den lilla människan (spegelbild i orange cirkel) har besökt Arbetsförnedringens hus.


Jag frågade varför
de ville se intyg nu när de inte var intresserade för fyra år sen. Det kunde h*n inte svara på eftersom h*n inte jobbade på Arbetsförnedringen då.

Nej,

tänkte jag.

Du gick säkert på högstadiet för fyra år sen. 

Men det sa jag förstås inte.

Eftersom jag inte visste vilka jävla intyg jag skulle visa upp hade jag med mig de allra flesta som jag har i plastfickor i en av mina pärmar med viktiga papper här hemma. Men långt ifrån alla. Då hade jag fått släpa med mig hela pärmen.

Sen tittade h*n på det som var inskrivet om mig hos Arbetsförnedringen samt på motsvarande intyg, gjorde nån notering och klickade. Det gick undan, för jag behövde gå på toa och jag hade ingen lust att göra det på Arbetsförnedringen. (Såg inga toaletter eller skyltar heller, för den delen…).

Vidare bad jag att h*n skulle kolla så att min a-kassa nu blivit informerad av Arbetsförnedringen om att jag är inskriven.

Jodå, det är gjort här den 1 augusti!

svarade h*n.

Nejdå, ni underlät att göra det den 1 augusti! Jag ringde er Kundtjänst i förrgår som lovade att göra det.

svarade jag.  (Och tackade i tanken Kundtjänst eftersom de flesta som jobbar där tycks vara kompetenta!)

Kan du vara snäll och kolla om Kundtjänst har anmält det hela?

Detta var noterat och jag vill lita på att det stämmer överens med verkligheten. Jag vill verkligen lita på det!

Innan jag lämnade byggnaden tipsade jag om att ett möte om a-kassan, som det jag hade varit på, kunde omfatta viktig information. Till exempel att man behöver ha intyg även från Försäkringskassan om man har fått ersättning därifrån. (Jag opererade bort tumörer den 13 december och var sjukskriven i fyra veckor.) Det skulle h*n vidarebefordra, lovade h*n, men jag såg aldrig att h*n antecknade detta.

På hemvägen bubblade det i öronen, men jag var ändå tvungen att tanka. Hela min förmiddag har gått åt till dagens förnedringsbesök och dess efterdyningar.(Ja, jag måste skriva av mig i ett blogginlägg, för jag har ingen att prata/ventilera med just nu.)

En idiot klarade inte av filkörning utan bytte fil och körde in rakt framför mig (utan att blinka, förstås), varpå jag fick tvärnita (hade ingen bil bakom, som tur var). Har somliga fått körkort på postorder eller vad???

Jag hoppas att din förmiddag har varit bättre än min! Nu ska jag sätta mig och söka jobb. Tre om dan – eller två, de dagar jag har gjort arbetssöksrelaterade saker som idag.


Livet är kort. En halv dag i mitt liv är bortslösad på meningslösheter.

Read Full Post »

Nu har jag tomtat lite! Eftersom jag var ute en sväng strax före och under lunchen för att prova och hämta mina nya inlägg passade jag på att leka tomte: jag har köpt en (1) julklapp till Fästmön – och tre (3) till mig själv. Ja vaffan, jag måste ju ha nåt att lägga fram på julafton när jag ska egen-mysa! Vad jag har köpt till Anna kan jag naturligtvis inte berätta. Till mig själv har jag köpt en bok, för ovanlighetens skull. Den tänker jag faktiskt slå in och verkligen lägga i en liten julklappshög (inte så tokigt när man köper alla klappar själv till sig själv – då behöver man inte byta!)

Ett snyggt lik

Ett hårt paket till mig själv.


Via jobbet
har jag nu beställt en blåtand, alltså ett slags headset samt en adapter så att jag kan ladda min Ajfån i bilen. Eftersom min fasta telefon till jobbet är ihopkopplad med min Ajfån skulle bordsapparaten egentligen kunna skrotas. Jag föredrar fortfarande att snacka i blåtand eller annat headset när jag pratar i mobil, nämligen. För då blir jag ju riktigt mobil och har händerna fria (hands free, vet du…) att till exempel anteckna eller så!

blåtand headset

En sån här och en adapter blev de två andra klapparna till mig själv idag.


I och för sig skulle man kunna se inläggen
som den fjärde julklappen till mig själv, men jag måste ju prova och gå in dem redan nu. Det kommer förstås ett särskilt inlägg om detta senare i kväll. För det var ju inte bara inläggen i sig som jag fick för 1 599 pix utan också gipsavgjutningarna av mina fötter – med extreeemt smala hälar, enligt Ortoped-Jerry Berglund. (Själv tycker jag förstås att jag har kryssningsfartiyg till fötter… Minst Titanic, alltså. Och likt Titanic står/flyter jag inte stadigt trots allt…) Inser att det är mycket inlägg just nu och i mitt liv finns två: skoinlägg och blogginlägg. Det är naturligtvis skoinläggen jag ska gå in och inte blogginläggen.

En som nog kände det som julafton för ett tag sen var före detta kollegan som fick ett nytt jobb! Och nej, jag blev inte sur trots att jag hade sökt samma jobb. Jag tyckte att det var ex-kollegan väl unt. För det ÄR bra att röra på sig arbetsmässigt – i alla fall så länge man själv bestämmer när och hur och inte nån liten fjant gör det. Då kan det bli tragedi utan like. (Jag undrar hur högt skadeståndet skulle kunna bli? Förresten går det inte att värdera i pengar det somliga har gjort gentemot andra. Att få sitt liv förstört från en dag till en annan går inte att sätta nån prislapp på.) Nästa vecka har vi bokat in en lunch, ex-kollegan och jag (Den Lille Fjanten vill jag naturligtvis inte umgås med!) och då hoppas jag att få veta ”allt” om nya jobbet – som ändå verkar både roligt och stimulerande, vad jag förstår. Å, vad jag är glad för ex-kollegans skull! (Och arbetsplatsen har fått en riktig pärla, vilket jag hoppas att de inser! Fast jag har talat om det för dem via e-post.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här dagen har det varit möten precis hela tiden. Först när jag kom hem kunde jag gå på toaletten – då hade jag behövt gå sen tolvtiden… Men var lugn, ingen olycka skedde.

På förmiddagen hade jag en ganska lång dragning för prefekten på institution 2 om kommunikationsarbete rent allmänt och vad jag kan erbjuda. Han antecknade – och vet du, han skriver så fint! Han har en sån otroligt vacker handstil att jag blir grön av avund!

E och jag gick… nej, E gick och jag försökte gå normalt till nya lunchstället sen. Där var det packat med folk och en lång kö. Men vi stod ut. Lite svårt att just stå för mig, men från och med i morgon ska jag ju ha två kryckor att luta mig mot. Den pajiga hälen värkte och gjorde ont och jag kände mig inte riktigt med i skallen. Sus och brus, liksom. Passade på att vila blicken på en underskön hylla med många orangefina paket!

Många orangefina paket.


Det blev en trevlig lunchstund
även om E var väldigt trött. För tillfället är E ensam med två barn, mak*n är utomlands på tjänsteresa. Kvällen innan h*n skulle resa upptäcktes det att plånboken var borta… H*n hade tappat den på bussen och som tur var fanns den inlämnad! Men man kan ju undra lite varför Hittegodset, eller vad nu UL:s avdelning för detta heter, inte kontaktade ägaren  – legitimation etc fanns ju i plånboken. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det tappas så vaaansinnigt många plånböcker på bussen att det skulle bli otroooligt jobbigt för personalen att ringa ägarna. Det hade varit en helt annan sak om det var typ halsdukar, menar jag.

Tillbaka på jobbet igen var det dags för nästa möte. Lika viktigt och intressant som förmiddagens möte! Och hur det nu kom sig blev jag medbjuden på go-fika till min gamla avdelning. Där hade det festats rejält, noterade jag…

Glas, glas, glas…


Det visade sig
att jag råkade hamna i en avtackningsfika! En före detta kollega till mig har fått nytt jobb (ett jobb som även jag har sökt, men inte hört nånting från arbetsgivaren – as usual). Jag tror att det blir jättebra för ex-kollegan att få prova på nåt nytt! En fin knapp fick h*n av fru Chef2 också…

Synnerligen passande…


M bjöd på vinbärspaj
och äppelpaj och det serverades riktigt bryggkaffe. Ååå, så gott! Jag skrattade lite på vägen hem när jag hamnade bakom den här bilen med den passande bokstavskombinationen i registreringsnumret…

En PAJ-bil.


Men innan jag åkte hem
väntade jag på telefonsamtal från min läkarmottagning. Klockan 15.30 skulle nån ringa därifrån. Klockan 16 kom samtalet. Den här gången pratade vi mest häl och jag har fått en läkartid på måndag eftermiddag, för nu behöver jag nåt smärtstillande samt även kortisonsalva. Sköterskan förstod att jag hade fått eksem, en typisk stressreaktion. Jag har inte heller idag fått nåt besked och detta pratade vi också om en stund.

Jag hade precis kommit hem och tryckt på min fasta telefon när den ringde från skyddat nummer.

Jaha, då var det Stor Bokstav på provsvaret…

for det genast genom hjärnan.

Men det var det inte! Det var en synnerligen god vän som ringde för att ge mig lite goda råd, peppning och erbjuda diverse tjänster.

Jag har gjort förmiddagsmacka till i morgon. Den ätes efter jag har hållit i en one-to-one-kurs för en forskare om personlig hemsida. Men faktum är att jag är lite hungrig i skrivande stund. Dessvärre hinner jag nog inte äta nånting, för jag ska strax ge mig iväg och plocka upp vännen Mie från gymmet för vidare färd till hennes hem där en krycka väntar på mig.

Vilka snälla, snälla människor det finns!

Jag hoppas att Fästmön orkar telefonera en stund med mig när jag kommer hem! Det känns inte så kul att ha förlovningsdag på varsitt håll, men vi ska ju fira lite nästa vecka, efter hennes maratonjobbarhelg…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »