Agatha Christie – 125 år den 15 september

Ett inlägg om en deckardrottning.

---

 

Den 15 september är det Agatha Christies födelsedag. I år är det 125 år sen hon föddes och detta har föranlett ett årslångt firande, arrangerat av författarens dödsbo. Bland annat har hennes bästa deckare utsetts av hennes fans. Det blev…

Och så var de bara en

Den boken kom ut 1939 och varken Hercule Poirot eller miss Marple är med i den. På svenska hade den ursprungligen en annan titel, men vid utgivningen 2007 ändrades titeln och blev mer lik den amerikanska.

De flesta av oss har säkert läst nån av Agatha Christies böcker. Hon är nämligen en av världens bäst säljande författare och slås bara av William Shakespeare. Totalt sålde hon 2,5 miljarder böcker på engelska och 1,5 miljarder böcker på 103 andra språk. Inte svårt att bli impad där, inte… Utöver sina 80nånting deckare gav hon också ut romaner under pseudonymen Mary Westmacott. Och så skrev hon pjäser, bland annat långköraren The Mousetrap. Det är en lustig lite pjäs och i slutet fick vi åskådare lova skådespelarna att inte avslöja mördarens identitet. Många av Agatha Christies böcker har filmats, framför allt för TV.

Agatha Christie bland travar av böcker.

Agatha Christie hette som ogift Agatha Mary Clarissa Miller. Hennes mamma var engelska och pappan amerikan, men hon växte upp i England. Under första världskriget jobbade hon på sjukhus och det sägs ha varit där hon fick sina kunskaper om gifter, ett mordvapen hon ofta använde i sina deckare. Och att hon började skriva böcker var egentligen en tillfällighet och handlade om en utmaning från hennes syster.

The Agatha Christie Mystery, en roman om Agatha Christies försvinnande i december 1926.

Agatha gifte sig Christie, men det blev ett olyckligt och kort äktenskap. Agatha och Archibald fick dottern Rosalind tillsammans. Archibald hade varit otrogen mot Agatha, vilket han erkände i slutet av 1926. I december samma år försvann Agatha Christie under elva dar. Hon själv sa att hon hade tappat minnet. Kanske handlade det om att hon bröt ihop, kanske var det ett publicitetstrick. Men det skrevs i alla fall en bok om det, romanen The Agatha Christie Mystery (1978) av Kathleen Tynan (finns i min ägo) och det gjordes även en film 1979 med titeln Agatha, baserad på Kathleen Tynans bok.

Sen blev livet lite ljusare när hon träffade arkeologen sir Max Mallowan. De gifte sig 1930 och varade livet ut. År 1971 blev Agatha adlad. Fem år senare, den 12 januari 1976, avled dame Agatha Christie i sviterna av en förkylning. Dottern Rosalind gick bort i oktober 2004. Dottersonen Mathew Pritchard är hennes enda barnbarn och han lever ännu.

I min samling Agatha Christie-böcker finns, förutom romanen av Kathleen Tynan och programbladet från The Mousetrap, endast ett tiotal böcker. Några av dem hamnade i min ägo tidigare i år tack vare vännen Agneta. Men jag har nog läst de flesta – och även sett en del på filmatiseringar. Nån klar och tydlig favoritbok har jag inte, fast miss Marple är den karaktär jag är mest förtjust i.

Ja, det här inlägget publicerades första gången för nån vecka sen, men jag tyckte att det skulle lyftas fram idag på födelsedagen, så jag publicerade om det.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att hitta glädje i skrivandet

Ett inlägg om en bok om att skriva böcker.

---

 

Ord och skrivande är viktiga saker för mig. Men ibland får jag ett lite tvångsmässigt förhållande till dem. Jag tappar aldrig lusten att skriva, men jag förlorar då och då glädjen. Därför var ett av skälen till att jag anmälde mitt intresse att recensera Kim M. Kimselius bok Att hitta glädje i skrivandet att kanske finna den där lyckan igen. Ett annat skäl var naturligtvis att få ett och annat tips.

Den här boken är verkligen en halv tegelsten, drygt 400 sidor. Men så tar den också upp det mesta som handlar om skrivande. De flesta exemplen som används kommer från författarens egen produktion, vilket är förståeligt. Ett och annat exempel får vi läsare/skribenter/presumtiva författare även från annat håll.

Det viktigaste när det gäller att skriva böcker, enligt Kim M. Kimselius, är att inte sitta och vänta på Inspirationen med stort I. Nej, det är att skriva, skriva och skriva igen. Jag kan inte annat än hålla med! För genom skrivandet utvecklar en person sitt skrivande. Ett par av de tips vi får i boken är att testa att skriva olika typer av texter, men också att läsa böcker. Även där håller jag med till 100 procent: utan input, ingen output.

Efter både en inledning och ett nästan 50 sidor långt första kapitel om författarens eget författarskap kommer så tipsen i fördömligt korta kapitel. Kim M. Kimselius gör ingen hemlighet av att hon håller skrivkurser och att den här boken och dess föregångare, Att skriva med glädje, används i dessa kurser. Därför blir jag lite förvånad över att det är så få övningsuppgifter. De övningar som finns med i Att hitta glädje i skrivandet är nämligen väldigt bra. Jag hade gärna sett flera.

Kim M. Kimselius visar mig metodiskt vägen till att skriva en bok. Det handlar om allt från idéer – och att sätta dem på pränt, att bygga upp berättelsen, den röda tråden, levandegöra karaktärer och miljöer till att korrekturläsa, formge till viss del, marknadsföra med mera när boken väl blivit antagen av förlag för utgivning. Men jag får också tips om jag vill ge ut boken på eget förlag. Just dessa delar är mycket bra liksom de kapitel som handlar om marknadsföring. När det sen gäller skrivandet är jag inte riktigt överens med Kim M. Kimselius om att det är idéer och flödet som är det viktiga och att stavning och grammatik kommer i andra hand. Jag tappar nämligen snabbt intresset för en bok som är illa skriven rent språkligt.

I den här boken hittar jag nästan bara ett enda språkligt fel. Det är ordet

stappla

som förekommer på två ställen där det med all säkerhet ska stå

stapla

i stället. Vidare saknar jag på ganska många ställen ett subjekt, ett pronomen, som inleder en mening. Det är i samtliga fall ordet

jag

som författaren har utlämnat. Det är synd, för det ser lite hafsigt ut. Jag stör mig också lite grann på att vissa saker upprepas lite för mycket, som till exempel det faktum att författarens första bok sålde 11 000 exemplar den första veckan. Visst är det en fantastisk siffra, men jag vet inte hur många gånger jag läser den i den här boken. Det blir både en och två gånger för mycket.

Formen på boken tilltalar mig redan från omslaget till det lätt gultonade pappret i inlagan. Just denna typ av papper är skonsamt för känsliga ögon. Omslagsbilden är vacker även om jag får känslan att den inte är specialtagen för den här boken. Finge jag önska nåt mer vore det att de svartvita bilder som används i inlagan hade varit av bättre kvalitet. Jag kan knappt se vad vissa av dem föreställer.

Det totala Toffelomdömet blir högt. Det här är en bra handbok – och uppslagsbok! – för den som vill skriva böcker!

Tack till författaren för recensionsexemplaret!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytt från Månpocket i juli

Ett litterärt inlägg.

---

 

Månpocket är nåt jag gillar! Ofta är det bra böcker som kommer ut snabbt i pocket där. Pocketböcker, som ju är betydligt billigare än inbundna – OCH lättare att ha med sig i just en ficka (pocket). Månpocket är faktiskt Sveriges största pocketförlag och har gett ut 2 500 titlar sen starten 1980. Det är Bonnierförlagen och Norstedts Förlagsgrupp som är ägare, men titlarna hämtar Månpocket från de flesta svenska förlag. Totalt blir det cirka 100 pocketböcker om året. Bara så du vet. (Faktauppgifterna är hämtade från Månpockets mynewsdesk-sida.)

Trots att juli är en semestermånad tar Månpocket inte ledigt från sin utgivning. Här är några titlar som kommer i juli och som jag tycker är/verkar vara intressanta:

Sex år av Harlan Coben
Det har gått sex år sen Jake Fischer såg hur hans stora kärlek Natalie gifte sig med en annan man. Sex år av sorg och saknad. När han får syn på Natalies makes dödsannons kan han inte låta bli att gå på begravningen. Men den sörjande änkan är inte Natalie. Jake börjar söka efter sanningen, men jakten på kvinnan som krossade hans hjärta – och ljög för honom – kommer snart att sätta hans eget liv i fara.
Harlan Coben är en av mina favoriter i thrillergenren. Hans böcker är spännande och mystiska och handlar ofta om försvinnanden av olika slag.

En ond liten handling av Elizabeth George
Dottern till en av Barbara Havers bästa vänner kidnappas och spåren leder till Italien. I ett försök att hitta flickan gör Havers ett övertramp och straffas med administrativ tjänst. I stället reser Sir Thomas Lynley till den italienska staden Lucca för att bistå den lokala polisen i utredningen. Snart upptäcker Lynley att fallet har förgreningar långt upp i den italienska maktens korridorer.
Elizabeth George är en av mina favoritförfattare vad gäller deckare. Jag gillar också TV-serierna/filmerna som är baserade på hennes böcker. En ond liten handling är hennes artonde roman om Thomas Lynley och Barbara Havers.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn
Det här är en debutroman i vilken vi läsare med lika delar skratt och svärta får ta emot Emanuel Kents livsfilosofiska råd medan han trasslar sig genom hösten på högstadiet. För alla som läst om, älskat – och växt ifrån – Greg i ”Dagbok för alla mina fans”, finns nu en liknande antihjälte, fast i tonårsupplaga med stor näsa, finnar och fjun på överläppen.
Jag tycker att det här låter som en annorlunda och spännande bok och läser den gärna!

Sigrid av Johanne Hildebrandt
Den här boken sägs vara en magnifik saga byggd på Sigrid Storrådas liv, den drottning som format hela Nordens historia. Vi läsare får följa med till 900-talets sagotid när sägenomspunna kungar och drottningar härskar, blodiga krig står mellan vikingar och kristna och gudinnorna vandrar bland de dödliga.
Det verkar hur intressant som helst!

 

Urvalet ovan är som sagt mitt ur Månpockets julisläpp!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Spökskrivare och braskrivare

Ett litterärt inlägg.

---

 

Inte ett citat i den här boken är äkta.

På onsdagen blev det ett himla hallå plötsligt kring boken om Zlatan. Du kanske har hört talas om den, till och med läst boken? Dess korrekta titel är Jag är Zlatan Ibrahimovic. Min historia och den som har skrivit boken är David Lagercrantz. Tycker du att det låter konstigt? Jag menar konstigt att en bok som heter Jag är… inte är skriven av jaget? Ärligt talat gör jag det också, men det är faktiskt ganska vanligt att kända personer tar så kallade spökskrivare till hjälp när de ska skriva om sina liv. Zlatan har dessutom med all säkerhet råd att anlita nån annan för jobbet att skriva sin historia.

Men den här boken kom ju ut för ett tag sen, redan 2011. Varför allt rabalder igår? Jo, David Lagercrantz föreläste på årets Hay Festival i Wales (en sorts bokmässa) och berättade då bland annat att han inte har några äkta citat av Zlatan Ibrahimovic i boken. I The Telegraph säger David Lagercrantz att han satt med Zlatan Ibrahimovic i 100 timmar för att kunna skriva boken. David Lagercrantz anser däremot inte att han har ljugit trots att han ville skapa en illusion av Zlatan Ibrahimovic.

En lek med ord och sanningar, i mina ögon. Trovärdigheten sjunker ner till noll. Fast det gör inte så mycket i det här fallet, för en bok om sport och idrott skulle jag inte läsa eftersom ämnet inte intresserar mig. MEN… mer bekymmersamt är det att David Lagercrantz har fått uppdraget att skriva den fjärde boken i Stieg Larssons Millennium-serie. Manus är visst redan klart och utgivning planeras till augusti. Det vete 17 om jag är så intresserad av att läsa den nu.

Sist sjöng koltrasten i skymningen, nästa gång skriver Linda Olsson om mord på bibliotek.

En riktig författare och en braskrivare däremot är Linda Olsson, som jag upptäckte genom mamma. Hon debuterade för nio år sen med boken Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Sen dess har hon skrivit flera bra böcker, nu senast I skymningen sjunger koltrasten. Den här gången skriver Linda Olsson en thriller tillsammans med Thomas Sainsbury som pseudonymen Adam Sarafis. Boken skrivs i Nya Zealand, där Linda Olsson bor, och är tänkt att bli första delen i en trilogi. Det är även i  Nya Zealand som handlingen i boken utspelar sig, en handling som inleds med en död ung man på ett bibliotek. Boken kommer på svenska i augusti och Adam Safaris, det vill säga Linda Olsson och Thomas Sainsbury, kommer till bokmässan i Göteborg. Boken kommer också upp på min att läsa-lista!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snackisar: Klippt Pippi, stulen arm och andra… dumheter!

Ett inlägg om saker som nyligen har varit snackisar.

---

 

Surkärringen, som jag så ofta kallas, undrar över vad som upplevs som viktigt. Den här bilden finns INTE på Instagram, men väl på Pinterest.

Ibland undrar man… Nej, ibland undrar JAG vad andra människor egentligen tycker är viktigt. Vissa så kallade… nyheter får oanat stora proportioner, enligt min åsikt. Ta bara upprördheten kring en pralin som ska sorteras bort ur en viss, svårstavad chokladask… Maj gadd! Expressen gick till och med ut och lugnade folk genom att publicera ett recept så att de sörjande kan fixa pralinen på egen hand…

Sveriges Television har beslutat att klippa bort vissa saker ur TV-serien Här kommer Pippi Långstrump inför nyutgivningen av en DVD med programmen. SvT klipper bort rasismen. Och detta har folk jättemånga åsikter om. Hur vore det om våra föräldrar i sin vanliga uppfostran berättade om saker som att

på stenåldern, innan vi var riktigt civiliserade, sa vi vissa ord som inte används idag därför att de gör en del människor ledsna och upprörda

Pippi är ju Pippi och en produkt av en annan tid. Ska vi börja med bokbål snart också? Mumintrollen, till exempel, de springer ju omkring bara delvis klädda – precis som Kalle Anka som dessutom visar stjärten! Det tycker jag är snuskvarning på och ska vi verkligen utsätta våra barn för sånt? (<== ironi) Nej, nu får det vara måtta på saker och ting!

Arma människa…

Och på tal om klippa bort… Nån har stulit Den Heliga Birgittas arm! Det tycker jag var sniket och dumt gjort. Och jag kan inte låta bli att undra om det var själva armen tjuvarna var ute efter eller det vackra, guldfärgade skrinet den låg i… Låt bli sånt där!

Taylor Swift har inte klippt bort nåt, hon (?) har klippt ihop – sig själv med Avicii. På Instagram undrar hon (?) om hon (?) inte är släkt med Avicii. Förlåt en obildad men…

1. Vem är Taylor Swift?
2. För vad är Avicii känd?

Instagram vet jag däremot vad det är, trots att jag inte har nåt sånt konto. Men människor i Kina vet snart inte vad det är. Instagram har blivit blockat i Kina, nämligen. DET tycker jag bara är så fruktansvärt… dumt (<== ingen ironi).

Ett jädra hallå.

Och slutligen… Här i Sverige fortsätter vi som sagt med en hel del dumheter. Nästa års programledare för Melodifestivalen har blivit utsedda. Det blir Robin Paulsson och Sanna Nielsen. Sveriges Television ger alltså fortfarande inte upp konceptet att tävlingen är ett skämt: man utser ju åter igen en komiker som programledare. Fast nu är ju frågan hur denne komiker ska klara av det hela – han ska ju snart bli pappa. Nehej..? Ingen som undrade det? Men det var ju ett jädra hallå när nyblivna mamman Petra Mede skulle vara programledare vid ett tillfälle, finalen i Malmö, förra året… Så det är skillnad på att bli pappa och att bli mamma..?

//En som ofta undrat förr

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Maria Lang: vår tids första deckardrottning

Ett inlägg om en bok.

---

 

En av dem jag följer på Twitter är Maria Lang (@DagmarMariaLang ). Men det är naturligtvis inte hon som döljer sig bakom kontot, utan jag misstänker att hennes systerson Ove kan ha något med det hela att göra… I år skulle hans moster ha fyllt 100 år. Ove har berättat att han, tillsammans med nån mer, arbetade på en biografi om mostern. Men sen hann Lena Lundgren och Lisbet Wikner före med sin bok Maria Lang: vår tids deckardrottning. Ove Twitter-Maria har varit ganska kritisk mot den boken. Ett skäl kan förstås vara att den satte stopp för utgivningen av Oves och hans författarpartners bok. Det skäl som Ove Twitter-Maria anger är att Lundgrens och Wikners bok är så full av faktafel. Hur det står till med det senare kan ju inte jag avgöra. Jag har bara läst Maria Langs böcker, jag kände henne inte. Men Oves Twitter-Marias kritik gjorde mig nyfiken. Därför köpte jag boken och lät födelsedagspengen från mamma betala fakturan. Tack, mamma!

När jag börjar läsa den här boken är jag alltså påverkad av Ove Hoffners Twitter-Marias kritik. Det kan jag inte bortse ifrån. Ove Twitter-Maria har, som sagt, gjort mig nyfiken, men också lite irriterad. Varför är han hon så kritisk? Det är ju svårt att avgöra för mig som läsare vad som är korrekta fakta och vad som är rena fel. Men jag upptäcker saker som jag också retar mig på.

En bra biografi ska beskriva en viss person och hans/hennes verk, tycker jag. En av den här bokens styrkor ligger främst i när författarna skriver om Maria Langs böcker. Det märks tydligt att de är litteraturvetare! Däremot gillar jag inte att de spoilar, det vill säga avslöjar vem mördaren är. Det är bara dumt, tycker jag.

Men det som blir ännu dummare är det faktum att det så tydligt märks att boken är skriven av två olika pennor. Och det verkar som om de två författarna inte ens har läst varandras kapitel. Belägg för detta anser jag alla upprepningar vara. Upprepningar av fakta som en gång berättats och som senare återkommer i boken och berättas som nya fakta. Det händer flera gånger och handlar till exempel om att systern Ingrid benämns som Dagmars (Maria Langs) bästa vän, att Dagmar flyttade tillbaka till Nora efter pensioneringen, att Dagmar helst drack whisky – även till måltiderna etc. Vidare blir jag förvånad över illa skriven svenska på vissa ställen, som när det skrivs att Dagmar tar hjälp av någon expert för att få hjälp med ekonomin…

Inte heller är jag särskilt förtjust i spekulationerna kring Maria Langs sexualitet. Visst kan man nämna att det gick vissa rykten, men att ägna minst ett kapitel åt att spåna kring hennes eventuella lesbiskhet känns onödigt. Vidare blir jag ganska illa berörd av det avslutande kapitlet som enligt rubriken ska handla om författarens sista tid. Där behandlas i stället hennes ekonomi och dödsboets skulder. Det känns lite osmakligt.

Jag saknar i stället att författarna inte mer lyfter fram att hon var nåt så ovanligt som en disputerad kvinna redan på 1940-talet och tillika rektor. Vidare hade jag gärna läst mer om hennes litteraturforskning kring Pontus Wikner.

Kort sagt, det finns en hel del att racka ner på här och jag skulle verkligen kunna dissekera. Ändå tycker jag att boken helt klart är läsvärd och intressant – men jag är ju ett Maria Lang-fan av stort format: jag äger till exempel ett exemplar av var och en av hennes 43 vuxenböcker (42 romaner och en novellsamling) samt två av hennes ungdomsböcker.

Det slutgiltiga Toffelomdömet blir trots allt medel. Det grämer mig, därför att en biografi över en av mina favoritförfattare borde ha fått högsta betyg.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Säsongspremiär: Babel

Å! Läste i TV-tidningen att det är säsongspremiär i afton på programmet jag älskar att hata, Babel! Eller nej, jag hatar det inte alls, tro inte det! Jag tycker att det är ett bra och seriöst program om litteratur, men ibland har jag vissa synpunkter på… tja, en del av det redaktionella, kan man säga. Babel lockar i vart fall många intressanta författare, även om jag gissar att det har att göra med utgivningen av  nya böcker. Babel är ju då en lämplig kanal för marknadsföring.

Trots allt lyckas Babel få många intressanta författare till studion. Gissningsvis har det att göra med att många kommer ut med nya böcker och då är Babel en lämplig kanal för marknadsföring.

                                                                                                                                                             I vart fall är det Babel på SvT 2 klockan 20 i afton och då tänker jag förstås krypa upp i favoritfåtöljen! Bland gästerna märks Louise Boije af Gennäs, som efter en hel del års litterär tystnad har kommit ut med en ny roman. Vidare finns i studion också författaren Lena Andersson och så blir det reportage om serietecknare. Fast vad tramasaren Peter Settman har i Babel att göra det vete fåglarna – och det får vara dolt i dunkel tills i afton…

Read Full Post »