Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Gult, Personligt, Vänner, tagged alkohol, assiett, avhandla, äldre, överleva, behövs, bekantskap, body butter, bonusdotter, bullar, delar av servisen, dopgåva, egengjord, en trappa upp, excentriska gamla mostrar, födelsedag, födelsedagsfika, födelsedagskort, födelsedagssång, förälder, förändringsobenägen, förbereda, försökt sälja, förstå, fikabord, Findus, fira, fjärde klass, flera år, fullt runt köksbordet, fylla 30, fylla 40, fylla jämnt, gamla, gamm-telefon, gästsäng, generös, gifta mig, glatt, glömsk, gott kaffe, gratta, grina, guld, hallonbakelse, hälla presenter över mig, högstadiet, heltid, historia, hundralapp, instruktioner, inte kontakt, jobba, jul, karantän, Karin Wahlberg, katter, klockslag, kort, kortare, krax, kuvert, lasarettsserie, läsa, Lilla smycket, litteratur, livet går vidare, mamma, mamma till tre, morfar, mormor, Motala, mugg, njutning, nummer, ny författare, nya, nytt inflöde, orkidé, paket, pappa, Patrick Modiano, påfyllning, påskas, plinga på dörren, polaroidbild, prata, presentbord, rörande, Ripassovin, rosenskedar, samtal, Sanning med modifikation, Sara Lövestam, Söder om helvetet, sjuksäng, sjukt nyfiken, skratta gott, skriva, sms-dialog, snigelpost, sociala medier, spännande, storvulet, stressad, ta tillbaka Måsen-servisen, tack, telefoni, telefonsamtal, Thomas Engström, traditioner, tredje klass, Trisslott, tunna koppar, upphäva, Uppsala, uppvaktning, ursprunglig familj, utsvängda jeans, varm om hjärtat, väldigt förtjust i, vänskap, vila, vinka från en moln, Zoega intenzo on 26 april 2015|
16 Comments »
Ett traditionellt inlägg.
Jag är av den åsikten att traditioner behövs – såväl gamla som nya traditioner, dock. Och bara för att jag tycker det innebär det inte att jag är förändringsobenägen. Tvärtom. För om du läser och förstår det jag nyss skrev att även nya traditioner behövs, inser du att det innebär att jag även vill ha nytt inflöde.
När man har födelsedag kan man gott få ta en liten stund att filosofera över traditioner. En gammal tradition som jag INTE vill ta bort ur mitt liv eller förändra är födelsedagsuppvaktningen mellan mig och en av mina äldsta vänner M. Det är inte alls nåt storvulet utan den går ut på följande:
- vi skickar födelsedagskort till varandra med snigelposten
- vi ringer varandra på respektive födelsedag
M och Gösta, som jag kallades, sommaren 1977. Jag hade fyllt 15 och M 16. Notera M:s snigga utsvängda jeans. Den grinande personen till höger i bild är jag. Min morfar tog bilden.
Nu ligger det till så att M fyller år dan före mig. Jag skickar därför ett födelsedagskort – som alltid i god tid – och sen ringer jag. I år ringde jag på gamm-telefonen. Och tänk! M har numret kvar! Vi pratade som om det var i går vi sågs och i en hel halvtimme. Det var det inte riktigt. Vi sågs ju i påskas. Men ibland brukar det gå flera år mellan gångerna vi träffas. Samtalet på min födelsedag brukar bli lite kortare. Oftast har vi ju avhandlat allt dan innan. Men så skrattar vi gott åt det faktum att M som vanligt är glömsk/stressad och att födelsedagskortet till mig kommer
om ett par dar.
Men du… Två telefonsamtal om året – dagarna efter varandra. Och vänskapen överlever! Vi har känt varandra sen fjärde klass. Sen jag var nio och M tio år – och en dag äldre än jag! Det är fortfarande viktigt att M är så mycket äldre än jag.
Här har Gösta placerat sig till vänster om FEM. Året är 1978 och vi är 16. Nån av FEM:s föräldrar tog den här polaroidbilden.
Min vän FEM och jag har skapat nya traditioner kring födelsedagarna. Vi lärde känna varandra när vi var åtta år, i tredje klass, och följdes åt genom högstadiet. Sen kom annat emellan och vi hade inte nån kontakt på ett antal år. Det var åren när FEM var mamma till tre på heltid i Metropolen Byhålan och jag var här i Uppsala och jobbade. Vår tradition är att se till att ett paket med litterärt innehåll levereras till den andra när det är födelsedag. Roligast är det när vi lyckas hitta en bok som den andra blir väldigt förtjust i. Då har vi lyckats! Jag kan i alla fall säga att FEM har lyckats. FEM är för övrigt alldeles för generös. Det kommer paket till jul också och lite när som, bara för att hon tycker att jag behöver påfyllning eller… bara för att…
När man bor 30 mil från sin ursprungliga familj är det ytterst sällan ens födelsedag har firats med den. Jag har bott i Uppsala sen 1982 och mina föräldrar har varit här för att fira min födelsedag 1992, när jag fyllde 30 och 2002, när jag fyllde 40. Men det har alltid kommit telefonsamtal och ett kuvert med snigelposten. Så även nu, fast endast från mamma, förstås. Pappa sitter en trappa upp och vinkar från nåt moln.
I morse väcktes jag av Fästmön som kraxade fram en födelsedagssång och hällde presenter över mig i sängen. Gott kaffe fick jag också – dock inte över mig utan i mugg. Jag fick Sara Lövestams senaste roman och body butter av Anna. I paketet från FEM låg en bok av en för mig ny författare, vars bekantskap ska bli rolig att göra. Kuvertet från mamma var extra rörande för i kortet låg en hundralapp och instruktioner hur den skulle användas!
Under förmiddagen idag gick såväl mobilen som fasta telefonen varm. Särskilt glad blev jag för samtalet från mammakusinen B. Även om allt vi avhandlade inte var glatt, gjorde samtalet mig glad och varm om hjärtat.
Vi vilade en stund ovanpå gästsängen sjuksängen efter att ha förberett födelsedagsfikat. Båda bonusdöttrarna messade grattis och vi hade lite sms-dialog. Oj så jag saknar dem! Nästan precis på klockslaget 13 plingade det på dörren. Sen plingade det ett par gånger till. Det var så roligt att det var fullt runt köksbordet för en gångs skull – även om en och annan ytterligare givetvis hade fått plats. Och dagen till ära tog jag tillbaka Måsen-servisen. Det var en njutning att dricka kaffe ur de tunna kopparna och äta hallonbakelse på assietterna med rosenskedarna som nästan är lika gamla som jag själv (dopgåva). Jag berättade lite om Måsen-servisen och dess historia. Anna hade tidigare fått ytterligare en historia kring Måsen-porslin och ett par excentriska gamla mostrar till min pappa. Jag har inte använt servisen sen jag gifte mig 1995, men 20 års karantän upphävdes härmed. (Jag har under årens lopp försökt sälja de delar av servisen jag har, men inte lyckats.)
Det har varit en sån fin dag, trots att jag har saknat en och annan i familjen. Jag fick fina presenter av mina gäster också: en underbar gul orkidé av Agneta, ett fint Ripassovin och en Trisslott av Annas snälla mamma och hennes L samt två spännande böcker – Karin Wahlbergs senaste i lasarettsserien och Patrick Modianos Lilla smycket – av Jerry, Elias, Maxi och Felix.
Men jag har inte bara fått presenter, jag har fått nya traditioner kring min födelsedag och jag har behållit några av de gamla. Det tackar jag
- Anna
- FEM
- Jerry
- Elias
- Maxi
- Felix
- Agneta
- Ing-Mari och L
- Mamma
- Inger
- Rippe
- Bibbi
- Barbro
- Mia
- Linn
- Frida
- Tatiana och Ulf
- Lisa
- Den Hjärtegoda L
och alla andra som grattat via olika sociala medier för! Ni är GULD!
För dig som inte kunde vara med på firandet – och för den som är sjukt nyfiken/intresserad – kommer här några bilder från min dag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 