Iskyla, människor jag är nyfiken på och en och annan blomma

Ett inlägg av den filosoferande sorten om allt från iskyla till vackra blommor, via människor som INTE har glidit genom livet på ett bananskal.

Idag är det söndag, strålande sol och Mors dag. Jag pratade med mamma igår, men jag ska självklart ringa idag också. Att bli ihågkommen på Mors dag är viktigt för henne. Igår när jag ringde svarade mamma med iskylerösten. Den där kalla rösten som skrämde vettet ur mig när jag var barn. Rösten, som indikerade att när mamma hade fått säga alla de elaka saker hon ville, då… Rösten, som var signalen på att flera dagars total tystnad skulle följa på de kalla, hårda orden. Ja, tycker du att jag är långsint ska du veta att min mamma kunde tiga i flera dar. Ibland utan att man visste vad man hade gjort. Det skulle man gissa sig till. Det var inte alltid lätt att vara barn i min familj.

Isigt.

Så ursäkta mig om det är lite svårt ibland fortfarande mellan mig och mamma. Och visst kanske jag hade pressat mig till att åka dit i helgen om inte… Nu är det emellertid som det är. Jag ska föreställa vuxen idag och kan hantera det här på ett annat sätt. Men inuti blir jag lika ledsen, rädd och frustrerad som när jag var barn.

Nu släppte iskylan i rösten igår, det tog trekvart. Jaa, ingen kan påstå att jag inte bryr mig om min mamma. Jag blir väldigt arg när jag får höra sånt. Det är inte mitt fel att mina föräldrar inte skaffade fler barn. Jag bor 30 mil från mamma, jag kan inte åka dit bara för att hon känner sig ensam några timmar en dag eller behöver hjälp att plantera. Mamma förstår det när man får resonera med henne en stund. Men det finns andra som uppenbarligen inte förstår eller känner till hela situationen och jag tycker i ärlighetens namn att de ska tiga, inte göra varken mamma eller mig mer ledsna och sårade. Däremot sänder jag en tacksamhetens tanke till mammakusinen B som har förmågan att förstå både mamma och mig. TACK!

Idag ska jag jobba lite för min nyaste uppdragsgivare. Det ser jag fram emot. Den kommande veckan ska jag sätta min byline under två artiklar om Uppsalamänniskor som jag är väldigt nyfiken på. Jag är spänd och förväntansfull och samtidigt full av nån sorts vördnad för dessa människor. De har nämligen gått igenom livet när det, livet, inte har varit särskilt enkelt. Till skillnad från andra som glider fram på bananskal eller i gräddfiler.

Här springer jag i rött tillsammans med dagens intervjuoffer på stranden i Varamon. Jag kanske är fyra, fem år gammal, han… sju, åtta?

Jag har varit vaken en god stund. Skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Tanken var att krypa ner i sängen igen när jag kom hem, men det är för många tankar som snurrar just nu – allt från sånt som den student vi plötsligt insåg att vi ”får” den 5 juni via kommande arbete fram till helgen när jag kanske får herrsällskap här hemma…

Även idag är huset tyst. Jag har inte gjort mycket väsen av mig heller. Har fördelat veckans medicin (mot bråcket på magmunnen och brister i blodet) i min Anabox, vikt och lagt in det som hängde kvar av gårdagens rena tvätt. Laddat en ny maskin smutstvätt, men väntar ett tag. Det är ju söndag.

Min Anabox.

Jag har gått runt och tittat på mina krukväxter. Plockat bort lite döda blad. Funderat vad jag vill ha på ballen*. Tror det blir en enda blommande växt på bordet. Kanske rentav skaffar den idag..?  Jag har presentkort kvar sen 50-årsdagen förra året.

Min doftranka har fått för sig att blomma.

Noterade att flera av mina blommor, inte bara Mårbackapelargonen i köket, blommar. Doftrankan i vardagsrummet, till exempel, har inte blommat på många herrans år. Porslinsblommorna, en i vardagsrummet och en i gästrummet, har redan blommat båda två en gång.

Porslinsblommorna har blommat.

Porslinsblommor är vackra, men dess blommor doftar starkt och är kletiga. Den jag har i vardagsrummet fick jag av före detta arbetskamraten M på en av mina arbetsplatser i slutet av 1990-talet. Då hade M:s barn blivit allergiskt mot blomman.

Himlen är alldeles klarblå. Det blåser lite idag också, men kökstermometern visade över 21 grader i solen redan vid 6.30 i morse. Det ser ut att bli en fin dag idag hos mig. Det hoppas jag att du också får!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

TGIF?

Ett inlägg i vilket Tofflan surrar på.

Idag är det fredag. Och ja, som synes kom jag upp ur sängen trots för lite sömn. Satt en stund vid datorn i morse och funderade på vad hashtaggen TGIF på Twitter stod för. Men jag klurade strax ut det. Samtidigt som jag inte riktigt kan känna att fredagar alltid är nåt jag längtar efter – missförstå mig rätt. (Insatta begriper, andra får sväva i ovisshet.)

Strålande sol och varmt idag också. Det var redan 23 grader när jag och Clark Kent* tuffade iväg till jobbet i morse. Clark ska förresten besiktigas om mindre än en vecka. Det betyder att tisdag och onsdag kväll är vikta för en ordentlig genomgång och tvagning av den lille mannen. Jag brukar använda högtryckstvätten på macken. Slutade med borsteländet efter den gången den ena borsten rev upp min kofångare bak…

Så här kan det se ut i biltvätten – inifrån bilen sett.

Det är pingst den här helgen. Tidigare var vi långlediga eftersom annandag pingst infaller på måndag. Men den röda dagen försvann när den 6 juni blev röd. Dumt, tycker jag, som uppskattar långledigt hellre än lediga dar mitt i veckan. Jag skulle kunna tänka mig att gifta mig en pingst. Eller mitt i vintern, när allt är kallt och eländig. Nånting att spinna vidare på, absolut…

Ursprungstanken var att avnjuta pingsten i Stockholm tillsammans med Fästmön, men det var flera saker som satte stopp för det. Så i Hänryckningens tid får vi ägna oss åt att njuta av Uppsala. Och Eurovision Song Contest 2013-finalen på lördag kväll. Jag överväger att liveblogga då, trots att jag vet att Somliga tycker att man ska TITTA och LYSSNA, inte blogga, när det tävlas i schlagermusik… Men Somliga kanske får Offra sig, liksom andra får Martyra sig igenom vissa mindre lyckade bidrag.

Det är emellertid inte lördag ännu utan fredag. Först ska jag ta mig igenom den här dan på arbetet. Jag är så trött efter alldeles för lite sömn i natt. Gissar att det är därför jag skriver frenetiskt här på fikarasten i stället för att sjunka ner i nån soffa eller stol och låta tröttheten skölja över mig medan kollegornas prat blir till sövande brus. Jag menar inte att mina kollegor är tråkiga, jag försöker bara beskriva hur trött jag är och på vilket sätt jag försöker hålla mig vaken.

Kaffe. Livsdryck.

Den här fredagen firar Norge sin nationaldag. Själv minns jag den 17 maj som en sorgens dag, för det var den dagen min lilla mormor gick bort, endast 59 år gammal. Fast den gången var dagen inte en fredag utan en måndag.

Vad händer hos dig i helgen??? Blir du hänryckt, tittar du på Melodifestivalen eller hockeyn??? Eller njuter du mest utomhus??? Skriv en rad och berätta! Vad TGIF betyder? Gissa!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Kriskommunikation..?

Ett irriterat inlägg där Tofflan redogör för uppväckandet av döda samt konstaterar att kaffe är en dryck som håller uppe humöret och att en del företag tycks sakna kommunikatörer…

Ja det blev väl en jävla start på den här dan! För det första var jag skittrött i morse, eftersom jag såg på en viss semifinal igår kväll. Den slutade runt klockan 23, men vem kommer i säng direkt? Nej, det ska plockas undan, det ska släckas, bäddas upp, stängas av datorer, tandtrådas, tandborstas, tvagas, smörjas eksem… Sen hann jag se slutet på Benidorm och då blir man ju uppspelt och inte trött. Och nej, jag hann inte/orkade inte/hade ingen lust att förbereda nåt inlägg till idag – varken igår kväll eller i morse.

I morse var det 

The Awakening of the Dead 

hemma på min gata i New Village. Och hade jag vetat hur nattsvart det skulle bli på jobbet hade jag verkligen inte stressat…

Hade ett par webberier jag skulle börja dan med, men så fick jag ett mejl om en annan grej som behövde läggas ut. Sagt och gjort, jag fixade det. Det var sen det blev svart… Månntro webben inte klarade av att höra stf prefektens stämma via iPodradio???

Allting i elektricitetväg bara dog på jobbet. Datorerna pep till och tystnade, skärmarna blev svarta, telefonerna slutade fungera, nätverket upphörde att existera. Min första reaktion var att ringa Lille M som ju är intendent här. Men jag kunde inte ringa från min mobil till hans fasta telefon, ju. Och den kopplade inte vidare till hans mobil, ett nummer jag inte hade. Jag och rumsgrannen tänkte ett slag ta en promenad – det var ju strålande sol. Men så blinkade det till igen efter en tio minuter.

Det är SOL idag.

 
Tre gånger fick jag starta om min dator innan den fungerade. Sen behövde jag gå på toa. Och vad tror du händer när jag sitter där i godan ro med min bok??? Lights out! Och då snackar vi kolsvart. Jag såg inte nånting. På mobilen har jag emellertid en ficklampa, så jag läste ut kapitlet innan jag gjorde färdigt de övriga bestyren som jag inte tänker beskriva detaljerat här.

Den här andra gången kom inte strömmen tillbaka efter tio minuter. Nån information hittade jag inte nånstans, men nån kom och sa att 10 000 hushåll i södra Uppsala var drabbade. Tänkte i min enfald att det ju måste finnas information att få, kanske via Twitter. Ajfånen kunde jag ju fortfarande surfa på. Men icke! Vattenfall har inte ens ett fungerande Twitterkonto, upptäckte jag och på företagets webbplats finns ingen information av typen Driftstöringar! (Och det är Vattenfall som är vår elleverantör här.)

Klockan tio gick jag in i ett möte där vi pratade och lyssnade på varandra. Det är faktiskt inte så dumt att prova på ibland! Dialog och ögonkontakt är helt klart underskattat. När jag kom ut från mötet var klockan tio över elva. Fortfarande strömlöst. De som har laptopar med fungerande batterier kunde i alla fall ägna sig åt att skriva saker, men de kunde ju inte mejla eller komma ut på internet. Jag stannade för att fota en kollegas skrivbord, för hon är så klok att hon inte litar på Det Papperslösa Kontoret. Smarta A!

Inte ett dugg papperslöst på A:s kontor. Vilken tur!

IT-killarna tog tidig lunch och jag övervägde att göra detsamma när så lamporna plötsligt blinkade till och strömmen sakta, men säkert återvände. Halleluja! Jag fixade snabbt en nyhet och en notis på externwebben om att vi haft strömavbrott men nu var nåbara igen samt la ut några rader och bilder på institution 2:s intranät. Man måste få skoja lite ibland – och det gjorde jag där, i maskopi med en sektionschef.

Men varför i hela höga h-e fanns ingen information att hitta från Vattenfall? Varför inte utnyttja Twitter som man ju når med en smartphone som går på batteri? Eller gå via lokalblaskan? Den lokalblaska som efter en kort stund la ut att strömmen var tillbaka – vilken den ju bara var i tio minuter här innan allt slocknade igen?! Är det kanske så att Vattenfall är i trängande behov av en kommunikatör som kan agera i kris??? Jag råkar känna till en som snart är tillgänglig för nya uppdrag *PEKAR MED HELA JÄVLA HANDEN PÅ MIG SJÄLV*

Efter att ha jobbat en timme utan förmiddagskaffe och samtidigt vrålhungrig eftersom sedvanlig lunchtid sen länge var passerad, kom jag så iväg för att försöka hitta nån föda. Jag var lite osäker på hur det skulle gå, men jag hade tur och fick både mat och kaffe, dessutom trevligt sällskap från institution 1. På tillbakavägen mådde jag gott igen, kände mig verkligen återuppväckt från de döda fast på ett positivt sätt, så jag passade på att fota några hus i rena glädjeyran. Och så sände jag en tacksamhetens tanke till Nån att det här med långa strömavbrott tack och lov inte är särskilt vanligt i den här delen av världen…

Livet är kort.

Read Full Post »

Majblommor och lite musikaliska funderingar

Ett inlägg i vilket Tofflan visar sina egna majblommor och har en del musikaliska funderingar. Eller snarare undrar över pratsamma gäster.

Igår kväll blev det verkligen skitväder! Det stormade och regnet smattrade mot rutorna. Vi satt inomhus och hade det gott, mätta av Fästmöns Chicken Tikka Masala med naan.

I morse sov vi ända till klockan var nästan tio. Av nån anledning sover vi alltid längre hos Anna. Hon har kanske inte riktigt så många grannar som renoverar eller vars barn får utbrott. Eller också har hon det, men huset är bättre isolerat.

Jag tog en skön dusch, medan Anna fixade frukost. Utomhus var det strålande sol och varmt. På Twitter läste vi om alla som var ute och skenade på ett eller annat sätt, så vi masade oss också ut. Fast endast för att gå. Jag tror inte min onda häl pallar nåt springeling.

Ajfånens kamera åkte fram, men ärligt talat har jag delvis tappat lusten att fota. Jag tycker att bilderna bara blir dåliga och tunga. Men några majblommor fångade jag i alla fall, med ett ganska lyckat resultat. Jag twittrade för övrigt stolt att jag inte hade sprungit en centimeter den gångna veckan. Ärligt talat tycker jag folk är jobbiga och skrytsamma som måste berätta hur långt de springer. Berätta i sociala medier, alltså. Who cares, liksom?

Äntligen fick jag fota blåsippor ute i backarna!

Blåsipporna stod i flera klungor ute i backarna och äntligen fick jag fota både dem och vitsippor.

Vitsipporna har fått strålkastaren på sig.

Vi promenerade bort till Ekeby, men eftersom stället nu är uthyrt kommer man inte fram till varken vattnet eller bron. Vi tittade lite på avstånd. Totalt var vi ute i en timme, men vi satte oss ner en stund på en bänk och bara njöt av vårsolen.

Min egen personliga majblomma njöt i vårsolen. Eller somnade hon?

Det var verkligen varmt i solen och så här efteråt känner i alla fall jag att det hettar i ansiktet. Men när vi var ute blåste det fortfarande ganska mycket, så jag kände inte riktigt hettan då.

Det blåste på Anna.

På hemvägen noterade jag att det måtte ha varit livat i holken igår. Den hade nämligen trillat ner och låg på marken.

”Tjo va de va livat i holken i lördags…”

Hemma i Himlen satt alla barnena vid sina datorer, men Johan reste sig faktiskt och gick ut för att ta en promenad. Anna och jag åkte till ICA Solen och provianterade innan jag for hem till New Village. Anna uttryckte sitt stora missnöje med min packning av hennes varor. Kassörskan flinade och såg ut som om hon tyckte synd om mig.

Fullastad med kassar och väskor flåsade jag uppför min trappa. Plockade med mig ”Lucilles” lokalblaska på vägen. När jag hade packat upp mina varor och ställt dem där de hör hemma gick jag över för att mata husdjuren. De var hungriga. Jag undrar om ”Lucille” hann mata dem innan avfärden…

Storebror hade det kämpigt, så jag gjorde en omstart och en ordentlig virusgenomsökning. Det tog baske mig en timme! Under tiden hann jag ringa mamma och äta min middag – grillad kyckling med potatissallad och räksallad. Ett glas rött tog jag till maten, det andra sippar jag på just nu. Läste tidningen till middagen, men tidningen tog bara fem minuter att bläddra igenom. Nej, jag är verkligen nöjd med att inte längre lägga nästan 3 000 spänn om året på nånting så här tunt!..

I kväll väntar det tredje programmet Inför Eurovision Song Contest 2013. Martin Rolinski är gäst och jag undrar om han kan hålla låda som de två föregående gästerna Rickard Engfors och Shirley Clamp… Det har jag svårt att tro…

Livet är kort.

Read Full Post »

En ny dag, med nya..?

Varning för kiss- och bajssnack!

Här sitter jag och är bajsnödig. Ja, en konsekvens av övningen i måndags är att jag har lite problem med toaletteriet. Det innebär att jag får åka till jobbet utan att ha förrättat mitt tarv. Lite besvärligt, onekligen, eftersom det är svårt att finna Bajserso här. Tänker också på vännen Rippe som får kniven i sig idag. Jag tycker att vi alla ska tänka på Rippe så att allt går bra! Samlad kraft, kom igen!

I övrigt känner jag mig piggare idag. Det betyder att jag kanske kan ta mig an en del arbetsupgifter som har blivit liggande lite på vänt. Men först ska jag läsa in mig på anseende och mediebild. En sån rapport kan vara bra att ha och ösa argument ur. För hur det nu än är med livet så tar mitt arbetsliv slut här vid årsskiftet. Om det inte sker nåt mirakel, vill säga. Det känns jobbigt och rätt förnedrande, ärligt talat, att varannan, var tredje månad behöva pusha för att få vara kvar. Jag tror jag har nått en gräns snart: nu får man bestämma sig om jag ska vara kvar eller inte. Jag har inte ork att gå och oroa mig för det också.

Strålande sol är det idag och det ska bli skönt att få ta en promenad på lunchen. Jag har en lunchdejt med U, en synnerligen sympatisk person, kände jag efter en halv minuts pratande bara vi två. Ibland är det ju så att man har en roll i en grupp eller kombination med människor, en annan när man är solo. Dagen avslutas med besök hos Nål-Janne. Akupunkturen är inte bara bra mot smärtan, den fungerar lite KBTande också eftersom jag har nålfobi. Det finns inte många fördelar med nålfobi, men en är att jag aldrig skulle kunna bli intravenös knarkare… Nej, om jag ska droooga* mig kommer det nog mest från en flaska eller en burk, det vill säga alkohol. Samtidigt gillar jag inte att vara påverkad och att inte ha kontrollen. Jag minns faktiskt inte när jag var packad senast. Och det är ganska skönt!

Lite konfunderad blev jag i morse när jag slog upp lokalblaskan och såg denna bild med bildtext. Jag kan inte hjälpa att undra om det heter FLAKSA när man ger barn droooger medelst flaska? Och kan det bero på att mannen som ger barnen drooogerna egentligen är flata, med dansk stavning? Tofflan undrar, Tofflan spekulerar…

Mystisk flaksa och danska flata?

Seriöst, nu ska jag tänka seriöst, och lägg upp en plan för arbetet de här dagarna. Redan i somras gjorde jag ett förslag på ny startsida till institution 2. Först i förra veckan hade vi ett möte om detta. En person kunde inte delta i mötet, men kom med synpunkter efteråt via mejl i sin vanliga, rätt otrevliga ton. Det var synd att vi inte kunde diskutera saken på mötet i stället. Jag tycker det känns märkligt att få ett mejl om det två dagar senare, eller rättare sagt två kvällar senare eftersom mejlet kom tjugo över tio en torsdagskväll. Vad jag vet arbetar vi kontorstid här. Nu får jag klura ut hur jag går vidare, jag svarade i alla fall med ett argument – och en smiley. Jag orkar inte med folk som är konstant sura och jag har som mål att få dem att flamsa. I det här fallet tror jag emellertid att jag går bet. Nej, man kommunicerar onekligen inte på samma sätt på institution 2 som på institution 1. För övrigt hade jag besök igår morse av ett namnsdagsbarn från institution 1. Alltid lika glad och trevlig och seriöst hårt arbetande doktorand. Mitt omdöme! Många skulle kunna lära av denna…

Tisdagar har jag tänkt att jag ska jobba åt institution 1. Jag måste nämligen försöka få lite struktur på arbetstiden. Nästa tisdag ska min dator och jag byta server, så halva den arbetsdan går åt till det. Men det är OK, det måste ju göras. Igår blev det inte så jättemycket gjort för institution 1, så jag får ta igen det lite idag, tror jag. Jobbagendan för dagen blir därför rapportläsning inledningsvis och därefter ett rejält tag i slutversionen av kommunikationsplanen för institution 1, en plan som jag för övrigt ska berätta om på måndag morgon hos centrala avdelningen.

Time to get rolling, babes! För här blir ju inga barn gjorda, möjligen en kabel lagd innan jag sätter igång.

Och… ja just det! Jag hade velat skriva om vikten av reflexer i höstmörkret och få betalt för det. Nu skriver jag om det ändå, utan att få betalt. Du som går – BÄR REFLEX! Jag ser dig fan inte annars på morgonen och kvällen när jag kör bil!

*droooga mig; droooger = Brynolf Wendtskt uttal; betyder ”droga mig” respektive ”droger” på rikssvenska

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsstrul och hyresgäster som inte betalar hyra

Idag är det första dan jag officiellt ska dela min tjänst på två institutioner. Jag ska vara kvar där jag är på 20 procent, men också jobba på en institution en trappa ner, på 80 procent. Jag känner mig ganska osäker om vad det senare arbetet ska innebära och det är därför jag är lite nervös. Fokus ligger främst på webb och det känns lite knepigt att lyfta ut en kanal ur sitt sammanhang och inte titta på helheten. Ingen är på plats på institutionen just nu, så jag ska dyka ner där först efter lunch för att försöka boka in ett par möten i alla fall. Jag måste börja nånstans. Min officiella presentation för alla på nya stället blir inte förrän nästa måndag, men i morgon eftermiddag ska jag delta i ett forskarmöte och bli presenterad.

Annars har jag lyckats med konsten att dubbelboka två viktiga möten en förmiddag i maj. Det är vådan av att inte ha tjänstemobil med kalender som synkas i datorn. Så gissa om tjänstemobil är nåt jag lär ta upp vid första möjliga tillfälle…

Idag är det strålande sol och varmt. Det blir till att lämna persiennerna nere i hela lägenheten, annars blir det som en bastu i mitt hem. Enligt det senaste ryktet ska inte fönsterbytet bli av förrän på senhösten. Det innebär åter en sommar med stekhet lägenhet eftersom fönstren är så otäta.

Några som tycks trivas här är emellertid en talgoxefamilj. De byggde bo i husväggen bakom teglet förra året och i år är de tillbaka. Eller det kanske inte är samma familj utan rentav ett av barnen som föddes bakom min vägg? Ingen hyra betalar de i alla fall och det är lite småmysigt att sitta och lyssna på pipandet bakom väggen. Hur mamman och pappan tar sig in och ut är en gåta, för springan är inte särskilt stor.

Ett gäng andra hyresgäster tycks dessa vara:

Husvagnsläger på baksidan.

För ungefär en vecka sen slog dessa husvagnar läger på baksidan. Först trodde Fästmön att det kanske var fönstermännen från Dalarna, men nu när fönsterbytet inte ska ske förrän sent i höst är det troligen inte dessa som huserar här. Lite nyfiken blir man onekligen på vilka som bor här och varför. Nån hyra lär de inte betala för sitt läger. Särskilt bra för gräsmattan lär det knappast vara och bilkörning inne på gårdarna är i princip förbjuden om det inte handlar om i- och urlastning eller räddningsfordon… Nej, man blir fundersam…

Nån som har nåt förslag på vilka som bor i husvagnslägret???

Read Full Post »

Världens bästa mamma…

… har jag, men Fästmöns mamma är minst lika bra! I morse ringde hon och bjöd oss på middag på Slottet. Eftersom dagens väder var strålande sol och klarblå himmel kändes det som en jättefin inbjudan. Jag klädde mig i himmelsmatchande piké med krokodil på, Anna i dito skogsgrön.

Vi blev bjudna på kyckling med potatis och en massa goda såser och röror, färska grönsaker och trevligt sällskap av Annas mamma och L. Till dessert serverades underbar glass med färsk ananas och kladdkaka samt gott kaffe. Det kändes så lyxigt att bara få sätta sig och bli serverad.

Jag lät kameran vila lite, för ibland måste man få vara privat. Men jag vill visa den fina födelsedagspresenten jag fick. Först trodde jag att paketet innehöll en handväska. Och på sätt och vis var det ju rätt gissat…

En blå väska med både handtag och axelrem.

Men Annas mamma känner mig bättre än så – L erkände att det var hon som var den smarta. Den blåa väskan är nämligen en vinväska!

En vinväska!

Denna fiffiga väska innehöll korkskruv, servett, två vinglas och en flaska Amaronevin. Jag blev så glad, för detta var en väska helt i min smak. Så nu funderar vi när vi ska ha vinpicknick för första gången. Ja, för Anna och jag har så mycket kvar att uppleva tillsammans…

Innan vi åkte från Slottet tittade vi på ett annat litet slott som var till salu för endast 350 000 pix. Ett vitt slott med ganska stor tomt. Jaa, drömma kan man ju…

Vår sista lediga dag går mot sitt slut. Vi ska se sista delen av Så levde de lyckliga på SvT1 klockan 20, tätt följt av Desperate Housewives på Kanal 5 klockan 21.

Jag har telefonerat med mamma två gånger och med faster E en gång idag. De Gamla Gamarnas antal hade utökats, enligt mamma och marschmusiken hördes starkt i bakgrunden under båda samtalen. Det märks att sossarna är på frammarsch…

Read Full Post »

Vi har vår i luften – var har ni er?

Jag gissar att du inte har hört uttrycket i rubriken? Hö, hö, hö… Denna snöiga dag som slutade med strålande sol och nästan åtta grader varmt när jag skulle åka hem från jobbet.

Dagens datorhaveri gjorde att allt jobb blev försenat. Och när datorn så småningom kom igång på eftermiddagen var den så seg och långsam att jag knappt kunde svara på mejl. Tröttsamt! Dessutom lyste vårsolen starkt in genom fönstret. Mycket vackert, visserligen, men det går ju inte att se vad det står på datorskärmen när solen lyser rakt på. Jag vet inte vad det blev för dekorfärger på gänget rapportframsidor jag försökte få till innan jag gick hem… Droppen var när vi fick veta att markiserna inte var några skydd mot solen utan snarare

blot til lyst

Men hallå! Är somliga inredningsarkitekter idioter, eller?! Det blir till att försöka inhandla nåt mörkt lakan eller nåt och försöka fästa i den skira gardinen. För det kommer inte att gå och jobba framöver…

När vårsolen tittar fram är det alltså inte bara härligt. Man ser allt skit smuts också. Clark Kent* blev ju rejält nerstänkt i morse. Det var inte nån omkörning på fel sida, my mistake, utan en bil som körde om där det var omkörning förbjuden. Enligt egen utsago var Nillan inte i faggorna, men man skulle kunna tro det, så nära som föraren körde…

Nerstänkt Clark.

Ja, ja, det är dags att tvätta bilen överhuvudtaget, men jag måste skaffa mig lite mer ork först. Kanske till helgen när Fästmön jobbar tre kvällspass på raken..? Då brukar jag få en massa nyttigt gjort. Men det är ju annars väldigt tråkigt när hon jobbar.

Jag kom hem lite senare än vanligt idag. Allt blev ju förskjutet tack vare datorkrånglet. I morgon ska jag på en nätverksträff hela eftermiddagen, så då hinner jag väl inte heller så mycket. Men det är roligt att det är fullt upp om dagarna! Jag skulle inte gilla om det var lite att göra. Tråkigt!

Magen har faktiskt varit liiite bättre idag. Jag tror att lunchen passade den alldeles utmärkt, för jag mådde inte sämre efteråt. Nu när jag kom hem såg jag att Anna hade lämnat frukt på mitt bananfat. Och jag kunde inte låta bli att ta ett plommon…

Mitt bananfat, fast nu med fräschare frukter.

Det var ett sånt där plommon som kunde ha kommit från ett av plommonträden i mammas och pappas trädgård… Suck…  Victoriaplommon… Vi får se om magen känner sig lika nostalgisk som jag eller om den slår bakut…

Slå bakut, för resten… Det gör jag på före detta vännen som inte svarar på direkta frågor. Var finns rakheten och ärligheten, den omtalade? Den tycks bara existera när det passar. Och med anledning av detta byter jag lösenord. Jag vill nämligen inte ha såna vänner i mitt liv – eller på min blogg. Du som ha det nya lösenordet kan mejla eller messa mig.

 

*Clark Kent = min smutsgris till bilman

Read Full Post »

Fortfarande vinter

Vaknade till åter en strålande solig dag! I natt var det så varmt i sovrummet att jag hade svårt att sova. Jag ville emellertid inte öppna vädringsfönstret för efter att vi hade sovit med öppet fönster fick jag lite besvär med luftrören. Trodde ett tag att jag höll på att bli förkyld. Om det nu var så har det tack och lov gått tillbaka.

Men det ärfortfarande vinter! Nu på morgonen visar termometrarna runt sju minusgrader. Det var ju så vårlikt igår… Nej, nu är jag trött på det här…

Fruset och kallt!

                                                                                                                                                       Jag längtar till gympadojor, ingen jacka, solbrillor och… att få kavla upp ärmarna (om jag nu inte bär t-shirt, som jag brukar) och få jobba lite. Eller slappa lite här…

Tänk att få slappa lite här…

                                                                                                                                                             Men det lär dröja. Nån sa igår att det ska komma mer snö på fredag. Då åker väl vårjackan in i garderoben igen. Suck… På tal om fredag fick jag en inbjudan av en av frilansarna att ses på fredag, men inte förrän klockan 15. Tyvärr blev jag tvungen att tacka nej – det funkar inte när vi har barnen, då är det hämtning, handling, middag och mys som gäller. Och det tar ju lite tid att fixa allt när vi är så många…

Idag är alla barn som ska vara det i skolan – eller på väg. Det gör mig varm om hjärtat att framför allt tjejerna är så duktiga! Linn var extraduktig igår och Frida vet jag ska vara duktig idag. Då blir man jättestolt – även om min inte är förälder utan bara en bonus-mammis  *retas, mest med mig själv* Vad de har gjort/gör tänker jag förstås inte skriva om, det är deras prylar. Men jag vill att de ska veta båda två att jag tycker att de är duktiga. Och så vill jag påminna om, att även om man inte tror det just nu, så är det sommarlov. I juni. 😛

Kära Fästmön jobbar idag och jag ska hämta henne i eftermiddag när hon slutar. Vi pratade i telefonen en gång till sent igår kväll. Jag är rädd att jag höll henne vaken alldeles för länge. Men ibland är det som att vi pratar bättre och mer när vi ringer varandra.

Det blir lite fix och trix hemma idag på förmiddagen. Tanken var att jag skulle ringa ett antal samtal, men efter gårdagens eskapader känner jag att jag vill avvakta. Nu väntar tidningsläsning och fram på förmiddagen tänkte jag ta en promme över till Tokerian. Packat har jag redan gjort – allt utom necessär. Redo för några dagar och en helg i Himlen.

Read Full Post »

Onsdags-orgier

HA HA! Nu fångade jag verkligen din uppmärksamhet! Tänk vad en rubrik betyder… Och så besviken du blir när du inser att du inte får veta nåt om några orgier alls. För här inte varit några orgier. Mer än frukostorgier. Se på vårt dignande frukostbord innan vi har satt oss ner. Inte är det konstigt att Fästmön vill byta vårt samlingsnamn Kickorna – Anna är Lill-Kickan och jag, som är fem år äldre, Stor-Kickan – till Bollarna…

Ett dignande frukostbord. Notera att vi tillfälligtvis har var sin dagstidning!

                                                                                                                                                         Så här dignande är vanligen inte vårt frukostbord. Det är endast på detta viset de dagar Anna börjar sent, för då hoppar vi i regel över lunch. Idag blir det liksom brunch. Middag vet jag i skrivande stund inte hur det blir med. Känner jag mig själv rätt hoppar jag över den och äter karameller i stället.

Under fyra veckor har jag förmånen att ha två dagstidningar. Den ena, lokalblaskan, betalar jag hutlöst mycket för – och dessutom lyckades min förra chef sno åt sig mitt guldkort, som egentligen var personligt – medan jag får den andra, Dagens Nyheter, gratis. Min enda motprestation vad gäller DN är att svara på enkäter som kommer via e-post. Det går snabbt att vänja sig vid två dagstidningar, vill jag lova, och jag lär sakna DN när vår tid är över. Suck… Jag har nämligen insett att det är lite praktiskt att ha två tidningar. Anna läser nämligen inte en dagstidning på sedvanligt sätt, det vill säga del för del. Hon läser tidningen rakt igenom. Ligger det en del ibladad så fortsätter hon helt enkelt bara läsningen. Med påföljd att den andra personen vid frukostbordet, det vill säga jag i det här fallet, inte får nån del. Ja, det är ett hårt liv… 😉

Idag är det strålande sol, himlen är blå och det blåser i träden. Typat nog ska Anna iväg och jobba, annars hade det varit perfekt väder för en promme.

Jag var ju dement igår och glömde två ganska väsentliga saker. Men faktum är att jag faktiskt glömde två saker till! När jag skulle duscha var min tanke att prova de två sista varuproverna från Korres, den andra duschcrèmen och en hårmask – men det glömde jag. Och när jag hade tvättat håret glömde jag att ha i nån form av hårgrejs. Det senare fick till följd att det såg ut som om jag hade väldigt fint och nytvättat hår – som jag varit ute och promenerat i storm med… Så jag skulle liksom lika gärna kunna gå ut idag – det blir ingen katastrof för dagens frisyr heller.

Gissningsvis sitter jag vid pusslet i eftermiddag medan det är ljust. Jag måste minska tiden vid datorn för axelvärken vill inte ge med sig. Ska in på ICA Heidan och handla lite på vägen hem efter att jag har skjutsat Anna till jobbet. Ska nog ta och ringa mamma nån gång under eftermiddagen eller kvällen också, för vi har inte hörts av sen i lördags. Och så borde jag ringa CL i kväll och så vill jag förstås veta hur det har gått för The Monicer idag, men det kanske jag får veta först i morgon. Det är ju en dag då också. Och då är Anna ledig och jag funderar på om vi ska hitta på nåt kul och lagom vuxet.

Read Full Post »