Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Martyren’

Ett inlägg om att vara en fast flera.

Anna och Tungan

Virgil och Irving, kanske?

Fästmön och jag har ju, som jag har berättat om här på bloggen tidigare, flera olika alter egon. Anna har nog flest, ändå. Hon är till exempel Fryntlige Herrn, Spanaren, Strykaren, Sören Snigg, Nunnan för att nämna några. Själv är jag Christer (uttalas Kreeester) och Brööövlådan. Och så är vi ju Offret och Martyren, lite oklart där, bara, vem som är vem.

Nu har vi emellertid skaffat oss ytterligare två alter egon. Dessa tu är något Amerika-inspirerade. Anna är Virgil och jag är Irving. Fast namnen ska inte uttalas amerikanskt långt ner i halsen utan svenskt, precis som de stavas.

Och tänk så roligt det är med alla dessa människor! Det ligger verkligen en hel del sanning i uttrycket

The more, the merrier…

Vi skrattar i alla fall så vi nästan kissar på oss. Vi tycker nämligen att vi är skitroliga. Sen får andra tycka vad de vill. HA!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en brittisk ha-ha-premiär på svensk TV.

 

Freddie och Stuart

Freddie och Stuart – ett strävsamt gammalt bögpar. Eller..?

Ibland händer det att jag blir lockad av vissa trailers. Detta skedde när jag såg trailern för brittiska humorprogrammet Vicious. I kväll visades det första av sex avsnitt på SvT 1. Jag tvingade Fästmön att titta – för annars är det ju inte mycket alls att glo på en söndagskväll. På TV, vill säga, sa hon med 15 kanaler. (Börjar jag bli TV-mätt?)

Freddie och Stuart är ett strävsamt gammalt bögpar som har varit ihop i typ 50 bast. Problemet är bara att inte alla i den närmaste släkten vet om att de är ett par. När de träffades var Freddie skådis och Stuart jobbade i en bar. Men nu består deras tillvaro mest av att underhålla gäster – och att vara taskiga mot varandra.

Jag tyckte att det här första avsnittet var elakt roligt. När Anna och jag är Offret och Martyren är vi inte ens hälften så bra som Freddie och Stuart. Det blir ett högt – och förväntansfullt – Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Underbare skådisen Derek Jacobi,
som jag såg i rollen som den stammande Claudius i mitten av 1970-talet, spelar Stuart. Ian McKellen, sen 1980-talet öppen homosexuell, spelar hans partner Freddie.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att inte vara fullkomlig.


Den här dagen började
med buller och bång när jag kom till jobbet. Jag hade gjort en finfin nyhetsplanering och allt material las ut i tid. Men sen dök en användare upp med en urknivig fråga. Jag hade ingen lösning, kände mig trängd och både visade och sa att jag inte har kunskaperna. Efteråt fick jag lite coachning av kollegan KS. Tydlig, skarp och rak, men bra. Det gör ont att inse att jag gärna vill dra fram Den Lilla med dålig självkänsla. Jag blev uppmanad att ta på pokerfejset och utlova åtgärd. Och att ta hjälp därefter om ingen lösning fanns i nån manual.

Det är så oerhört lätt för mig att ta på mig skulden, att skuldbelägga mig själv. Att erkänna min ofullkomlighet. Jag inser att jag har mycket att jobba med, för jag måste vända detta och inte visa hur rädd och liten jag känner mig. Det finns för det mesta hjälp att få. Och det fanns det även idag! Dessutom var ju coachningen i sig värd ett arvode, egentligen… Min kollega sa

Du får aldrig bli offer!

Det är ett ord jag hatar! Offer, alltså! Fästmön och jag brukar skoja om det ibland när vi antar våra alter egon Offret och Martyren. Men faktum är att dessa karaktärer är en del av min person, helt klart. Det behövs verkligen att nån står framför mig och säger det till mig, dock, för jag ser det inte själv. Nån som också coachar mig till att tänka och handla icke-offrigt och icke-martyrigt. Jag trodde att jag hade kommit sån lång väg med mig själv, men det hade jag inte… Bara att ta nya tag och jobba på med jaget!

Så småningom kom både jag och ärendet på fötter igen. All’s well that ends well. Ifall du ville veta.

Under dagen hade jag ett bra impromptumöte med mitt fackombud. Det är en kvinna som verkligen brinner för sitt arbete. Jag tackade för det och framförde att hon skulle ta till sig att jag aldrig tidigare träffat på nån som jobbar lika bra som hon i sin roll som ombud för Vision. Mer ofta har jag sett ointresserade, slöa och oengagerade ombud. P är verkligen ett riktigt guldombud!

Vidare fick jag en riktigt god nyhet, en nyhet som jag måste hålla hemlig ytterligare ett tag. Det har inget med mig att göra, eller jo… Ytterst lite. Det handlar om en person på mitt jobb som har gjort nåt riktigt bra och ska belönas för det på ett häftigt sätt. Jag blir så glad, ända in i själen!

Det blev andra bullar idag.

Det blev andra bullar idag.

Snälle C hade varit och inhandlat semlor till några av oss. Den omtänksamme mannen hade uppfattat att jag inte gillar semlor, så han hade köpt en kanelbulle till mig. Den tog jag som lite belöning och plåster på egot när jag intog eftermiddagskaffe ihop med lokalblaskan. Blaskan, som faktiskt idag hade en artikel om min nästanbror, nygiftingen.

Det ösregnade när jag åkte hem. Till min glädje upptäckte jag nya namn på en postbox. Jag har betalat ett par räkningar, bland annat för bilbesiktning längre fram i vår. Känner mig ledsen och låg, men det är bara att bita ihop och inte bli nåt offer, som sagt.

I kväll är det Antikrundan och jag ska värdera – från bästefåtöljen. Vad gör DU i afton??? Skriv gärna några rader och berätta om din kväll. 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan surrar på.


Idag är det fredag.
Och ja, som synes kom jag upp ur sängen trots för lite sömn. Satt en stund vid datorn i morse och funderade på vad hashtaggen TGIF på Twitter stod för. Men jag klurade strax ut det. Samtidigt som jag inte riktigt kan känna att fredagar alltid är nåt jag längtar efter – missförstå mig rätt. (Insatta begriper, andra får sväva i ovisshet.)

Strålande sol och varmt idag också. Det var redan 23 grader när jag och Clark Kent* tuffade iväg till jobbet i morse. Clark ska förresten besiktigas om mindre än en vecka. Det betyder att tisdag och onsdag kväll är vikta för en ordentlig genomgång och tvagning av den lille mannen. Jag brukar använda högtryckstvätten på macken. Slutade med borsteländet efter den gången den ena borsten rev upp min kofångare bak…

Inne i biltvätten
Så här kan det se ut i biltvätten – inifrån bilen sett.


Det är pingst den här helgen.
 Tidigare var vi långlediga eftersom annandag pingst infaller på måndag. Men den röda dagen försvann när den 6 juni blev röd. Dumt, tycker jag, som uppskattar långledigt hellre än lediga dar mitt i veckan. Jag skulle kunna tänka mig att gifta mig en pingst. Eller mitt i vintern, när allt är kallt och eländig. Nånting att spinna vidare på, absolut…

Ursprungstanken var att avnjuta pingsten i Stockholm tillsammans med Fästmön, men det var flera saker som satte stopp för det. Så i Hänryckningens tid får vi ägna oss åt att njuta av Uppsala. Och Eurovision Song Contest 2013-finalen på lördag kväll. Jag överväger att liveblogga då, trots att jag vet att Somliga tycker att man ska TITTA och LYSSNA, inte blogga, när det tävlas i schlagermusik… Men Somliga kanske får Offra sig, liksom andra får Martyra sig igenom vissa mindre lyckade bidrag.

Det är emellertid inte lördag ännu utan fredag. Först ska jag ta mig igenom den här dan på arbetet. Jag är så trött efter alldeles för lite sömn i natt. Gissar att det är därför jag skriver frenetiskt här på fikarasten i stället för att sjunka ner i nån soffa eller stol och låta tröttheten skölja över mig medan kollegornas prat blir till sövande brus. Jag menar inte att mina kollegor är tråkiga, jag försöker bara beskriva hur trött jag är och på vilket sätt jag försöker hålla mig vaken.

Kaffe

Kaffe. Livsdryck.


Den här fredage
n firar Norge sin nationaldag. Själv minns jag den 17 maj som en sorgens dag, för det var den dagen min lilla mormor gick bort, endast 59 år gammal. Fast den gången var dagen inte en fredag utan en måndag.

Vad händer hos dig i helgen??? Blir du hänryckt, tittar du på Melodifestivalen eller hockeyn??? Eller njuter du mest utomhus??? Skriv en rad och berätta! Vad TGIF betyder? Gissa!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska typiskt måndagsinlägg, påbörjat vid Storebror, om divergerande ting och företeelser i Tofflans vardag.


Det var så märkligt väder igår kväll.
Jag hann precis hem med maten när det plötsligt började ösregna. Det blev alldeles svart och det fullkomligt vräkte ner. Sen klarnade det upp. Jag sover med öppet fönster sen ett tag tillbaka och luften i sovrummet var frisk, men lite fuktig. Och måndagen generellt sett är ganska grå än så länge.

Mörk o regnig majkväll
Mörkt och ösregn, fotat genom mitt arbetsrumsfönster hemma vid 18.30-tiden igår kväll.


Idag inleds dagen med ett sektionsmöte.
 Det är första gången jag deltar hos just den här sektionen. Tanken var att det skulle bli nånting kontinuerligt, men nu finns det ju inget kontinuerligt alls i min tjänst, så…

Jag hoppas att det delikata problemet som uppstod i lördags eftermiddag går att fixa under tiden. Om det inte gör det blir jag smått galen. Men samtidigt… Det hade inte varit nåt problem om mitt arbete med detta hade fått OK eller blivit förkastat i juli förra året. I annat fall får jag väl försöka återskapa det hela, trots att det inte är jag som har gjort misstaget. Problemet är bara att jag inte minns riktigt hur jag tänkte för snart ett år sen. Nåja, ingen idé att måla fan på väggen – vi får se om det inte går att lösa trots allt.

Dagens höjdpunkt blir besöket hos frissan efter jobbet. Håret har vuxit som tusan och nu har jag en kalufs igen – som Fästmön älskar att dra i. Särskilt i testar som står rakt upp som antenner. Ja, häckla mig bara, jag är van att lida, Martyren är ju ett av mina alter egon (internt skämt).

Förutom det generella tillståndet av att känna mig som om jag befinner mig i limbo är jag relativt frisk. Eksemen som dök upp nära operationsärret i fredags är emellertid kvar, trots att jag flitigt har använt den receptbelagda salvan två gånger om dan. Baskat, hade jag haft min gamla husläkare kvar hade han skrivit ut den salva jag alltid har haft, den som alltid har funkat på allt. Nu får jag försöka klia mig diskret. Eller helst inte klia allt.

Var kliar det på dig idag då???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan, som vanligt i ord och bild, beskriver dagens promenad.


Vi blev tvungna att åka ett ärende
till Stormarknaden, men tack och lov skulle vi inte in på Systemet.

Vi överlevde och jag fick inte ens utbrott på alla som gick på mig. Så när vi återvänt hem beslutades att vi skulle gå ut och promenera. Först promenerade vi bort mot Restaurang Maestro, som har en rövkliare anställd.Vi gick naturligtvis inte in även om en öl hade smakat gott.

Sist jag var på Maestro på påskdagen hade de juldekorationer kvar i fönstren. Nu passerade vi ett hus som hade påskdekorationer kvar. Men ganska söta sådana! Tyvärr blev bilden, som vanligt, inte bra med Ajfånens kamera 😦

Påsklåda
En del har brevlåda, andra brööövlåda och några påsklåda.


Det blåste som 17
och jag frös mest om min gigantiska kran. Vi vek därför av in mellan husen vid ödehuset/spökhuset.

Ödehus
Ödehus eller spökhus – eller kanske både och?


Vi var ute ungefär 45 minuter
och gick väl en tre kilometer. Vi stannade ju och fotade en del. Men vi tränar för att kunna gå till Förorten nån gång. Dit är det ju bara ungefär en mil.

Skyltar
Snart ska vi gå till Förorten.


Vi hade ett mål med promenaden
och det var att plåta den gamla bilen igen. Men först fotade jag denna. Hur kan man ha firmanamnet Elak? Ja, när man heter Krister. Eller Kreeeeeeeeester, som ett av mina alter egon heter (inte bara Martyren).

Krister Elak
Krister Elaks bil.


Vid den gamla Volvon
tog Fästmön en ny jättefin bild. Jag försökte fånga interiören, som såg ut att vara i toppenskick! Baksätet hade plats för fyra – ett säte och två små sittplatser att fälla ner. Framsätet var som en soffa. Bilden blev emellertid kass. JÄVLA AJFÅN!

Inuti en gammal Volvo
Inuti en gammal Volvo…


Mamma är telefonerad med
och potatisen är snart färdigkokt. Nu väntar vårt härliga sillbord!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver morgonen och förmiddagens händelser.


Vaknade vid halv nio-tiden
och trodde att klockan bara var halv sju. Äntligen kunde jag ta lite sovmorgon! Kollade ajfånen det första jag gjorde för att se om jag har fått mejl ifrån chefen. Det är nämligen idag jag måste varslas om min tidsbegränsade anställning inte förlängs. Annars förlängs den med en månad, alltså juni ut. Varje gång det svoschar till i mobilen hoppar jag högt. Men nej, inget mejl än. Sen kan jag tycka att en chef borde lämna ett sånt här besked muntligt och inte via e-post. Men vi är alla olika och just den här chefen föredrar ibland att mejla sina anställda, ibland arrangera stormöten. Det senare är väl inte jag ”värd”, dock.

Fästmön tipsade mig om en bra app som jag laddade ner i morse. Kalendern i ajfånen visar ju inte veckonummer, men det gör den här appen. Så jag laddade ner den, la den ovanpå kalendern och HEPP! så har de tu bildat en mapp! Jag döpte om mappen och nu ser jag veckonumret tydligt på den. Suveränt! Ändå vill jag ju inte göra den här afjånen alltför personlig nu när jag snart ska lämna den ifrån mig. Lite dumt att kalendern inte visar veckonummer dock. Eftersom kalendern är synkad med mina jobbdatorer kan jag inte ladda ner en annan kalender via Appstore. Eller kan, kan jag ju, men det blir för krångligt att ha två och bara en som synkar med datorerna.

Veckoappen
Veckoappen när man öppnar den. Annars syns bara veckonumret på dess mapp och det räcker för mig! 


Frukosten tillreddes sedan i hemmet
under sedvanligt gnabb mellan Offret och Martyren, våra alter egon. Om nån hörde oss skulle den tro att vi antingen är riktigt osams eller riktigt elaka. Men alla som känner oss vet ju att Anna minsann är den snälla och jag den elaka, så det stämmer inte riktigt heller. Nej, det kallas ironi och vi odlar den till toppnivåer – och skrattar så vi nästan kissar på oss! Den som är mest ironiskt vinner förstås.

Ett hett ämne i morse råkade bli mina ägg. Eller rättare sagt ORDNINGEN på mina ägg i min äggburk. Ja, jag har en äggburk. Det är en Tupperwarelåda som jag har lagt äggkartong i för femton ägg. Därför är det viktigt när man fyller på lådan och kanske har tre ägg kvar att dessa ägg står ytterst i lådan och vänd åt det hållet även i kylen. Men nu hade ju Offret varit och handlat ägg igår och gjort om i ordningen så att den inte riktigt stämde med Martyrens ordning. Om detta orerade vi en lång stund och till slut fattade även Martyren (trots att hon är så blåst) att det – som vanligt! – var dags att böja sig eftersom Alla Andra (= Offret) alltid har rätt och Alla Övriga (= Martyren, i det här fallet) har fel. Det är nog lika bra att Martyren går och lägger sig igen, typ. (Ja, tack!)

Ägg o viner
De färskaste äggen ska ligga längst bak i lådan. Lådan ska sen ställas med de färskaste äggen längst in i kylen. Notera för övrigt på bilden de tre vinflaskorna. Vi tycker om att öppna vinflaskor, men dricker nästan aldrig ur dem.  1 = Chianti, 2 = hemgjort rödvin och 3 = Musella.


Men varför håller Anna på med ägg?
Joråsaaatte… det ska bli till en god gubbröra som ställs fram på dagens sillbord. För sill och potatis med en liten klar till ska vi minsann äta nån gång idag, troligen i eftermiddag. Offret måste ju ut och trampa lite först. Det är väl ett sätt att slippa vara 24 timmar om dygnet med Martyren, misstänker jag.

Själv ska jag masa mig in i badrummet, jag ska ta några skärmdumpar och skriva ett inlägg om april månads konstiga bloggstatistik samt ringa min hulda moder. Men det senare gör jag först lite senare eftersom mamman ifråga föredrar att sova på förmiddagen. Ner på stan åker vi INTE idag. Absolut inte.

Vad händer hos dig idag då???


Livet är kort.

Read Full Post »