Jag kan se ljuset… men är fortfarande svart…

Ett ljust OCH svart inlägg.

---

 

Inte trodde jag att jag skulle gilla ljuset (jag brukar tycka att vårsolen är obarmhärtig), men när jag körde hem från jobbet i kväll och det fortfarande var ljust när jag kom hem… då blev jag lite glad i själen. Så glad att jag tog en bild genom arbetsrumsfönstret hemma innan solen gick ner helt.

Det var fortfarande lite ljust när jag kom hem idag.

 

Jag kommer i dem igen!

Annars är jag fortfarande rätt svart – på flera sätt. I min klädsel, bland annat. Samtidigt är jag glad i kroppen också eftersom jag numera kommer i mina svarta Levi’s. Men det är ingen fara, jag är fortfarande tjock. Fast lite smalare än jag har varit på ett bra tag. Och plötsligt har jag fått tillbaka en stor del av min garderob! Nu kan jag ha alla jeans, typ sex, sju stycken, utom ett enda par, faktiskt. Inte fy skam när plånboken fortfarande lider av sviterna efter a-kassa som enda inkomst.

Februarilönen, alltså den som kommer nästa vecka, har jag redan klagat på. Jag bad min chef kolla om det verkligen blivit rätt, men jodå, det hade det. Så den som tror att alla som jobbar som konsult har skitbra betalt tror fel. Den här månaden tangerade lönen den i höstas höjda a-kassan. I vanliga fel är lönen lite högre, det vill säga när en månad inte består av så många lördagar, söndagar och helgdagar.

Kupongfest på jobbet! Jag snodde åt mig några biltvättskuponger, bland annat.

Arbetsdagen har varit lite halvseg, trots att NK* underhöll oss med en riktig schlagerdänga (undras om han är i maskopi med Fästmön?). Jag har petat lite här och var, haft nåt litet arbetsmöte, grejat med bilder, bokat in möten. På förmiddagsfikat hade vi kupongfest eftersom en av kollegorna hade köpt ett antal rabatthäften. Jag snodde åt mig kuponger på biltvätt vid det ställe där jag brukar tvaga Clark Kent**. Han är verkligen smutsig – svart! –  och skulle behöva en rejäl rengöring. Men nu blev det plötsligt vinter igen och sju grader kallt, så vi får avvakta.

Det har inte hänt mycket sen sist, förutom att jag har betalat min månadsavgift, som ”hyran” heter när en bor i bostadsrätt, idag och den var lägre än förra månaden. I morgon ska jag direkt min frissa M efter jobbet och bli snaggad. Det behövs – håret är antingen modell tuppkam eller platt som en pannkaka. Ingetdera klär mig (jag är ju ingen skönhet som klär i allt).

I kväll ska jag dra järnet, det vill säga ställa mig vid strykbrädan. En har inte roligare än en gör sig. Vad har DU för dig??? Skriv några rader och berätta – om du inte har nåt bättre för dig än att läsa mig blogg…

 

*NK = Närmaste kollegan
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Omkastade planer

Ett oomkullrunkeligt inlägg.

---

 

Sent-på-kvällskvisten-en-måndag-fest.

Mitt liv tycks bestå av omkastade planer. Flexibilitet har blivit mitt mellannamn. Men det är bra. Det är sånt jag behöver träna på, det vill säga snabba byten av planer. Tidigare kunde omkastade planer ha kastat omkull mig. Nu ska det mycket till. Den största delen av tiden är jag oomkullrunkelig! (Det är ett ord som är helt underbart att få lägga i Ordjakten!)

Igår jobbade Fästmön både eftermiddag och kväll. Därför intog jag några spinkiga räkcrèpes till middag fram på eftermiddagen. Goda, men inte särskilt mättande. När jag sen hämtade Anna hade hon fått i sig några plättar till lunch – klockan kvart över fyra – så hon var inte direkt proppmätt. Då passade det hur bra som helst att duka fram de goda ostar vi inte orkade äta i helgen, kexen samt var sitt glas hemtrampat rött. En liten Sent-på-kvällskvisten-en-måndag-fest, helt enkelt! Varför ska man bara äta gott på helgen? Nej, här kastar vi om alla planer.

Största omkastningen blir idag. Jag har plötsligt fått flera ärenden inne i stan, både roliga och mindre roliga, så jag ska inte bli sittande vid datorn alltför länge. Jag ska träffa flera myndigheter – vilket får till följd att jag måste skippa en, nämligen Pensionsmyndigheten. Fast det är bra, för då vet jag att jag kommer ut nån annan dag också. Ut i verkligheten med mig, bara!

Dags att köpa nytt i klädväg?!

Kanske borde jag också försöka hitta lite tid och pengar till klädinköp. Favorit-tischan har haft ett par pyttesmå hål och blev en hemma-tischa för ett tag sen. Men i morse när jag hade bråttom att få på mig kläderna för att skjutsa Anna till jobbet gick den definitivt sönder och duger inte ens som hemma-tischa. Om det inte är väldigt varmt och magen behöver kylas av… Jag bjuckar på en bild för att visa eländet.

Dagens roligaste möte blir med en journalist och författare som jag inte har träffat sen… 2010. Av olika skäl som jag hoppas få höra lite om idag över en skål soppa. Vi har annars haft annan kontakt – idag är vi ju alla så tillgängliga – på gott och ont.

På hemvägen måste jag handla kaffe och mjölk. Dessa två varor och toapapper är det som går åt mest här i hushållet när jag går hemma och drar. Anna slutar jobba klockan 16. Då blir det en tur ut till Förorten där det ligger paket med läkemedelstillbehör, tror vi, och väntar på henne i den där affären där jag helst inte handlar eftersom de var oförskämda mot mig och yngsta bonusdottern en gång för tre år sen. Vadå långsint..? Jag? Ha ha ha, det finns folk som är ännu mer långsinta, kan jag tala om. Såna som… äh, det är ett ämne för ett alldeles eget inlägg! Förresten har affären ifråga visst bytt ägare och kanske kan det göra sitt till vad gäller kundbemötande. Den ligger hur som helst lite off för oss, så där blir ändå inte mycket handlat. Många paket – inte alla! – kommer emellertid dit av nån anledning.

Nu ska sängen bäddas, magen få lite fil, kroppen tvagas och hela kläder letas fram. Vad händer på ditt håll idag??? Skriv gärna några rader så har jag nåt intressant att läsa när jag kollar bloggen nästa gång!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Semester, turism och Pride

Ett inlägg om de kommande dagarna.

---

 

Äntligen fick jag vakna till lite mulet väder! Det verkar som om det har regnat hela natten och det behövdes. Nu tittar solen fram, men jag känner att luften är friskare och lättare att andas. Det tackar jag för.

I morse slog jag upp mina blå strax före sju. Jag hade två spännande jobbannonser att knåpa ihop ansökningar till. I morgon ligger mitt aktiva jobbsökeri nere, för vi åker ju till Stockholm Pride i eftermiddag för lite semester. Men vem vet, det kanske ringer ytterligare nåt företag som är intresserat av mina kompetenser och då svarar jag självklart i min mobil! Det är lätt att vara tillgänglig jämt numera – på gott och ont. När det gäller att bli kontaktad om jobb är det förstås på gott för min del.

Många har hört av sig och vill träffas under Pride. Men vi säger ungefär så här till alla:

Vi ses i vimlet!

Kanske behöver vi regnbågsparaplyer?

Det främsta skälet är att det här är vår semester, Fästmöns och min. Vi åker bort för att i första hand få vara med varandra och uppleva saker tillsammans. Det utesluter förstås inte att vi träffar på vänner och bekanta – helt asociala är vi inte. Men vi åker inte bort för att träffa andra människor i första hand. De som bor nära oss rent geografiskt kan vi träffa vid andra tillfällen än Pride. Det är till exempel bara 42 minuters restid med pendeltåg till Stockholm från Uppsala…

Vi ska inte bara delta i Pride. Detta är ju vår semester också och vi ska turista lite – precis som vi brukar göra – i Stockholm. Anna har nyligen varit där och turistat med killen som fyller tolv idag. Men nu blir det lite vuxengrejor. Vi planerar till exempel att besöka ett och annat museum och att äta en och annan romantisk middag på tu kvinna hand. Det blir inte av med det senare så värst ofta, tvärt emot vad en del tycks tro. Jag har fortfarande en sparad slant kvar – jag fick ju fin rabatt vid datorköpet – så nu kan jag unna mig nånting dessa dagar (som ju egentligen blir en helg och en dag). Datorn får förstås följa med till Stockholm, men jag räknar inte med att sitta och blogga en massa, det kanske blir nåt litet kort inlägg med bild. Kanske.

Nu ska jag sätta fart med att röja lite här så att jag inte får skämmas när Lucille vaktar mitt hem. Och så ska blommorna vattnas och jag duschas och tvagas. Runt 14-tiden lämnar jag byggnaden för att åka ner till stan och fixa ett SL-kort. Anna och jag strålar samman på 15.11-tåget, förhoppningsvis, för avfärd mot äventyret.

Vi ska alltså på Pride-äventyr. Men vad ska DU göra den här helgen??? Skriv några rader i en kommentar och berätta så att jag kan hålla mig uppdaterad.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Saknad

Ett inlägg om just det rubriken säger: saknad. Eller avsaknad av densamma.

 

Min sovpartner.

Det är måndag, som jag deklarerade tidigt i morse med dagens första inlägg. Jag klev upp strax före alarmet gick igång. Hade sovit ganska bra trots att jag sov ihop med ett morrande monster. Min fästmö är i vanliga fall varken morrande eller nåt monster, men nu är hon väldigt förkyld och låter därefter – även när hon sover. Efter tvagning och inkletning av antiinflammatorisk gel la jag mig på köksgolvet och gjorde rörelserna före frukost. Det gick hyfsat bra att köra bil till jobbet, med tanke på ryggen. Men ryggen har gjort väldigt ont av och till. Jag har försökt hitta bra arbetssställningar, men inte funnit nån som är optimal. Inte ens att stå går riktigt bra.

När jag anlände till jobbet uppstod ingen klang- och jubelmusik och ingen röd matta rullades ut. Det hade jag inte förväntat mig heller. Jag blev glad att åtminstone en av kollegorna frågade hur jag mår. En annan blev visst mest irriterad på att jag stönar av smärta då och då och föreslog framåt lunch att jag kanske skulle åka hem. Men nu när jag ändå är här jobbar jag på.

På skrivbordet låg ett kuvert vars innehåll jag blev lite besviken på. Men, men, man kan inte få allt och ytterligare en månadslön tackar jag inte nej till. Ett litet jourtillägg hade förstås inte skadat med tanke på att jag har fått förfrågningar om att jobba utanför ordinarie arbetstid, på kvällstid, helg, semester och när jag har ryggskott.

En av damerna i huset vinkade glatt åt mig och vänlige KÅ ropade att h*n tyckte det var roligt att se mig igen. Tänk att nån har märkt att man har varit borta och dessutom saknat mig! DET gjorde mig i alla fall glad!

Denna har jag saknat!

Nåt som jag har saknat sen jag började här är, förutom en del saker jag inte kan skriva helt öppet om, är en blåtand till tjänstemobilen. Just idag lämnar vi våra fasta telefoner och går över till en-bart mobiler på jobbet. Jag har dock bara haft mobil sen jag började här, men fasta telefonnumret är vidarekopplat till mobilen. En iPhone blir ganska snabbt varm när man pratar i den, så örat har känts smått kokande när jag har jobbtelefonerat ibland. Men med övergången idag kom ockås ett par tillbehör som jag blev glad över: dels en blåtand med liten mick, dels en laddningsdocka. Mycket saknade och användbara prylar!

Så klart att det har hänt en del i och omkring kexfabriken/besticklådan under veckan jag har varit borta. Den som är intresserad av det kan förstås läsa på företagets webbplats eller i lokal media. Jag har fixat ut tre nyheter och ett pressmeddelande idag samt fotat lite, läst inkommen e-post etc. Jobbets Twitterkonto har fått ytterligare följare den gångna veckan trots att jag var borta och ingen annan twittrade ut ett skit. Idag uppmuntrade jag ytterligare elva pers att följa, så antalet blir 1 000 jämnt. IT-teknikern har jag bestämt träff med i morgon eftermiddag strax innan jag går på möte. Han får greja bäst han vill med min dator som inte riktigt uppför sig. På fredag ser jag fram emot en spännande träff av ett annat slag. Sist den personen och jag träffades var på en 40-årsfest (inte min egen, dock).

I kväll ska jag fixa kycklingchorizo till min sjukling och fortsätta kurera min rygg med rörelser och gel. Naturligtvis glömde jag gelen hemma. En kollega på en annan avdelning rekommenderade naprapat, jag har ingen aning om vad en sån kan göra. Tycker att naprapati låter lite… läskigt… Inget jag har saknat förrän nu, kanske..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Kriskommunikation..?

Ett irriterat inlägg där Tofflan redogör för uppväckandet av döda samt konstaterar att kaffe är en dryck som håller uppe humöret och att en del företag tycks sakna kommunikatörer…

Ja det blev väl en jävla start på den här dan! För det första var jag skittrött i morse, eftersom jag såg på en viss semifinal igår kväll. Den slutade runt klockan 23, men vem kommer i säng direkt? Nej, det ska plockas undan, det ska släckas, bäddas upp, stängas av datorer, tandtrådas, tandborstas, tvagas, smörjas eksem… Sen hann jag se slutet på Benidorm och då blir man ju uppspelt och inte trött. Och nej, jag hann inte/orkade inte/hade ingen lust att förbereda nåt inlägg till idag – varken igår kväll eller i morse.

I morse var det 

The Awakening of the Dead 

hemma på min gata i New Village. Och hade jag vetat hur nattsvart det skulle bli på jobbet hade jag verkligen inte stressat…

Hade ett par webberier jag skulle börja dan med, men så fick jag ett mejl om en annan grej som behövde läggas ut. Sagt och gjort, jag fixade det. Det var sen det blev svart… Månntro webben inte klarade av att höra stf prefektens stämma via iPodradio???

Allting i elektricitetväg bara dog på jobbet. Datorerna pep till och tystnade, skärmarna blev svarta, telefonerna slutade fungera, nätverket upphörde att existera. Min första reaktion var att ringa Lille M som ju är intendent här. Men jag kunde inte ringa från min mobil till hans fasta telefon, ju. Och den kopplade inte vidare till hans mobil, ett nummer jag inte hade. Jag och rumsgrannen tänkte ett slag ta en promenad – det var ju strålande sol. Men så blinkade det till igen efter en tio minuter.

Det är SOL idag.

 
Tre gånger fick jag starta om min dator innan den fungerade. Sen behövde jag gå på toa. Och vad tror du händer när jag sitter där i godan ro med min bok??? Lights out! Och då snackar vi kolsvart. Jag såg inte nånting. På mobilen har jag emellertid en ficklampa, så jag läste ut kapitlet innan jag gjorde färdigt de övriga bestyren som jag inte tänker beskriva detaljerat här.

Den här andra gången kom inte strömmen tillbaka efter tio minuter. Nån information hittade jag inte nånstans, men nån kom och sa att 10 000 hushåll i södra Uppsala var drabbade. Tänkte i min enfald att det ju måste finnas information att få, kanske via Twitter. Ajfånen kunde jag ju fortfarande surfa på. Men icke! Vattenfall har inte ens ett fungerande Twitterkonto, upptäckte jag och på företagets webbplats finns ingen information av typen Driftstöringar! (Och det är Vattenfall som är vår elleverantör här.)

Klockan tio gick jag in i ett möte där vi pratade och lyssnade på varandra. Det är faktiskt inte så dumt att prova på ibland! Dialog och ögonkontakt är helt klart underskattat. När jag kom ut från mötet var klockan tio över elva. Fortfarande strömlöst. De som har laptopar med fungerande batterier kunde i alla fall ägna sig åt att skriva saker, men de kunde ju inte mejla eller komma ut på internet. Jag stannade för att fota en kollegas skrivbord, för hon är så klok att hon inte litar på Det Papperslösa Kontoret. Smarta A!

Inte ett dugg papperslöst på A:s kontor. Vilken tur!

IT-killarna tog tidig lunch och jag övervägde att göra detsamma när så lamporna plötsligt blinkade till och strömmen sakta, men säkert återvände. Halleluja! Jag fixade snabbt en nyhet och en notis på externwebben om att vi haft strömavbrott men nu var nåbara igen samt la ut några rader och bilder på institution 2:s intranät. Man måste få skoja lite ibland – och det gjorde jag där, i maskopi med en sektionschef.

Men varför i hela höga h-e fanns ingen information att hitta från Vattenfall? Varför inte utnyttja Twitter som man ju når med en smartphone som går på batteri? Eller gå via lokalblaskan? Den lokalblaska som efter en kort stund la ut att strömmen var tillbaka – vilken den ju bara var i tio minuter här innan allt slocknade igen?! Är det kanske så att Vattenfall är i trängande behov av en kommunikatör som kan agera i kris??? Jag råkar känna till en som snart är tillgänglig för nya uppdrag *PEKAR MED HELA JÄVLA HANDEN PÅ MIG SJÄLV*

Efter att ha jobbat en timme utan förmiddagskaffe och samtidigt vrålhungrig eftersom sedvanlig lunchtid sen länge var passerad, kom jag så iväg för att försöka hitta nån föda. Jag var lite osäker på hur det skulle gå, men jag hade tur och fick både mat och kaffe, dessutom trevligt sällskap från institution 1. På tillbakavägen mådde jag gott igen, kände mig verkligen återuppväckt från de döda fast på ett positivt sätt, så jag passade på att fota några hus i rena glädjeyran. Och så sände jag en tacksamhetens tanke till Nån att det här med långa strömavbrott tack och lov inte är särskilt vanligt i den här delen av världen…

Livet är kort.

Read Full Post »

Solrolig lördag på G!

Vaknade av att det lät som om grannen låg i sovrummet bredvid och spydde, så dan kunde ju ha börjat bättre. Klockan var en kvart över sju. Typiskt mig att vakna tidigt när jag är ledig! Men cirka en timme extra sovtid blev det ändå i morse.

Lördagen jag vaknade till visar sig för övrigt från sin bästa, om än i kallaste laget, sida. Solen lyser stark och varm och himlen är alldeles blå. Termometrarna visar i skrivande stund… 9,4 i solen (kökssidan) och… -6,2 i skuggan (baksidan).

Har varit lite effektiv nu på morgonen. Skrubbat rent på diskbänken, bytt handdukar och lite sånt. Tre soppåsar står i hallen och väntar på utförsel. Körde igång en maskin tjockis-svart så snart jag tyckte att det var OK. Det är ju ändå helg och till skillnad från somliga kan jag både stava till och förstå ordet

hänsyn

– även om man får börja ”låta” redan klockan sju här.  Det var ju säkert nån mer än jag och den spyende grannen som var vakna vid sjutiden, men det kan ju finnas andra som lyckades njuta av sovmorgon trots kräkljud och sedvanliga barnaljud. (Men man får INTE klaga på nåt, då är man ELAK. Så jag klagar inte. Jag bara BESKRIVER min lördagsmorgon.)

(Klockan är inte ens tio när nån i huset
nu sätter igång att spika,
ackompanjerad av en yngre förmåga
som uppenbarligen försöker överrösta hammarslagen.
Tjolahopp vad det är livat här!)

Min jobbansökan är nu ivägskickad. Jag skrev den i princip igår kväll, men filade lite på den i morse. Nu blir det ett par veckors väntetid på resultatet. Jag hoppas att min väntan ger frukt.

Sista helgen jag får lokalblaskan hemlevererad till dörren är det nu. Ursäkta om jag tjatar om det, men det är inte helt lätt att sluta ha en morgontidning när man har haft det hela sitt vuxna liv. Men jag vägrar att betala för nånting som har blivit så dåligt! Funderar i stället på en prenumeration på nån av de större drakarna. Vi får se. Jag testar ett tag att vara utan. Hur som helst, jag såg en intressant annons i tidningen idag. Därför står det nu inte bara storhandling på dagordningen utan UTFLYKT. Vi tänkte ta oss hit:

Emmaus öppnar nytt för gammalt i Svista idag klockan elva.

I kväll kan vi ju inte låta bli att glo på Melodifestivalfinalen på TV. Inte för att jag har några förhoppningar om att bli road utan till 99 procent för att se vem som vinner eländet. För nyfiken är jag. Och oförstående inför de som röstars smak. Sen vill jag förstås leta efter två bekanta ansikten – i publiken!

Igår avslutade jag min fredagskväll med att se världens äckligaste skräckfilm, men jag kunde faktiskt somna sen. Nu sitter jag och är supersugen på en annan spännande film, en film som hade premiär igår: Mördaren ljuger inte ensam. Filmen är baserad på Maria Langs (Dagmar Lange) debutdeckare med samma titel. Boken kom ut 1949 redan, så det blir intressant att se hur personerna, miljöerna etc skildras. Den har inte fått så bra kritik, men det skiter jag i. Maria Lang rules!

Mördaren ljuger inte ensam – överst på min att-se-lista!

Nu noterar jag att tvättmaskinen har tystnat och det är dags för mig att göra mitt, nämligen hänga de rena trasorna kläderna. Sen måste jag slänga i mig lite frukost innan jag tvagar mig och ikläder mig nånting presentabelt (nej, jag är vuxen och går INTE och handlar i mjukisbrax, fy så fult!) innan jag åker och hämtar Fästmön på avtalat ställe. Min rygga är i princip packad, det är bara drycken och necessären – måtte jag inte glömma necessären idag som jag gjorde förra gången! – som ska packas ner.

Vad händer hos dig idag??? Skriv några rader och berätta om du har orkat läsa ända hit.

Livet är kort.

Read Full Post »

Här är jag!

Jag fick ett mejl från en orolig läsare vän som undrade om jag mådde sämre eller om nåt hade hänt eftersom jag inte bloggade så mycket igår. Men här är jag! Tro inte att sjukdomar, med varken liten eller stor bokstav i början, eller människor som vill tysta mig lyckas. Du som har följt mig genom åren vet att jag är som en sån där trind leksaksgubbe med rund botten – varje gång jag knockas till golvet av en flottig barnahand/svettig vuxenhand reser jag mig igen.

För övrigt tackar jag för omtanken! Det är fint när människor bryr sig på ett ärligt sätt och inte bara när de får lite tid eller lust över. Igår behövde jag emellertid leva lite mer i det verkliga livet. Bloggen är en del av mitt liv, men den är ju långt ifrån allt.

Det luktade fortfarande pizza i bilen i morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Plockade nämligen upp henne i farten på väg hem från jobbet igår och sen köpte vi var sin läcker pizza med oss hem. Vi behövde hänga lite med bara varandra igår, för det blir inte så mycket tid för oss de kommande dagarna. Anna jobbar 7 – 16 både idag och i morgon och nästa vecka ska hon vara med sitt yngsta barn. Anna är nämligen mamma också, även när de är höstlov kulturlov för skolbarnet. Det ser ut att bli kalla, men fina dagar framöver, så jag hoppas att de hittar på nåt kul. Jag vet att jag får lunchgäster på jobbet på onsdag och det ska bli kul!

I morse tjugo i sju var det ganska mörkt. Inte många människor rörde sig ute, jag tror jag såg kanske totalt fyra bilar och en buss som var ute och åkte.

Så här svart var himlen, med en och annan stjärna, i morse.

När jag kom hem igen, en fem i sju, hade det redan börjat ljusna. Jag mötte Galna K som kom bärande på prylar till containern – Galna K var hur pigg som helst denna tidiga lördagsmorgon och berättade att h*n renoverar kök… Jisses vilken energi…

Det ljusnar. Notera det konstiga molnet!

Idag står det dammning och dammsugning på mitt schema. Det är nämligen skitigt här hemma. Jag har ingen lust alls, men tyvärr hindrar hälen mig från nån längre utevistelse idag. Dessutom satte mina aliens igång att bråka i morse, vilket gör att jag måste hålla mig inne av olika skäl.

Mamma ska få ett samtal, kroppen min och håret ska tvagas och jag ska laga till en av mina få paradrätter – pippi i lerig tuppgryta! Blev både sugen och inspirerad förr helgen när vännen Rippe berättade att det var en sån hon hade i ugnen. Det visade sig emellertid inte vara helt lätt att få tag i fryst, odelad kyckling. Jag hittade denna gigantiska tyska sak som jag ska tillaga tillsammans med lök och kantareller, vitlök och rödvin, i lergrytan.

Tysk kyckling.

Dagens pippi måste vara en riktig Brünhilde, för den väger 1,6 kilo och lite till. Undras om den kommer med matlagningsöl också, det är ju trots allt oktober(fest)..?

Jag hoppas att det i vart fall inte kommer några barn och plingar på för att skrämmas och tigga sötsaker. Mitt godis vill jag ha för mig själv, tack så mycket! Förresten har jag inte inhandlat nåt lördagsgodis än, det brukar vi göra på vägen hem från Annas jobb.

Nej, nu ska jag sätta lite rotation här och inleda med att bädda. Vill bara slutligen påminna dig om att det blir vintertid igen i natt, det vill säga vi flyttar tillbaka klockan en timma. Kan ju vara skönt att veta att vi får sova en timma längre i morgon bitti, vi som ska upp mitt i natten…

Glöm inte att flytta tillbaka dina klockvisare en timma i natt!!!

Livet är kort.

Read Full Post »