Majblommor och lite musikaliska funderingar

Ett inlägg i vilket Tofflan visar sina egna majblommor och har en del musikaliska funderingar. Eller snarare undrar över pratsamma gäster.

Igår kväll blev det verkligen skitväder! Det stormade och regnet smattrade mot rutorna. Vi satt inomhus och hade det gott, mätta av Fästmöns Chicken Tikka Masala med naan.

I morse sov vi ända till klockan var nästan tio. Av nån anledning sover vi alltid längre hos Anna. Hon har kanske inte riktigt så många grannar som renoverar eller vars barn får utbrott. Eller också har hon det, men huset är bättre isolerat.

Jag tog en skön dusch, medan Anna fixade frukost. Utomhus var det strålande sol och varmt. På Twitter läste vi om alla som var ute och skenade på ett eller annat sätt, så vi masade oss också ut. Fast endast för att gå. Jag tror inte min onda häl pallar nåt springeling.

Ajfånens kamera åkte fram, men ärligt talat har jag delvis tappat lusten att fota. Jag tycker att bilderna bara blir dåliga och tunga. Men några majblommor fångade jag i alla fall, med ett ganska lyckat resultat. Jag twittrade för övrigt stolt att jag inte hade sprungit en centimeter den gångna veckan. Ärligt talat tycker jag folk är jobbiga och skrytsamma som måste berätta hur långt de springer. Berätta i sociala medier, alltså. Who cares, liksom?

Äntligen fick jag fota blåsippor ute i backarna!

Blåsipporna stod i flera klungor ute i backarna och äntligen fick jag fota både dem och vitsippor.

Vitsipporna har fått strålkastaren på sig.

Vi promenerade bort till Ekeby, men eftersom stället nu är uthyrt kommer man inte fram till varken vattnet eller bron. Vi tittade lite på avstånd. Totalt var vi ute i en timme, men vi satte oss ner en stund på en bänk och bara njöt av vårsolen.

Min egen personliga majblomma njöt i vårsolen. Eller somnade hon?

Det var verkligen varmt i solen och så här efteråt känner i alla fall jag att det hettar i ansiktet. Men när vi var ute blåste det fortfarande ganska mycket, så jag kände inte riktigt hettan då.

Det blåste på Anna.

På hemvägen noterade jag att det måtte ha varit livat i holken igår. Den hade nämligen trillat ner och låg på marken.

”Tjo va de va livat i holken i lördags…”

Hemma i Himlen satt alla barnena vid sina datorer, men Johan reste sig faktiskt och gick ut för att ta en promenad. Anna och jag åkte till ICA Solen och provianterade innan jag for hem till New Village. Anna uttryckte sitt stora missnöje med min packning av hennes varor. Kassörskan flinade och såg ut som om hon tyckte synd om mig.

Fullastad med kassar och väskor flåsade jag uppför min trappa. Plockade med mig ”Lucilles” lokalblaska på vägen. När jag hade packat upp mina varor och ställt dem där de hör hemma gick jag över för att mata husdjuren. De var hungriga. Jag undrar om ”Lucille” hann mata dem innan avfärden…

Storebror hade det kämpigt, så jag gjorde en omstart och en ordentlig virusgenomsökning. Det tog baske mig en timme! Under tiden hann jag ringa mamma och äta min middag – grillad kyckling med potatissallad och räksallad. Ett glas rött tog jag till maten, det andra sippar jag på just nu. Läste tidningen till middagen, men tidningen tog bara fem minuter att bläddra igenom. Nej, jag är verkligen nöjd med att inte längre lägga nästan 3 000 spänn om året på nånting så här tunt!..

I kväll väntar det tredje programmet Inför Eurovision Song Contest 2013. Martin Rolinski är gäst och jag undrar om han kan hålla låda som de två föregående gästerna Rickard Engfors och Shirley Clamp… Det har jag svårt att tro…

Livet är kort.

Read Full Post »

Att få hjälp och stöd

Det är inte genast jag ber om hjälp när det

är 

nånting. Galet, alltså. Jag är känd för att avsky oombedda råd, till exempel. Bloggen använder jag mest för att pysa, inte för att få råd kring mina problem och bekymmer. De råd jag ändå får gissar jag är välmenande, men för mig blir de som klappar på huvudet och

har du inte provat det än?

Jag brukar börja med att skriva av mig. Beklaga mig. Sen gnäller jag ett par varv. Därpå är det ofta bra. Är det ett praktiskt problem löser jag det – förr eller senare. Jag sitter inte stilla och gråter, typ. Men jag gör det ensam.

Igår blev det bara för mycket. Det var

en jävla dag,

helt enkelt. Att få ett RIKTIGT skambud och arbetsuppgifter via protokoll, inte via någon chef eller person, blev som grädde på moset. Det mos som bestod av den lossade porslinslagningen på tanden, den pajade datorn och allt annat.

Redan på morgonen igår, så snart det var möjligt, ringde jag min tandläkarmottagning och jag hade ju tur att få tid idag på förmiddagen. Porslinskronan har inte lossnat helt än, alltså har jag inte lyckats svälja 6 500 pix, som hon i telefonen upplyste mig om att en sån krona kostar. Gissningsvis blir det ändå dyrt att fixa, men… det kunde nog ha blivit dyrare, om man säger så.

När jag kom hem betedde sig datorn lika dumt som på söndagseftermiddagen. Men jag tryckte F2 och fick igång den, ställde om klockan IGEN, gjorde virusgenomsökning. Efter det fungerar den normalt. Men det är inte normalt att starta datorn på det sättet och framför allt inte att tvingas ställa om klockan varje gång. (Den kan inte göra virusgenomsökningen, till exempel annars, om det är fel datum och klockslag.) Naturligtvis fattar jag att min följeslagare genom några riktigt, riktigt tuffa år är på väg att lägga av. Så jag bad om hjälp. Jag ringde mannen som lovade mig livstidssupport på datorer när jag köpte denna. Och så brast det för mig i luren och det mesta elände forsade ur mig. Men jag bad om hjälp och jag ska få hjälp. Jag ska få en lånedator först. Idag. En laptop (jag som är mera stationär, men det blir toppenbra!). Och jag får testa ifall jag vill köpa den. En dator som jag kan använda för mina framtida prövningar. En tung sten har redan fallit från mitt bröst. TACK!

Stordatorn, min följeslagare genom fyra svåra år.

Sen pratade jag med Fästmön och grinade lite till. Jag trodde att tårarna hade tagit slut, men det var fel trott av mig. På torsdag ska jag till Himlen och äta middag med familjen och fira en födelsedag. I helgen åker jag ut och hänger med Elias delar av lördag och söndag medan hans mamma jobbar.

Dagen idag inleddes med en temperatur som fick mig att baxna. Nu sitter jag hemma och skriver och har fortfarande inte bestämt om den faktiskt blir dunjackan som åker fram igen. Vad tror du när termometern visar detta?

Eh… nästan nio grader kallt.

Idag ska jag traska upp till femte våningen och institution 1. Vi har som vanligt stormöte en tio i tio. Därefter måste jag förbereda mig för tandläkarbesöket och åka in till stan. Till ett ställe nära en  arbetsplats från ett tidigare arbetsliv. Jag ryser vid blotta tanken. Dessutom ska jag vara där klockan 11.20, kring lunchtid, alltså.

Men sen åker jag ut och jobbar igen till klockan 16. (Vi har ju fått sommararbetstid från och med den 1 april.) Efter jobbet åker jag in till stan och plockar upp min Support och en laptop. Det här inlägget har jag skrivit på Stordatorn, för den får nu stå på hela tiden till dess den slocknar för alltid… Min trogne följeslagare, i vått och torrt…

Livet är kort.

Read Full Post »

Debriefing vid datorn…

Jag kom hem för en liten stund sen. Många kanske tycker att jag är knäpp när det första jag gör när jag kommit innanför dörren hemma är att starta datorn. Men medan den gör sin dagliga virusgenomsökning fixar jag med lite diverse och sen sätter jag mig och skriver. Debriefar. Ett sätt att avlasta hjärnan, helt enkelt.

Dagen började OK, men efter en timmes stående jobb vid skrivbordet började jorden snurra så att jag kände det rejält. Det blev till att sänka bordet och sätta sig. Datoreländet/nätverket har varit knäpp(t) idag också. Lite jobbigt när Word, ett program som jag använder jämt, bara hänger sig.

Idag var det så premiär för jobbets nya webb – utseendemässigt. Det blev faktiskt riktigt bra. Riktigt bra. Jag trodde inte det och visst finns det småsaker att fila på, men…

Efter lunch var det dags för nätverksträff för oss kommunikatörer. Det var ett antal föredragningar kring vitt skilda ämnen. Det som intresserade mig mest var det inledande föredraget, Juridik + sociala medier = sant. Bara det att föredragshållaren hade gjort ett pinsamt korrekturfel på sin första PowerPoint-bild. Där ser man hur viktigt det är att låta nån annan slänga ett öga på saker man gör i tjänsten innan man ska använda sakerna…

Ett rejält korrekturfel…

För övrigt var föredragningarna bra – en del mindre bra, andra lite mer bra.  Jag fick några idéer som jag hoppas slår väl ut när jag presenterar dem vid nästa veckas avstämningsmöte med prefekten.

I kväll var det after work med middag för nätverkarna, men min ork var definitivt slut – och röven full av trästickor, ungefär. Jag är inte van att sitta stilla så här mycket!!! Men jag åkte hem. Eller jag åkte några ärenden först. Det blev bland annat ett besök på Tokerian och där lyckades jag få avstämning i scannerkassan. Perfekt, för jag hade bara en påse med cirka fem varor! Och som plåster på såren för att vi kunder står ut med avstämning fick jag en biljett som berättigade mig till en kaffe och bulle! Idag avstod jag dock på grund av magen, men detta är riktigt bra service, tycker jag! Då är man mån om sina kunder.

Innan jag pep hem blev det en sväng in på Mekonomen. NEJ, jag träffade inte Karin på Mekonomen, min hatreklambrud, utan en Jesper som var snäll och hjälpsam. Jag fick inhandlat avfettning och polish för i helgen måste jag försöka tvätta bilen och se om jag kan polera bort den där osnygga repan som nån idiot har gjort på Clark Kent*.

Kanske en rostad macka om en stund, bara en liten runda bland mina Kickor & Pluttar först. Och sen vill jag höra hur Fästmön har det med den lille sjuklingen.

*Clark Kent = min smutsige, smutsige bilman

Read Full Post »

Stressad mage, jakt på tiden och Klia-leken

Klibbvädret bara fortsätter. Även om det är mulet som idag var det över 27 grader varmt i Fästmöns kök i Himlen. Det påverkar oss alla, man blir grinig och tålamod och ork finns det inte några källor att ösa ur längre. Och jag som ändå inte gör nåt om dagarna! Hur kan jag känna mig stressad? Jag ska förklara!

Under det varma, nästan tropiska nätterna har jag utvecklat en lek som jag kallar Klia-leken. Den går ut på att jag på ett mycket raffinerat sätt straffar mig själv genom att hindra mig att sova. Fast den går bara att leka när jag borde och ska sova. Inte när jag somnar när jag borde och ska vara vaken… Jag ligger i sängen och tänker ut ett ställe på kroppen där det kliar. Sen säger jag stället inuti huvudet. Innan klådan har försvunnit genom att jag har kliat mig ska jag komma på nästa kli-ställe. Och så där håller jag på. Jag menar, tänk dig själv om du hela tiden mal i huvudet

Vänster hålfot. … Höger höft. … Höger näsvinge. … Ryggen. … Vänster lilltå. … Höger höft igen. … Hårfästet. … Nacken, vänster sida. … Ryggen, fast längre ner än förut. … Magen, vänster sida. …

Ja, det blir otroligt jobbigt! Otroligt! Jag känner mig jagad och uppstressad – och det är jag själv som gör det. Himla dumt!

Känner mig så här!

                                                                                                                                                                     I morse sov vi ända till halv elva – det blir ju så när jag envisas med att leka Klia-leken om nätterna och Anna var helt slut efter en tuff arbetsvecka som blev tuffast mot slutet. Fick ett sms nån gång efter tio och vaknade till, men jag orkade inte läsa förrän senare. Tyvärr var det ett tråkigt besked, eller snarare ett besked om lättnad. Tja, det är svårt att förklara och det är kanske inte jag som jag göra det.

Magen påverkas av stressen jag känner och jag är dum nog att ta med mig mobilen in på toa – för jag ska ju vara så tillgänglig jämt. Under förmiddagssittningen bokade jag in en träff med en kär vän som jag har velat träffa hela sommaren. Vi ska ses på måndag eftermiddag och ta en fika, men jag känner att jag egentligen inte har tid. Det är ju lite att förbereda inför Stockholms-trippen på torsdag och jag har ju varit i Himlen nästan hela den gångna veckan. Det är svårt, det där, när man vill och sen känner att det kanske inte var så smart… Samtidigt kanske jag känner annorlunda på måndag, så nu får det bli som bestämt.

Idag pågår förberedelser inför firandet av en nioåring i morgon. Det började med att åttaåringen (ja, han fyller ju inte förrän i morgon!) blev skitsur i morse för att mamma inte vill gå upp klockan sex och fira honom… Han blev så sur att han gick in på sitt rum, somnade och sov en halvtimma! Sen kom han ut och var ganska go och glad igen.

Vi åkte till ICA Solen för att handla middagsmat och lite baktillbehör. Elias hade fått en stor säck med pantburkar och pantflaskor av mammas chef. Om han pantade dem skulle han få köpa sig den största glassen som finns innan han lämnade resten av pengarna till mammas chef. Det blev en Tip Top, minsann…

Den största glassen som finns. Och godaste, tycker både Elias och jag!

                                                                                                                                                            Jag har åkt hem till mig en stund och fick i uppdrag att kompletteringshandla. Två askar jordgubbar från Uppland har jag redan inhandlat för 80 kronor. Vidare behövs det tårtbottnar eftersom ICA Solen endast hade choklad dito och dessa är äckliga enligt insatt källa. Maräng fanns också, men inte heller dessa föll på läppen.

Det första jag fick göra när jag kom hem var att rusa in på toa. Sen startade jag stordatorn så att den fick köra sin virusgenomsökning. Har packat en kasse eftersom jag mitt i allt firande i morgon eftermiddag måste Ut på Uppdrag. Tyck inte att jag klagar, för jag gillar Uppdrag och det ger mig lite extra möjligheter att leva. Hade tänkt ge mig ut idag, men det funkade inte med parkering. Så nu får det bli i morgon, efter tårtkalaset och före födelsedagsmiddagen.

I morse lyckades jag klämma en finne på näsan. Eller misslyckades, snarare. Nu har jag ett stort jä**a stoppljus där i stället. Bäst att se till den innan jag vattnar mina törstiga krukväxter och sticker över till Tokerian, som jag egentligen fortfarande är sur på på grund av chilibågarna, och köper tårtbottnar. Sen bär det av till Himlen igen där det ska dammsugas och bakas inför morgondagen. Känner jag Anna rätt har hon redan gjort hälften innan jag har återvänt…

Read Full Post »

Inköpsrunda, vattenlek och det vanliga

Skjutsade in Anna till Stormarknaden på förmiddagen. Elias behövde både skor till gymnastiken i skolan och varma vinterstövlar. Och det verkade som om inköpsrundan var lyckad för Anna kom ut med två påsar. Nu återstår för den lille mannen att prova skodonen. Ifall de måste bytas får jag åka in och göra det i morgon, för Anna jobbar och är på planeringsdag ända till halv fem.

Under tiden Anna strosade runt på Gränby åkte jag hem till mig. Fortsatte en jobbig mejldiskussion med en VÄN och den avslutades nyss. Jag har bestämt mig för att jag måste sluta vara så känslig och dippa – allra helst när det gäller företeelser jag inte känner till. Allt kan rimligen inte vara mitt fel även om jag är superbenägen att ta på mig skulden för mycket. Det viktiga i kråksången är emellertid att man reder ut saker och ting och jag tycker att det är utrett nu. Det sparar både tårar och oro.

Det man inte känner till bör man ta reda på så att man inte blir orolig och ledsen. Och så ska man kolla att man uppfattat rätt, så det inte blir tokigt och man går och funderar en massa. Men jag vet fortfarande inte vem som bor här inne, i den hemliga trädgården…

                                                                                                                                                       Jag tog en välbehövlig dusch och tvättade mitt superskitiga hår hemma. Under tiden gjorde datorn en virusgenomsöknig – det är perfekt när man kan göra två flugor på smällen, så att säga!

En timma senare hämtade jag Anna och vi for vidare till X-shopen där vi hittade en liten och en JÄTTESTOR (jämfört med vanliga mått mätt) sak som ska föräras en 16-åring på fredag. Nu väntar vi bara med spänning på vad tjejen ifråga vill ha för födelsedagsmiddag… Vi hoppas också att pappsen kommer och dinerar och äter tårta med oss.

Jag har varit och hämtat Elias på skolan och Anna gav honom lite eftermiddagsfika med macka, saft och äpple. Anna vilar en stund, det blev alldeles för lite sömn i natt, och jag sitter i köket och hamrar på min lilla leksak, hostar och snorar. Tvättmaskinen gör sitt i badrummet.

Linn är en tur på höstmarknaden på Vaksala torg. Tyvärr blev det ingen sån för oss. Det känns ganska meningslöst när vi inte har nåt just att handla för. Visst kan man åka och titta, men sen blir man ju sugen på allt möjligt och då är det bäst att avstå.

I afton ska Anna göra egen gulaschsoppa. Det ska bli spännande – för alla parter eftersom hon aldrig gjort egen tidigare.

Read Full Post »