Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fullt upp’

Ett inlägg om en rätt bra dag.


Idag har det varit
en riktigt bra arbetsdag – förutom slutet. Men det irritationsmoment som kom mot slutet tänker jag inte låta ta över och lägga sordin på mitt goda humör. Samtidigt nämner jag det, trots att det var en sån bagatell. Det visar att jag fortfarande är rädd att misslyckas, att inte räcka till, att tro att jag ”bara” gör fel…

Det känns som om jag har flutit på fläsket i princip hela dan. Jag hade fullt upp att göra, jag fixade allt utan några större problem och jag åstadkom många bra förberedelser inför kommande dagar. Sen kan väl även jag i mitt stilla sinne tycka att vissa människor borde ha bättre koll på sina egna saker än jag. Men det sa jag inte, det tänkte jag bara. Och så hjälpte jag till.

Vågor

Har liksom flutit idag.


Det har varit väldigt
divergerande ämnen, kan man lugnt säga. En del kultur, en del barn och unga, nån del äldre och så lite finskt och samiskt. Ja, man kan ju inte säga annat än att det är varierat, mitt nuvarande jobb, samtidigt som jag så gott som enbart jobbar med en enda kommunikationskanal idag.

två kakor

Belöning på lunchen.


När halva dan hade gått
gav jag mig en belöning i form av två kakor till kaffet på lunchen. Kurre har ju, tack och lov, ersatt clementinerna med småkakor igen. Mycket godare och bättre, tycker jag, som avskyr att skala citrusfrukter.

Eftermiddagen gick i flygande fläng den också. Lite smått motigare, men jag fick rätsida på det mesta. Det mesta, sa jag. Tills det blev lite kollision mot slutet av dan på grund av att jag får samma uppdrag från två håll – i rummet. Det blir liksom ett håll för mycket och det tar tid för mig att repetera saker och ting och att argumentera två gånger. Tid, som jag skulle ha kunnat ägna åt jobb i stället. Så! Nu är den lilla missnöjesprylen för dagen tillfälligt ställt åt sidan. Och nej. Jag tänker inte prioritera om och utföra nån ändring i morgon. Jag hinner helt enkelt inte.

När jag landade hemma i New Village hade Fästmön gjort en underbart god skaldjurspasta. Jag brukar ju inte äta två mål mat om dan, men idag blev det ett undantag. Det var så gott! Man lär sig att uppskatta hemlagad mat så mycket mer när sån mat så sällan serveras.

Skaldjurspasta

Underbar skaldjurspasta.


Två jobb ligger i pipeline
för att bli sökta, men jag är för trött för att skriva ansökningar i kväll. I helgen sökte jag ytterligare två. Inte vet jag hur många gånger jag orkar skriva ansökningar, men skam den som ger sig. Nån gång borde det vara min tur att få ett fast jobb. Jag fick för övrigt åter igen nej på ett jobb som jag åtminstone borde ha fått komma på intervju för. Det svider, men det är ingenting jag kan göra nåt åt. Det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag. För om jag slutar försöka kan jag ju aldrig få nån möjlighet.

Det blir nog en stunds läsning i min bok på gång, en julklapp från Anna. En bok av Sara Lövestam, en bok jag höll på att missa! Sara Lövestam ska du lägga på minnet, det är en begåvad tjej som skriver skitbra böcker.

Nu en surfrunda, sen lite läsning och så kanske nåt att slöglo på från bästefåtöljen. Jag har anmält intresse för ett skrivjobb med ett väldigt passande ämne, så jag hoppas att jag får det! Men nu flyter jag nog inte mer idag, nu fläskar jag bara.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att försöka få sig på bättre humör.


Nej, det hjälper mig inte ett dugg
att sitta här hemma och glo. Det hjälper inte ett dugg heller att få veta att det alltid finns människor som har det värre än jag – det vet jag, men det skiter jag i just nu, i ärlighetens namn. Jag har fullt upp att överleva varje dag, ifall nån ville veta det. Eller det kanske de flesta skiter i också. Vad vet jag, vad vet jag.

En Twitter-vän har tänt en hoppets låga som skulle kunna ge nånting kortsiktigt. I övrigt är det pitch black. Idag har jag inte hittat ett enda jobb att söka. Inte ett.

Eftersom Fästmön hade några ärenden idag hängde jag på. Behövde tanka bilen ifall, ifall jag ska… åka nånstans längre än i stan, så jag skulle ändå ut. Dessutom är det skönt att känna sig lite behövd, för att skjutsa Anna i bilen underlättade på flera sätt idag.

Vi tog oss till Stormarknaden där jag tittade på konstiga – och då menar jag verkligen konstiga leksaker!.. Vad sägs om… Dumma mej, till exempel?

 Dumma mej

Dumma mej – en passande leksak för undertecknad.


Och så ÄNTLIGEN
fick jag chansen att göra ett nytt försök att filma grisen. Jag fattar inte hur människorna som arbetar i leksaksaffären i fråga står ut hela dagarna… (Du måste ha ljudet på!)


Inne i sagda leksaksaffär fanns ännu mer prylar som LÄT väldigt illa. Fast den här saken åker fett upp på min önskelista till tomten! Notera att jag trycker på en knapp, det är INTE jag som låter!


Ingen av leksakerna på filmerna
fick följa med hem utan i stället införskaffades ett högst ordinärt spel som ska bli en present i helgen.

Mycket folk i rörelse gjorde att vi for vidare ganska snart. Nästa mål blev Röda korsets second hand-butik i Boländerna. Där visste jag sen tidigare att det finns gott och billigt fika, så vi slog till med var sin mugg underbart kaffe.

Kaffe

Kaffet smakade ljuvligt!


Slog på stort
och tog var sin havrekaka till. Måste ju fylla på med lite energi.

Havrekaka

Havrekaka till kaffet. Fikat på Kupan, som Röda korsets second hand-affär heter, kostar nästan ingenting!


Nytt på Kupan,
som Röda korsets second hand-affär heter, var ett litet vintagerum. Det var dock flera olika 1900-talsårtionden som trängdes där. Men utanför möttes vi av 1960-talets största pingla, Marilyn Monroe. Hon var dock inte till salu!

Marilyn

1900-talets största pingla!


Anna gjorde ett riktigt fynd
som vi sen for ut till Himlen med. Det var mest här som behövdheten kom in. Det är gott att kunna hjälpa till, att hjälpa sin älskade lite praktiskt.

Själv fyndade jag som vanligt böcker, bland annat en bok av en av mina svenska favoritförfattare, Göran Tunström. En Selma gav jag för dessa två:

Berömda män som varit i Sunne o Tänk på ett tal

Berömda män som varit i Sunne och Tänk på ett tal – för tillsammans 20 kronor.


Nu har det blivit kolsvart utanför
och magarna knorrar. I kväll blir det körv och potatisklyftor till. Jag är glad så länge det finns mat att ställa fram på bordet.

Vad ställer/ställde DU fram på köksbordet till middag idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan återigen klagar sin nörd. Jag menar nöd.


I skrivande stund
går klockan mot 22. Det har varit fullt ös hela dan, verkligen. Även på lunchen, när jag hamnade i en synnerligen intressant diskussion om öppenhet och intern kommunikation. Fler såna diskussionämnen!

megafon
Fler diskussioner om intern kommunikation efterlyses!


Flaxade iväg
på ett spännande möte efter jobbet. Jag ska få skriva. Jag ska få skriva hur mycket eller hur lite (nåja…) som helst inom vissa områden/ämnen. Det var det vi diskuterade idag. För du vet, jag kan inte leva utan att skriva och att göra det på ett annat ställe än min blogg och i tjänsten känns lite som en ära. Att ha blivit tillfrågad. Att få chansen. Just nu är det tyvärr fullt upp och jag vet inte hur mycket jag skulle kunna bidra de närmaste dagarna. Men det kommer. Därför att jag vill. Jag vet.

blodpenna
Jag kan inte leva utan att få skriva.


Tyvärr förstår inte alla i min familj det (läs: mamma). Det sårar mig. Ibland gör man saker för att man vill, för att man kan. Det gäller att fylla livet med såna bra saker, inte negativa, som man kan älta varenda gång vi telefonerar. När jag försöker visa på lösningar för mammas negativa saker/problem får jag höra att jag skriker åt henne. Det var extra intressant att höra idag, eftersom jag särskilt la mig vinn om att sänka rösten.

Mammas största problem just nu är att det inte är planterat på graven till Mors dag. Men jag anser inte att det är skäligt att jag åker 2 x 30 mil och gör det. Jag orkar inte, jag är väldigt trött just nu. I skrivande stund är jag så trött att jag mår illa. För när jag kom hem från mötet, cirka två timmar efter min arbetsdag var slut, var det dags för invändig rengöring av *Clark Kent. Och så var jag bara tvungen att tvätta – såväl strumpor som tischor började ta slut.

(Så trött idag är jag att det har tagit sig fysiska uttryck och inte bara i illamående och trötthet. Jag har haft lite synbortfall på höger öga och jag har ett tryck över bröstet som går ut i vänster arm. Jag vet. Jag borde vara försiktig och slå av på takten, minska kraven. I stället höjer jag allt, även min personliga toleransnivå.)

Jag föreslog mamma att vi ska ta årsskötsel på graven, men det har hon inte råd med, sa hon. Jag föreslog att vi skulle dela på kostnaden, naturligtvis, och undrade vad det kostade. Det visste hon inte. Intressant då att hon vet att hon inte har råd. Jag blev… ännu lite tröttare…

Bakelittelefon
Telefoni i kväll = tre samtal.


Det blev lite telefonerande
med Fästmön också. Hon har ”bortamatch” i natt, kan man säga, men återvänder till New Village i morgon kväll. Vi kommer nog hem ungefär samtidigt, för efter jobbet i morgon väntar tankning och biltvätt inklusive allmän puts. Bilen ska ju besiktigas på torsdag!

Det är så skönt med Anna, för hon kan säga vad hon tycker ärligt när jag frågar henne. I kväll frågade jag henne bland annat om jag borde göra mer för mamma, men hon tycker att jag gör vad jag kan. Och som hon sa, det var ju inte länge sen mamma var här – i påskas. Även jag, gärna i sällskap med Anna, skulle behöva åka bort på nåt kul/annorlunda.

Klockan var över 21 när jag äntligen, efter att ha kollat per sms om det var OK, kunde ringa dagens födelsedagsbarn. ”Barnet”, som är min Storasister, hade gått och lagt sig för att läsa. Och vet du… det är precis vad jag ska göra alldeles strax också! Jag hoppas att du har haft en bra dag och att du inte är lika trött som jag i denna stund utan mer lagom slak.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

I skrivande stund känner jag mig så glad och stark! Jag har haft en fantastiskt givande dag på jobbet, jag kan knappt beskriva den. Mitt avstämningsmöte gick bra och jag hade inte behövt vara nervös – prefekten och administrativa chefen är verkligen snälla.

Lunchen med L var supertrevlig! L är en genomsympatisk person och vi har stort utbyte av varandra – känner jag, åtminstone! Dessutom räddade L mitt liv en gång och det glömmer jag aldrig. Särskilt inte efter att Annika Östberg påminde mig om att livet är en gåva

Ett sanningens ord!


Efter lunch
träffade jag min chef IGEN och denna gång var det jag som ställde frågorna! Tänk att det är så roligt och intressant och givande att intervjua människor!!!

Och klockan 15 kom vänlige M och stod bakom mig medan jag tryckte iväg ett pressmeddelande. Det gick hur bra som helst! Men å så snällt att få stöd när man känner sig osäker! Vi har ju avtal med ett företag som sköter själva utskicket. Det är väldigt praktiskt eftersom detta företag ju har stenkoll på media. Men det är samtidigt liiite krångligt när man ska lägga in pressmeddelandet med bilagor – om man inte gör det så ofta. Detta var min tredje gång sen september förra året. Hoppas det blir ändring nu! Vill du läsa pressmeddelandet, som handlar om gödsel, kan du göra det här!

Jag la ut pressmeddelandet på webben på två ställen, men sen var det stopp! På det tredje stället, institutionens hemsida blev det nåt tekniskt problem. Jag har satt expertis på att försöka lösa strulet så under morgondagen ska det förhoppningsvis vara OK.

En hektisk dag som gör mig förundrad över livet och vilka vändningar det kan ta. Jag är så glad och tacksam över att jag får arbeta där jag är idag. Och att jag också får höra, som idag, av en person på institutionen att de är glada att ha mig där och att jag är behövd och efterfrågad! Jag blev så glad över orden att jag rodnade… 😳

Efter jobbet åkte jag runt på en shoppingtur. Hittade en plastmatta som jag ska ta med ner till påsk till min mammas hall. Mamma blev glad och tacksam när jag ringde och berättade – jag handlade ju lite efter eget tycke och smak. Mamma frågade vad jag önskade mig själv i födelsedagspresent och det enda jag kom på var om hon har nån berlock till min halskedja som kan vara ett minne av henne. Hon har massor, sa hon och skulle minsann leta. Jag vet ju att hon tycker att det är svårt att köpa nånting, men det här blir en alldeles utmärkt present!

Och på ett ställe under min shoppingtur i kväll hittade jag en födelsedagspresent till en mig närstående person som var så duktig och promenerade hela vägen från New Village till arbetet idag!

I morgon väntar två spännande intervjuer och ett planeringsmöte. Det är verkligen fullt upp att göra – och det är så roligt att leva igen! Så roligt!..

Read Full Post »

Jag gissar att du inte har hört uttrycket i rubriken? Hö, hö, hö… Denna snöiga dag som slutade med strålande sol och nästan åtta grader varmt när jag skulle åka hem från jobbet.

Dagens datorhaveri gjorde att allt jobb blev försenat. Och när datorn så småningom kom igång på eftermiddagen var den så seg och långsam att jag knappt kunde svara på mejl. Tröttsamt! Dessutom lyste vårsolen starkt in genom fönstret. Mycket vackert, visserligen, men det går ju inte att se vad det står på datorskärmen när solen lyser rakt på. Jag vet inte vad det blev för dekorfärger på gänget rapportframsidor jag försökte få till innan jag gick hem… Droppen var när vi fick veta att markiserna inte var några skydd mot solen utan snarare

blot til lyst

Men hallå! Är somliga inredningsarkitekter idioter, eller?! Det blir till att försöka inhandla nåt mörkt lakan eller nåt och försöka fästa i den skira gardinen. För det kommer inte att gå och jobba framöver…

När vårsolen tittar fram är det alltså inte bara härligt. Man ser allt skit smuts också. Clark Kent* blev ju rejält nerstänkt i morse. Det var inte nån omkörning på fel sida, my mistake, utan en bil som körde om där det var omkörning förbjuden. Enligt egen utsago var Nillan inte i faggorna, men man skulle kunna tro det, så nära som föraren körde…

Nerstänkt Clark.


Ja, ja, det är dags att tvätta bilen överhuvudtaget
, men jag måste skaffa mig lite mer ork först. Kanske till helgen när Fästmön jobbar tre kvällspass på raken..? Då brukar jag få en massa nyttigt gjort. Men det är ju annars väldigt tråkigt när hon jobbar.

Jag kom hem lite senare än vanligt idag. Allt blev ju förskjutet tack vare datorkrånglet. I morgon ska jag på en nätverksträff hela eftermiddagen, så då hinner jag väl inte heller så mycket. Men det är roligt att det är fullt upp om dagarna! Jag skulle inte gilla om det var lite att göra. Tråkigt!

Magen har faktiskt varit liiite bättre idag. Jag tror att lunchen passade den alldeles utmärkt, för jag mådde inte sämre efteråt. Nu när jag kom hem såg jag att Anna hade lämnat frukt på mitt bananfat. Och jag kunde inte låta bli att ta ett plommon…

Mitt bananfat, fast nu med fräschare frukter.


Det var ett sånt där plommon
som kunde ha kommit från ett av plommonträden i mammas och pappas trädgård… Suck…  Victoriaplommon… Vi får se om magen känner sig lika nostalgisk som jag eller om den slår bakut…

Slå bakut, för resten… Det gör jag på före detta vännen som inte svarar på direkta frågor. Var finns rakheten och ärligheten, den omtalade? Den tycks bara existera när det passar. Och med anledning av detta byter jag lösenord. Jag vill nämligen inte ha såna vänner i mitt liv – eller på min blogg. Du som ha det nya lösenordet kan mejla eller messa mig.

 

*Clark Kent = min smutsgris till bilman

Read Full Post »