Vem var det som köpte tidningen egentligen..?

Ett ilsket inlägg.

Jag brukar ju gilla UppsalaTidningen som delas ut gratis till alla hushåll här en gång i veckan. Ja, förutom de fem första veckorna efter att tidningen bytt ägare och UNT distribution tog över utdelningen. Då delades tidningen inte ut, för då hittade sagda distributör inte till min stadsdel, märkligt nog. (Jag har ju en gång i tiden prenumererat på lokalblaskan, trots allt och bor dessutom inte i nåt avlägset hörn eller så.)

Det är lite svårt att få fram vem som numera egentligen äger UppsalaTidningen. Är det NTM-koncernen eller är det lokalblaskan? Enligt NTM-koncernens webbplats äger koncernen 50 procent av lokalblaskan och i dessa 50 procent ingår bland annat UppsalaTidningen.

Anyhow… I kväll när jag bläddrar igenom tidningen undrar jag ännu mer hur det står till. Vem äger UppsalaTidningen egentligen??? Hur är det med journalistiken, grävs det nånting? Nja, läser man den här veckans nummer känns det som om den har fått en helt ny ägare, nämligen den verksamhet i vårt län som ansvarar för hälso- och sjukvård. Och hur många pressmeddelanden har tidningens journalister skrivit av? Kolla här, bara:

• Redan på sidan två diskuteras sjukhuskläder. En privatperson känner sig dödssjuk när han ska gå till öppenvården om personalen bär sjukhuskläder. En annan person tror att multiresistenta bakterier ligger bakom förslaget om sjukhusrockar.
• På sidan fem finns en artikel om en sjabblande privatläkare, men dennes tabbar har styrt patienten till sjukhusvård.
• På samma sida har man troligen rapat upp det mesta av texten i ett pressmeddelande om patientmat vid Sjukstugan i Backen. Lite märkligt att en av tidningens journalister har satt sitt namn som skribent, bara…
• På sidan tolv handlar det om smittskydd inom försvarsmakten, en verksamhet som Sjukstugan i Backen nu ska ta över.
• På sidan 15 handlar det om sjukhusvärdar i Psykiatrins hus.
• På sidan 18 är det en annons från en verksamhet.
• På sidan 20 finns en notis om att en rättegång mot Verksamheten ska inledes efter att Sjukstugan i Backen medverkat i en TV-serie.

Und so weiter…

Nä, jag efterlyser liiite mer variation i nästa nummer! Allting kan inte kretsa kring hälso- och sjukvårdsorganisationen. Fast när man nu ändå var inne på den… Varför gjorde tidningen inget om högste dirrens skämt om sin lön jämfört med syrrornas löner, nånting som har blivit en grej i sociala medier..? DET hade varit intressant med en intervju där dirren förklarade hur han tänkte när han SKOJADE och sa…

Varje gång intensivvårdshelikoptern landar betalar den en lön, eller ja, en sjuksköterskelön i alla fall. Det krävs ju att den landar väldigt många gånger innan den betalar min lön*.

Citatet har delats några hundra gånger på Fejan, enligt uppgift. Jag förstår verkligen att många blev förbannade, med tanke på vad en syrra har i lön och att dirren har ungefär 100 000 mer i lön – per månad….

* Högste dirrens lön var år 2012 124 ooo kronor. I månaden.

Livet är kort.

Read Full Post »

Majblommor och lite musikaliska funderingar

Ett inlägg i vilket Tofflan visar sina egna majblommor och har en del musikaliska funderingar. Eller snarare undrar över pratsamma gäster.

Igår kväll blev det verkligen skitväder! Det stormade och regnet smattrade mot rutorna. Vi satt inomhus och hade det gott, mätta av Fästmöns Chicken Tikka Masala med naan.

I morse sov vi ända till klockan var nästan tio. Av nån anledning sover vi alltid längre hos Anna. Hon har kanske inte riktigt så många grannar som renoverar eller vars barn får utbrott. Eller också har hon det, men huset är bättre isolerat.

Jag tog en skön dusch, medan Anna fixade frukost. Utomhus var det strålande sol och varmt. På Twitter läste vi om alla som var ute och skenade på ett eller annat sätt, så vi masade oss också ut. Fast endast för att gå. Jag tror inte min onda häl pallar nåt springeling.

Ajfånens kamera åkte fram, men ärligt talat har jag delvis tappat lusten att fota. Jag tycker att bilderna bara blir dåliga och tunga. Men några majblommor fångade jag i alla fall, med ett ganska lyckat resultat. Jag twittrade för övrigt stolt att jag inte hade sprungit en centimeter den gångna veckan. Ärligt talat tycker jag folk är jobbiga och skrytsamma som måste berätta hur långt de springer. Berätta i sociala medier, alltså. Who cares, liksom?

Äntligen fick jag fota blåsippor ute i backarna!

Blåsipporna stod i flera klungor ute i backarna och äntligen fick jag fota både dem och vitsippor.

Vitsipporna har fått strålkastaren på sig.

Vi promenerade bort till Ekeby, men eftersom stället nu är uthyrt kommer man inte fram till varken vattnet eller bron. Vi tittade lite på avstånd. Totalt var vi ute i en timme, men vi satte oss ner en stund på en bänk och bara njöt av vårsolen.

Min egen personliga majblomma njöt i vårsolen. Eller somnade hon?

Det var verkligen varmt i solen och så här efteråt känner i alla fall jag att det hettar i ansiktet. Men när vi var ute blåste det fortfarande ganska mycket, så jag kände inte riktigt hettan då.

Det blåste på Anna.

På hemvägen noterade jag att det måtte ha varit livat i holken igår. Den hade nämligen trillat ner och låg på marken.

”Tjo va de va livat i holken i lördags…”

Hemma i Himlen satt alla barnena vid sina datorer, men Johan reste sig faktiskt och gick ut för att ta en promenad. Anna och jag åkte till ICA Solen och provianterade innan jag for hem till New Village. Anna uttryckte sitt stora missnöje med min packning av hennes varor. Kassörskan flinade och såg ut som om hon tyckte synd om mig.

Fullastad med kassar och väskor flåsade jag uppför min trappa. Plockade med mig ”Lucilles” lokalblaska på vägen. När jag hade packat upp mina varor och ställt dem där de hör hemma gick jag över för att mata husdjuren. De var hungriga. Jag undrar om ”Lucille” hann mata dem innan avfärden…

Storebror hade det kämpigt, så jag gjorde en omstart och en ordentlig virusgenomsökning. Det tog baske mig en timme! Under tiden hann jag ringa mamma och äta min middag – grillad kyckling med potatissallad och räksallad. Ett glas rött tog jag till maten, det andra sippar jag på just nu. Läste tidningen till middagen, men tidningen tog bara fem minuter att bläddra igenom. Nej, jag är verkligen nöjd med att inte längre lägga nästan 3 000 spänn om året på nånting så här tunt!..

I kväll väntar det tredje programmet Inför Eurovision Song Contest 2013. Martin Rolinski är gäst och jag undrar om han kan hålla låda som de två föregående gästerna Rickard Engfors och Shirley Clamp… Det har jag svårt att tro…

Livet är kort.

Read Full Post »