Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘flina’

Ett inlägg om det goda och det hårda i tillvaron.


 

Kakfat med godis stenar och div

Allt på kakfatet är inte sött, gott eller ätbart…

Idag har det varit en rätt omtumlande dag. Jag tänker inte gå in närmare på vilket sätt den har varit omtumlande, men… tillvaron kan vara ganska hård ibland. Och även mjuk och söt… Det är väl dessa variationer som förhoppningsvis får oss att gilla de bra dagarna.

Jag tuffar på under arbetsdagarna. Inside information har gett vid handen att många känt sig manade och få har blivit kallade. Jag är inte en av dem. Det kanske är rätt bra det, för jag upptäckte en riktig surdeg idag som hade gömt sig underst i en hög, pinsamt nog för mig. Tur att att de inblandade i den inte är sura utan glada och trevliga. Min arbetsdag har alltså inneburit lite gott och blandat, mest lay out, en del Photoshoppande och ett par korrektursvängar.

NK* och jag tog en restauranglunch idag. Det behövde vi, även om tankarna var på annat håll. Fint sällskap fick vi också just när vi nästan skulle gå – kollegan D och självaste generaldirektören… Det blev till att sitta kvar och prata en stund till.

Pappas cigarrettlåda

Pappas cigarrettask finns i min ägo, men den är förstås tom.

Humöret försöker jag hålla uppe. Ibland går det bra, andra gånger… mindre bra. Om morgnarna, när jag hissar upp persiennerna, brukar jag flina lite åt rökarna mitt emot. De sitter som svarta Mårror på sina ballar** och blossar på sina stinkpinnar. Det känns som om de glor rakt in i mitt hem, på mig. Men det får de så gärna göra om de tycker att det är kul – jag har inget att dölja. Jag är bara glad att jag själv inte är nån blossande Mårra på en balle i New Village… Det var elva och ett halvt år sen, snart, som jag slutade med dumheten att röka. Det ser bara så dumt ut, tycker jag nu, när folk stoppar en vit, rykande och stinkande sak mellan sina läppar. Att medvetet göra sig själv – och omgivningen – sjuk… Hur kan en vara så… korkad?!

Nä, nu till det goda i tillvaron. I afton är det ju Antikrundan och den spelades in i Uppsala i augusti förra året. Den som tittar kanske får se en och annan Uppsalaprofil fladdra förbi… Jag tänker i vart fall glo och värdera med min app. Det är både roligt och lärorikt.

Annat gott i tillvaron är att läsa böcker. Det rekommenderar jag alltid alla att göra. Just nu läser jag trivsamma Kristina Appelqvists deckare i universitetsmiljö, Flickan framför muren – och får hela tiden associationer till Den Bästa Arbetsplatsen.

Flickan framför murenSjuka själar


För den som gillar en annan deckarförfattare,
Kristina Ohlsson, kan jag tipsa om en tävling som Akademibokhandelns vänner har, Författare i fokus. Genom att svara på sex frågor om Kristina Ohlssons författarskap samt skriva en motivation varför just du ska vinna kan du ha chans att roffa åt dig ett bokpaket – eller ”i sämsta fall” ett signerat exemplar av Kristina Ohlssons senaste bok, skräckromanen Sjuka själar. Här har du länken till tävlingen!

 

*NK = Närmaste kollegan
**ballar = balkonger

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väntande inlägg.


 

Com Hemreklam med orange skrapplupp

Det bästa i dagens direktreklam: en orange plupp.

Det sägs att den som väntar på nåt gott aldrig väntar för länge. En del vitsar till det och säger att man i såna lägen alltid väntar för länge. Själv är jag van vid att vänta. Tålmodigt ibland, rastlöst otåligt ibland. Idag är reglaget ställt på spänd förväntan.

Jag har nu skrivit det näst sista kapitlet i min första bok. Under morgondagen räknar jag med att få ihop ett avslutande kapitel. Boken är helt oredigerad, jag har inte ens gått igenom stav- och korrekturfel. Vissa stycken behöver kompletteras, andra kanske lyftas bort eller krympas. Men jag har gjort det förlaget önskade: jag har skrivit mer än de ursprungliga 30 sidorna och jag har planer på ytterligare två titlar i denna tänkta trilogi. Medan jag väntar på kontakt kan jag redigera.

Det snabba är inte alltid det bästa. Det handlar om kvalitet också. Därför den spända förväntan. Medan jag väntar vittjar jag då och då min postbox. Och flinar åt Com Hems reklam. Den enda braiga med den var den snigga orange skrapplupp som medföljde. Den sparar jag till skrapning av kommande Trissvinster.

Två paket är på väg till boxen också tack vare snälla människor. Det ena innehåller Officepaketet, den andra 90 par kontaktlinser.

Vidare har jag fått glädjande nyheter från släkten. Jag låter nedanstående bild illustrera detta. Sen får du tycka och tro det du vill, men homofoba kommentarer knipsar administrationsskorpionen bort.

Hetero invalid word

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett gräsligt TV-program.


Igår när vi gick och la oss
åkte TV:n i sovrummet på. Vi ville se slutet av en polisserie. Men sen låg vi kvar och glodde – som två fågelholkar, både Fästmön och jag. Vi såg Cheaters på TV11. Nåt värre lågvattenprogram har jag nog aldrig sett…

banner Cheaters

Ett riktigt lågvattenprogram.


Om du tänker dig en blandning
av program med programledare som Ricki Lake, Oprah Winfrey, dr Phil och allt vad de nu heter. Och så rör du ihop allting och tar bort den lilla centimeter som möjligen är lite, lite bra. Då har du Cheaters!

Programmet går ut på att en partner misstänker sin partner för att vara otrogen. Cheaters-teamet rycker ut och förföljer och smygfilmar ”den misstänkte”. Därefter spelas filmerna upp förfördelade partnern – ja, för de visar ju inga historier där misstankarna har varit fel, heller! Sist men icke minst äger en konfrontation rum mellan parterna, ofta mellan alla tre. Man inser i förväg att smockan hänger i luften. Ändå görs detta. Och det var inte bara en gång igår kväll jag såg Cheaters programledare flina när han hjälpte till att sära på två tjejer som som slogs… Han går säkert igång på sånt.

Igår visades två par där kvinnan hade misstankar om att mannen hade en affär. Naturligtvis var misstankarna korrekta. En man konfronterades med kvinnan, kameror och Cheatersteamet direkt efter en hockeymatch. Mannen såg ut som en förvuxen bebis, medan kvinnorna slogs.

Den andre mannen konfronterades på en krog han besökte med sitt vänsterprassel. Han försökte ta med sig sin älskarinna in i bilen och skydda henne, men annars agerade han också mest som en jättebebis. Dessutom var bilen den bedragna kvinnans. Så inte nog med att hon slängde in älskarinnan i en betongvägg, hon ringde polisen och anmälde en bilstöld också.

Jag vet inte varför vi fortsatte att glo på sån här skit men jag blev totalt fascinerad av skräpet. Det är väl en sak om man anlitar nån att ta reda på fakta när det gäller misstankar om otro – ifall man inte kan prata och vara ärliga mot varandra. Men att filma och göra TV-program om det, det var nog det värsta jag har sett… USCH, vilken skräp-TV!!! 

Om du nu mot förmodan skulle bli nyfiken kan du glo i kväll klockan 23.50 på TV11.

Betyget blir en halv rosa toffla. Och då är jag väldigt, väldigt givmild.

halv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen och boomeli boom electronica – som faktiskt var bra!


Vi hasade över rondellen
nånstans mitt på dan. Tittade in till Kaj, men trots rean där kom vi lottlösa därifrån.

Rea

Det var REA hos Kaj.


Men en och annan synpunkt
hade vi på varorna. När det gäller den här skylten behöver jag väl inte förklara närmare omkring skälen till att vi både flinade och suckade, eller?

Flat vävd matta

”Flat vävd matta med Gummi baksida”… ”Slit starka mattor” Man baxnar…


När vi anlände till Tokerian
och skulle rulla in bland livsmedlen insåg jag att handlingslappen låg kvar hemma på en av bänkarna i köket.

BRA GJORT, TOFFLAN!

Sånt där är livsfarligt! OK, jag äter mina mediciner (som bland annat ska motverka mitt dåliga korttidsminne) men… Gå och handla utan lapp innebär att det man inte skulle ha handlat kommer med hem, medan det man borde ha handlat är kvar i affären. Idag gick det emellertid bra, men så hade jag ju min vårdare Fästmö med mig och hon har ju rätt bra koll på saker och ting. Det enda som glömdes var marmelad – och det klarar jag mig faktiskt utan! Det enda som inte stod på lappen, men som följde med hem var fikabröd. Det gjorde inte ont.

Willyskasse

Dagens matkasse hade plats för fikabröd. Och det stod INTE på lappen som låg kvar hemma.


Det var ganska varmt idag,
så vi kunde sitta på ballen* och läsa. Somliga frös dock och letade fram såväl tjocktröja som ullstrumpor.

Jag noterade till min stora glädje att paprikan blommar igen, den som Prinskorven och jag var och köpte den helgen i maj när han var här! Så jag tog en bild och skickade till gossebarnet.

 Paprikan blommar

Paprikan blommar! Min egen personliga blomma synes till höger i bild.


Vi kunde fika på ballen
och vi intog faktiskt middag där ute. Men fåglarna som betedde sig lite underligt borde ha varnat oss för… OVÄDRET!

Fåglarna

När vi såg fåglarna borde vi ha förstått…


Vi hade nästan ätit upp
första portionen när det började regna. Jag vevade upp markisen och vi satt kvar – det regnade ju inte inte. Men sen tog det i av bara h-e! Det fullkomligt öste ner och så började det åska så att lamporna blinkade. Regnet stod som spön i backen och vi fick avsluta måltiden i köket. Då hade det redan hunnit regna in lite här och var…

Regnet som spön i backen

Den här bilden visar att uttrycket ”regnet stod som spön i backen” känns väldigt sant.


Jag är väldigt rädd om min router.
Inte rädd, nojig. Så jag drog ur elsladden. Storebror** går på lina och honom kan jag ju inte stänga av, så det fick bära eller brista där. Det bar! Men avstängningen av routern var faktiskt bra! Jag passade på att byta plats på routern IGEN och nu är signalen mycket starkare. Inget ont som inte har nåt gott med sig, uppenbarligen!

Regnet öste ner ett tag och Anna fick ont i magen. Jag hoppas vi överlever kvällen för jag vill se Miss Marple klockan 21. Dessutom ska jag ringa Pe och boka in en träff i veckan. Mamma fick ett samtal tidigare i eftermiddags och det var nog bra, det, för hon var pratsugen och hade varit utan prat sen i fredags. Det är tufft att vara ensam…

Det regnar blött

Det regnade blött.


Vad har hänt hos dig idag, dårå? Skriv en rad och berätta!


*ballen = balkongen

**Storebror = min stationära dator


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan visar sina egna majblommor och har en del musikaliska funderingar. Eller snarare undrar över pratsamma gäster.


Igår kväll blev det
verkligen skitväder! Det stormade och regnet smattrade mot rutorna. Vi satt inomhus och hade det gott, mätta av Fästmöns Chicken Tikka Masala med naan.

I morse sov vi ända till klockan var nästan tio. Av nån anledning sover vi alltid längre hos Anna. Hon har kanske inte riktigt så många grannar som renoverar eller vars barn får utbrott. Eller också har hon det, men huset är bättre isolerat.

Jag tog en skön dusch, medan Anna fixade frukost. Utomhus var det strålande sol och varmt. På Twitter läste vi om alla som var ute och skenade på ett eller annat sätt, så vi masade oss också ut. Fast endast för att gå. Jag tror inte min onda häl pallar nåt springeling.

Ajfånens kamera åkte fram, men ärligt talat har jag delvis tappat lusten att fota. Jag tycker att bilderna bara blir dåliga och tunga. Men några majblommor fångade jag i alla fall, med ett ganska lyckat resultat. Jag twittrade för övrigt stolt att jag inte hade sprungit en centimeter den gångna veckan. Ärligt talat tycker jag folk är jobbiga och skrytsamma som måste berätta hur långt de springer. Berätta i sociala medier, alltså. Who cares, liksom?

BlåsipporÄntligen fick jag fota blåsippor ute i backarna!


Blåsipporna stod i flera klungor
ute i backarna och äntligen fick jag fota både dem och vitsippor.

Vitsippor
Vitsipporna har fått strålkastaren på sig.


Vi promenerade bort till Ekeby,
men eftersom stället nu är uthyrt kommer man inte fram till varken vattnet eller bron. Vi tittade lite på avstånd. Totalt var vi ute i en timme, men vi satte oss ner en stund på en bänk och bara njöt av vårsolen.

Anna i vårsolen
Min egen personliga majblomma njöt i vårsolen. Eller somnade hon?


Det var verkligen varmt i solen
och så här efteråt känner i alla fall jag att det hettar i ansiktet. Men när vi var ute blåste det fortfarande ganska mycket, så jag kände inte riktigt hettan då.

Anna i blåsten
Det blåste på Anna.


På hemvägen noterade jag
att det måtte ha varit livat i holken igår. Den hade nämligen trillat ner och låg på marken.

Fågelholk på marken
”Tjo va de va livat i holken i lördags…”


Hemma i Himlen
satt alla barnena vid sina datorer, men Johan reste sig faktiskt och gick ut för att ta en promenad. Anna och jag åkte till ICA Solen och provianterade innan jag for hem till New Village. Anna uttryckte sitt stora missnöje med min packning av hennes varor. Kassörskan flinade och såg ut som om hon tyckte synd om mig.

Fullastad med kassar och väskor flåsade jag uppför min trappa. Plockade med mig ”Lucilles” lokalblaska på vägen. När jag hade packat upp mina varor och ställt dem där de hör hemma gick jag över för att mata husdjuren. De var hungriga. Jag undrar om ”Lucille” hann mata dem innan avfärden…

Storebror hade det kämpigt, så jag gjorde en omstart och en ordentlig virusgenomsökning. Det tog baske mig en timme! Under tiden hann jag ringa mamma och äta min middag – grillad kyckling med potatissallad och räksallad. Ett glas rött tog jag till maten, det andra sippar jag på just nu. Läste tidningen till middagen, men tidningen tog bara fem minuter att bläddra igenom. Nej, jag är verkligen nöjd med att inte längre lägga nästan 3 000 spänn om året på nånting så här tunt!..

I kväll väntar det tredje programmet Inför Eurovision Song Contest 2013. Martin Rolinski är gäst och jag undrar om han kan hålla låda som de två föregående gästerna Rickard Engfors och Shirley Clamp… Det har jag svårt att tro…


Livet är kort.

Read Full Post »

Häromdan fick jag ett akut Lisbeth-behov och ringde upp min forna kollega för att höra om hon var fri för lunch. Lisbeth, som ju egentligen heter nånting heeelt annat, hade förstås matlåda med sig, men ställde den i kylen för att i stället umgås med mig en stund.

Med vissa människor är det så att man inte tappar kontaktkablarna även om man inte ses så ofta. Jag blir förbannad när jag tänker på att vi jobbar på samma campus och borde kunna ses oftare. Dessutom bor vi i samma stad och borde kunna ses efter arbetstid också. Men så blir det inte – tyvärr! Det irriterar mig att tiden och orken inte riktigt räcker till.

Hur som helst, häromdan haltade jag ner till mitt nya favvo-lunchställe, det som ligger bara fem minuters stapplande promenad från jobbet. Där är både lugnare och fräschare än på de övriga matställena här, även om Thaistället fortfarande har den godaste maten på onsdagar! (Längst att gå också, vilket funkar hyfsat en gång i veckan med tanke på häleländet.)

Lisbeth och jag babblade på som aldrig förr om våra liv hemma och på jobbet. Jag fick veta att hon hade bestämt sig för att vara rak och säga vad hon tycker. Inte uppfostra andra vuxna, för det kan man ju inte, men ändå tala om när hon känner att nån inte uppför sig helt OK gentemot henne. Det lät väldigt allvarligt, så i nästa sekund la hon flinande till:

Ja du vet ju att hon Lisbeth, hon vill ju alltid vara lite speciell!

Å, vad jag gillar människor som har en klar blick på den egna personen! För Lisbet ÄR speciell! Men hon är roligt och bäst speciell och en sån sorts människa som jag vill ha i mitt Toffelgäng. Mitt i allt det roliga är nämligen Lisbeth en djup och tänkande person, som ändå tar sig själv med en rejäl nypa salt.

Lisbeth är helt klart min favorit-ex-kollega och vän! Men har DU nån favorit-kollega eller vän???


Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag. Jag vaknade och var dödstrött. Försökte pigga upp mig med lite whisky i marmeladen till frukost, men det hjälpte inte.

Whiskymarmelad inköpt i The English Shop på Söder.


Tog till och med fram den amerikanska whiskeyfudgen
(notera att amerikansk w-sprit stavas med -ey på slutet; brittisk endast med -y), inköpt på samma ställe, men jag tittade bara på den fina burken.

Titta du också på den fina burken. Eller låt bli.


Hade lite smått att fixa med här hemma
– ringa mamma (jaa, TV:n fungerade igen), stryka, gå ut med sopor etc – innan jag for ut till Himlen på eftermiddagen. Vi softade lite och sen var det dags att fara in till stan igen. Jag skulle bjuda på födelsedagsmiddag på China Garden, men jag fick varken sång eller paket så det var väl att räkna som en vanlig lördagsmiddag fast på kinarestaurang. Maten avåts som vanligt i rekordfart. Enda gången nånting vid borde rönte fleras uppmärksamhet var när Fästmön och jag provade sushi med wasabi. Det var starkt, men sånt rensar bara näsgångarna. Ingen av oss blev särskilt imponerad. På en timma var måltiden avklarad och somliga satt och suckade och ville åka hem. Jag hade kastat i mig maten, så jag fick ont i magen. Vi bussade hem och missade att heja på en kusin till barnen (pinsamt!), men jag hade både ont i magen och var kissnödig. Lördagskvällen tillbringade alla på sina respektive rum utom Anna och jag som glodde på en gammal TV-deckare i vardagsrummet.

Min fortune cookie.


Söndag. Vi klev inte upp förrän tio.
Jag var lite piggare än igår, Anna betydligt tröttare. Vädret såg fint ut, så vi bestämde oss för en tur ut till Ulva för att kolla bakluckeloppisen. Det var premiär för säsongen. Elias följde med. Massor av stånd som vi sprang förbi innan det var nån som ville äta på nåt igen. Eller var trött i benen. Anna handlade ett par små saker, jag tappade lusten, men flinade ändå lite åt den här boken – som jag dock inte köpte, trots att det snart är Mors dag.

”Min märkliga mamma”, en bok som jag tror inte skulle uppskattas att få i paket till Mors dag.


Så styrde vi kosan till Gamlis för att glassa.
Anna bjöd på var sin strut, Elias fick dricka, vi tog kaffe. Det blåste kallt, mest frös Anna som inte fick sittplats invid väggen. Sen var det på nytt ett fasligt tjat om att gå till bilen, men Anna och jag ville skena (nåja…) upp på toppen på en av Kungshögarna. Högarna är periodvis avstängda för fotfolk, men i år är det tillåtet att bestiga en. Högt är det som tusan och lite spännande tyckte nog Elias att det var ändå…

Elias uppe på toppen av en av Kungshögarna.


Vi tanter tog det lite piano,
men kom också upp. Det var väldigt häftigt där uppe…

Här är Anna på väg uppför en av Kungshögarna.


Att stå längre tid än två minuter
och titta på den vackra utsikten var bara två tredjedelar av oss intresserade av. Den andra tredjedelen hade bilen som enda fokus. (Inte alls lik storebror som redan igår deklarerade att han inte vill övningsköra med mig mer för min bil är för liten. Fine, jag övningskör ju inte för min skull.)

På vägen mot parkeringen såg jag ett jättefint träd med gula blommor som jag fotade. Detta trots att gult som bekant ju är fult.

Ett jättefint gult träd.


Plötsligt var en tredjedel av oss försvunnen.
Nån som kan se vart den tog vägen???

Snacka om att smälta in i naturen…


Sen äntligen, tyckte somliga,
fick vi hoppa in i en stekhet bil och åka ut till Himlen. Anna och jag softade lite och pratade lite och en och annan tår kom också, för min del handlar det om att jag känner mig osäker inför morgondagen när jag ska börja 80 procent på en institution en trappa ner. Den gamla osäkerheten har slagit klorna i mig och jag är nervös och tror inte att jag klarar av det.

Skjutsade Anna till och från ICA Solen innan jag åkte hem till New Village. Jag handlade lite kallskuret till söndagsmiddag. Stannade också vid Tokerian på vägen hem för att lämna in Lotto. Inte en spänn hade mamma och jag vunnit.

Väl hemma packade jag upp och förberedde en maskin tjockis-svart tvätt. Jag ska köra igång den efter jag har gått ett varv med dammsugaren. För det behövs… Men först tog jag fram min fiffiga Anabox och laddade för veckan.

Ett fack för varje dag.


Och trots att jag anser mig vara fullt frisk
äter jag så här många mediciner på en vecka. Lite skrämmande är det, att fyra av pillren måste jag äta livet ut.

Övervägande gula tabletter, minsann…


Det var min helg. Vad har DU gjort i helgen???

Read Full Post »

Older Posts »