Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lite att göra’

Ett inlägg om trosfrågor. Och kalsongdito.


 

Va´ 17 är det som händer i Metropolen Byhålan??? Att det kanske inte finns så mycket att göra där vet jag, fast nog har det blivit bättre. Är det ett nytt beteendemönster bland motalianerna? Handlar det om nåt mystiskt samarbete mellan könen?

Att skilja på ditt och mitt har alltid varit svårt för somliga. Men att sno underkläder… Det är lite väl… lågt, tycker jag. Under bältet. Särskilt som det i vissa fall handlar om andras använda underkläder.

trosor

Trosfrågor.

Häromdan läste jag nämligen i Byhålesnorren om en man som snott trosor. Begagnade trosor. Eller han är misstänkt för det sen man hittat en plastsäck med trosor i hans förråd. Fast först tog man honom in flagranti när han tillskansade sig underkläder i en tvättstuga. Men mannen nekar och säger att han har hittat dem utomhus. Tvättstuga utan tak? Massor av kvinnor i Metropolen som i januari plötsligt slängde av sig sina trosor i vinterkylan? Man undrar… Och jag gläds över att lilla mamma nyttjar sin tvättmaskin uppe i lägenheten…

Igår blev jag riktigt fundersam och började undra om det härjar nån sorts epidemi i Byhålan. Då läste jag nämligen i Byhålebladet om en kvinna som har snott kalsonger.

Vad är det som händer??? Är det nåt skumt samarbete mellan könen eller handlar det om att ”kan han så kan hon”? Vad hände med att

  1. låta bli andras grejor
  2. betala för varor???


Nån som har några teorier??? 


OBS!
Jag är fullt medveten om att det kan finnas personliga tragedier bakom dessa handlingar. Men i alla fall: det är fel att ta saker från andra människor och att snatta i butiker.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett språkligt inlägg.


 

Medan jag roar mig med annat kan ju du som har lite att göra eller bara är språkintresserad göra ett litet test.

Testa dina kunskapar i svenska dialekter här!

Det är endast åtta frågor, men de är nog så gör-knepiga. Jag fick bara sex rätt – och dessutom FEL på den östgötska frågan! Hmpfffffff… Måste hem och öva…

Toffla sur m 3Dbrillor 20111

Inte bra på östgötska längre…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min fredag.


 

Igår var det ingen jätteproduktiv dag. Jag ligger hela tre poäng minus, för jag hittade inte ett enda jobb att söka och gjorde inget annat inom jobbsökeriet som gav poäng. I stället funderade jag väl en del över intervjun jag ska på måndag förmiddag. Eftersom det har varit så trögt ett tag har självkänslan och självförtroendet sjunkit en del. Frågor som

Klarar jag av det?

och

Är jag inte en bluff, trots allt?

nästlar sig in i min hjärna och det är inte bra. Det är inte bra alls.

Efter tröstlösa försök att hitta nåt sökbart intog jag frukost. Överraskade nog många, inklusive mig själv, eftersom den innehöll grönsaker. Enligt myten är grönsaker nåt som inte finns hemma hos mig så ofta. Inte när jag är ensam. Och ensam blev jag från och med igår och två veckor framåt, vad jag vet.

Frukost

Frukost med grönsaker?!

 

Grattis

Grattis till mig för alla shoppingturer…

Jag hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Första stoppet blev på Morgonen där det skulle hämtas kassar och väskor. Andra stoppet blev på ICA Solen – trots att Anna ju köpte hela Tokerian i torsdags. Sen var jag så slut och trött att Anna fick fixa starkt kaffe så jag skulle orka ta mig hem igen – och handla. För jag hade ju inte köpt nån mat till mig

Det blev tre smala kycklingchorizo med bröd och räksallad till middag, så jag storhandlade ett helt paket om sex korvar för under en tjuga, resten fanns i kyl och frys. Det gäller att vara lite ekonomisk nu. Jag är visst inte gjord av pengar längre. Men jag upptäckte i alla fall att jag hade fått ersättning från a-kassan. I förrgår. Det vore ju fint om man på nåt sätt fick en signal om detta – typ en specifikation per post eller åtminstone ett mejl. Nej, man får nåt meddelande inne i a-kassans skitsystem, som man måste logga in i med e-legitimation och krångla och ha sig.

Det är ingen myt, men faktum är att min banks e-legitimation verkar vara bland de mest krångliga. Nu råkade det vara så att jag igår först loggade in i min bank för att betala en räkning. Då noterade jag att det satt 9 900 kronor på kontot, överförda igår. Så efter bankärendet fick jag ta fram sladden till dosan, trycka i mitt bankkort och logga in hos a-kassan. Efter två försök lyckades jag komma in. Där hade jag två olästa meddelanden. Ett innehöll en specifikation över torsdagens utbetalning, det andra åter ett meddelande om att jag ska skicka in anställningsbevis. Det är fan tredje gången. Dessutom har jag telefonerat i ärendet tre gånger och handläggaren lovade att föra in i systemet att anställningsbevis  för en timmes skrivjobb i juli månad är på väg. (Jag skickade det  i onsdags.) Och ja, du läste rätt! A-kassan kräver anställningsbevis för en (1) timmes skrivjobb. Har de lite att göra, eller vad?

Som grädde på moset fick jag åka till Yeartown och hämta ett paket med apoteksvaror. Jag hade råkat markera fel utlämningsställe. Nu har jag ju som tur är bil och den var tankad inför resan till intervjun på måndag. Men det var lite surt att behöva åka så långt (nåja, inte jättelångt härifrån, men…)

Fotbubbelbad med massage

Belöning.

Hemma igen gav jag mig äntligen den belöning jag hade väntat på hela dan: ett bubbelfotbad med massage. Man ska sitta cirka tio minuter, men jag satt nog tjugo. Det var så skönt för mina onda fötter. Under tiden kikade jag på ett par på Sjuan som tittade på hus i Devon. De hade sina drömmar och planer – och pengar! – min dröm om bubbelfotbad med massage var allt jag krävde för egen del i den stunden. Ibland räcker det lilla.

Resten av kvällen ägnade jag åt att slöglo lite på TV och att läsa om Elsas kamp utan sin älskade mormor mot mobbarna. Det är konstigt, men jag minns saker från mitt eget första år i skolan och det gör fortfarande ont. Jag såg en film som var konstig och undrade om jag inte hellre skulle ha glott på nåt annat som jag hade spelat in på DVD-hårddisken…

Walnut whip

Walnut Whip – the best a Toffle can eat!

Och sanningen är, att jag denna kväll också unnade mig nåt gott. Det blev lite cheddarostbågar, som inte smakade så värst mycket (jag älskade OLW:s chilibågar som tyvärr inte längre säljs!) och två Walnut Whip. (Nu måste jag snart in till stan och träffa Fredrik igen så jag kan fylla på förrådet – han jobbar ju intill The English Shop!)

Idag ska jag ut till Himlen och tillbringa helgen med Anna och barnen. Storasyster lämnar oss nästa helg för att bosätta sig i norr. Lillasyster hänger mest med sin boyfriend på helgerna. Tur att vi har killarna kvar hemma ett tag till!

Anna tar för övrigt så fina bilder på mig. Detta kollage dök upp på mobilen igår kväll och det ger faktiskt en ärlig glimt av den jag är:

Puss

En ärlig glimt av mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag gissar att du inte har hört uttrycket i rubriken? Hö, hö, hö… Denna snöiga dag som slutade med strålande sol och nästan åtta grader varmt när jag skulle åka hem från jobbet.

Dagens datorhaveri gjorde att allt jobb blev försenat. Och när datorn så småningom kom igång på eftermiddagen var den så seg och långsam att jag knappt kunde svara på mejl. Tröttsamt! Dessutom lyste vårsolen starkt in genom fönstret. Mycket vackert, visserligen, men det går ju inte att se vad det står på datorskärmen när solen lyser rakt på. Jag vet inte vad det blev för dekorfärger på gänget rapportframsidor jag försökte få till innan jag gick hem… Droppen var när vi fick veta att markiserna inte var några skydd mot solen utan snarare

blot til lyst

Men hallå! Är somliga inredningsarkitekter idioter, eller?! Det blir till att försöka inhandla nåt mörkt lakan eller nåt och försöka fästa i den skira gardinen. För det kommer inte att gå och jobba framöver…

När vårsolen tittar fram är det alltså inte bara härligt. Man ser allt skit smuts också. Clark Kent* blev ju rejält nerstänkt i morse. Det var inte nån omkörning på fel sida, my mistake, utan en bil som körde om där det var omkörning förbjuden. Enligt egen utsago var Nillan inte i faggorna, men man skulle kunna tro det, så nära som föraren körde…

Nerstänkt Clark.


Ja, ja, det är dags att tvätta bilen överhuvudtaget
, men jag måste skaffa mig lite mer ork först. Kanske till helgen när Fästmön jobbar tre kvällspass på raken..? Då brukar jag få en massa nyttigt gjort. Men det är ju annars väldigt tråkigt när hon jobbar.

Jag kom hem lite senare än vanligt idag. Allt blev ju förskjutet tack vare datorkrånglet. I morgon ska jag på en nätverksträff hela eftermiddagen, så då hinner jag väl inte heller så mycket. Men det är roligt att det är fullt upp om dagarna! Jag skulle inte gilla om det var lite att göra. Tråkigt!

Magen har faktiskt varit liiite bättre idag. Jag tror att lunchen passade den alldeles utmärkt, för jag mådde inte sämre efteråt. Nu när jag kom hem såg jag att Anna hade lämnat frukt på mitt bananfat. Och jag kunde inte låta bli att ta ett plommon…

Mitt bananfat, fast nu med fräschare frukter.


Det var ett sånt där plommon
som kunde ha kommit från ett av plommonträden i mammas och pappas trädgård… Suck…  Victoriaplommon… Vi får se om magen känner sig lika nostalgisk som jag eller om den slår bakut…

Slå bakut, för resten… Det gör jag på före detta vännen som inte svarar på direkta frågor. Var finns rakheten och ärligheten, den omtalade? Den tycks bara existera när det passar. Och med anledning av detta byter jag lösenord. Jag vill nämligen inte ha såna vänner i mitt liv – eller på min blogg. Du som ha det nya lösenordet kan mejla eller messa mig.

 

*Clark Kent = min smutsgris till bilman

Read Full Post »

I morse läste jag hos Rickard Engfors om knäppisar som ugglar på Fejan. Och nyss läste jag på Svenska Dagbladets hemsida om en ny lek på Twitter där böcker förlorar en bokstav (ja, jag finns ju på Twitter själv och har sett att några av dem jag följer roar sig med detta).

Allra först var man på engelska med twitterämnet och taggen  #bookswithalettermissing. Nu har det kommit en svensk motsvarighet, #böckersomsaknarenbokstav. På svenska roar man sig med både engelska och svenska titlar. Fast först på svenska var #böckermedförloradbokstav.

Eh… Jag undrar om folk har tråkigt eller otroligt lite att göra eller vad? Och varför bloggar jag om det här överhuvudtaget om jag tycker att det är så flängt?

Tja, när jag vänder mig om och kikar in i bokhyllorna och ser några av mina böcker minus en bokstav får jag medge att det är liiite svårt att låta bli att apa efter… Eller vad sägs om…

  • Ulf Lundell: Ack (en klagoroman)
  • Selma Lagerlöf: Gösta Berlings aga (en liten handbok i S&M?)
  • Sigrid Combüchen: Pill (knep- och knåpbok för damer)
  • Jonas Gardell: Djurets tid (Gardell goes animal!)
  • Zadie Smith: Vita änder (en nyupptäckt fågelart)
  • Jean M. Auel: Gottbjörnens folk (mer godis åt folket)
  • Unni Lindell: Ockerdöden (den vi lider när vi tvingas belåna oss upp över öronen)
  • Sylvia Plath: Laskupan (Lagen om anställningsskydd är lagd i ostkupan)
  • Unni Drougge: Luffen (en vandringsroman)
  • Rickard Engfors: Alt eller inget (antingen kvinnlig bas eller så håller jag käft!)

                                                                                                                                                                 PS Korrekta titlar ska vara Jack, Gösta Berlings saga, Spill, Odjurets tid, Vita tänder, Grottbjörnens folk, Sockerdöden, Glaskupan, Bluffen, Allt eller inget.

PS2 Nej, att uggla har jag inte provat på än. Men jag finns ju inte på Fejan, så…

Read Full Post »

UppsalaTidningen är stundom en riktigt bra tidning – både underhållande och grävande. Ett problem har den emellertid – och det är att den kommer ut för sällan. En gång i veckan är alldeles för lite för att komma med de riktigt vassa och nya nyheterna.

Trots det… Idag skrattar jag så jag tjuter åt moderaten Christian Sonnenstein. Ja, jag skrattar lite åt honom också, men kanske mest åt de floskler och märkliga citat han har samlat av kommunens fullmäktigeledamöter. I samband med förra fullmäktiges sista sammanträde elade han ut ett häfte med ett fyrtiotal… ska vi säga märkliga citat och hopkokade fraser från ledamöterna. I sitt häfte medger han att det  smugit sig in en och annan floskel och språklig groda och nån högre skolas citat är det inte hans häfte. Inte heller är det nån större skillnad mellan de olika partiernas politiker. Min slutsats: är alla lika… korkade?

Några exempel ur Christian Sonnensteins citathäfte:

Gustaf von Essen, (KD):

Man har sammanfört tre ben under en hatt.

Maria Gardfjell, (MP):

Gunnar Hedberg står i badbyxor i snöstormen.

Ilona Szatmari Waldau, (V):

Jag vill fylla på med några korta orosmoln.

Ulrik Wärnsberg, (S):

Tillgången på hyresrätter är nyckelns kärna.

Liv Hahne, (M):

Vi står och pratar för tomma öron.

Karolina Hilding, (FP):

Man ska jämföra äpplen och päron för att se om det finns skillnader baserade på kön.

Lars O Ericsson, (C):

Kasta ut tvålen före badvattnet.

Slutligen kan jag ju inte låta bli att fnissa lite tyst också åt denne citatsamlande moderat som person. Jag undrar liksom vad han lyssnade på när fullmäktige debatterade och vad han gjorde på sammanträdena – mer än antecknade märkliga citat. Hade han kanske

  1. lite att göra?
  2. tråkigt?

Nåja, alla sätt är bra utom de dåliga* 😉

                                                                                                                                                   *Gammalt Byhåleordspråk

Read Full Post »