Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘axelvärk’

Morgonen var frusen. Kall. Det var halt att köra bil. Axeln värker.


Frusen morgon.

                                                                                                                                                           Jag fick ett besök på rummet. En modig människa. En som inte lät mina ord passera. Bara så där. Strax därpå ett telefonsamtal och så ett möte som ingav lite hopp. Eller kanske en tids (en månad) respit. Jag vet inte hur det blir, alla inblandade har inte sagt sitt.


Perhaps it died and went to heaven? 

                                                                                                                                                               Jag kanske griper efter tunna, tunna strån av hopp, men oavsett. Men gripreflexen finns kvar! Jag kanske inte är färdig än? Jag kanske till och med kan få lite julefrid att lysa in ett mitt stängda hjärta. I vart fall passerade jag nog Tomtens stuga – se själv!


”I ett hus vid skogens slut, lite tomte tittar ut…”

                                                                                                                                                              Även frusna ögonblick kan vara vackra! Även de döda ting som inte längre andas kan äga en skönhet. Jag är varken vacker eller skön, men jag är inte heller död än. Jag kan röra mig och se på sköna ting genom min tejpade mobilkameras öga.


Även döda ting kan äga en skönhet.

                                                                                                                                                             En äcklig lunch, men en god lunch med en bra lunchkamrat som också kämpar i samma helvete som jag. Nästan. Det går inte att jämföra helveten. Men ändå. Jag är glad för denna bekantskap!

Det som är fruset nu ska en gång tina upp och väckas till liv igen. Det är bara vi människor som somnar in en sista gång för alltid.


Detta ska väckas till liv igen.

                                                                                                                                                          Ett stort och varmt TACK till L, T och K! Till L för ditt mod, till T för dina vilja till handlingskraftig hjälp och till K för att jag tror att du är en riktig pärla. 

Read Full Post »

Kvällen har bara gått. Jag har visserligen varit och handlat och jag har kokat korv och ätit. Men sen har kvällen bara gått. En stund gick åt till att säkerhetskopiera filer. Snart tar USB-minnet slut!

Axeln värker som tusan. Det värker ända ner i underarmen. Varje tangentnedslag gör ont, faktiskt. Men skit samma. Jag beklagar mig inte. Så länge jag skriver vinner jag kampen över de negativa tankarna. Inte vill jag ha några guldstjärnor för att jag sitter här och hamrar ändå och roar en sån som dig med mina ord. Nej, här är ingenting av guld, bara papp.


Bara en pappstjärna.

                                                                                                                                                           Jag har försökt uppamma krafter att kolla lediga jobb, men jag har gett upp. Alla de jobb jag har sökt som jag har tyckt att det stod mitt namn på passerar revy för min inre blick. Nu återstår bara jobb där jag inte är kvalificerad nog eller jobb som jag inte vill ha. Jag har tre ansökningar inne på lediga jobb. Det ena vill jag inte ha för det innebär resor – och då måste det vara jädrigt bra betalt om jag ska kunna bil-pendla! Det andra är jag inte kvalificerad nog för. Det tredje är ett vikariat hos en arbetsgivare där jag har sökt hundra jobb, men aldrig kommit på intervju trots att jag är kvalificerad. Så nej. Motivationen är låg.

Det känns så meningslöst att fortsätta den här kampen. Jag befinner mig i helvetet och det är uppenbart att det är där jag hör hemma. Bara korta stunder, i Den Mest Älskades närvaro, känner jag mig levande.

Annars är det här inget liv. Jag vill inte mer. Jag vill inte. Jag vill inte leva längre. Jag har gjort så många fel, men jag tycker att jag har tagit mitt straff nu. Det tycker visst inte Makterna.

Jag vet inte hur jag ska kunna sova i natt. Jag vet inte hur jag ska komma ur sängen i morgon bitti. Men jag gör det. Jag gör det för att jag köper mig tid genom att jobba två och en halv vecka till. Då kan jag också betala mina räkningar en månad till. En månad.

Read Full Post »

HA HA! Nu fångade jag verkligen din uppmärksamhet! Tänk vad en rubrik betyder… Och så besviken du blir när du inser att du inte får veta nåt om några orgier alls. För här inte varit några orgier. Mer än frukostorgier. Se på vårt dignande frukostbord innan vi har satt oss ner. Inte är det konstigt att Fästmön vill byta vårt samlingsnamn Kickorna – Anna är Lill-Kickan och jag, som är fem år äldre, Stor-Kickan – till Bollarna…


Ett dignande frukostbord. Notera att vi tillfälligtvis har var sin dagstidning!

                                                                                                                                                         Så här dignande är vanligen inte vårt frukostbord. Det är endast på detta viset de dagar Anna börjar sent, för då hoppar vi i regel över lunch. Idag blir det liksom brunch. Middag vet jag i skrivande stund inte hur det blir med. Känner jag mig själv rätt hoppar jag över den och äter karameller i stället.

Under fyra veckor har jag förmånen att ha två dagstidningar. Den ena, lokalblaskan, betalar jag hutlöst mycket för – och dessutom lyckades min förra chef sno åt sig mitt guldkort, som egentligen var personligt – medan jag får den andra, Dagens Nyheter, gratis. Min enda motprestation vad gäller DN är att svara på enkäter som kommer via e-post. Det går snabbt att vänja sig vid två dagstidningar, vill jag lova, och jag lär sakna DN när vår tid är över. Suck… Jag har nämligen insett att det är lite praktiskt att ha två tidningar. Anna läser nämligen inte en dagstidning på sedvanligt sätt, det vill säga del för del. Hon läser tidningen rakt igenom. Ligger det en del ibladad så fortsätter hon helt enkelt bara läsningen. Med påföljd att den andra personen vid frukostbordet, det vill säga jag i det här fallet, inte får nån del. Ja, det är ett hårt liv… 😉

Idag är det strålande sol, himlen är blå och det blåser i träden. Typat nog ska Anna iväg och jobba, annars hade det varit perfekt väder för en promme.

Jag var ju dement igår och glömde två ganska väsentliga saker. Men faktum är att jag faktiskt glömde två saker till! När jag skulle duscha var min tanke att prova de två sista varuproverna från Korres, den andra duschcrèmen och en hårmask – men det glömde jag. Och när jag hade tvättat håret glömde jag att ha i nån form av hårgrejs. Det senare fick till följd att det såg ut som om jag hade väldigt fint och nytvättat hår – som jag varit ute och promenerat i storm med… Så jag skulle liksom lika gärna kunna gå ut idag – det blir ingen katastrof för dagens frisyr heller.

Gissningsvis sitter jag vid pusslet i eftermiddag medan det är ljust. Jag måste minska tiden vid datorn för axelvärken vill inte ge med sig. Ska in på ICA Heidan och handla lite på vägen hem efter att jag har skjutsat Anna till jobbet. Ska nog ta och ringa mamma nån gång under eftermiddagen eller kvällen också, för vi har inte hörts av sen i lördags. Och så borde jag ringa CL i kväll och så vill jag förstås veta hur det har gått för The Monicer idag, men det kanske jag får veta först i morgon. Det är ju en dag då också. Och då är Anna ledig och jag funderar på om vi ska hitta på nåt kul och lagom vuxet.

Read Full Post »