Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sektionschef’

Ett irriterat inlägg där Tofflan redogör för uppväckandet av döda samt konstaterar att kaffe är en dryck som håller uppe humöret och att en del företag tycks sakna kommunikatörer…


Ja det blev väl en jävla start
på den här dan! För det första var jag skittrött i morse, eftersom jag såg på en viss semifinal igår kväll. Den slutade runt klockan 23, men vem kommer i säng direkt? Nej, det ska plockas undan, det ska släckas, bäddas upp, stängas av datorer, tandtrådas, tandborstas, tvagas, smörjas eksem… Sen hann jag se slutet på Benidorm och då blir man ju uppspelt och inte trött. Och nej, jag hann inte/orkade inte/hade ingen lust att förbereda nåt inlägg till idag – varken igår kväll eller i morse.

I morse var det 

The Awakening of the Dead 

hemma på min gata i New Village. Och hade jag vetat hur nattsvart det skulle bli på jobbet hade jag verkligen inte stressat…

Hade ett par webberier jag skulle börja dan med, men så fick jag ett mejl om en annan grej som behövde läggas ut. Sagt och gjort, jag fixade det. Det var sen det blev svartMånntro webben inte klarade av att höra stf prefektens stämma via iPodradio???

Allting i elektricitetväg bara dog på jobbet. Datorerna pep till och tystnade, skärmarna blev svarta, telefonerna slutade fungera, nätverket upphörde att existera. Min första reaktion var att ringa Lille M som ju är intendent här. Men jag kunde inte ringa från min mobil till hans fasta telefon, ju. Och den kopplade inte vidare till hans mobil, ett nummer jag inte hade. Jag och rumsgrannen tänkte ett slag ta en promenad – det var ju strålande sol. Men så blinkade det till igen efter en tio minuter.

sol genom persiennen
Det är SOL idag.

 
Tre gånger fick jag starta om min dator innan den fungerade. Sen behövde jag gå på toa. Och vad tror du händer när jag sitter där i godan ro med min bok??? Lights out! Och då snackar vi kolsvart. Jag såg inte nånting. På mobilen har jag emellertid en ficklampa, så jag läste ut kapitlet innan jag gjorde färdigt de övriga bestyren som jag inte tänker beskriva detaljerat här.

Den här andra gången kom inte strömmen tillbaka efter tio minuter. Nån information hittade jag inte nånstans, men nån kom och sa att 10 000 hushåll i södra Uppsala var drabbade. Tänkte i min enfald att det ju måste finnas information att få, kanske via Twitter. Ajfånen kunde jag ju fortfarande surfa på. Men icke! Vattenfall har inte ens ett fungerande Twitterkonto, upptäckte jag och på företagets webbplats finns ingen information av typen Driftstöringar! (Och det är Vattenfall som är vår elleverantör här.)

Klockan tio gick jag in i ett möte där vi pratade och lyssnade på varandra. Det är faktiskt inte så dumt att prova på ibland! Dialog och ögonkontakt är helt klart underskattat. När jag kom ut från mötet var klockan tio över elva. Fortfarande strömlöst. De som har laptopar med fungerande batterier kunde i alla fall ägna sig åt att skriva saker, men de kunde ju inte mejla eller komma ut på internet. Jag stannade för att fota en kollegas skrivbord, för hon är så klok att hon inte litar på Det Papperslösa Kontoret. Smarta A!

Inte papperslöst kontor
Inte ett dugg papperslöst på A:s kontor. Vilken tur!


IT-killarna tog tidig lunch
och jag övervägde att göra detsamma när så lamporna plötsligt blinkade till och strömmen sakta, men säkert återvände. Halleluja! Jag fixade snabbt en nyhet och en notis på externwebben om att vi haft strömavbrott men nu var nåbara igen samt la ut några rader och bilder på institution 2:s intranät. Man måste få skoja lite ibland – och det gjorde jag där, i maskopi med en sektionschef.

Men varför i hela höga h-e fanns ingen information att hitta från Vattenfall? Varför inte utnyttja Twitter som man ju når med en smartphone som går på batteri? Eller gå via lokalblaskan? Den lokalblaska som efter en kort stund la ut att strömmen var tillbaka – vilken den ju bara var i tio minuter här innan allt slocknade igen?! Är det kanske så att Vattenfall är i trängande behov av en kommunikatör som kan agera i kris??? Jag råkar känna till en som snart är tillgänglig för nya uppdrag *PEKAR MED HELA JÄVLA HANDEN PÅ MIG SJÄLV*

Efter att ha jobbat en timme utan förmiddagskaffe och samtidigt vrålhungrig eftersom sedvanlig lunchtid sen länge var passerad, kom jag så iväg för att försöka hitta nån föda. Jag var lite osäker på hur det skulle gå, men jag hade tur och fick både mat och kaffe, dessutom trevligt sällskap från institution 1. På tillbakavägen mådde jag gott igen, kände mig verkligen återuppväckt från de döda fast på ett positivt sätt, så jag passade på att fota några hus i rena glädjeyran. Och så sände jag en tacksamhetens tanke till Nån att det här med långa strömavbrott tack och lov inte är särskilt vanligt i den här delen av världen…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med vilket Tofflan hälsar våren välkommen.


Äntligen är våren välkomnad –
även på arbetet! Ett fint initiativ av en av våra sektionschefer, detta med kören. Kören, som framträder typ två gånger om året – runt första maj och Lucia. På Luciamorgonen låg jag på operationsbordet just som kören skulle framträda, men idag fick jag äntligen chansen att höra de ljuva stämmorna. Endast tre gånger har kören tränat i år! Detta till trots var framträdandet superprofessionellt. Särskilt J, som inte bara är intiativtagare till kören utan också körledare, kunde verkligen hålla tonen i ett av de mer annorlunda arrangemangen.

Tyvärr kunde jag varken filma eller fota kören eftersom jag höll en glasstrut i ena handen. Därför får du titta på glassen i stället.

glass
Våren är välkomnad även på jobbet – med sång och glass.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ojeoj! Jag inser att det nog inte kan bli en eller ett par stora workshops för nya institutionen före sommaren. Skälet är att jag inte klarar av att ha handpåläggning på 22 personer ensam eftersom webbansvarig inte har några luckor i sin kalender. Så när en av sektionscheferna ringde idag bestämde vi att jag ska ha en körning med dem nästa vecka. Eftermiddagen ägnade jag därför åt att försöka göra en manual för arbetet som ska genomföras. Utkastet är klart och jag fortsätter på torsdag. För i morgon är jag ju ledig eftersom det är

RÖD DAG!

När jag äntligen kom hem från jobbet efter att ha suttit i kilometerlånga bilköer bytte jag så att säga en workshop mot en annan – städning av hem. Det är varmt här inne och jag har vädringsfönstren och balledörren* öppna. Jag har svagt ljudet från studentfester – för det var naturligtvis studenttjolahopp idag som orsakade alla köer.

Jag har skurat i badrummet och i duschrummet/toan. Satt i en ny toaspolmojäng och plockat fram en ny, väldoftande tvål. En sån som jag får av mamma då och då, till jul, bland annat. Tvålar är bara jättebra presenter, tycker jag! Både användbara och väldoftande!

Soap made in England – and given to me by Mum.


Medan jag gick med dammvippan
kollade jag en uteplats i huset mitt emot där en ganska nyinflyttad familj har byggt nytt staket runt omkring. Fästmön kommenterade i förra veckan att det är lite snett och vint och nog ser jag det. Men jag ser också hur härligt det ser ut att ha en uteplats med en hammock… Naturligtvis skulle jag inte vilja ha det HÄR, för då skulle man ju ännu mindre kunna undvika humorbefriade, kedjerökare/-grillare och gaphalsar. Fast en liten stuga, ett litet torp… Var som helst, i skogen eller som koloni… Äsch, sluta dröm nu! De relativt nyinflyttade verkar trevliga, en ung barnfamilj av icke-svensk härkomst – och alla hälsar, till och med morfar/farfar! Tänk om svenskar kunde lära sig ett och annat hyfs…

Det ser ut som om det blir oväder snart. Himlen är svart och det känns kvavt. Kanske är det åska på gång…

Anna och jag ska telefonera senare angående morgondagen, för då kanske det blir en utflykt till Slottet om vädret tillåter. Om inte annat måste vi dit och kolla så att allt är OK.

När jag är klar med städningen – jag sparar dammsugningen till i morgon – blir det middag bestående av två kycklingklubbor och potatissallad. Tror bestämt det kan bli ett halvt glas rött till också. Klockan 21 ska jag se det allra sista avsnittet av Desperate Housewives, en TV-serie som jag har följt ända sen början. DET blir tomt…

Men jag går väl här ett varv till, med min dammvippa, och rensar ut ett och annat gammalt jag hittar i mitt hem. Som detta…

Lika gammalt som jag? Lika rynkigt, i alla fall…


*balledörren = balkongdörren

Read Full Post »

Igår var det dags för mig att skjutsa hem mamma. Jag såg till att starta resan klockan 13, för jag ville lyssna till dagens (gårdagens, alltså!) Sommarpratarepsykologen och terapeuten Anna Kåver från Uppsala. Men gäsp, både jag och mamma höll på att somna och DET är ju inte smart att göra bakom ratten…


Anna Kåver, Sommarpratade från Uppsala igår. (Bilden är lånad från Sveriges radios hemsida.)

                                                                                                                                                                Anna Kåver inledde nästan med att deklarera att hon minsann valt bort sociala medier från sitt liv – dock inte datorer och liknande teknik. Jag tycker att folk som gör tydliga val och bortval är lite spännande och vill gärna veta mer om varför. Det fick jag också. Jag kan förstå valet – eller bortvalet – eftersom Anna Kåver inte gillar att det man en gång skriver på internet alltid finns kvar samt att det pågår ganska hemska saker som självmordshetsning och mobbning på nätet. Men jag blev aldrig engagerad i det hon sa! Anna Kåver har nämligen en mycket sövande röst och jag hade fullt sjå att hålla ögonen öppna och på vägen.

Ja, jag är besviken! Jag såg fram emot att få lyssna på Anna Kåver, men jag gick aldrig igång på hennes Sommarpratande. Det blev tamt, blekt och, som sagt, sövande. Anna Kåver har annars en spännande bakgrund och har bland annat jobbat med suicidala och självskadande unga kvinnor. Hon forskar och hon har skrivit sex böcker i ämnet KBT, några tillsammans med kollegan och bland annat deckarförfattaren Åsa Nilsonne. (Anna Kåver är också gift med Göran Kåver, chef för Musik i Uppland och en gång sektionschef på Stadens sandlåda, tillsammans nuvarande Högsta Hönan som då var en något Mindre Höna – karriärmässigt sett. Gissningsvis kom en del musik från makens håll.)

Ärligt talat hade jag nog hellre lyssnat till kollegan Åsa Nilsonne, som jag sett på Babel och som jag fann mycket engagerande och klok! Och inte ett dugg sövande…

Read Full Post »