Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sympatisk’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Saknar du vänner? Kanske ska du göra som Lars Lerin – träffa människor du tycker verkar vara sympatiska och är lite av idoler för dig och på samma gång göra en TV-serie på SvT. Jag kollade premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin förra veckan. På onsdagskvällen slog jag mig ner framför TV:n för att se Lars Lerins möte med Mikael Persbrandt.

Lars Lerin

Lars Lerin saknar vänner. Igår kväll träffade han Mikael Persbrandt för att se om vänskap kunde uppstå. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Lars Lerin och Mikael Persbrandt…
Vid första ögonkastet tycker en kanske inte att den mjuke Lars har så mycket gemensamt med machokillen Mikael. Men två saker delar de: måleriet och alkoholismen. Det hade varit intressant att höra mer av deras dialog kring alkoholismen i programmet. Samtidigt inser jag att det naturligtvis hade blivit lite för nära. Lars Lerin är väldigt öppen med sin alkoholism, medan Mikael Persbrandt inte avslöjade fullt lika mycket. Skillnaden dem emellan vad gäller detta kanske handlar om att Lars Lerin har varit nykter alkoholist i 14 (?) år..?

Efter det första mötet i Mikael Persbrandts ateljé ger de sig ut på en bilfärd. Lars Lerin får Mikael Persbrandt att öppna bildörren åt sig. Lite så skrider den här halvtimmen fram – Mikael Persbrandt är helt klart ”mannen” i programmet. Ibland tycker jag, som själv tillhör HBTQ-gänget, att går till lite överdrift, medan jag noterar att vissa heteromänniskor i sociala medier tyckte att det var gulligt och charmigt. Jag tror nämligen inte att Lars Lerin är så svag som han framställdes igår när Mikael Persbrandt la armen om honom, beskyddande eller överlägset.

Självklart fortsätter jag att följa den här serien – nu återstår fyra avsnitt. Onsdagens program får emellertid inte högsta Toffelomdöme. Däremot får Junior det i sin Persbrandt (Bredaband)-imitation. Nästa gång möter Lars Lerin Leif GW Persson.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…

Anni-Frid Lyngstad

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett synligt inlägg med litterär touch.


 

Två par läsglasögon

Två par läsglasögon med lite högre styrka kan funka för att läsa böcker. Men räcker de för jobbet?

Det här med att använda nya och mycket starkare linser än dem jag bar igår… Att säga att det är en prövning är en litotes. Jag misstänkte att det skulle vara knepigt, men jag kunde inte förutsäga huvudvärken som liksom hamrade sig upp till en sån nivå att jag blev tvungen att avbryta dagens äventyr för att medicinera hemma. Nu har jag just telefonerat en timma med lilla mamma och tabletten har verkat. All värk och allt illamående är inte borta, men de är hanterbara. Jag sitter och skriver vid datorn och försöker se vad det är jag skriver. Ber om ursäkt ifall här vimlar av fel och skyller på mina nya linser. Eller snarare min dåliga syn, dårå… Och i stället för ett dunderlångt inlägg blir det tre kortare.

Första stopp på dagens äventyr utanför hemmet blev vid Tokerian. Där provade jag ut och inhandlade två par läsglasögon, för totalt 100 kronor, i ny styrka. Det här med läsningen blir ett problem och jag misstänker att jag får inhandla läsglasögon i tre olika styrkor. Här vid hemmadatorn kan jag nu använda mina gamla läsglasögon. För att läsa böcker funkar de nyinköpta. Men… vad som funkar på jobbet vete 17 och det kan jag inte testa förrän på måndag.

Stopp nummer två gjorde jag vid Stormarknaden. Där var jag inte ensam. Jag hade tänkt titta in på Systembolaget och köpa med en flaska gott vin hem. Det orkade jag inte. I stället fick jag en trevlig pratstund med Ulf Broberg, som satt på Akademibokhandeln och signerade böcker.

Ulf Broberg och Agneta Lilja

Ulf Broberg pratar ned Agneta Lilja, som fick läsa manus på boken – och kommande i serien – innan den trycktes.


Ulf Broberg visade sig vara 
just den sympatiska person jag hade trott! Vi hade nog kunnat prata längre, men en ville ju inte hindra eventuella kunder från att nå fram till skriftställaren. Extra roligt var det att Agneta Lilja dök upp. Hon hade alltså läst Den tredje mannen som manus och hjälpt författaren med granskning av språk, fakta etc – om jag förstod saken rätt. Vidare har hon fått läsa även nästa del. För det blir fler delar – Ulf Broberg avslöjade att det blir åtminstone två ytterligare böcker i serien om Uppsalapoliserna Kenneth Kihlman och Lisa Norén. Dessa ser jag fram emot! Tills vidare får jag nöja mig med att ha fått mitt recensionsexemplar av boken signerat av författaren.

Ulf Broberg signerade mitt ex av Den tredje mannen

Jag fick mitt recensionsexemplar signerat av författaren.


PS
Jag har faktiskt läst en bok av Ulf Broberg tidigare, för nästan exakt två år sen. Det är Du ska dö som han skrev tillsammans med Leif Ericksson och som handlar om Fadime Sahindal. Min recension av den boken hos UppsalaNyheter kan du läsa här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok. Och lite om ett TV-program.


För ett tag sen
tittade jag på Stephen Fry på TV. Han verkade så himla sympatisk när han for runt i världen och träffade såväl homofober som homosexuella som var mer eller mindre förföljda. Därför blev jag extra glad när Stephen Frys bok The Fry Chronicles hittade vägen ner i min postbox, via den snälla Smärtsysterns försorg. TACK! Och nu har jag, understundom, ägnat en stund här, en stund där åt att läsa den här självbiografiska boken – och njutit varje sekund. För se Stephen Fry skriver så förbaskades roligt!

The Fry Chronicles

The Fry Chronicles – en självbiografi.


Stephen Fry berättar,
på lysande prosa, om några år efter fängelsevistelsen för kreditkortsbedrägeri fram till åren av begynnande berömmelse. Att han är homosexuell är inget han skyltar med, men alla vet det ändå. Det är först på senare år han är mera öppen. Det jag inte heller visste var att han är jude. Samtidigt borde jag ha fattat det bums genom hans sätt att skriva, för han är otroligt

witty.

På svenska finns ingen riktigt bra översättning mer än

kvick

och det säger inte så mycket som det engelska ordet, tycker jag. Den här

wittyness

är också väldigt typisk för judiska skribenter. En sorts humor som är underbart rolig och där skribenten ofta har stor självinsikt, särskilt om sina tillkortakommanden.

I Stephen Frys självbiografi får vi läsare en stor balja roligheter och självinsikter, men också allvarligheter. Jag gillar särskilt att läsa om när författaren försöker sluta röka med Zyban, den medicin som blev min räddning, när han berättar om sin ovanliga allergi och när han beskriver hur en person plockar bort ett pubeshår från tungan.

YES! Den här självbiografin har det mesta, så betyget är givet! Dessutom tycker jag att DU ska läsa den.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litet omvärldsspanande inlägg.


Det är mitt i sommaren.
Jag har knappt glott i en tidning på jag vet inte när (jo, senast idag igår, faktiskt…). Besöken bland nyheterna på nätet har varit glesa från min sida. Så nu tar jag en runda och du hänger med – om du vill, förstås!

Fingerborgsblomma

Fingerborgsblomma. (Foto: Peter Bohlin)

Planterade dödligt giftig växt mitt i city. Vem gjorde det? Jo, Uppsala kommun. Fingerborgsblomma (digitalis purpurea) är så giftig att två till tre blad räcker för att ha ihjäl en vuxen. Ansvariga i Uppsala kommun känner väl till detta, men har inte gjort nån riskbedömning. Men är det smart, det??? Och… ja just det… Den som tipsade Uppsalanyheter.se om detta var bloggaren Olsson.

Misstänkt mordbrand i Nyby. Det är uppenbarligen nån som gillar att leka med elden. I december var det nån som tuttade på en bil och tidigt i morse var det dags för en lägenhetsbrand. Polisen misstänker mordbrand och utreder nu händelsen. Har inte din mamma eller pappa lärt dig att den som leker med elden kissar på sig på natten? Vavavavava???

Somna på väg till sängen

En liten trött svensk. (Foto: Fästmön)

Sex eller sova – vad vill folk göra på semestern? Expedia har låtit göra en undersökning bland över 8 600 vuxna i 21 länder om vad de vill göra på semestern. Resultaten visar att tyskarna vill sova, malaysierna vill ha sex och britterna vill dricka alkohol. Svenskarna då? Tja, de är som tyskarna, de vill helst sova.

Apple ger bort appar. I morgon Idag, onsdag, fyller App Store fem år. Det firar man genom att ge bort appar, som vanligen är skitdyra, gratis. Kanske värt att kolla upp…

Anna skickar upp foton från mobilen

Inga säljsamtal, tack!

NIX öppnar för fler säljsamtal. Det är i alla fall vad Konsumentverket tror. Det tror inte jag. Faktum är, att sen jag anmälde NIX på min privata mobiltelefon har jag fått ett enda säljsamtal – och det har jag anmält. Så för min del har NIX för mobilen fått önskad effekt – färre samtal. Men om man nu tror att NIXandet leder till fler samtal, varför lagstiftar man inte bort säljsamtal helt? Eller kräver medgivande från abonnenten? Gör nåt, för fan! Till dess NIXar jag, både mobilt och fast telefoniskt! Det funkar, faktiskt…

Anna Wahlgren tvingas tigga pengar. Kvällsblaskorna slår upp det stort, att Anna Wahlgren har bloggat om sin ekonomi och tagit emot pengar från sina bloggläsare. Ekonomin är raserad efter dottern Felicias bok om sin uppväxt. Sägs det. Själv vädjade jag en enda gång på min blogg när jag var i ekonomisk kris. En (1) person erbjöd mig ett handlån. Jag behövde inte ta emot det. De övriga som ens besvärade sig med att svara talade bara om hur taskig ekonomi de själva hade. Så jaa… Anna Wahlgren bör vara tacksam. Tack är ett underskattat ord.

Och i övrigt är det ganska torrt bland nyheterna. Det handlar om semesterprylar, vädret, glassar, Håkan Hellströms (vem f*n är det..?) framträdande på Skånska och så Pia Sundhage. Den sistnämnda verkar så sympatisk och hon brinner verkligen för det hon jobbar med – fotboll. Så skulle även jag vilja brinna för mitt jobb!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för kiss- och bajssnack!


Här sitter jag och är bajsnödig.
Ja, en konsekvens av övningen i måndags är att jag har lite problem med toaletteriet. Det innebär att jag får åka till jobbet utan att ha förrättat mitt tarv. Lite besvärligt, onekligen, eftersom det är svårt att finna Bajserso här. Tänker också på vännen Rippe som får kniven i sig idag. Jag tycker att vi alla ska tänka på Rippe så att allt går bra! Samlad kraft, kom igen!

I övrigt känner jag mig piggare idag. Det betyder att jag kanske kan ta mig an en del arbetsupgifter som har blivit liggande lite på vänt. Men först ska jag läsa in mig på anseende och mediebild. En sån rapport kan vara bra att ha och ösa argument ur. För hur det nu än är med livet så tar mitt arbetsliv slut här vid årsskiftet. Om det inte sker nåt mirakel, vill säga. Det känns jobbigt och rätt förnedrande, ärligt talat, att varannan, var tredje månad behöva pusha för att få vara kvar. Jag tror jag har nått en gräns snart: nu får man bestämma sig om jag ska vara kvar eller inte. Jag har inte ork att gå och oroa mig för det också.

Strålande sol är det idag och det ska bli skönt att få ta en promenad på lunchen. Jag har en lunchdejt med U, en synnerligen sympatisk person, kände jag efter en halv minuts pratande bara vi två. Ibland är det ju så att man har en roll i en grupp eller kombination med människor, en annan när man är solo. Dagen avslutas med besök hos Nål-Janne. Akupunkturen är inte bara bra mot smärtan, den fungerar lite KBTande också eftersom jag har nålfobi. Det finns inte många fördelar med nålfobi, men en är att jag aldrig skulle kunna bli intravenös knarkare… Nej, om jag ska droooga* mig kommer det nog mest från en flaska eller en burk, det vill säga alkohol. Samtidigt gillar jag inte att vara påverkad och att inte ha kontrollen. Jag minns faktiskt inte när jag var packad senast. Och det är ganska skönt!

Lite konfunderad blev jag i morse när jag slog upp lokalblaskan och såg denna bild med bildtext. Jag kan inte hjälpa att undra om det heter FLAKSA när man ger barn droooger medelst flaska? Och kan det bero på att mannen som ger barnen drooogerna egentligen är flata, med dansk stavning? Tofflan undrar, Tofflan spekulerar…

Mystisk flaksa och danska flata?


Seriöst, nu ska jag tänka seriöst,
och lägg upp en plan för arbetet de här dagarna. Redan i somras gjorde jag ett förslag på ny startsida till institution 2. Först i förra veckan hade vi ett möte om detta. En person kunde inte delta i mötet, men kom med synpunkter efteråt via mejl i sin vanliga, rätt otrevliga ton. Det var synd att vi inte kunde diskutera saken på mötet i stället. Jag tycker det känns märkligt att få ett mejl om det två dagar senare, eller rättare sagt två kvällar senare eftersom mejlet kom tjugo över tio en torsdagskväll. Vad jag vet arbetar vi kontorstid här. Nu får jag klura ut hur jag går vidare, jag svarade i alla fall med ett argument – och en smiley. Jag orkar inte med folk som är konstant sura och jag har som mål att få dem att flamsa. I det här fallet tror jag emellertid att jag går bet. Nej, man kommunicerar onekligen inte på samma sätt på institution 2 som på institution 1. För övrigt hade jag besök igår morse av ett namnsdagsbarn från institution 1. Alltid lika glad och trevlig och seriöst hårt arbetande doktorand. Mitt omdöme! Många skulle kunna lära av denna…

Tisdagar har jag tänkt att jag ska jobba åt institution 1. Jag måste nämligen försöka få lite struktur på arbetstiden. Nästa tisdag ska min dator och jag byta server, så halva den arbetsdan går åt till det. Men det är OK, det måste ju göras. Igår blev det inte så jättemycket gjort för institution 1, så jag får ta igen det lite idag, tror jag. Jobbagendan för dagen blir därför rapportläsning inledningsvis och därefter ett rejält tag i slutversionen av kommunikationsplanen för institution 1, en plan som jag för övrigt ska berätta om på måndag morgon hos centrala avdelningen.

Time to get rolling, babes! För här blir ju inga barn gjorda, möjligen en kabel lagd innan jag sätter igång.

Och… ja just det! Jag hade velat skriva om vikten av reflexer i höstmörkret och få betalt för det. Nu skriver jag om det ändå, utan att få betalt. Du som går – BÄR REFLEX! Jag ser dig fan inte annars på morgonen och kvällen när jag kör bil!


*droooga mig; droooger = Brynolf Wendtskt uttal; betyder ”droga mig” respektive ”droger” på rikssvenska


Livet är kort.

Read Full Post »