Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skriva frenetiskt’

Ett inlägg i vilket Tofflan surrar på.


Idag är det fredag.
Och ja, som synes kom jag upp ur sängen trots för lite sömn. Satt en stund vid datorn i morse och funderade på vad hashtaggen TGIF på Twitter stod för. Men jag klurade strax ut det. Samtidigt som jag inte riktigt kan känna att fredagar alltid är nåt jag längtar efter – missförstå mig rätt. (Insatta begriper, andra får sväva i ovisshet.)

Strålande sol och varmt idag också. Det var redan 23 grader när jag och Clark Kent* tuffade iväg till jobbet i morse. Clark ska förresten besiktigas om mindre än en vecka. Det betyder att tisdag och onsdag kväll är vikta för en ordentlig genomgång och tvagning av den lille mannen. Jag brukar använda högtryckstvätten på macken. Slutade med borsteländet efter den gången den ena borsten rev upp min kofångare bak…

Inne i biltvätten
Så här kan det se ut i biltvätten – inifrån bilen sett.


Det är pingst den här helgen.
 Tidigare var vi långlediga eftersom annandag pingst infaller på måndag. Men den röda dagen försvann när den 6 juni blev röd. Dumt, tycker jag, som uppskattar långledigt hellre än lediga dar mitt i veckan. Jag skulle kunna tänka mig att gifta mig en pingst. Eller mitt i vintern, när allt är kallt och eländig. Nånting att spinna vidare på, absolut…

Ursprungstanken var att avnjuta pingsten i Stockholm tillsammans med Fästmön, men det var flera saker som satte stopp för det. Så i Hänryckningens tid får vi ägna oss åt att njuta av Uppsala. Och Eurovision Song Contest 2013-finalen på lördag kväll. Jag överväger att liveblogga då, trots att jag vet att Somliga tycker att man ska TITTA och LYSSNA, inte blogga, när det tävlas i schlagermusik… Men Somliga kanske får Offra sig, liksom andra får Martyra sig igenom vissa mindre lyckade bidrag.

Det är emellertid inte lördag ännu utan fredag. Först ska jag ta mig igenom den här dan på arbetet. Jag är så trött efter alldeles för lite sömn i natt. Gissar att det är därför jag skriver frenetiskt här på fikarasten i stället för att sjunka ner i nån soffa eller stol och låta tröttheten skölja över mig medan kollegornas prat blir till sövande brus. Jag menar inte att mina kollegor är tråkiga, jag försöker bara beskriva hur trött jag är och på vilket sätt jag försöker hålla mig vaken.

Kaffe

Kaffe. Livsdryck.


Den här fredage
n firar Norge sin nationaldag. Själv minns jag den 17 maj som en sorgens dag, för det var den dagen min lilla mormor gick bort, endast 59 år gammal. Fast den gången var dagen inte en fredag utan en måndag.

Vad händer hos dig i helgen??? Blir du hänryckt, tittar du på Melodifestivalen eller hockeyn??? Eller njuter du mest utomhus??? Skriv en rad och berätta! Vad TGIF betyder? Gissa!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppe med tuppen idag. Sov lite rackigt, men det gick ändå bra att vakna och kliva ur sängen när larmet gick på. Det slog mig igår att jag använder iPhonen som väckarklocka. Ytterligare ett argument för att köpa en egen när jag måste lämna ifrån mig statens egendom. Dessutom slog det mig igår att jag har satt mitt jobbmobilnummer på mina ansökningar och mitt privata mobilnummer på mitt CV. Inte så smart. Men vad ska jag göra? Den som vill få tag i mig får nog tag i mig ändå. Jag har för övrigt mobilsvar på min gamla mobil. Jag vill inte säga upp abonnemanget där än eftersom jag funderar på att behålla numret när jag köper en egen iPhone. Eller så tar jag ett nytt. Jag orkar inte tänka på det just nu.

påskkärring på tupp
Uppe med tuppen. 


I morse styrde Clark Kent*
och jag kosan till bilverkstan för att han skulle få hjälp att byta till sommartofflor. Jag har tidigare om vårarna åkt till billigast möjliga ställe. Men efter två dundermisstag (en liten verkstad resp. en bekanting som skulle hjälpa mig) anlitar jag nu min vanliga bilverkstad. Det känns säkrast så. Min bekantings

ingrepp 

på Clark Kent kostade mig för övrigt inte bara pengar för för delarna h*n skulle byta utan dessutom ett antal nya delar plus arbetskostnad vid märkesverkstan. Nej, Clark Kent lämnar jag aldrig mer i händerna på nån klåpare, that’s for sure! Det värsta är att denna klåpare, vad jag vet, jobbar på… en bilverkstad. Stackars kunder!..

Men i morse åkte jag alltså till min vanliga bilverkstad. Jag var där två minuter över sju. Medelåldern var hög. Det var därför jag inte kom före sju. Som 50 år ung i detta fall har man nämligen inte en chans att komma fram då. Bättre att vänta så alla jäktade pensionärer och sega laptopmänniskor (ständigt uppkopplade) fått lämna in sina darling cars. Här kommer ett sammandrag av morgonens upplevelser:

Jag hittar en ledig clubfåtölj i verkstans fikahörna. Vid samma bord sitter en tjej och skriver frenetiskt på sin laptop, vilket jag tycker bådar gott. Jag vill sitta och läsa, nämligen. Vid ett annat bord sitter en tant (tja, hon var typ fem, sex år äldre än jag) som har megafonröst. Uppenbarligen är hon pratsugen. (Jag twittrade lite om detta, men för dig som missade mina tweets/inte finns på Twitter kommer de här med lite kommentarer:)

Tant 1 försöker konversera Tant 2. Tant 2 vill läsa tidningen o säger: Du kan inte prata så där!

Först tror jag att jag hör fel, men nej. Tant 2 vill verkligen läsa tidningen och inte prata! Till sist ger Tant 2 emellertid upp. Tant 1 är uppenbarligen megasocial och kan sina knep för att få folk att svara. Dessutom misstänker jag att hon… går på något…

Tant 1 (den pratsugna) jagar personalen o säger: Har du nåt socker, jag behöver nåt uppåttjack? Tant 2 gömmer sig i tidningen.

Nytt folk strömmar hela tiden till. Fikahörnan blir full – tills en i personalen ropar ut att bussen till stan avgår. Många reser sig, även hon med laptopen (hon sörplade när hon drack kaffe och snorade, för övrigt. Otroligt irriterande!). En man reser sig och går iväg till bussen. Vid hans bord sitter Tant 3 och läser en tidning. Vid ett annat bord sitter en kille vid en laptop. Hans mobil ringer. Han skriker högt när han pratar, så högt att Tant 1 tar en liten promenad för att kolla om det finns nån hon kan prata med som inte pratar högre än hon själv.

Tant 4 kommer in och ska slå sig ner vid samma bord som Tant 3. Hon tar platsen där mannen som rusade till bussen satt. Men attans! Hon vispar till hans kvarglömda kaffemugg! (Tanterna fick fel nummer i mina tweets, nedan har jag korrigerat)

Tant 4 vippar en kvarglömd kaffemugg. Kaffe överallt. Tant 3 hjälper till. Säger: Han fick lite brått han s satt här. Tant 4: Gubbjävel! 

Eh..? Jo, jag hör rätt! Och som du förstår har jag liiite svårt att koncentrera mig på min bok. Jag är på väg att brista ut i gapflabb, helt enkelt. En farbror, som har hållit sig lite i bakgrunden, närmar sig försiktigt mitt bord. Han och jag tittar på de två tanterna som hjälps åt att torka upp. Den ena tanten har rumpan i vädret mot vårt bord. Vi kan liksom inte låta bli att titta.

Tant 4 säger: Det var väl skit att jag skulle spilla just idag när städerskan inte är här!

Tant 3 håller med. Hon springer efter papper och tycker att det ligger jävligt många tidningar på borden… Jag är mållös över tanternas vokabulär. Fan, vad de svär!

Till sist kommer en servicekille och ropar upp Clarks reg.nummer. Han är nyskodd och klar. Jag reser mig, stoppar ner min bok och sätter på mig jackan.

Farbror vid samma bord: Nu får du äntligen lugn och ro!

Och det var ju faktiskt sant! För jag åkte till jobbet och där är det Tysta Leken. Folk på institution 2 är på konferaaaaaaans och jag  går upp på institution 1 för att ha morgonmöte.

Har du fått nån underhållning så här på tisdagsmorgonen???


*Clark Kent = min egen stålman, min lille bil


Livet är kort.

Read Full Post »