Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Så levde de lyckliga’

I kväll visade SvT1 sista delen av dokumentärserien Så levde de lyckliga. En serie som jag tyckte började bra – tills de sista avsnitten blev ganska likformiga.

Tittit och Rolf träffades två gånger.


De tre paren gifte sig 2003.
Men Tittit och Rolf hade träffats många år tidigare, på ett bröllop. Fast då var de gifta på var sitt håll. Tio år senare träffades de igen och då var de singlar.

Andrea och Mikael bodde långt från varandra, han i södra Sverige, hon i Stockholm. Men de blev ett par och med Andrea fick Mikael en hel familj. Efter ett år blev han den som fick ta största ansvaret för barnen eftersom Andrea blev utbränd.

Anna-Karin och Anders hade varit singlar båda två ganska länge. Men så möttes de och gifte sig. Självklart ville de ha barn. Problemet var bara att det inte blev nåt barn – varken den naturliga vägen eller med hjälp.

Som vanligt i de senaste avsnitten handlar mycket om barn. Det känns verkligen som om den här dokumentärserien klänger sig fast vid den gamla föreställningen att enda skälet till äktenskap är barnalstring. Det finns nåt som heter kärlek också…

Det blir medelbetyg ändå, för jag tycker att paren som deltog i kväll är uppriktiga och bjuder på sig själva och privata delar av sina liv.

Read Full Post »

… har jag, men Fästmöns mamma är minst lika bra! I morse ringde hon och bjöd oss på middag på Slottet. Eftersom dagens väder var strålande sol och klarblå himmel kändes det som en jättefin inbjudan. Jag klädde mig i himmelsmatchande piké med krokodil på, Anna i dito skogsgrön.

Vi blev bjudna på kyckling med potatis och en massa goda såser och röror, färska grönsaker och trevligt sällskap av Annas mamma och L. Till dessert serverades underbar glass med färsk ananas och kladdkaka samt gott kaffe. Det kändes så lyxigt att bara få sätta sig och bli serverad.

Jag lät kameran vila lite, för ibland måste man få vara privat. Men jag vill visa den fina födelsedagspresenten jag fick. Först trodde jag att paketet innehöll en handväska. Och på sätt och vis var det ju rätt gissat…

En blå väska med både handtag och axelrem.


Men Annas mamma känner mig bättre än så
– L erkände att det var hon som var den smarta. Den blåa väskan är nämligen en vinväska!

En vinväska!


Denna fiffiga väska
innehöll korkskruv, servett, två vinglas och en flaska Amaronevin. Jag blev så glad, för detta var en väska helt i min smak. Så nu funderar vi när vi ska ha vinpicknick för första gången. Ja, för Anna och jag har så mycket kvar att uppleva tillsammans…

Innan vi åkte från Slottet tittade vi på ett annat litet slott som var till salu för endast 350 000 pix. Ett vitt slott med ganska stor tomt. Jaa, drömma kan man ju…

Vår sista lediga dag går mot sitt slut. Vi ska se sista delen av Så levde de lyckliga på SvT1 klockan 20, tätt följt av Desperate Housewives på Kanal 5 klockan 21.

Jag har telefonerat med mamma två gånger och med faster E en gång idag. De Gamla Gamarnas antal hade utökats, enligt mamma och marschmusiken hördes starkt i bakgrunden under båda samtalen. Det märks att sossarna är på frammarsch…

Read Full Post »

I kväll gick näst sista delen av SvT:s dokumentärserie om livet efter bröllopet, Så levde de lyckliga. Jag tycker att det har varit en bra serie, även om vissa avsnitt har varit bättre än andra.

Barn igen, dårå…


Som vanligt
handlade det om barn. Och kriser. Johanna och Peter var med i en bröllopstidning. Hon designade smycket hon bar under vigseln. Han friade med en handduk under knäet eftersom han inte ville smutsa ner sina vita byxor. Men när de fick barn föddes den lilla flickan alldeles för tidigt…

Annika och Johan var paret som inte alls var ett par först. När de träffades var Johan nyseparerad, men Annika blev kär direkt i honom. Efter ett tag flyttade de ihop – fast de var inte ihop. Så träffade Johan en tjej. Och sen…

Lotta och Per träffades via nätet. Pers frieri var mycket genomtänkt och romantiskt. Men ett halvår efter vigseln kom krisen – tillsammans med arbetslösheten.

Det är fortfarande en bra serie, detta, men jag känner att varje avsnitt är lite likadant. Ett par träffas, de gifter sig, nån sorts kris uppstår och före eller efter den får de barn. Allas historier verkar sluta lyckligt och jag undrar om det är så i verkligheten. Samtidigt vore det kanske svårt att få par som det inte har gått så bra för att ställa upp i en TV-dokumentär.

Lite grann tycker jag att serien befäster gamla föreställningar om äktenskapet som grund och förutsättning för familj. Dessutom är det inte alla par som väljer att skaffa barn och det är lite tråkigt att inte fler såna par syns i serien.

Men jag gillar den här serien just därför att den visar upp ganska vanliga människor och att kriser kan drabba vem som helst, även vanliga dödliga.

Kvällens program får högt betyg, men inte högsta.

Read Full Post »

Idag på förmiddagen får jag besök av några fönstermän. Ja, jag TROR att de är män, men det vet jag ju inte förstås. Vår bostadsrättsförening ska byta alla fönster i de cirka 300 lägenheterna. För att det ska bli rätt och riktigt måste nu samtliga fönster och balkongdörrar mätas. Vad jag har förstått kommer de till min lägenhet först, så jag bad att få jobba hemifrån tills de har varit här. Jag började redan igår kväll och satt två timmar med en översättning. Idag la jag sista blicken och handen på den i ungefär en halvtimma och nu är den ivägskickad till forskaren som senast i eftermiddag ska skicka in en ansökan. Frågan är vad jag ska göra nu?

Så här såg det ut utanför mitt kontorsfönster i fredags.


Vädret verkar tack och lov bli bättre.
Solen gör tappra försök att bryta igenom, men lyckas inte helt. Det är i vart fall varmare. I kväll måste jag börja fundera vad jag ska packa ner i min väska på hjul till vår lilla resa. Det är svårt när man inte vet om det ska bli varmt eller kallt, kanske snö, eventuellt regn eller möjligen sol. Vädret är som vi aprilbarn – synnerligen omväxlande. Svårast är nog att veta vilka ytterkläder jag ska ta med. Man kan ju liksom inte ta flera olika jackor utan en. Och nu har jag provat en tjockis-svart vårjacka som är lång, men ganska tunn. Den tar jag – trots att jag ser ut som en korv i den. Nya gympadojorna ska också med, för jag räknar med att gå ganska mycket. Men sen…

Fönstermännen kommer om en timma. Jag har tvättat mig, klätt mig, bäddat och jobbat en stund. Vad ska jag göra nu? Troligen äta frukost och läsa lokalblaska. Men det är konstigt, för jag känner mig redan rastlös. Jag undrar så hur jag fick dagarna att gå för mindre än ett år sen. De ändlösa dagarna när jag försökte hänga upp tiden på små krokar – för att sen då och då bara falla och bryta ihop i ren förtvivlan. Utan Fästmöns dagliga omsorger hade jag inte suttit här idag. Utan snälla mammas extraslantar då och då hade jag inte heller suttit här. Och utan de gamla vänner som stannade kvar och de nya som tillkommit under resans gång och som har stannat kvar (en del bara passerade…) hade jag varit noll och intet. Det här tänker jag på varje dag. Varje dag.

I kväll blir det packning och sen förstås TV – tisdagar är min stora TV-kväll. Näst sista avsnittet av Så levde de lyckliga visas klockan 20 på SvT, tätt följt av Desperate Housewives klockan 21 på Kanal 5.

Vad ska du göra i kväll?

Read Full Post »

Sjätte delen av SvT 1:s dokumentärserie Så levde de lyckliga handlade om barn. Igen. Det börjar bli liiite tjatigt. Visserligen handlar serien om livet efter bröllopet, men ändå. Det finns väl ett annat liv än ett med barn? Fästmön och jag bänkade oss i alla fall för att se hur det utvecklades.

Katarina ville ha barn, men kunde inte.


Katarina och Lennart
visste redan innan de gifte sig att de inte kunde få barn tillsammans. Katarina tyckte att hon var som gjord för att få barn

mä mine brede höfter och store bröst

som hon själv uttryckte det på värmländska.

Jessica och Mark gifte sig snabbt. Strax före bröllopet fick de en begravning att planera också. Innan de hunnit vara tillsammans ett år var Jessica gravid. Efter förlossningen drabbades Jessica av depression.

Anne och David kommer från två olika kulturer. Anne flyttade från Stockholm till Västerås där hon bor med David nära hans stora, libanesiska familj.

Kvällens program kändes som sagt tjatigt. Det är det här med barn. Finns det inget annat som tiden efter ett bröllop handlar om? Medelbetyg ger jag den här gången.

Read Full Post »

Dagen bara försvann! Hann jag klart det jag skulle på jobbet? Ja, jag tror det. Nu återstår bara att se om det duger. Om jag räcker ända fram…

Jag var och handlade lite förnödenheter på hemvägen. Blev tvungen att stanna vid Stormarknaden, men jag överlevde besöket på ICA Kvantum – jag körde ju stridsvagnen varuvagnen själv. Fästmön är nämligen mycket snällare och vänligare mot medhandlare än jag – jag visar ingen pardon. Men så går det också fortare när jag handlar.  Fast det blir ju några kunder minus för affären där jag har farit fram… Hur som helst, jag kom hem med en kvartett bajsostar, som Elias skulle ha benämnt dem. Och ärligt talat, det luktar i kylen…

En cambozola, en chèvre, en grönmögelost av fransk typ och en kittost, också den fransk. Fundera över våra andedräkter sen…


Tänkte att Anna och jag
skulle smaska lite i helgen om hon nu kommer hit. Hon ska jobba fredag, lördag och söndag till klockan 21 och då blir det för sent med middag, men alldeles lagom med ost och kex och ett glas rött. Gissningsvis får vi härliga andedräkter av ostarna ovan, nåt för dig att fundera över…

En välbehövlig dusch och hårtvätt har jag hunnit med. Fick därefter påbörja en ny handlingslapp eftersom jag hade glömde köpa diverse hygienartiklar. Tröttsamt!.. Men – rita nu kors i taket! – jag kom ihåg att ta min medicin i kväll!!!

Så har jag släpat fram Annas paket och nu ska jag strax ringa och kolla lite grann kring logistiken i morgon. Det visar sig att hela ”barnaskaran” ska med och käka och alla får inte plats i bilen, med paket får inte mer än två unga, en mamma och en Toffla plats… Och nu är det ju fyra unga… Svårt fall, doktorn grät.

OCH NEJ, INNAN DU FRÅGAR…
JAG HAR INTE RINGT DOKTORN IDAG.
JAG HAR INTE HUNNIT.

Har fört över några foton som jag strax ska sortera. Därefter blir det troligen TV, för i kväll är det femte delen av Så levde de lyckliga klockan 20 i SvT 1 samt Desperate Housewives klockan 21 på Kanal 5. Sånt kan jag inte missa!

Read Full Post »

Tisdagskväll och tredje delen på SvT av Så levde de lyckliga – en serie som jag tycker bara blir bättre och bättre!

Tobias och Jessica – ett av kvällens tre par.


I kväll handlade det mycket om
hur äktenskapet förändras efter att barnen kommer. Jenny och Mikael, Claudia och Aziz och Jessica och Tobias… allas äktenskap blev helt annorlunda med barn. Ett äktenskap sprack till och med därför att känslorna inte räckte till mellan de vuxna. Det slår mig att det klagas väldigt mycket över hur jobbigt det är med barn, ett par blir jag väldigt fundersam över. Kan inte låta bli att undra varför de skaffade barn om det nu bara är så jobbigt och att det är viktigare med egen tid…

Varmast av de tre paren är Claudia och Aziz. Flera gånger under programmet rör de vid varandra, de är kärleksfulla och kärleken lyser om dem. Efter nio år…

En toppenserie!

Read Full Post »

Nä f*n, jag känner mig inte nåt pigg alls! Och den här jämrans sommartiden kanske  har mer med det att göra än jag vill tro. Jag har varit yr i bollen hela eftermiddagen. Nu till kvällen har yribollandet ersatts med

trött i mössan.

Det är ingen större skillnad. Som trött i mössan är jag rätt yr också och som yr i bollen blir jag rätt trött.

Tofflan som man är både yr i bollen och trött i mössan.


Hade några ärenden på vägen hem
– ett med lyckat resultat, ett annat med inte alls nåt lyckat resultat. Men det blev nåt paket att slå in till en som fyller år i april. Så betalade jag en räkning och tänk så bekymmerslöst jag kunde göra det den här månaden också! Tacksam!!! Det går att leva lite bättre på en lön än på en a-kassa som ger knappt 10 000 kronor i månaden. Det skulle en del människor behöva prova på. Bara för att få perspektiv. En del löner idag är skamliga – somliga är skamligt höga, medan de allra flesta är skamligt låga. Mest skamliga är lönerna för dem som jobbar med människor. Det kan jag inte säga nog med gånger!!!

Dessutom har jag förmånen att ha ett hem, visserligen omgivet med ganska många människor som inte gillar mig men det är ömsesidigt. Och varmt, rinnande vatten… Jag kommer just ut från en välbehövlig dusch och hårtvätt. Fast… piggare känner jag mig inte!

Inte nog med att jag fick ett konstigt blåmärke igår kväll utan att ha gjort nåt, jag fick visst två bett i halsgropen också. De ser ut som myggbett. Kan det vara möjligt???  Blåmärket har bleknat eller snarare blivit brunare; betten kliar som fasen och är om möjligt ännu ilsknare röda idag. Så här går jag omkring lite som Beckers färgkarta, alltså…

Mamma ringde just innan jag skulle kliva in i duschen. Hon undrade om jag hade hört nåt från doktorn. Men det har jag ju inte.

Nej, nu hör jag riktigt vilken grinig ton jag har fast jag bara skriver! Ska masa mig ut i köket och slå till på ett par rostade mackor med Boxholms havssalt- och örtost på. Den är skit riktigt god!

En riktigt god ost.


Sen blir det TV,
klockan 20 Så levde de lyckliga och klockan 21 Desperate Housewives.

Read Full Post »

Jaha… var det nån som skuttade upp med tuppen i morse, eller? Själv hade jag svårt att sova och vaknade en gång i timman. Av nån anledning blir det nästan alltid så nätter innan jag ska upp och jobba. Kanske är jag rädd att försova mig..? Larvigt, för – ta i trä! – det var länge sen jag försov mig. Och här har vi flexibel arbetstid, så det är faktiskt ganska svårt att försova sig. Jag noterade dock att webbtrollet, som älskar att besöka min blogg trots att h*n vet att h*n inte är välkommen, inte tittade in här förrän 6.21. Det är en hel timme senare mot till exempel i lördags morse. Även webbtroll verkar trötta idag, alltså. Rädd verkar trollet inte vara, men det borde det vara med tanke på att jag har kontakt med gärningsmannaprofilerare och andra som spanar. Jajamens! Nobody messes with me! Inte ostraffat i alla fall…

Lite mulet idag. Fast inte riktigt så här mulet, bilden är rätt gammal…


Dagen idag är lite mulen och kulen,
det var faktiskt en knapp minusgrad såg jag på termometern i köket. Klockan var då kvart över sex – eller kvart över fem, vintertid. Den här arbetsveckan har jag mest en massa intervjuer. Tänkte försöka få så många som möjligt avklarade nu innan jag ska avsluta och redovisa min plan den 12 april. I samma veva ska jag också börja jobba på en annan institution delvis. I skrivande stund är det inte klart hur många procent, men allt som allt är det ju heltid, tack och lov.

I veckan för övrigt blir inget utöver det vanliga. Jag ska försöka handla något mer till Fästmön som ju fyller år två veckor före mig. Jag hade fullt sjå att slå in ett paket i lördags till henne. Det har stått oinslaget hemma och jag var så nervös att Anna skulle rota runt i förra veckan när hon var hos mig. Men uppenbarligen var hon för sjuk för att orka rota runt, för presenten var orörd! Jag försöker alltid hitta saker som jag vet att Anna både behöver och vill ha när hon fyller år eller till jul. Jag vill ju att det ska vara nåt personligt. Men samtidigt nåt som hon kan ha nytta av. Jag hoppas att just den här, redan inköpta grejen, blir till belåtenhet!

När det är min egen födelsedag ska vi ju som sagt åka bort torsdag till söndag. Mamma och jag ska väl kanske fira lite i påsk när jag åker ner. Resten av familjen har jag bjudit in – eller ut, snarare – på middag lördagen den 5 maj. Jag vet inte riktigt vilket ställe vi ska ta oss till, det beror lite på väder och sånt. Man vill ju till exempel inte sitta och trycka inomhus på en mörk restaurang om det är strålande majsol och varmt utanför.

Nu har huvudvärken släppt, äntligen! Jag har haft huvudvärk av och till i några dar, utom igår, tror jag. Misstänker att jag sover lite för lite. Eller också borde jag gå och kolla synen igen. Jag har märkt att linserna inte funkar riktigt bra… Åldersförändringar, gissningsvis…

I kväll blir det Maria Wern: Må döden sova klockan 21 i TV4, första delen av två. Det ska bli spännande att lyssna om jag hör nån gotländska den här gången – det har varit lite dåligt med det trots att handlingen utspelar sig på Gotland. Vad gäller TV-veckan i övrigt vill jag förstås puffa för SvT:s Så levde de lyckliga, där den tredje delen visas i morgon klockan 20. Tisdagen avrundas för min del med Desperate Housewives på Kanal 5, en serie som nu är inne på sin allra sista säsong.

Och nu måste jag ju bara fråga… Vad ser DU på när du glor på TV???

Read Full Post »

Igår kväll visade SvT andra delen av åtta i serien Så levde de lyckliga. Den här gången handlade det om otrohet och skilsmässa, bland annat. Eller om konsten att lyckas hålla ihop.

Teo och Sanna var ett av gårdagskvällens par som hade kämpat – och kämpar – för att hålla ihop. (Bilden är lånad från Sveriges Televisions hemsida.)


De tre paren
berättade om sina liv tillsammans och sina kriser. Pia och Krister träffades redan som tonåringar och har nu hållit ihop i nästan 50 år. De kom från två olika samhällsgrupper och fick tidigt lära sig att kämpa gemensamt mot omgivningen. De gifte sig utan släkt och familj närvarande. Idag är de pensionärer och har ett underbart liv tillsammans, fyllt av kärlek.

Teo och Sanna var ganska unga när de gifte sig. När de träffades – på jobbet –  var Teo gift på annat håll. Inget kunde hålla dem tillbaka, de var övertygade om att de funnit sitt livs kärlek, sin själsfrände. Ett år efter bröllopet var Sanna otrogen och de skildes. Men så en dag kontaktade Teo henne igen…

Kristina och Lennarts äktenskap kraschade på grund av alla tunga vardagsrutiner. De levde under betänketiden i den gemensamma bostaden och hade varannan vecka ansvar för de två barnen. När betänketiden var slut skildes de. Då insåg Kristina att hon älskade den nye Lennart…

Jag tycker att det här är en väldigt bra dokumentärserie. Den visar par som inte är det minsta konstiga, men som går igenom ganska vanliga kriser och glädjeämnen. Det finns hopp, på nåt sätt! Jag blir påmind om mitt eget kraschade äktenskap i vissa sekvenser. Det här med vardag och otrohet, den senare som gjorde så ont eftersom den pågick bakom min rygg i ett halvår. Idag när jag tänker på det och känner efter kan jag med ärlighet säga att jag inte känner nån saknad eller sorg. För vår kärlek var slut och då ska man inte leva tillsammans. Den kärlek som omger mig idag är verkligen mitt livs kärlek. Det har varit en lång väg som har gått i många kringelikrokar. Kanske för att jag ska lära mig nåt på kuppen..? Men målet är tydligt och närmar sig!..

Högsta betyg för del två!

Här kan du läsa vad jag skrev om den första delen!

Read Full Post »

Older Posts »