Melodifestivalen 2015: Deltävling 3. Östersund

Ett schlager-inlägg.

---

 

Deltävlingarna i årets Melodifestivaltjosan fortsätter. I kväll är det Östersund som gästas av schlagerspektaklet. Startfältet hittade jag på SvT:s melodifestivalssida. Det är ju inte svårt att i förväg – och utan att ha tjuvlyssnat – gissa vilka som går vidare: en eller båda Andreasarna och så Jon Henrik, som är det lite udda inslaget som faktiskt kan falla mig på läppen.

Kanske, kanske blir det så att jag livebloggar i kväll. Följ mina uppdateringar här genom att använda F5-tangenten. Och du som finns på Twitter kan ha lite koll där när jag (@tofflisen) uppdaterar. OM jag nu gör det… Jag gör det, jag gör det!!!

Jisses, vilket intro! Här sitter jag i bästefåtöljen och är alldeles flåsig. Är det nån som tänker använda appen i kväll???

Så här ser kvällens startfält ut:

1. Ellen Benediktson: Insomnia
   En nittonåring som är med för andra gången. Oj, där var det tajta brallan! Men rösten är kanon! Låten är annorlunda och kanske ingen schlager, men jag gillar den. Låten gick vidare vid första omröstningen.
2. Kalle Johansson: För din skull
   Fästmön började sjunga: ”Kalle Johansson, Kalle Johansson…” Ja jo hum jorå. En trallvänligt och fastnig låt, men lite falskt sjunger han allt, Kalle. Han var bättre på Tracy Chapman. Ingen direkt koreografi att tala om. Trist.
3. Andreas Weise: Bring out the fire
   Första gången för Andreas Weise i Melodifestivalen. Jag får lite… Tom Jones-känning, men kanske skulle bringan under den uppknäppta skjortan ha varit lite hårigare för detta. Bra och stark röst, men nä… Mest tjatigt. Låten gick vidare till Andra chansen.
4. Andreas Johnson: Living to die
   Å. Nu blir det tungt. Och djupt. Kostymen… känner jag igen, på nåt vis. Lite för tungt för min smak. Döden hör liksom inte riktigt hemma i detta ytliga.
5. Isa: Don’t stop
   Oj, bara 16 år! Då kan man visa magen så där… Lite osäkert röstmässigt. Nej, det håller inte riktigt. Jag tänker… tuggummipop, av nån anledning. Låten gick vidare vid första omröstningen. Låten gick vidare till final.
6. Kristin Amparo: I see you
   Vilken häftig pipa! But Aaaaaj will ålwöjs lavv jooooo-varning. Låten gick vidare vid första omröstningen. Låten gick vidare till Andra chansen.
7. Jon Henrik Fjällgren: Jag är fri (Manne Leam Frijje)
   Har tidigare fastnat med näbbskon på scenen. Ett sånt svar borde ge direkt biljett till finalen! Fast de där spökena bakom honom hade han kunnat vara utan. Det dansande paret var inte särskilt samdansade. Ja det här var ju… annorlunda… Frågan är om jojk är schlager. Jag är inte så säker på det. Låten gick vidare till final.

Kvällens basröst: Sanna Nielsen. Det var riktigt roligt, juh!

Kvällens nej: Filippa Bark. Östersund ligger mitt i Sverige.

Kvällens gubben i lådan: Kalle Moraeus.

Kvällens dubbelmormor: Agneta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Melodifestivalen 2015: Deltävling 2. Malmö

Ett schlagerinlägg.

---

 

Mera schlager! När jag började skriva på det här inlägget var det ännu lördag förmiddag. Jag tittade på SvT:s webbplats om Melodifestivalen för att kolla kvällens startfält. Jag tittade på fotot. En del ansikten är helt nya för mig, andra… Jag noterade att Marie Bergman har kvar samma gamla hatt, Sanne Salomonsen är lika hårdsminkad som sist hon poppade upp på tv och att Magnus Carlsson ler samma breda leende som förr. Frågan är om hatt, smink och leende för dem vidare eller faktiskt deras talanger och färdigheter…

Jag lyssnar aldrig i förväg, men den som vill göra det kan höra smakprov på SvT:s webbplats. Artisterna finns naturligtvis på diverse ställen i sociala medier, ifall man är intresserad av personerna bakom låtarna – länkar finns på artisternas sidor hos SvT.

 

Så här ser kvällens startfält ut:

1. Linus Svenning: Forever starts today
   Den här låten har jag hört förut, känns det som. Fast det har jag ju inte. Mycket vibrato av den tatuerade pojken. Men finkläderna glömde han hemma. Låten gick vidare till Andra chansen.
2. Emelie Irwewald: Där och då med dig
   Uuuuu… Det börjar väldigt mycket schlager… Den här har jag också hört förut, tänker jag. Ne me quitte pas… Mycket dramatik. Tyvärr kommer låten aldrig igång. Sövande. Jag somnar med blicken i urringningen…
3. Samir & Viktor: Groupie
   Doku- och modebubblor… Är jag på en fotbollsmatch? Intetsägande och tråkig pojkpop. Nope, inget för mig. När går de av scenen? (Kisspaus.) Låten gick vidare till Andra chansen.
4. Neverstore: If I was God for one day
   Premiärtrio. O, jag blir rädd att han ska gå ner i spagat, sångaren. Det känns som om låten hoppar fram och tillbaka. Den kommer inte heller igång riktigt. Låten gick vidare vid första omröstningen.
5. Marie Bergman & Sanne Salomonsen: Nonetheless
   Två spännande röster i nåt som kunde ha blivit en sing-along.
6. Magnus Carlsson: Möt mig i Gamla stan
   Väldigt mycket Magnus Carlsson. Och jag är ju väldigt svag för honom… Låten gick vidare till final. JAA! JAA! JAA! JAA! JAA!
7. Mariette: Don’t stop believing
   Maj gadd! Har hon ormar i håret???  Och fjäderdräkt på sig? På väg att blåsa bort. Bra röst, men konstig låt. Låten gick vidare till final.

Kvällens suck: Vem skrev programledarnas manus??? GAH!  

Kvällens Filippa Bark: Sluta. Varför är nio av tio skämt under bältet? Varför detta TRAMS? 😦

Kvällens mellanspel: Med beröm godkänt! Mera sång och musik, färre plumpa skämt!

Kvällens överraskning: Ingen. Jo kanske: Magnus Carlsson gick vidare. 😛

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Melodifestivalen 2015: Deltävling 1. Göteborg

Ett schlagerinlägg.

---

 

Jag hade inte tänkt göra det, men jag gör det. Det vill säga skriver om lördagskvällens TV-begivenhet, den första deltävlingen i årets Melodifestival. Man kan ångra sig. Man kan ångra att man tittade också. Samtidigt vill jag inte missa nåt, förstås, för nånstans längtar jag efter att få samma goa upplevelse som jag fick för en fem, sex år sen. Då, när Melodifestivalen fortfarande var lite bra, de flesta artister kunde sjunga och låtarna ännu var schlager. Eller i vart fall inom genren.

Som varje år ska man ändra på lite regler. Familjens minsting försökte förklara, men jag fattade inte. Det enda jag noterade igår var att sju bidrag tävlar i varje deltävling. Först går fem vidare, sen går två av dessa fem till final och två till Andra chansen. Det vill säga nästan alla får gå vidare – en bit i alla fall. Ungefär som på dagis när alla får vara lucia.

Gårdagens startfält bjöd på följande artister och låtar, med mina kommentarer under:

1. Molly Pettersson Hammar: I’ll be fine
   Ja, Molly Pettersson Hammar (varför ger föräldrar sina barn hundnamn?) kunde i alla fall sjunga. Bra röst, fin att se på och gott framträdande. Men låten var lite tråkig. Den gick inte vidare alls i tävlingen. Och det tyckte jag var fel.
2. Daniel Gildenlöw: Pappa
   Daniel Gildenlöw såg arg ut, men sjöng med svag och pipig röst. Nej, det här var ett försök till att likna en del andra familjesånger från andra år. Och det var inte bra alls. Låten gick inte vidare i tävlingen, vilket var helt rätt, enligt min mening.
3. Elize Ryd och Rickard Söderberg: One by one
   Låten började med riktigt svaga sånginsatser. Jag tyckte till exempel att Elize Ryd sjöng rätt falskt. I början. Men låten blev bättre och hade jag fått lyssna till den flera gånger hade nog denna blivit min favorit i den här tävlingen. Nu gick låten bara vidare första gången och blev en av de fem.
4. Dolly Style: Hello hi
   Tre tjejer utklädda till dockor skuttade omkring på scenen och sjöng en intetsägande sång. Att låten gick vidare till Andra chansen är för mig obegripligt.
5. Behrang Miri feat. Victor Crone: Det rår vi inte för
   Raplåtar är inte nåt jag gillar. Denna låt var inget undantag. Den gick vidare till Andra chansen.
6. Jessica Andersson: Can’t hurt me now
   Jessica Andersson är en gammal schlagerräv och ett visst hopp tändes i mig. Tyvärr tyckte jag att låten var alldeles för tam. Rösten är det inget fel på alls, men en bättre låt hade varit önskvärt. Intressant scenklädsel som fick mig att tänka på tassles som en viss fru i Hollywood gillar. Jessica Andersson gick i alla fall vidare till finalen.
7. Eric Saade: Sting
   Eric Saade kan varken sjunga eller dansa särskilt bra, men han ser bra ut. Det är säkert en stor bidragande orsak till att han röstades till final. Tråkig låt, trist framförande och dansare i pyjamasbyxor. Nej tack, inte intresserad.

Kvällens gnäll: Appen, som tydligen inte fungerade.

Kvällens skäll: Filippa Bark, som bidrog till att tävlingen delvis hölls på dagisnivå.

Programledarna: Okejrå. Godkända, trots det konstiga språket.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ensam i mitten

Ett trött, men nöjt inlägg.

---

 

Ensam i mitten…

Det är bra att träna på saker som man tycker är svåra. Igår var en hemsk dag. Eftersom jag är En Hemsk Människa passade jag på att vara hemsk mot mig själv. Och det gick alldeles utmärkt. Dessutom överlevde jag att gå på bio ensam, att sitta solo precis i mitten av alla stolsrader. För jag upptäckte att jag inte var ensam. Det kom flera som skulle se filmen och en och annan var, liksom jag, ensam. Men det var jag som satt ensam i mitten. HA! 

I natt blev det alldeles för lite sömn. Ändå vaknade jag åtta minuter före larmet klockan sju. Klockan elva hade jag en inbokad tid. Jag hann utföra sedvanliga arbetsuppgifter, duscha och slänga i mig en skål med fil innan det var dags att ge sig iväg i snön. Ja, det kom snöblandat skit i förmiddags och vid lunchtid från ovan. Dagens möte avlöpte bra. Jag blev lyssnad på, det antecknades, jag fick bekräftat saker, till exempel förtal (jag är inte helt dum i huvet alltså!) och vi diskuterade hur vi skulle gå vidare. Det är fortfarande jag som sitter ensam i mitten, så att säga. Jag som måste bestämma hur jag vill gå vidare. Men jag får hjälp.

Efteråt hade jag en klumpvärk som hette duga. Man får det när man pratar om vuxna människor som beter sig sämre än barn. Barn är liksom inte alltid medvetna om att de är elaka, till skillnad mot vuxna människor. Hemma blev det macka, mjölk och en huvudvärkstablett samt därefter ett samtal med min vackra fästmö (idag är hon extra vacker!).

Jag är oerhört trött, men väldigt nöjd. För nu sitter jag ensam i mitten och stolarna i salongen rämnar inte, båten kapsejsar inte. Jag har tagit ansvar och jag har kommandot. Är det nån jag måste lita på nu så är det mig själv. Den här gången viker jag inte. Och jag är fortfarande stolt över att mina ord berör!

Du som läser just dessa ord får emellertid inte beröra mina ord. Samla i stället dina åsikter om dem i dina egna tankar. Det kan du kanske behöva.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Acceptera eller påverka

Ett tankfullt inlägg.

---

 

Jag brukar verkligen inte se programmet Fråga doktorn på SvT1 – för då skulle jag väl tro att jag har alla tänkbara sjukdomar. Men i kväll skulle Christina Stielli vara med. Eftersom jag har läst hennes bok Jag älskar dig inte blev jag nyfiken och bestämde mig för att titta.

 

 

Gissningsvis var Christina Stiellis medverkan i programmet en del av marknadsföringen kring hennes nya bok, Jag vill vara glad. Men det kommersiella tog inte överhanden. I stället lyssnade jag när Christina Stielli berättade att hon hamnat i en kris, att hon var på väg att ta livet av sig och att det dåliga måendet vände – i sista sekunden…

 

 

 

Och så hörde jag det hon sa om krisen och det som hänt. Att man har två val:

acceptera eller påverka

Även om man inte vill det här är det bara dessa två val man har. För livet går vidare – trots det man har varit med om. Sen sa Christina Stielli också:

Den enda du vet att du måste stå ut med hela livet är dig själv.

Jag brukar själv säga:

Den enda du vet att du ska leva med resten av ditt liv är dig själv.

Två meningar som betyder samma sak eller vad tycker du???

 

Jag har fått en del att tänka på. Dessutom är jag sugen på att läsa Jag vill vara glad…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Födelsedagsflicka, bluffmejl och önskningar #4

Ett varierat inlägg.

---

 

Frida, en selfie. Jaa, som synes är hon en duktig fotograf.

Idag är det min yngsta bonusdotters födelsedag. Tänk att bli 20 år och ha hela livet framför sig… Ibland känner jag mig avundsjuk, ibland är jag glad att jag har en sån stor del av livet bakom mig. Det är mycket i ett liv som man ska vara med om, gå igenom. Både glädje och sorg. Stundtals är den ena sidan övervägande, vid andra tillfällen den andra. I vart fall önskar jag Frida ett gott liv. Vägarna må vara krokiga och svårframkomliga ibland, men det finns så mycket spännande att upptäcka.

På min egen snirkliga bana trampar jag vidare med jobbsökeriet. För tillfället finns det många intressanta tjänster att söka och jag söker som en galning – en dag tar säkert alla bra lediga jobb slut. (<== skämt) Jag har också fått tummen ur vad gäller andra saker som har med skrivande att göra. Nu kliar det i fingrarna att gå vidare. Men det får klia ett tag till.

Några bra mejlsvar har jag ännu inte fått. Däremot hittade jag ett mejl från Telia som jag starkt misstänker är ett bluffmejl. Jag har kontaktat Telia via Twitter angående detta, för nåt annat sätt att kontakta Telia angående bluffmejl hittar jag inte på deras webbplats. Vi får se om de vaknar snart och svarar. Detta ser inte riktigt seriöst ut i mina ögon:

Bluffmejl från Telia, eller hur?

Den här veckan är halvvägs. Fästmön kom hit igår eftermiddag efter att ha tillbringat sista dagen med sin äldsta dotter. Idag är Anna faktiskt ledig och jag låter henne sova, för det behöver hon verkligen. Vi har inga planer för dagen, det är gråväder som igår.

I övrigt den här veckan presenteras årets nominerade till Augustpriset i morgon klockan 13. Jag är förstås inte med i år heller (<== skämt!). För den som vill prova att bo som en hemlös arrangerar Stadsmissionen Hemlöshetens natt här i Uppsala i morgon och till på fredag. Det är bland annat ljusmanifestation från Samaritergränd 2 och konsert i Mikaelskyrkan i morgon klockan 21 respektive 21.45. Mikaelsgården är öppen hela natten. På fredag klockan 11 – 15 kan du visa ditt stöd på Stora torget.

Det händer och fötter en hel del, alltså. Jag tror att det är dags för en fjärde

Önske-/inköpslista

• fler hem så människor slipper vara hemlösa
• mindre hjärtesorg här i världen
• en ny skrivbordsstol som inte knarrar lika mycket som den jag har nu
• nånting att se fram emot
• lite sol
• nya tapeter i hela min lägenhet – eller nej. Hellre ett hus i skogen, långt till närmsta granne
• en glad mamma
• mindre godissug

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Högar med ord

Ett inlägg om det skrivna ordet.

---

 

Jisses så många ord jag har skrivit den senaste tiden! Inte behåller jag dem för mig själv heller, jag skickar dem vidare. Jag när nån sorts förhoppning om att nån ska nappa och välja just mig för det jag kan. Det är svårt att hålla modet uppe när det bara kommer nej, nej och nej till svar. Men skam den som ger sig! I högen nedan ligger över 200 ansökningar. Det räcker med att en enda av dem når fram till nån som säger ja. En.

Sökta jobbhögen nu på morgonen den 14 oktober 2014.

Jag har skickat iväg andra ord också. Jag är van vid att få nej och misstänker starkt att detta svar trillar in även här. Men självklart när jag en förhoppning även i detta fall. Samtidigt känns det OK att ha fått ihop det jag har fått ihop, även om det bara skulle vara för mig själv. Kanske kan jag gå vidare nu, också utan några svar från ett visst håll. Jag tror inte ens att jag skulle ta chansen om det fanns möjlighet till en konfrontation och en frågor-och-svar-stund. Ärligt talat skulle jag inte stå ut en sekund i somligas närvaro. Men det klart… Vissa dar undrar jag vad h*n gör med alla sina pengar och bostäder och bilar. Och lite avundsjuk är jag på sätt och vis. Mest för att jag inte har kunnat ge min familj det h*n har kunnat – h*n tog ju ifrån mig grunden.

Fast pengar är inte allt. Framför allt ger det ingen garanterad lycka. Och jag har en bestämd känsla av att det inte är så lyckat som en del tycks vilja visa upp. Varför skulle det annars finnas ett visst intresse för yngre, kvinnliga förmågor? Beats me.

Idag lägger jag ingen lök på laxen, men jag ska servera extrapris-lax med potatis och sås i afton. Fästmön tillbringar dagen med sin äldsta dotter och dimper sedan ner här. Anna höll hög hastighet hela dan igår, så jag tänkte att hon skulle få slippa att stå i nåt kök idag. Bara sitta, i stället.

Och själv sitter jag i mitt arbetsrum och fantiserar om hur jag ska få plats med ännu fler ord här. Ord i tryckt form. Jag behöver minst två bokhyllor till för att få ordning på torpet! Men var ska jag ha dem? Jag går och viker lakan och bäddar medan jag funderar.

En del av mina böcker. Det finns flera lika överfulla hyllor längs en annan vägg i rummet.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Doften av äpplen, nackont och livet har lite färg

Ett inlägg om dagsläget.

---

 

Mest svart och vitt, men också rött… (Bilden föreställer ett av Annas vardagsrumsfönster.)

I morse förbannade jag mig själv för att jag svingar min personliga piska så obevekligt mot min trötta lekamen. För jag var verkligen, verkligen trött. Funderade på meningen med detta att varje vardag kliva upp klockan sju. Till vadå? En ny dag i svart och vitt. En dag när jag återupptar mitt Sisyfos-arbete utan applåderande skaror.

En dag som kan kännas oerhört lång när man tvingas tillbringa den inom fyra väggar. Det ger mig synnerligen dåligt samvete att inte gå ut och fota den vackra hösten, men hälsporren i högerfoten tackar mig ofantligt för att jag inte belastar foten.

En dag, när jag tillbringar 90 procent av tiden vid datorn, dammsugandes efter lediga jobb, formulerandes oemotståndliga (ja, ja ja, jag är ironisk!) ansökningsbrev och mottagandes nej efter nej efter nej med det obegripliga skälet

Du är överkvalificerad!

I dessa svarta stunder önskar jag att jag kunde trolla bort vissa erfarenheter och meriter på mitt CV. Men det är ju lite svårt eftersom det skapar hål. Och vilka delar av sitt liv vill och bör man ta bort i såna lägen?

Klockan var 6.51 när jag klev ur sängen med det gruvligaste nackontet. Jag tror att Fästmön har smittat mig, för hon hade obegripligt ont i nacken eller nedanför i helgen. Jag lovade massera, men det löftet inser jag att jag inte höll. Straffet blev väl att det onda hoppade över till mig i stället. Nu har jag varit uppe en stund och det känns lite bättre. Min hemarbetsplats vid datorn är också superanpassad och utformad efter mina egna behov, så jag kan möjligen skylla på helgens datoriserande i antingen för mjuk soffa eller vid för högt köksbord. (Fast när jag lyfter på filten noterar jag att jag behöver en ny skrivbordsstol som inte har nån sprucken sits…)

Väldoft i vardagsrummet!

Men ute i vardagsrummet möttes jag av en helt underbar doft av äpplen! Det är äpplen som inte har skakats hit på Europavägar utan äpplen från en svensk koloni-trädgård, även kallad Slottsträdgården. Doften är faktiskt så underbar att jag nästan inte vill äta upp frukten. Men det ska jag, förstås, för nu är det vardag och godispåsen åker in i skåpet. Det är nyttigheter som gäller!

Nu är dagens lediga jobb är sökta. Jag har jobbat i moderna versioner av Word och Excel och det var underbart! Det som återstår är ett telefonsamtal jag ska ringa. Jag har inte helt kommit fram till ett beslut än, vilket måste göras innan dagen går över i kväll. Men jag vet åt vilket håll det lutar och det smärtar mig oerhört eftersom det är nånting mycket intressant som jag gärna hade velat få chansen att… Kanske ska jag föreslå en tripp och ett förutsättningslöst samtal för att båda parter ska få ”klämma och känna”? Men 16 mil är lite långt… Dessa dilemman! Samtidigt, mitt i det svarta och vita sätter de ju färg på tillvaron, onekligen…

Igår kväll noterade jag att livet går vidare även i ett sammanhang i vilket jag har befunnit mig tidigare. Jag såg ytterligare en… lucka och kan förstås inte låta bli att undra vart den som först puttades snäppet neråt till just detta pinnhål har tagit vägen nu. Ibland finns det en grymhet i vissa organisationer, en syn på människor som är kall och hänsynslös. Jag är glad att jag överlevde. Såna som jag passar inte in på ställen där var och en sköter sitt och har isblå, döda ögon. Mina ögon är också blå, men de lever. Och nu sitter jag och undrar om jag ska ta mod till mig att slå en signal för att fråga hur den drabbade människan mår. Eller har jag gått vidare?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Konsten att gå vidare

Ett själviskt men också familjärt inlägg.

---

 

Vegetarisk taco.

Igår var det lördag och då åt jag tacos hos familjen i Himlen. Vegetarisk taco, för min del. Det var riktigt gott! Familjen, förresten… Den kändes väldigt… decimerad… Det var Fästmön och jag och grabbarna hemma. Yngsta bonusdottern var hos sin boyfriend och äldsta har ju flyttat till norra Sverige. Det var så tomt att jag var tvungen att messa lite med Norrländskan. Förhoppningsvis får vi se en glimt av henne nån gång nästa månad, i krokarna när yngsta bonusdottern fyller 20 år. Tänk, 20 år! Anna är verkligen ingen småbarnsmorsa längre.

Det har varit spännande att få ha hängt och få fortsätta hänga med den här familjen. Jag har många gånger undrat hur ”barnen” har sett på mig. Jag har nog inte varit mycket till förebild eftersom en ovänlig själ drog bort en del av grundtryggheten för mig – det vill säga gjorde mig arbetslös. Det har understundom varit ganska tufft och jag har inte varit den vuxna människa jag har velat vara framför barnen när de var yngre. Nu är de äldre. Det är lättare att förklara vissa saker. Men det är ju fortfarande så att jag inte har svar på allting, till exempel inte om den där grundtryggheten som drogs undan och varför det blev så. Jag har fullt sjå ännu efter fem och ett halvt år att hantera detta. Framför allt förhålla mig till det faktum att jag aldrig får några svar. Jag vet att det är så och det ställer till problem för mig att gå vidare – men också för att jag inte kan ge andra, framför allt familjen, några förklaringar.

En del i mitt sätt att hantera det och gå vidare är att skriva en bok om det. I morgon, måndag, ska jag skriva om ytterligare några månader av mitt liv. Snart är tiden till ända och boken likaså Jag hoppas att mitt liv inte är det, jag hoppas att jag orkar kämpa vidare. Vissa dar känns det omöjligt, medan jag andra dar ger mig tusan på att fixa det här. På nåt sätt…

Men det är ännu söndag och mitt på dan. Jag sitter vid Annas köksbord och skriver dessa ord. Igår satt jag i hennes soffa och skrev. Och lekte med webbkameran på datorn. Tänk så roligt man kan ha det – och så gräsligt ful man kan vara…

Webcamselfie av en gräsligt ful människa.

 

Döskallelykta eller mitt rätta jag?

Innan den här dan är slut ska en av oss ha provat på gokart, en av oss ska ha tankat sin bil på kredit och en tredje ha trollat fram mat på bordet. Alla tre aktiviteter är konstarter i sig. Mest avundsjuk är jag nog på den som ska testa gokart, den som har hela livet framför sig att prova saker. Den som inte är som jag som måste hitta sätt att lura mig själv att orka gå vidare.

Det är gott att ha familj. Det är lättare att gå då på alla sätt och vis. Jag hade gått under utan familjen, det vet jag. Och jag är ständigt rädd för att en ny Katastrof ska stå bakom hörnet och dra undan den lilla flik av trygghetsfilten jag kramar just nu. Jag står här. Jag tänker inte dö nu. Jag ska gå vidare. Leva.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 35: Laxar och Läxor

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Redan torsdag och rejäl nerförsbacke mot helgen. Här redovisas andra höjder (laxar) och dalar (läxor), nämligen de Tofflianska. Det är faktiskt inte svårare än så här:

Laxar 

• Pe (Han gillar sin mobil MYCKET och jag gillar honom!)
• Undeniable (Spännande brittisk thriller på TV i två delar.)
• Min mormor hälsar och säger förlåt (Den boken är minst lika bra som Ove-boken. Tycker jag.)
• Kloka mor- eller farmödrar (Såna som vet att barnbarnet egentligen ber om en skyffel…)
• Fotbubbelbad med massage (Å, så skönt!)
• Fredrik (Han är så trevlig. Och smart!)

Läxor

• Inställd intervju. Igen (Jag börjar tappa sugen…)
• Birgitta Stenberg har gått vidare (Och nu kommer det inga fler bra böcker från henne…)
• Hälsporre (Det gör så jävla ont, kort sagt.)
• Arbetslöshet (It sucks.)
• Valfjäsk (Stå för det ni lovar!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »