Posted in Familj, Ironi, Musik, Personligt, Trams, TV, tagged alla får vara lucia, andra chansen, app, arg, artist, ändra regler, ångra sig, barn, Behrang Miri feat. Victor Crone, bidrag, bidragande orsak, bra, Can't hurt me now, dagis, dagisnivå, Daniel Gildenlöw, dansare, deltävling, Det rår vi inte för, docka, Dolly Style, Elize Ryd, Eric Saade, familjesång, favorit, föräldrar, förklara, Filippa Bark, fin, final, framträdande, fru i Hollywood, gammal schlagerräv, gå vidare, Göteborg, genre, gnäll, Hello hi, hopp, humor, hundnamn, I'll be fine, inte fungera, inte intresserad, intetsägande, intressant scenklädsel, Jessica Andersson, kommentar, konstigt språk, lat, längta, likna, lyssna, Melodifestivalen 2015, minsting, Molly Pettersson Hammar, notera, obegripligt, One by one, pappa, programledare, pyjamasbyxor, raplåtar, röst, Rickard Söderberg, scen, schlager, se bra (ut), sjunga, sjunga falskt, skäll, skutta omkring, startfält, sting, svag och pipig röst, tam låt, tassels, tavla, tändas, titta, tråkig, tråkig låt, trist framförande, undantag, upplevelse, utklädd on 08 februari 2015|
8 Comments »
Ett schlagerinlägg.
Jag hade inte tänkt göra det, men jag gör det. Det vill säga skriver om lördagskvällens TV-begivenhet, den första deltävlingen i årets Melodifestival. Man kan ångra sig. Man kan ångra att man tittade också. Samtidigt vill jag inte missa nåt, förstås, för nånstans längtar jag efter att få samma goa upplevelse som jag fick för en fem, sex år sen. Då, när Melodifestivalen fortfarande var lite bra, de flesta artister kunde sjunga och låtarna ännu var schlager. Eller i vart fall inom genren.
Som varje år ska man ändra på lite regler. Familjens minsting försökte förklara, men jag fattade inte. Det enda jag noterade igår var att sju bidrag tävlar i varje deltävling. Först går fem vidare, sen går två av dessa fem till final och två till Andra chansen. Det vill säga nästan alla får gå vidare – en bit i alla fall. Ungefär som på dagis när alla får vara lucia.
Gårdagens startfält bjöd på följande artister och låtar, med mina kommentarer under:
- Molly Pettersson Hammar: I’ll be fine
Ja, Molly Pettersson Hammar (varför ger föräldrar sina barn hundnamn?) kunde i alla fall sjunga. Bra röst, fin att se på och gott framträdande. Men låten var lite tråkig. Den gick inte vidare alls i tävlingen. Och det tyckte jag var fel.
- Daniel Gildenlöw: Pappa
Daniel Gildenlöw såg arg ut, men sjöng med svag och pipig röst. Nej, det här var ett försök till att likna en del andra familjesånger från andra år. Och det var inte bra alls. Låten gick inte vidare i tävlingen, vilket var helt rätt, enligt min mening.
- Elize Ryd och Rickard Söderberg: One by one
Låten började med riktigt svaga sånginsatser. Jag tyckte till exempel att Elize Ryd sjöng rätt falskt. I början. Men låten blev bättre och hade jag fått lyssna till den flera gånger hade nog denna blivit min favorit i den här tävlingen. Nu gick låten bara vidare första gången och blev en av de fem.
- Dolly Style: Hello hi
Tre tjejer utklädda till dockor skuttade omkring på scenen och sjöng en intetsägande sång. Att låten gick vidare till Andra chansen är för mig obegripligt.
- Behrang Miri feat. Victor Crone: Det rår vi inte för
Raplåtar är inte nåt jag gillar. Denna låt var inget undantag. Den gick vidare till Andra chansen.
- Jessica Andersson: Can’t hurt me now
Jessica Andersson är en gammal schlagerräv och ett visst hopp tändes i mig. Tyvärr tyckte jag att låten var alldeles för tam. Rösten är det inget fel på alls, men en bättre låt hade varit önskvärt. Intressant scenklädsel som fick mig att tänka på tassles som en viss fru i Hollywood gillar. Jessica Andersson gick i alla fall vidare till finalen.
- Eric Saade: Sting
Eric Saade kan varken sjunga eller dansa särskilt bra, men han ser bra ut. Det är säkert en stor bidragande orsak till att han röstades till final. Tråkig låt, trist framförande och dansare i pyjamasbyxor. Nej tack, inte intresserad.
Kvällens gnäll: Appen, som tydligen inte fungerade.
Kvällens skäll: Filippa Bark, som bidrog till att tävlingen delvis hölls på dagisnivå.
Programledarna: Okejrå. Godkända, trots det konstiga språket.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Ironi, Krämpor, Musik, Personligt, Puckon, Trams, Vänner, tagged alltid, almanacksblad, arbete, bevarad, bil, Christer Lindarw, deprimerande läsning, ensam, fåfäng som en diva, födelsedag, förändra, före arbetstid, finslipas, fredag, grattis, grus, hälsporre, hårda, helg, helgplan, hem, humor, hund, hunddagis, hundkalender, Husbygge, i ur och skur, inte gillar mig, inte glad, inte sant, IRL, klä av mig, kolla ögonen, kolla priser, kostsamt, laseroperation, långsiktigt, lösning som jag inte blir nöjd med, lysa med sin frånvaro, mamma på heltid, mars, människor, min ringa person, morgontimmar, nöjd, oinspirerande, omdömen, orange, orange kuvert, påverkas, pensionär, planera, projekt, rap, ras, räääpp, råd att gå i pension, roll, sällskap, söndag, se bra (ut), skita i vad folk tycker, skriftlig, snälla ord, sol, SRF, städa, synskada, tänkbara ledarhundskandidater, temperatur, tvinga ut mig, underhållande, underlag, Upsala Nya Tidning, ursöta valpar, vill läsa, webbplats on 01 mars 2013|
6 Comments »
I morse när jag satt och läste en oinspirerande lokalblaska och funderade över vad människor egentligen vill läsa, kom jag på en lysande idé: jag ska skriva en Tofflan rap (inte rap utan ”räääpp”) baserad på folks omdömen om mig. Omdömen som finns bevarade på olika sätt. Ofta kan jag nämligen säga att jag skiter i vad folk tycker om mig och om de inte gillar mig, men det är inte sant. Det klart att även jag påverkas (både rollen Tofflan och Ulrika som jag är IRL) – av såväl snälla ord som hårda. Så därför tänkte jag klä av mig lite och låta alla läsare få ta del av lösryckta rader från andra om min ringa person. Det blir en riktigt underhållande läsning, jag lovar! Men vi sparar detta projekt till helgen.
Jag ska klä av mig lite i bloggen.
Fredag är det idag och temperaturen ligger runt nollan. Solen försöker titta fram, fast det enda lyckade försöket den gjorde var i morse när jag körde bil till jobbet. Nu lyser den mest med sin frånvaro. Fästmön mår fortfarande inte bra, men i helgen ska hon försöka jobba två dagar klockan 7 – 16. Själv ska jag under tiden inte enbart ägna mig åt att författa Tofflan rap utan också försöka bli av med det värsta av gruset som jag har lyckats dra in den här veckan i mitt hem. I morgon ska jag kolla mina ögon. Det ser jag inte fram emot, för jag inser att det blir kostsamt och kanske en lösning som jag inte blir nöjd med. Funderar därför på om jag ska kolla runt på priser för en laseroperation. Du vet, en sån där som Christer Lindarw, 60 bast på söndag GRATTIS GRATTIS!, har gjort och är så nöjd med. Jaa, kalla mig lika fåfäng som en diva – men faktum är att varken Christer eller jag är några divor utan bara människor som vill kunna se bra (ut).
Men det är inte helg än. Först ska jag fortsätta mitt byggprojekt, det vill säga Husets webbplats. Jag har lagt in så många sidor som jag kan med det underlag jag har fått, men nu ska här finslipas! Jag ska också planera lite för arbetet de kommande veckorna och månaderna, för igår blev ju saker och ting lite förändrade. Ett tag till. Till det bättre. Och med detta går det också att planera lite bättre. Eller i alla fall lite mer långsiktigt.
Mars månad skriver vi idag och jag inser att jag glömde vända almanacksblad i den söta hundkalenderna från SRF med bilder på tänkbara ledarhundskandidater, det vill säga fullkomligt ursöta valpar av olika raser. Jaa, är det nånting jag skulle vilja ha så är det inte en synskada, men en hund! Den skulle tvinga ut mig, hälsporre eller inte, i ur och skur, och den skulle vara ett sällskap när Anna är mamma på heltid (mamma är hon ALLTID, men inte på heltid rent fysiskt) eller jobbar. Men jag vet också att den skulle få vara ensam väldigt mycket om jag jobbar och DET känns inte OK (inte hunddagis heller). Så kanske när jag blir pensionär… Om jag nånsin har råd att gå i pension. Det är tveksamt, det, efter den senaste, synnerligen deprimerande läsningen av innehållet i ett visst orange kuvert… För en gångs skull blev jag inte glad av orange…
Morgontimmarna före arbetstid är slut nu och jag rundar av här. Stanna gärna till och berätta i en kommentar vad du har för helgplaner!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 