Kalas hela dan

Ett kalasande inlägg.

---

 

Trägubbe med trE ben (?).

Igår kväll avnjöt vi först säsongspremiären av Mr Selfridge på SvT 1. Lite väl kort avsnitt, men ändå händelserikt. Sen satt vi uppe ganska länge och såg på en otäck film, Unthinkable, på Sjuan. Filmen var så otäck att jag läste med ett öga och glodde på filmen med det andra. Till sist var jag tvungen att gå därifrån. Tortyr är inte nåt jag vill se på.

En skön sovmorgon blev det idag innan vi rullade ut på landet till Fästmöns pappa som blev 78 vårar. Vi var först på plan och fick en god pratstund och en och annan titt på bilder av äldre datum. Anna förevisade också en rolig trägubbe, men inte när hennes pappa såg på. Kolla hur många ”ben” gubben har, så förstår du kanske vad jag menar med rolig…

 

 

 

Tårta på tårta blev det idag. Frukttårtan var bäst, tyckte jag.

Smörgåstårta och frukttårta med drycker till serverades sen via granngården. Vi kalasade nästan hela eftermiddagen, så det vete 17 när jag ska slänga in söndagsmiddagen i ugnen. Så särskilt hungriga är vi inte än. Det blir pulled turkey idag och maten lär ta en stund att tillaga, så pippin måste gissningsvis strax läggas i form och sky och börja sin långsamma tillagning.

För mig som kommer från en liten familj är det både roligt och lite omtumlande att kalasa ihop med Annas. Idag var sex barnbarn, ett par respektive till barnbarnen samt fem barnbarnsbarn, samtliga tillhörande Annas syster, med för att fira morfar/gammelmorfar. Syster själv jobbade, men maken var där som suppleant…

Annas pappas fåglar bajsade ner Clark Kent*, så medan jag torkade av det värsta fotade Anna en lustifik figur på busskuren.

Kallt och ruggigt är det, men det snöade tack och lov bara idag på förmiddagen. Mamma har fått ett samtal och idag var det ganska bra med henne. Hon ska få städhjälp i veckan som kommer, så därför dammade hon lite… Ja, det låter kanske knäppt, fast det handlar om att mamma vill ha lite kontroll på sina egna saker OCH att hon känner att hon själv gör lite nytta. Det är bättre att städhjälpen gör de tunga jobben som dammsuger, torkar golv etc. Sen kommer ju mammas dotter hem till påsk och mamma har börjat skriva en att göra-lista.

I morgon är det måndag och sedvanlig administration inleder min dag. Anna jobbar kväll och jag tänkte vara hemma och tvätta och kanske städa. Belöningen tar jag på tisdag när jag har tid för trimning av håret. Jag hoppas att mitt nackonda har gått över till dess. Alltid ska man ha nån åkomma.

Har DU också kalasat idag eller vad har du gjort??? Skriv gärna några rader och berätta!!! 

*Clark Kent = fågeltoalett och bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Doften av äpplen, nackont och livet har lite färg

Ett inlägg om dagsläget.

---

 

Mest svart och vitt, men också rött… (Bilden föreställer ett av Annas vardagsrumsfönster.)

I morse förbannade jag mig själv för att jag svingar min personliga piska så obevekligt mot min trötta lekamen. För jag var verkligen, verkligen trött. Funderade på meningen med detta att varje vardag kliva upp klockan sju. Till vadå? En ny dag i svart och vitt. En dag när jag återupptar mitt Sisyfos-arbete utan applåderande skaror.

En dag som kan kännas oerhört lång när man tvingas tillbringa den inom fyra väggar. Det ger mig synnerligen dåligt samvete att inte gå ut och fota den vackra hösten, men hälsporren i högerfoten tackar mig ofantligt för att jag inte belastar foten.

En dag, när jag tillbringar 90 procent av tiden vid datorn, dammsugandes efter lediga jobb, formulerandes oemotståndliga (ja, ja ja, jag är ironisk!) ansökningsbrev och mottagandes nej efter nej efter nej med det obegripliga skälet

Du är överkvalificerad!

I dessa svarta stunder önskar jag att jag kunde trolla bort vissa erfarenheter och meriter på mitt CV. Men det är ju lite svårt eftersom det skapar hål. Och vilka delar av sitt liv vill och bör man ta bort i såna lägen?

Klockan var 6.51 när jag klev ur sängen med det gruvligaste nackontet. Jag tror att Fästmön har smittat mig, för hon hade obegripligt ont i nacken eller nedanför i helgen. Jag lovade massera, men det löftet inser jag att jag inte höll. Straffet blev väl att det onda hoppade över till mig i stället. Nu har jag varit uppe en stund och det känns lite bättre. Min hemarbetsplats vid datorn är också superanpassad och utformad efter mina egna behov, så jag kan möjligen skylla på helgens datoriserande i antingen för mjuk soffa eller vid för högt köksbord. (Fast när jag lyfter på filten noterar jag att jag behöver en ny skrivbordsstol som inte har nån sprucken sits…)

Väldoft i vardagsrummet!

Men ute i vardagsrummet möttes jag av en helt underbar doft av äpplen! Det är äpplen som inte har skakats hit på Europavägar utan äpplen från en svensk koloni-trädgård, även kallad Slottsträdgården. Doften är faktiskt så underbar att jag nästan inte vill äta upp frukten. Men det ska jag, förstås, för nu är det vardag och godispåsen åker in i skåpet. Det är nyttigheter som gäller!

Nu är dagens lediga jobb är sökta. Jag har jobbat i moderna versioner av Word och Excel och det var underbart! Det som återstår är ett telefonsamtal jag ska ringa. Jag har inte helt kommit fram till ett beslut än, vilket måste göras innan dagen går över i kväll. Men jag vet åt vilket håll det lutar och det smärtar mig oerhört eftersom det är nånting mycket intressant som jag gärna hade velat få chansen att… Kanske ska jag föreslå en tripp och ett förutsättningslöst samtal för att båda parter ska få ”klämma och känna”? Men 16 mil är lite långt… Dessa dilemman! Samtidigt, mitt i det svarta och vita sätter de ju färg på tillvaron, onekligen…

Igår kväll noterade jag att livet går vidare även i ett sammanhang i vilket jag har befunnit mig tidigare. Jag såg ytterligare en… lucka och kan förstås inte låta bli att undra vart den som först puttades snäppet neråt till just detta pinnhål har tagit vägen nu. Ibland finns det en grymhet i vissa organisationer, en syn på människor som är kall och hänsynslös. Jag är glad att jag överlevde. Såna som jag passar inte in på ställen där var och en sköter sitt och har isblå, döda ögon. Mina ögon är också blå, men de lever. Och nu sitter jag och undrar om jag ska ta mod till mig att slå en signal för att fråga hur den drabbade människan mår. Eller har jag gått vidare?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Himlen är så blååå, sooolen värmer sååå…

Det går inte att ha en annan bakgrundsfärg idag än den himmelsblåa! Himlen är verkligen precis så blå. En härlig dag efter gårdagens tröstlösa snöande på eftermiddagen. Men här uppe blev det inte alls så farligt. Det snöade från eftermiddagen och fram till kvällen – massor – men sen slutade det nästan lika tvärt. Idag ligger det ett täcke snö över vägar och gångbanor. Vårsolen är emellertid stark och det smälter fort, fort. Får mig att tänka på Gullan Bornemarks låt

Det är så härligt att gå i solen, solen, solen
Det är så härligt att gå i solen, den värmer så!
Himlen är så blååå,
sooolen värmer sååå…
Jag har glömt bort alla mina sorger
men jag sjunger ändå!

De där sista två raderna känns ju inkonsekventa, förstås. Om man glömmer bort sina sorger kanske man sjunger, men man är väl inte fortsatt sorgsen så att man sjunger ÄNDÅ, liksom?

Tanken var att Elias och jag skulle åka och äta choklad tvätta bilen, men det är helt enkelt för slaskigt ute. Och risken är att det fryser på till natten och då kanske inte bilen vill starta. Jag får helt enkelt fixa det på egen hand nästa vecka. Synd, för det är roligt att göra det tillsammans. Vi brukar sitta inne i bilen och mumsar läsa var sin tidning medan den borstfria tvätten sköter det mesta. Lite läskigt är det, men vi har ju varandra!

Fästmön gjorde god mat som vanligt igår. Jag fick kycklingfilé, resten av bandet fick sina lindade med bacon. Gris äter ju inte jag. Ett glas La Luna, underbart gott rödvin, blev det till maten.

Efter maten tog vi en kort siesta. Anna har fått jätteont i ryggen och nacken, fint komplement till den redan onda axeln. Min egen axel är betydligt bättre, men jag smörjer med Ipren gelen ett par dagar till. Jag tramsade och tog en massa bilder av oss, men vi såg inte kloka ut på nån så här kommer en bild av den lila delen av Annas regnbågsboa i stället.

Den lila delen av Annas boa i stället för en bild på Humle & Dumle, det vill säga Anna och mig.

                                                                                                                                                          Vi slöglodde lite på TV på kvällen. Efter nattning av yngsta familjemedlemmen blev det nåt gammalt avsnitt av Tyst vittne som visades på TV4+. Britterna kan verkligen göra bra deckare – i alla fall på 1980-, 1990- och 2000-talen. Det är först nu, från och med förra året, som jag tycker att de har blivit sämre. Det ska vara så många elektrofinesser hela tiden och kameran far och flänger så man som tittare blir riktigt yr i bollen. Det spännande, det smarta, det intellektuella, ja, själva tänkandet är liksom borta. 

Nu är jag hemma hos mig en sväng för att vittja postboxen samt hämta Dagens Nyheter och lokalblaskan. DN fortsätter att komma, så jag gissar att jag räknade fel. Jag trodde att de fyra gratisveckorna var slut i torsdags, men antagligen är det väl slut nästa torsdag.

Noterade, efter en snabbgenomgång av lokalblaskans bostadsbilaga, att en lägenhet liknande min i området har blivit såld för ett bra pris. Den sålda lägenheten var dessutom omgjord på ett liknande sätt som min. Men frågan är om jag skulle få lika mycket, det finns ju ett och annat som behövs göras här…  Skulle jag plötsligt få en positiv överraskning under veckan som kommer är det första jag ska göra att kalla hit en rörmokare för lite jobb…

Jag ska slå mammam en signal strax. Gissar att jag sen strålar samman med Anna nånstans för att införskaffa kvällens middagsingredienser. Det var lite oklart vad hon ska trolla fram, men troligen blir det nåt med pasta.

Ha en go lördag!

Read Full Post »