Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘talanger’

Ett schlagerinlägg.


 

MelodifestivalenMera schlager! När jag började skriva på det här inlägget var det ännu lördag förmiddag. Jag tittade på SvT:s webbplats om Melodifestivalen för att kolla kvällens startfält. Jag tittade på fotot. En del ansikten är helt nya för mig, andra… Jag noterade att Marie Bergman har kvar samma gamla hatt, Sanne Salomonsen är lika hårdsminkad som sist hon poppade upp på tv och att Magnus Carlsson ler samma breda leende som förr. Frågan är om hatt, smink och leende för dem vidare eller faktiskt deras talanger och färdigheter…

Jag lyssnar aldrig i förväg, men den som vill göra det kan höra smakprov på SvT:s webbplats. Artisterna finns naturligtvis på diverse ställen i sociala medier, ifall man är intresserad av personerna bakom låtarna – länkar finns på artisternas sidor hos SvT.

 

Så här ser kvällens startfält ut:

  1. Linus Svenning: Forever starts today
    Den här låten har jag hört förut, känns det som. Fast det har jag ju inte. Mycket vibrato av den tatuerade pojken. Men finkläderna glömde han hemma. Låten gick vidare till Andra chansen.
  2. Emelie Irwewald: Där och då med dig
    Uuuuu… Det börjar väldigt mycket schlager… Den här har jag också hört förut, tänker jag. Ne me quitte pas… Mycket dramatik. Tyvärr kommer låten aldrig igång. Sövande. Jag somnar med blicken i urringningen…
  3. Samir & Viktor: Groupie
    Doku- och modebubblor… Är jag på en fotbollsmatch? Intetsägande och tråkig pojkpop. Nope, inget för mig. När går de av scenen? (Kisspaus.) Låten gick vidare till Andra chansen.
  4. Neverstore: If I was God for one day
    Premiärtrio. O, jag blir rädd att han ska gå ner i spagat, sångaren. Det känns som om låten hoppar fram och tillbaka. Den kommer inte heller igång riktigt. Låten gick vidare vid första omröstningen.
  5. Marie Bergman & Sanne Salomonsen: Nonetheless
    Två spännande röster i nåt som kunde ha blivit en sing-along.
  6. Magnus Carlsson: Möt mig i Gamla stan
    Väldigt mycket Magnus Carlsson. Och jag är ju väldigt svag för honom… Låten gick vidare till final. JAA! JAA! JAA! JAA! JAA!
  7. Mariette: Don’t stop believing
    Maj gadd! Har hon ormar i håret???  Och fjäderdräkt på sig? På väg att blåsa bort. Bra röst, men konstig låt. Låten gick vidare till final.

Kvällens suck: Vem skrev programledarnas manus??? GAH!  

Kvällens Filippa Bark: Sluta. Varför är nio av tio skämt under bältet? Varför detta TRAMS? 😦

Kvällens mellanspel: Med beröm godkänt! Mera sång och musik, färre plumpa skämt!

Kvällens överraskning: Ingen. Jo kanske: Magnus Carlsson gick vidare. 😛

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag var det så dags för mamma att få hjälp med håret. Jag skulle ju kunna tvätta det åt henne, men se lägga hår är inte min gebit. Därför hade jag bokat tid  åt henne hos min frissa. Och idag höll vi oss på östra delarna av stan hela eftermiddagen.

Vi höll oss i närheten av Musikens hus. Eller Uppsala Konsert och Kongress, som väl är dess riktiga, tråkiga namn. 


Men innan vi rollade in på salongen
 efter bussturen in till stan ville mamma titta på skor. Och ett par röda sommarskor följde med oss ut från Norrmans skor, som hade stor rea.

Jag eskorterade mamma till salongen och gick sen till Katalin, du vet, stället som

är en restaurang och inte ett kontor

men där var det till min häpnad stängt. Klockan 15 en solig julidag… Konstigt… Tur att Broströms kafé ligger alldeles bredvid, för det var där jag fick slå ner min röv rumpa. Tryckte mig intill husväggen för att få skugga, men jag tror bestämt att julisolen brände mig på vänsterarmen! Det fläktade lite och jag njöt av cheesecake och cappuccino samt min bok på gång. Andras nakna fötter, däremot, var ett mindre trivsamt inslag i environgerna…

Gott i solen, fast en kall öl hade varit mer läskande…


När jag fick nog av solen
gick jag in och kikade lite på vad affärerna i Godsmagasinet hade att bjuda på. Där fanns en del fina saker, många regnbågsprylar, ett och annat skitroligt spel och alldeles för många Marimekkogrejor (= uff!) Men… jag träffade på en gammal bekantskap från ett annat yrkesliv, way back when… Jag träffade T, som mejlade mig så sent som till födelsedagen. Vi hade inte setts sen 1980nånting… Ett synnerligen kärt återseende – och jag hoppas att det blir ett nytt tillfälle snart, med gott om tid för umgänge och mer prat!

När det blev dags att hämta mamma traskade jag iväg och gjorde det. Hotade samtidigt min frissa med att ta med henne ut och dricka öl nån gång, det tror jag hon behöver. Hon jobbar alldeles för mycket!

Mamma rollade och jag gick över till Restaurang Lucullus där vi intog en lucullisk måltid, förstås! Mamma valde fläskfilé med pommes och béarnaisesås, medan jag valde fisk- och grönsaksspett med pommes från sommarmenyn. Förträffligt gott!

Mamma på ”Luckan”.


Till dessert tog mamma glass med chokladsås,
medan jag tog ytterligare en öl, men en liten. Å, jag var så varm och törstig!

Hemfärden gick med en trevlig chaufför från Uppsala Taxi, som vi viftade till oss utanför Musikens hus. Skönt att slippa trängas på en svettig Uppsalabuss.

Idag kom ett fint vykort från några som befinner sig i Göteborg, några som jag saknar alldeles förfärligt. Annars låg det bara reklam i postboxen.

Jag har mobiltelefonerat med en yngre person som det ska bli trevligt att få med sig i bilen till Thuns i morgon eftermiddag. Nu har vi ju fått lön, så varför sitta still med pengarna när man kan låta dem rulla??? (Skämt åsido, jag är ju ingen storshoppare, men vissa andra har ju såna talanger, så…) Vi ska plocka upp den yngre generationen i stan vid 13.15. Sen har vi på oss ända till klockan 20 att shoppa loss… Dagen avslutas som vanligt med middag på Olandsbaren.

Read Full Post »

Läser om en ny TNS-SIFO-undersökning som visar att den så kallade Generation Y inte vill bli chefer i svenska företag. Skälet: det tar för lång tid att klättra!

Undersökningen är gjord av Wiminvest som menar att de svenska företagen måste börja lyssna på de unga talangerna. Annars drar de vidare. Det är strukturen i företagen som innebär problem, enligt Generation Y. Det tar för lång tid att klättra.

Generation Y vill i stället bli behandlad så här:

  • Företagen måste tala om sina talanger och göra dem synliga med talangscouter som också hjälper till att marknadsföra dem inom företaget.
  • Talangprogram ska lära Generation Y hur de kan finslipa och komunicera sin talang.
  • Större ansvar tidigt!
  • Snabbare och tätare belöningar för goda prestationer.
  • Föräldraskap ska ses som kompetensutveckling.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser detta! Det är ju varken måttliga – eller särskilt rimliga krav – Generation Y kommer med. Generation Y, som också kallas Den Naiva Generationen, ett mer passande namn.

Att drömma och att önska hur man vill ha det i arbetslivet är inte fel. Många drömmar blir sen till mål som faktiskt förverkligas. Men ändå känns det som att denna Generation Y vill bli företagsledare bums. Och så funkar det ju inte riktigt… Många är helt enkelt inte mogna i den rollen när de är 25 utan behöver skaffa sig erfarenhet och växa in i rollen. En del är säkert redo att leda ett företag tidigare, åtminstone ett företag man själv har startat.

Men om man är så naiv och tror att man ska få all den hjälp som önskas i punktlistan ovan, då anser nog jag att man inte riktigt är mogen att klättra i företaget. Varför ska ANDRA göra jobbet åt den som vill göra karriär, liksom?

Nej, väx upp och arbeta lite så visar det sig snart vem som passar att bli chef och vem som inte passar för den rollen. Tycker jag, dårå.

Undersökningen gjordes på 1 400 personer i åldern 25 – 35 år.

Read Full Post »

Torsdagens Babel innebar säsongsavslutning för programmet. Jag tror att vi all mår bra av en liten paus. Åtminstone jag har under hösten fått en hel del bra julklappstips – till mig själv!.. 😉 Och det blir ju lite dyrt. För mig.

Låtskrivaren och artisten Annika Norlin var första gäst. Hennes låtar kategoriseras som treminutersnoveller. Nu är hon aktuell med en ny skiva. Skivan har fått enormt god kritik för låttexterna. Annika Norlin är också journalist och blivande psykolog. Babelredaktionen spår också en framtid som romanförfattare. När Annika Norlin skriver blir det lite av synestesi – att orden får klanger. Hon skriver alltid i jag-form eftersom hon inte gillar att stå ovanifrån och se ner på nån ”du”. Tystnad är inte heller fel, tycker hon. Programledaren Daniel Sjölin var då tvungen att fråga om detta är

[…] specifikt en speciell grej för Norrland? […]

Trött man blir… Annika Norlin verkade emellertid vara en klok kvinna och går inte igång på dumma frågor. I stället avarade hon klokt, på tal om att skriva på engelska kontra svenska att

[…] de svenska orden tar lite mer plats […]

Tyvärr fortsatte Daniel Sjölin sitt tramsande och skojade om hennes talanger och kommande romanidéer. Tröttare, blir man… Annika Norlin fann sig emellertid och vände på steken och undrade när författare ska börja skriva låtttexter. Torgny Lindgren, till exempel. Tja, varför inte..?

På tal om trams, som alltid spolade jag förbi Bob Hansson. Sorry, Bob, men jag tyar inte…

Efter detta följde lite mer tramsande, jakten på poeten Bolaño vars ofullbordade roman 2666 på 900 sidor har fascinerat läsare sen den kom ut. Är den verkligen ofullbordad? Bolaño själv kan tyvärr inte svara. Han avled 2003. Men han blir mer och mer kultförklarad. Kanske det faktum att han en gång sagt att om han inte blev författare skulle han ha blivit mordutredare addar lite till kultstatusen… Romanen 2666 kom ut på svenska i år och handlar om jakten på en försvunnen författare…


Fyra litteraturvetare jagar en författare i den här boken…

                                                                                                                                                       Låter som en spännande författare, men tyvärr hänger jag upp mig på reporterns

[…] knytpunkt […]

om en litterär mötesplats, bokhandeln 22. Det heter väl för bövelen KNUTPUNKT? Eller???

Så blir det dags för det jag uppfattar som höjdpunkt i programmet – enligt programledningen: tre elefanter har tagit plats i studion. Det är kulturcheferna Björn Wiman från Dagens Nyheter och Åsa Linderborg, även författare, på Aftonbladet samt förre kulturchefen på Expressen, Per Svensson, numera skribent på Sydsvenskan. De tre elefanterna talade om myten Bolaño till att börja med, men huvudsyftet med deras besök i Babelstudion var att bedöma litteraturåret 2010. Först delade de ut ett samlat betyg för året. Inga direkta toppar, men hyfsad bredd, för att tala svenska. Intressant inslag var resumén av några årets mest utmärkande böcker och litterärar händelser samt författare. 

Bästa böckerna som kom ut i år är Min kamp av Karl Ove Knausgård, enligt Åsa Linderborg. Detta gigantiska verk i miljoner delar där författaren berättar allt om sitt liv, in i minsta detalj. Björn Wiman valde Mario Vargas Llosas bok Tant Julia och författaren. Boken är ju inte utgiven i år, men är skriven av årets nobelpristagare. Och så Per Svensson, som icke oväntat valde ytterligare en manlig författare, Roberto Bolaños ovan nämnda 2666. Stum tittade jag på. Finns det VERKLIGEN ingen kvinnlig författare som är bland de bästa i år? Tydligen inte – om man nu ska lyssna till tre kulturelefanter…

Bästa svenska bok är Henrik Berggrens bok om Olof Palme, Underbara dagar framför oss, enligt Björn Wiman. Åsa Linderborg utsåg en rolig skröna (!) som bästa svenska bok, Död åt Karl Johan Nilsson, skriven av Karl Johan Nilsson. Per Svensson valde en i mina ögon mer normal (!) bok, John Ajvide Lindqvists bok Lilla Stjärna.

Daniel Sjölin lyckas vurpa igen när han tar upp den tämligen nyutkomna och omdiskuterade boken om kungen eftersom han ger den fel titel. Boken heter Carl XVI Gustaf: Den motvillige monarken och ingenting annat. Den ofrivillige… alluderar på en så kallad svensk humorfilm. Dåligt! För övrigt gav trion inte nåt särskilt högt betyg till boken.


Boken fick inget högt betyg av kulturelefanterna.

                                                                                                                                                    Nästa år tror Per Svensson att Western-boken, den med cowboys och indianer, kommer tillbaka.

En av höstens annorlunda böcker heter Ingen konst och är skriven av Péter Esterházy. Boken handlar om en fotbollstokig kvinna, författarens mor, och hennes förhållande med en av Ungerns fotbollshjältar på 1950-talet.

Veckans lästips, låttexter, blev:
Per Svensson: Briggen Bluebird av Hull av Evert Taube och Hal is av Blå Tåget
Åsa Linderborg: Balladen om Hans Höghet på Alexandra av Cornelis Vreeswijk
Annika Norlin: I love everybody av Lyle Lovett
Daniel Sjölin: Sonja Åkesson tolkad av Annika Norlin med flera

                                                                                                                                                        PS :På grund av WordPress krånglande med länkarna öppnas de i samma fönster som bloggen. Så vill du tillbaka till bloggen efter att ha kikat på en länk, backa! ELLER högerklicka på länken och välj Öppna i nytt fönster.

PS 2: Nu har jag för hand kodat varenda j***a länk så att dessa ska öppnas i ett nytt fönster. Hoppas det funkar…

Read Full Post »