Tisdag med administration, jobb och virusbekämpning

Ett tisdags-inlägg.

---

 

Åter en solig dag, men oj så kall!

Tisdag är inte min favoritdag i veckan, men idag var jag mycket spänd. Skälet var att huvudredaktören skulle dimpa ner från norr. H*n ska vara här i tre dar och bland annat delta i en utbildning. Dagen idag var lite vikt åt mig och mina frågor.

Eftersom jag inte vågade riskera att bli nerslagen eller få böter parkerade jag på stora parkeringen och betalade en svindyr dygnsavgift. Jag ville inte heller komma försent. Hittills har jag fått åka hemifrån tidigt för att leta parkeringsplats. Sen har jag fått vänta tills klockan har blivit åtta och mitt passerkort fungerar eller tills nån kollega har kommit. Under dagen löste sig parkeringseländet för oktober månad, tack och lov. Nu räknar jag med att sova bättre om nätterna, slippa stressa och inte behöva frysa så mycket om morgnarna.

För kallt har det blivit i Uppsala, Sverige. När jag kikade på termometern nån gång strax efter klockan sex i morse visade den på nollan. Jag kör ännu på sommardäck, men den 26 oktober ska Clark Kent* få sprillans nya vinterskor** i samband med hans årliga hälsoundersökning***. Den fina Trissvinsten i söndags hade varit ett bra bidrag till däcken. Nu fick den gå till parkeringsboten i stället. Och även om det kan tyckas trist är jag tacksam att jag vann pengar så jag kan betala böterna! Var jag ska hitta pengar till däck återstår att se. Förhoppningsvis kan jag dela upp kostnaden, som landar på cirka 5 000 kronor.

Huvudredaktören visade sig vara en skärpt och trevlig person i min ålder. Vi gick igenom det jag tycker är krångligt, framför allt rutinerna för hantering av ärendena (jag vill inte gå in på djupare detaljer än så). Själva språk- och textgranskningen är inget problem (även om jag naturligtvis inte ”kan allt”), men den ska göras så att den funkar för alla inblandade. Från och med nu gör den förhoppningsvis det. Därför började jag helt enkelt om, nästan, på tre dokument. Jag har jobbat intensivt – med ett avbrott för lunch med huvudredaktör och min närmaste kollega och en kort fika – och hunnit ungefär halvvägs. I morgon har jag hela dan på mig att göra klart och på torsdag ska jag och huvudredaktören ha en genomgång av vad jag har gjort. Det blir nog bra i slutänden, även om polletten inte riktigt har trillat ner än. Den beräknas emellertid göra det snart. Annars blir jag galen på mig själv.

Efter jobbet behövde jag svänga in och handla lite mat. Det blev ICA Heidan som fick besök av mig. Jag passade på att lösa in min Trissvinst förutom att jag shoppade tre frysta färdigrätter till kommande luncher. Tyvärr glömde jag köpa apelsiner. Jag gillar mest apelsiner för deras snigga färg. Däremot estimerar jag inte att skala dem. I stället brukar jag dela dem på mitten och handpressa dem. Två lagom stora apelsiner blir ett glas färskpressad och jättegod juice. Juice är inte så bra för min mage, men jag behöver C-vitamin. Min kropp bekämpar just nu en infektion och målet är att slå ut viruset innan det slår rot. Det går ju så där, dårå, om en glömmer att köpa ”meducin”. Men jag fick i alla fall i mig en clementin på arbetstid, alltid något!

Det blev i alla fall en clementin idag…

Sen är det ytterligare en grej med att handla. Tro inte att jag är färdig när jag har lämnat affären och åkt hem. Nej, sen ska varorna skannas en gång till här hemma och kvitton registreras. Jag är nämligen med i ett projekt kring dagligvaruhandel. Tanken var att ge mig nåt att göra om jag inte jobbade, så just nu känns det mest jobbigt. Fast… jag handlar inte särskilt ofta, så ett par gånger i veckan ska jag väl stå ut att administrera mina inköp.

Efter jobbet finns även annan administration att ta tag i. Jag ska tidrapportera och jag ska kolla eventuella svar på sökta tjänster, nåt jag registrerar i en Excel-fil.

Nu tänker jag emellertid administrera ett par rostade mackor. Kvällen är vikt för att läsa ut en rätt tradig bok så att jag kan börja på nåt nytt, troligen sista delen i Kristina Sandbergs Maj-trilogi. Om lust och och ork infinner sig ska jag läsa och recensera Professor Frans i serieform, som landade i min postbox igår, i helgen.

Vad händer hos DIG i kväll??? Har du orkat läsa ända hit pallar du säkert med att skriva några rader och berätta i en kommentar. Men skynda! Det återstår bara åtta procents utrymme på den här bloggen.

*Clark Kent = min lille bilman
**vinterskor = vinterdäck
*** hälsoundersökning = service

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hattigt och kattigt

Ett fnattigt inlägg.

---

 

Kanske borde jag äta en fiskbulle. Det sägs att en blir smart av fisk och troligen mindre glömsk också.

Förvirrad, glömsk… Ja jag var så borta i kolan i eftermiddags att jag var halvvägs i Himlen när jag kom på att jag ju skulle hämta Fästmön på jobbet först… Nej, jag är inte riktigt OK. Jag glömmer saker och jag är trött. Trött, trött, trött hela förbannade tiden. Och tiden den bara går… Jag minns vad jag drömde i natt, men inte att jag ska hämta min kära. För övrigt drömde jag om min förra arbetsplats, som nu var ett betydligt trevligare ställe, renoverat och fullt av konstnärlig graffiti. Så märkligt allt kan bli i drömmen! Till och med den dummaste är snäll – och ibland tvärtom.

Det blev i alla fall en eftermiddag med familjen ute i Himlen, det vill säga alla utom tjejerna som ju inte bor hemma längre. Men antalet medlemmar i familjen i Himlen är konstant – den är utökad med två små pälsklädda fyrbeningar, elva dar gamla idag – ifall du har missat det..?

Kattungarna är verkligen bedårande, så jag funderar hur det ska gå att eventuellt skiljas ifrån dem. Nu är de ju inte mina, utan det är Anna som måste besluta om det. Äldste bonussonen, tillika barnmorska, deklarerade idag att

Saffran är min!

Mitt namn på den lilla gulingen är Curry, men, som sagt, kattungarna är inte mina. Och mitt hjärta ömmar för den lilla svarta och vita, som kanske inte ser så ovanlig ut som den gula. Men söt så till och med Toffelhjärtat smälter. Kanske den kan heta… Toffslan???

Mycket curry! Söndagsmiddagen blev kyckling med currysås och ris.

Currysås blev det på maten idag. Jag stekte kycklingfilé och Anna kokade ris och sås och grönsaker. Gigantiska filéer gjorde att jag bara fick ner än, så nu har Anna och äldste bonussonen lite lunch till i morgon. Anna stannar ju i Himlen eftersom hon har lite att göra hemmavid på sin lediga dag i morgon.

Hemma i New Village noterade jag att min snälla svärmor hade ringt på eftermiddagen, så jag ringde upp. Hon är alltid så glad och trevlig att prata med, så jag blev på riktigt gott humör.

 

Den här kvällen går mot sitt slut, men det blir Mammon på TV innan. Och lite läsning. Nu har jag ungefär 150 sidor kvar i Dödens bok, så kanske kommer det några rader om boken i morgon, på en blogg nära dig. Det är fortfarande nio procents utrymme kvar, men det krymper, framför allt när jag laddar upp bilder. Så här kommer en laddning med dagens kattbilder på Mamma Katt och de små:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nej! Detta borde vara förbjudet!!!

Ett surt inlägg.

---

 

Detta borde vara förbjudet:

När man är halvvägs in i en av Fästmön lånad polisroman/deckare och sidan 233 och därmed även sidan 234 är urriven…

Borde vara förbjudet!

Dumma, dumma bokstympare!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Födelsedagsflicka, bluffmejl och önskningar #4

Ett varierat inlägg.

---

 

Frida, en selfie. Jaa, som synes är hon en duktig fotograf.

Idag är det min yngsta bonusdotters födelsedag. Tänk att bli 20 år och ha hela livet framför sig… Ibland känner jag mig avundsjuk, ibland är jag glad att jag har en sån stor del av livet bakom mig. Det är mycket i ett liv som man ska vara med om, gå igenom. Både glädje och sorg. Stundtals är den ena sidan övervägande, vid andra tillfällen den andra. I vart fall önskar jag Frida ett gott liv. Vägarna må vara krokiga och svårframkomliga ibland, men det finns så mycket spännande att upptäcka.

På min egen snirkliga bana trampar jag vidare med jobbsökeriet. För tillfället finns det många intressanta tjänster att söka och jag söker som en galning – en dag tar säkert alla bra lediga jobb slut. (<== skämt) Jag har också fått tummen ur vad gäller andra saker som har med skrivande att göra. Nu kliar det i fingrarna att gå vidare. Men det får klia ett tag till.

Några bra mejlsvar har jag ännu inte fått. Däremot hittade jag ett mejl från Telia som jag starkt misstänker är ett bluffmejl. Jag har kontaktat Telia via Twitter angående detta, för nåt annat sätt att kontakta Telia angående bluffmejl hittar jag inte på deras webbplats. Vi får se om de vaknar snart och svarar. Detta ser inte riktigt seriöst ut i mina ögon:

Bluffmejl från Telia, eller hur?

Den här veckan är halvvägs. Fästmön kom hit igår eftermiddag efter att ha tillbringat sista dagen med sin äldsta dotter. Idag är Anna faktiskt ledig och jag låter henne sova, för det behöver hon verkligen. Vi har inga planer för dagen, det är gråväder som igår.

I övrigt den här veckan presenteras årets nominerade till Augustpriset i morgon klockan 13. Jag är förstås inte med i år heller (<== skämt!). För den som vill prova att bo som en hemlös arrangerar Stadsmissionen Hemlöshetens natt här i Uppsala i morgon och till på fredag. Det är bland annat ljusmanifestation från Samaritergränd 2 och konsert i Mikaelskyrkan i morgon klockan 21 respektive 21.45. Mikaelsgården är öppen hela natten. På fredag klockan 11 – 15 kan du visa ditt stöd på Stora torget.

Det händer och fötter en hel del, alltså. Jag tror att det är dags för en fjärde

Önske-/inköpslista

• fler hem så människor slipper vara hemlösa
• mindre hjärtesorg här i världen
• en ny skrivbordsstol som inte knarrar lika mycket som den jag har nu
• nånting att se fram emot
• lite sol
• nya tapeter i hela min lägenhet – eller nej. Hellre ett hus i skogen, långt till närmsta granne
• en glad mamma
• mindre godissug

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag lättar, men varken flyger fram eller svävar

Ett ytterligare lite lättat inlägg.

---

 

Min belöning – en macka med brunost och gurka.

Min måndag inleddes med att söka tre riktigt intressanta jobb. Därefter tog jag tag i ett halvår av mitt liv. Jag skrev och skrev och skrev. Strax efter klockan tolv tog jag frukostrast. Min belöning när jag hade kommit halvvägs i dagens mål blev ett par rostade mackor med brunost och gurka.

Det är ganska tuffa mål jag sätter upp för mig själv. Det är ytterst sällan jag inte klarar av dem. Det blir en utmaning att utmana sig själv – när ingen annan gör det.

 

 

Jag varken flyger eller svävar fram, men blir lättad.

Jag fortsatte att skriva efter min lilla rast. Och en kvart före tre blev jag klar med kapitel sexton. Sex månader av mitt liv som präglades av oro och vånda – och framför allt av besked som inte kom förrän riktigt i slutet. Jag går tillbaka i mina minnen och minns hur tuff förra våren var på flera sätt. Inte nog med att jag väntade på besked, jag var hårt ansatt i mitt privatliv. Det senare har jag varken pratat eller skrivit så mycket om tidigare. Jag ville tona ner saker och ting. Men jag blev faktiskt hotad. Inte bara en gång utan flera.

Men som vanligt hände det bra saker under det där halvåret. Bland annat fattade jag beslutet att skriva den här boken… Jag tror att det är ett bra beslut..?

Nu är det dags för mig att hoppa in i duschen och spola av mig dagens jobbiga minnen och ord. Så där så att jag känner mig lättad igen. Jag lär knappast flyga eller sväva fram, men jag känner mig alltid så lättad när jag har skrivit… Och så ska jag ju hämta Fästmön från jobbet!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Göra på olika sätt

Ett föränderligt inlägg.

---

 

Jag har till och med poäng på mina trosor. Eller i alla fall siffror…

Den här dan börjar jag lite annorlunda. Jag brukar numera alltid inleda mina vardagar med ett par timmars jobbsökeri. Idag provar jag en annan ordning: nöje (blogg) först, arbete sen. Ingen annons ligger heller i pipeline, så när det gäller jobb måste jag först leta intressanta lediga. Men jag har hela dan på mig och i mitt poängsystem ligger jag faktiskt på ett pluspoäng!

Igår var det en underbar dag! Jag är glad att jag unnade mig en promenad till brevlådan och apoteket så att jag fick lite sol på nosen. Jag tog vägen genom skogen. Tanken var att jag skulle ta Den Långa Vägen hem sen. I mitt förvirrade tillstånd styrde jag stegen lite fel och tog en för mig delvis ny väg. Och kanske är det så att jag, som hittills har styrt mina steg ganska hårt med rutiner, börjar göra på lite olika sätt, mycket beroende på dagen/läget/situationen. Det är en rätt fantastisk känsla att inse att man är utvecklingsbar vid 52 års ålder…

Den gångna veckan har varit mycket produktiv för min del. Det jag skriver på min bok idag torde göra att jag är nånstans halvvägs. Halvvägs i ramhand-lingen, ska påpekas. Sen har jag nog en del omstuvningar och omflyttningar att göra, men det tänkte jag avsluta med. Och jag är inte vid slutet än, bara knappt halvvägs. Det är jag väldigt nöjd med. Tittar man utifrån kanske man tycker att mitt skrivande går långsamt. Nu har jag, som sagt, ett stort underlag och många källor som måste kollas. Men den bok jag skriver just nu är också väldigt smärtsam att skriva. Därför går det inte att hasta sig igenom. Jag har upptäckt en positiv följdeffekt, för övrigt: det är som om mitt skrivande lyfter av mig tunga bördor vartefter jag skriver. Tyngden på mina axlar lättar! Det är också en rätt fantastisk känsla!

Det dyker upp personer från Metropolen Byhålan också i Karin Wahlbergs bok.

Mitt nya jag, hon som numera gör på olika sätt i stället för på samma sätt om dagarna, började för säkerhets skull även läsa en för henne ny typ av genre igår: sjukhusromaner! Eller plural är att ta i, jag ska läsa en bok. Författaren Karin Wahlberg har tidigare främst skrivit deckare eller polisromaner, dårå. Hon har även provat på att skriva en och annan historisk roman. Förra året kom första delen i en ny serie ut. Romanen Än finns det hopp utspelar sig i sjukhusmiljö år 1953, när polioepidemin härjar i Sverige. Igår läste jag de tre, fyra första kapitlen. Det bådar gott så här långt, kan jag säga! Och naturligtvis är det lite extra roligt att läsa en läkares bok om vården på 1950-talet, om än i fiktiv form. Karin Wahlberg är nämligen inte bara mamma och författare, hon är också lärare och läkare, till och med specialist inom gynekologi och obstetrik! Det gör det naturligtvis extra intressant för mig att läsa just Karin Wahlberg eftersom jag ju har ett långt förflutet inom ”humanmedicinen” – dock inte på golvet utan som byråkrat (informatör).

Nu börjar det emellertid klia i mina egna skrivfingrar, så jag ska starta dagens arbete. I kväll ser jag fram emot att min Fästmö är här. Än så länge har jag bara fått hem hennes dator… Och så ska vi äta kräftor. Ett helt kilo turkiska bergsjökräftor ligger nu och tinar på diskbänken efter en natt i kylskåpet. Kräftor ska tinas långsamt!

Ska du festa på nåt i kväll??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Jag svarar på ALLA publicerade kommentarer – fast kanske först när dagens skrivarbete är klart, om sisådär en fyra timmar, eller så…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skriverier om skriverier

Ett inlägg om skriverier, alltså. Och målmedvetenhet.

---

 

Jorå! Jag har nog uppfattat att det finns en och annan som tycker att jag skriver alldeles för mycket och ofta på min blogg. Men egentligen är ju inte det nåt problem för den som tycker det – ingen är tvingad att läsa allt. Samtidigt kan det finnas en och annan godbit eller intressant sak man missar. Då får man ta det. Det kan inte jag göra nåt åt.

De fyra senaste dagarna har jag naturligtvis fortsatt att söka jobb. Samtidigt har jag tagit krafttag kring min bok, den som var till en tredjedel färdig ”på papper”. Eller fil/moln, dårå, som vi modäääärna människor använder oss av. Mitt mål var att återuppta skrivandet den 1 september om jag inte hade fått nåt jobb till dess. Nu satte mageländet nästan stopp för måluppfyllelsen. Nästan.

Jag är en envis jävel. Fyra dars arbete har tagit mig ungefär halvvägs i boken, den första i en tänkt trilogi.

För jag har tänkt om lite och tänkt så här: 

1. den första delen är en självbiografisk del där jag beskriver vissa händelser och mina känslor kring dessa
2. den andra delen är en absurd, rätt sjuk, roman som på sätt och vis är en allegori
3. den tredje och avslutande delen blir en coachande del. För coacher har jag ju en del erfarenheter av…

Det är första delen jag jobbar intensivt med, men alla tre delar är påbörjade. Vissa dar blir det mycket skrivet, andra dar mindre. Jag har ett digert underlag och många källor att ösa ur. Det tar sin lilla tid, på ren svenska, alltså.

Bara rönnbären skvallrar om att det är september idag!

Ungefär fyra timmar om dagen ägnar jag åt boken. Sen måste jag söka jobb, sköta mitt hem, sköta min hygien, umgås/upprätthålla kontakter med familjen och vänner också. Idag har jag unnat mig en promenad. Man kan verkligen inte tro att det är september! Det enda som skvallrar om det är rönnbären…

Och så lägger jag förstås fortfarande ner en och annan timma på att blogga, läsa andras bloggar och läsa andras böcker. För det är genom andras erfarenheter man får rätt mycket input…

Vem vet, förresten… Du kanske har en plats i min bok/mina böcker? Där förekommer såväl goda vänner som De Andra, men bara de goda får sina namn i pränt. Undantaget gäller dem som behöver vara anonyma av olika skäl liksom De Döda. De kan ju varken samtycka eller protestera.

Jag hoppas att jag har väckt lite nyfikenhet hos dig nu!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nånting har jag i alla fall fått gjort…

Ett inlägg i vilket jag försöker intala mig själv att jag åstadkommer nåt av värde.

Det blev sovmorgon idag. Så underbart! Om du bara visste hur mycket jag uppskattar sovmorgnar nu för tiden… Jag, som är morgonmänniska och pigg om morgnarna, trött om kvällarna… Till och med jag kan förändra mig.

Sovmorgon är gott.

Strax före klockan nio vaknade jag, som vanligt av liv i luckan i huset. Vissa människor måste visst skrika hela tiden, mer eller mindre. Tröttsamt. Det påminner mig om att jag måste upparbeta mod att gå och säga till. Och riskera att ett nytt gäng blir avogt inställt till mig. Eller kanske rentav är normala och tar in det jag säger. Det vet jag ju inte än, jag känner inte personerna ifråga.

I övrigt längtar jag till ett annat gäng drar sin kosa – nåt kvarter bort, bara, visserligen. Tyvärr verkar det inte som om det händer särskilt mycket, så det kanske bara var önsketänkande från min sida. Trist. Och jag som planerar ju en GÅRDSFEST. Eller nej visst, nej. Nu är det ju ingen närstående som precis har dött – och det är ju i såna lägen man ordnar fester. Sarkastisk? Jag? Nu är det ju som det är och de döda kommer inte tillbaka, inte som levande, i alla fall. Men jag längtar tills vissa drar, om jag säger så…

Som rubriken säger har jag i alla fall fått nånting gjort den här dan. Nånting vettigt, vill säga. Jag har betalat en räkning och fixat lite med min ekonomi och budget, jag har bäddat och jag har sparkat igång den första maskinen tvätt av dagens planerade två. Utanför mina fönster är det runt fem grader kallt och det snöar ganska stora flingor. Tyvärr måste jag ge mig ut när jag har fräschat till mig samt ätit frukost.

Idag är annars en sån här dag när jag skulle kunna stanna inne hela dan och göra ganska nyttiga och vettiga inomhusprylar. Som att läsa, till exempel. Läsningen av recensionsboken går finfint, för tack och lov är det en bra bok. Jag läste över hundra sidor igår, har nog rentav kommit halvvägs.

Halvvägs i detta recensions-ex. Tack och lov är det en bra bok!

Soppåsarna som ska bäras ut står redo i hallen. Jag ska hälla i mig lite mer kaffe innan jag gör mig själv redo för en utflykt i verkligheten. Hoppas den blir kort, utflykten, för jag behöver fortsätta läsa, men också gå ett varv med dammsugaren. Risken är dessvärre att utflykten drar ut på tiden. Det är ett antal ställen jag ska besöka och den som känner mig vet att jag avskyr sånt. Den som inte känner mig får veta det nu. Men vad det är för utflykt behåller jag för mig själv. Tro inte att jag skriver allt här…

Livet är kort. 

Read Full Post »

Igår kväll och idag

Ett inlägg om gårdagskvällen och dagen idag.

Det blev en bra kväll igår. Jag lagade mat som fick godkänt av Elias och det var det viktigaste! Det är verkligen gott och lätt att göra Chicken Tikka Masala! Elias lät mig ensam ta hand om matlagningen. Han var lite tveksam till om jag klarade av att göra det lika gott som hans mamma, men det gjorde jag! HA! Grabben höll mig i alla fall sällskap när jag stod vid spisen.

Elias höll mig sällskap medan jag lagade mat.

Anna jobbade till klockan 21 och vi åkte och hämtade henne. Vi hade nallat lite på lördagsgodiset före, men det fanns ganska mycket kvar till henne också. Och så blev det lite gorgozola, kex, druvor och ett glas rött till oss vuxna när vi bänkade oss framför TV:n.

Godis är gott!

 
Det var två bra program igår kväll, Downton Abbey och The Kennedys, båda på SvT 1. Vad gäller Downton är vi nu halvvägs i alla avsnitten den här säsongen – det är fyra kvar. Halvvägs är vi också i visningen av The Kennedys, men där återstår två avsnitt. Ett går i kväll, de sista på måndag kväll. Jag får spela in på DVD-hårddisken, för det är lite för sent för mig att vara uppe så länge nu när jag ska jobba (Har du hört det förut??? Att jag ska jobba, alltså?)

Det var inte roligt att skjutsa tillbaka Anna till jobbet, men tvunget. Jag handlade lite på Tokerian på vägen hem. Lämnade också in Lottot och det visade sig att mamma och jag hade vunnit hela 60 kronor att dela på! Extra roligt var det att träffa H från förra jobbet med sin partner D i kassan! Både Elias och jag har nu duschat och tvättat håret. Elias har fått pannkakor till lunch.

Nyduschad Elias äter pannkakor till lunch.

 

Nu ska vi strax göra oss redo för en tur in till stan. Det blir nog ett besök på Upplandsmuseet, där det är gratis entré. Sen ska vi frossa i kinamat! Stackars Anna fick bara med sig en grillad kycklinghalva till lunch. Vi kanske får ta hem en doggybag till henne…

Vad händer hos dig idag??? Glöm inte bort att berätta, för jag är ju nyfiken!

Livet är kort och vissa dagar är det väldigt, väldigt gott.

Read Full Post »

Honey, I’m home

Ett inlägg om det faktum att hemma är bäst, eller..?

Jorå. Till somligas förtret och andras glädje är jag hemma igen. (Ja, alla älskar mig inte, men några.) Det gick bra att köra idag. Naturligtvis var det många sommarbilar ute på vägarna, men de flesta som var ute och rattade idag kunde köra. Utom en idiot, förstås, som envisades med att lägga sig precis i bakarslet på först mig, sen bilen framför mig – som det inte gick att köra om eftersom det framför den fanns en långtradare. Ibland är folk så jävla irriterande bara.

Jag fick stanna vid Skoftesta, för då var jag lite trött och så behövde jag gå på toa. Skoftesta ligger rätt bra på vägen, ungefär halvvägs hem. Det blev en Dumleglass och en pappmugg kaffe också innan jag körde vidare.

Behövde fylla på med såväl socker som koffein.

Mitt sällskap i bilen var Mikael Niemi. Jag har förstås läst hans roman Populärmusik från Vittula, men det är egentligen det enda jag känner till om karl’n. Jag upptäckte direkt att han var en duktig berättare. Tack, Sommar i P1, för bra program! Jag visste inte i förväg vem som skulle prata idag och hoppades på att ingen skulle tala om det för mig heller – jag ville bli överraskad! Det brukar jag bli på ett positivt sätt av sommarpratarna!

Rullade in i New Village strax efter klockan 16. Fick med mig alla grejor in från bilen i garaget. På så vis slapp jag köra in på gården. Där är så många små barn ute och leker så här års, så jag är verkligen glad att jag inte behövde köra där. Men jisses så fullastad jag var!

Försökte ringa mamma i en halvtimme, men det var bara upptaget. På så vis hann jag packa upp allt innan jag kom fram! Strax började min lur ladda ur, så det blev bara ett kort samtal. Just nu laddar båda lurarna så att jag ska få lite batteritid att prata med min älsklingskicka!

Hemma var allt sig likt. Samma trista och uttråkade röster hördes, uppblandade med unga, pockande och pigga. Lika tråkigt som vanligt att lyssna till. Kan inte för mitt liv begripa hur människor kan låta just så förfärligt uttråkade, torra… Mina växter var också väldigt torra. Ändå vet jag att Anna var här igår och vattnade. En del växter tar sig nog, men ampeln tror jag nog har gjort sitt, eller..?

Rätt död, va..?

Vad händer i veckan då? Jo, jag går in på min tredje semestervecka, men för den skull är jag inte sysslolös. Jag ska ringa griftegårdsförvaltningen om årsskötsel och jag ska ringa och boka in en intervju med en riktig stjärna här i stan. Intervjun blir förstås en artikel till Uppsalanyheter.se!

Vidare ska jag ta en en fika med en nybliven 50-åring. Och som alla semesteråtervändare behöver jag tvätta. Lägenheten behöver städas också, tyvärr, men det sparar jag till en regnig dag. Ska ner på stan också vid tillfälle och kolla in mobiler. En ny sådan måste inhandlas om jag nu ska vara kontaktbar. Tänk om a-kassan kunde betala den… Nehej, inte det, inte… Ändå krävs det att jag ska vara tillgänglig.

Ska strax ringa Anna och kolla läget. Hennes förkylning har brutit ut så hon är väl inte så jättepigg. Jobbigt i denna hetta! Jag hoppas att vi ändå kan gå och titta på Kitty Lindstens utställning nån gång den här veckan. Kitty ställer ut sen den 6 och till och med den 13 juli i Galleri Uppsala 1810 på Svartbäcksgatan 21. Hon öppnar varje dag klockan 12 och stänger lite som hon tycker. Vore kul att se hennes alster och höra om hon har gjort några bra affärer!

Kvällens middag intar jag nog lite senare. Det blir… prästostbågar och en kall bira. Det har jag förtjänat!

Livet är kort.

Read Full Post »