Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Jag älskar dig inte’

Ett tankfullt inlägg.


 

Jag älskar dig inteJag brukar verkligen inte se programmet Fråga doktorn på SvT1 – för då skulle jag väl tro att jag har alla tänkbara sjukdomar. Men i kväll skulle Christina Stielli vara med. Eftersom jag har läst hennes bok Jag älskar dig inte blev jag nyfiken och bestämde mig för att titta.

 

 

Jag vill vara gladGissningsvis var Christina Stiellis medverkan i programmet en del av marknadsföringen kring hennes nya bok, Jag vill vara glad. Men det kommersiella tog inte överhanden. I stället lyssnade jag när Christina Stielli berättade att hon hamnat i en kris, att hon var på väg att ta livet av sig och att det dåliga måendet vände – i sista sekunden…

 

 

 

Och så hörde jag det hon sa om krisen och det som hänt. Att man har två val:

acceptera eller påverka

Även om man inte vill det här är det bara dessa två val man har. För livet går vidare – trots det man har varit med om. Sen sa Christina Stielli också:

Den enda du vet att du måste stå ut med hela livet är dig själv.

Jag brukar själv säga:

Den enda du vet att du ska leva med resten av ditt liv är dig själv.

Två meningar som betyder samma sak eller vad tycker du???

 

Jag har fått en del att tänka på. Dessutom är jag sugen på att läsa Jag vill vara glad

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En dag säger Per till sin fru Lotten att han inte längre älskar henne. Så börjar Christina Stiellis bok Jag älskar dig inte. En bok som jag har läst och grinat åt under en veckas tid, ungefär. Den gick inte att läsa fortare.


En bok att läsa och gråta till.

                                                                                                                                                                    Lotten har en man och två döttrar. I Lottens värld kommer familjen först. Tillvaron rämnar därför totalt när Per en dag säger att han inte längre älskar henne. Hon slits mellan hopp och förtvivlan, apati, ängslan, gråt och jävlar anamma.

Vi läsare får följa separationen ur Lottens perspektiv. Men det gör inte berättelsen mindre trovärdig. För den här boken är så trovärdig att den borde läsas av alla som har separerat eller som ska. Bristen på kommunikation mellan de vuxna. En kommunikation som sker per sms. Bara det, liksom… Och genom barnen. Barnens känslor skildras också väldigt initierat. Man kan ju inte låta bli att undra hur mycket i boken som är självupplevt. Allt känns så äkta!

Det finns inget annat betyg att ge den här boken än det högsta. Läs den och gråt! Den är nästan som en handbok i hur man går igenom en separation – och överlever.

Read Full Post »

Jag kan inte skriva om jobbet mer. Och skälet är att det snart inte finns att skriva om. Inte för mig.

Förmiddagen har gått i slow motion. Jag har försökt åstadkomma nåt vettigt, men det har mest blivit lite mejlande och lite jagande av konsult inför ett eventuellt kommande uppdrag åt denne.

Lunch bestämmer jag mig för att äta thailändsk . Det var 23 och en halv timma sen jag åt överhuvudtaget. Mitt lunchsällskap blir min bok. Jag äter och jag läser och jag ser genom tårar hur den ena föräldern försöker skapa nya jultraditioner åt två små flickor som vill hålla fast vid nåt som inte längre finns. Så är det i verkligheten också, kan jag meddela från min livsresa genom förhållanden där inte bara en förälder blir lämnad utan också barnen.


Thailändskt till lunch. 

                                                                                                                                                                     När jag läser om hur grannar som huvudpersonen trodde var vänner har fest utan att bjuda, hugger det i magen av igenkännande. Att stå utanför och höra festen som pågår där inne. Festen hos dem man trodde var ens vänner. Hur många är vi inte som har hört det ljudet på avstånd?

Jag går tillbaka i det småprickiga novemberregnet och ser inte skogen för alla träden riktigt skarpt. Det är som om jag inte minns vem jag är eller vart jag är på väg.


Jag ser inte skogen för alla träden riktigt skarpt. 

                                                                                                                                                            Till och med min tejpade mobilkamera gråter. Gråter så att färgerna måste justeras alltför överdrivet i Photoshop. Jag är vilse igen.


Färgerna och jag är vilse igen. 

Read Full Post »

Jag läser en så hemsk bok just nu. Inte hemsk för att den är hemsk-hemsk, utan hemsk för det ämne den handlar om. Kärleken. En kärlek som tar slut. En pappa som lämnar en familj. En fru som drabbas utan förvarning. Barn som inte förstår.

Det skulle kunna vara rena Hollywood, men det är en svensk bok som skildrar en svensk familjs sönderfall. Jag kan inte läsa mer än ett par, högst tre, kapitel åt gången. Det gör så ont… För hur det än är påminns jag om de separationer jag själv har gått igenom, även om det är länge sen nu. De ramlar över mig, alla gamla minnen av sånt som jag trodde var bortglömt eller färdiggenomgånget och utan smärta. Smärtan finns där. Intensiv. Men också glädjen att känna den kärlek som finns omkring mig idag. Nu, när jag är en annan än den jag var då.

Jag slås av bokens skildringar av bristande kommunikation mellan två vuxna före detta älskande. Två som inte orkar mötas av olika skäl utan i stället framför allt använder sms. Men också kommunikationen kring det som hänt mellan de vuxna och barnen. Barnen, som är för små för vissa förklaringar och för stora för att kräva just förklaringar.

Jag är på sätt och vis glad för att jag inte har haft egna barn som har behövt uppleva mina separationer. Samtidigt är det förstås en smärta djupt inuti mig, detta att jag inte fick några egna barn. Vanligtvis döljer jag detta och det är inte så att jag tänker på det varje dag. Jag har i många år försökt lyfta fram fördelarna med att inte ha barn i stället. Och så har jag ju fått bonusbarn på äldre dar! Det är en gåva! Men jag brukar säga att jag inte är nån barnmänniska. Nu vet du, som inte redan har gissat det, att orden är ett skydd mot det som gör ont.

Att det gör ont att se barn fara illa kan jag inte undkomma bakom ord. Jag ser och jag hör. Visserligen är jag övertygad om att de flesta föräldrar gör sitt bästa. Men jag vet också att alla inte passar till att vara föräldrar och kanske skulle ha tänkt sig för en eller två gånger. Detta håller jag kvar inuti i stället för att konfrontera. Ja, jag är feg! Jag står utanför att noterar att historien upprepar sig inte bara en gång utan gång på gång. Och så hör jag det nya barnet som skriker och skriker och skriker…

Det gör så ont…

PS Boken jag läser är Christina Stiellis Jag älskar dig inte. Läs den, för f*n!

Read Full Post »

Jag ringde lilla mamma. Jag gjorde en fotobok. Den får titeln Solfjäderstad! Hoppas den blir fin och att den glädjer mottagaren (=mamma) till jul. Ringde sen  Fästmön och pratade en stund. Fick veta att det inte bara är jag som har haft strul med diverse elektronikprylar. I Himlen hade det skett en… incident med kylskåpet. Fast incidenten var förstås orsakad av mänsklig hand, visade efterforskningar och förhör. Tur att vi inte storhandlade igår och åkte ut med det…

Det blev ingen lunch idag. Jag har klarat mig på morgonens frukost, intagen vid cirka halv sex, kvart i sex, hela dan. Det funkar inte! Anna pratade om hot béasås och jag blev sugen. Utgrävningar i kyl och frys blev grunden till denna måltid:

  • lite pommes
  • två grillade kycklingkorvar
  • en klick räksallad (sjöng på sista versen)
  • en klick hot béarnaisesås
  • ärtor, majs och paprika, kokade

Måltidsdryck blev ölen jag sprättade vid 19-tiden.

Till dessert serverade köket TUC-kex i två smaker samt flødeost med paprika och örter respektive vitlök. Ett glas husets röda hjälpte till att få ner kexen som blivit trista och torra.

Mitt sällskap i kväll var en bok som börjar helt fasansfullt genom att en man idiot säger till sin fru

Jag älskar dig inte.

Ju fler sidor jag vänder i boken, desto nöjdare är jag att jag inte är hetero…

Nu är jag nöjd. Ska se mig om i världen innan jag slår ner My Fat Behind i favoritfåtöljen och somnar in till ett avsnitt av Tyst vittne från 2008, start klockan 22 i 7:an (tidigare TV4+).

Read Full Post »

För sjuhundrafyrtiofjärde gången fick jag idag i min postbox reklam från Postkodlotteriet. Jag har bloggat en hel del om detta lotteri och vad jag tycker om det. Och konsekvent har jag, varje gång jag har fått nån skit reklam från det i postboxen, kryssat över mitt namn och adress på kuvertet, skrivit

Ej beställt material! Åter avsändaren

intill och lagt kuverten på nån gul brevlåda. Varje gång jag har fått reklam från Postkodlotteriet har jag gjort det. I minst två år. Varför i hel***e fattar de inte att jag inte vill ha nån post ifrån dem? Ska det vara så svårt? Jag vägrar att stödja ett lotteri där VD får massor av miljoner i lön och där mindre än en tredjedel går till välgörenhet – trots att man ständigt och jämt lyfter fram det behjärtansvärda. Det är inget behjärtansvärt alls i Postkodlotteriet, det är ett lotteri. Capice?!

Häromdan gjorde jag ett nytt försök att slippa telefonförsäljare från Bredbandsbolaget. Telefonförsäljare från Bredbandsbolaget är ett folk för sig och jag vill verkligen inte prata med dem. Jag köper ingenting från nåt företag per telefon. Bredbandsbolaget är inget undantag. Jag vet inte hur många gånger den uppringande har sagt att h*n ska anteckna att jag inte vill ha säljarsamtal från dem. Nu får vi se om det funkar bättre med mejl… Särskilt hoppfull är jag inte. Ett starkt skäl till att jag inte ens vill prata med företagets säljare är att företaget självt har en urusel telefonsupport. När man får krångel med bredbandete eller har frågor uppmanas man att söka svaren på hemsidan eller mejla. Men hur lätt är det när bredbandet krånglar??? Inte alls.


Jag blir så arg att jag kokar och måste klä av mig alla kläderna! (Närå, jag skämtar bara!)

                                                                                                                                                          Idag var jag och hämtade ut ett härligt bokpaket från Bokus. Det var för stort för att gå ner i min postbox, annars brukar posten faktiskt leverera ända hem. Nu är jag glad ägare till Johan Theorins Sankta Psyko, Christina Stiellis Jag älskar dig inte och Elly Griffiths Janussten. Tre böcker, som jag beställde från min favoritbokhandel på nätet, Bokus. (Jag är väldigt långsint och jag är fortfarande surAdlibris för att man i princip sjabblade bort en jobbansökan från mig eftersom man på Twitter uppgett en e-postadress som man inte alls skulle skicka ansökningar till. Och den som tog emot min ansökan – och kanske flera – brydde sig naturligtvis inte om att kontakta mig och de eventuella andra. Detta uppdagades av en tillfällighet av mig. Jag fick inte ens en ursäkt utan bara otrevligt bemötande. Så jag surar ett tag till, Adlibris. Det har snart gått ett år och min ilska går säkert över. Typ nästa år, eller nåt.)


Elly Griffiths är en av mina nyare favoriter bland deckarförfattarna.

                                                                                                                                                              Men… – och nu är jag på god väg att bli irriterad på Bokus också! – så fort jag handlar nånting hos Bokus så exploderar det en flod av e-post från dem i min inbox! Jag får ta mig tusan mejl från dem varenda dag. Och vad händer då? Jag blir… irriterad. Jag kan tänka mig att prenumerera på ett nyhetsbrev som liksom det från Månpocket kommer en gång i månaden. Sen vill jag bestämma – och eventuellt beställa – själv. Jag vill inte ha mejl från Bokus varje dag så fort jag gör en beställning. Förr i tiden svämmade postboxen över med reklam, nu är det inboxen…

Så. Nu har jag hävt ur mig lite och det känns betydligt lättare inombord. Tack, bloggen! 😛

Read Full Post »

Idag flaxade det in ett nyhetsbrev i inboxen från Månpocket med rubriken Nya böcker från Månpocket i juni. Fast jag tror ju att det är juli-släppen som avses att aviseras… Hur som helst, här är några titlar av dessa som jag tycker är intressanta:

Niceville av Kathryn Stockett
När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.

Jag älskar dig inte av Christina Stielli
Lotten har en familj, en man hon älskar högt och två barn hon sätter före allt annat. Definitivt före sig själv. Hon vet ju att äktenskap innebär kompromisser och vem skulle hon vara om hon inte såg till att familjen mådde bra? Men när Per en dag lämnar henne räcker inga kompromisser längre. Hela Lottens värld rasar samman: utan kärnfamiljen är hon ingen.

Den här boken har funnits på min önskelista länge nu! Kanske dags att slå till i sommar?

Sista natten i Twisted River av John Irving
Här ger John Irving liv åt en rad färgstarka personligheter i en berättelse som formar sig till en underbart ringlande skröna. Skådeplatsen är till en början det lilla sågverkssamhället Twisted River i norra New Hampshires skogar. Det är i mitten av femtiotalet. I centrum står den italienskättade kocken Dominic och utfodrar skogshuggare och flottare, sonen Danny, blivande stjärnförfattare, och så småningom även Dannys son. Här finns också den grovkornige Ketchum, väderbiten lumberjack och speciell vän till familjen. Utifrån Twisted River startar sedan en fem decennier lång odyssé som också är en flykt, hals över huvud, efter att en halvindianska tagits för en hotfull björn och ett slag med en stekpanna av gjutjärn skjutit iväg berättelsen rakt in i framtiden.

Tändstickskungen Ivar Kreuger av Frank Partnoy
Varje finanskris har sin egen skurk – och den störste av dem alla är en svensk. När Financial Times rankade alla tiders största svindlare hamnade kalmarsonen Ivar Kreuger på tredje plats. År 1930 tillverkade hans fabriker tre fjärdedelar av alla tändstickor i världen, han umgicks med presidenter och filmstjärnor, han hade överlistat Wall Street kraschen -29, han verkade oövervinnerlig. Men när bubblan trots allt sprack två år senare utlöstes Kreugerkraschen, en global kris utan dess like.

Flickan i floden av Stephen Booth
Det är maj månad och värmebölja i Derbyshire. När kriminalinspektör Ben Cooper tar en löprunda utmed floden hör han plötsligt skrik, en liten flicka har hittats drunknad i vattnet. Hon hette Emily Nield och blev åtta år gammal. Enligt föräldrarna sprang hon ut i floden efter en hund och råkade halka på några stenar. Hon har ett sår i pannan som kan ha uppstått då hon föll. Ben grips dock av känslan att något helt annat kan ha hänt. En polisutredning inleds och det dröjer inte länge förrän man gör ett makabert fynd vid en annan del av floden. De båda händelserna har ett oroväckande samband…

En hel del spännande titlar – precis som det ska vara på sommaren!!!

Read Full Post »

Older Posts »