Ett inlägg om det skrivna ordet.
Jisses så många ord jag har skrivit den senaste tiden! Inte behåller jag dem för mig själv heller, jag skickar dem vidare. Jag när nån sorts förhoppning om att nån ska nappa och välja just mig för det jag kan. Det är svårt att hålla modet uppe när det bara kommer nej, nej och nej till svar. Men skam den som ger sig! I högen nedan ligger över 200 ansökningar. Det räcker med att en enda av dem når fram till nån som säger ja. En.
Sökta jobbhögen nu på morgonen den 14 oktober 2014.
Jag har skickat iväg andra ord också. Jag är van vid att få nej och misstänker starkt att detta svar trillar in även här. Men självklart när jag en förhoppning även i detta fall. Samtidigt känns det OK att ha fått ihop det jag har fått ihop, även om det bara skulle vara för mig själv. Kanske kan jag gå vidare nu, också utan några svar från ett visst håll. Jag tror inte ens att jag skulle ta chansen om det fanns möjlighet till en konfrontation och en frågor-och-svar-stund. Ärligt talat skulle jag inte stå ut en sekund i somligas närvaro. Men det klart… Vissa dar undrar jag vad h*n gör med alla sina pengar och bostäder och bilar. Och lite avundsjuk är jag på sätt och vis. Mest för att jag inte har kunnat ge min familj det h*n har kunnat – h*n tog ju ifrån mig grunden.
Fast pengar är inte allt. Framför allt ger det ingen garanterad lycka. Och jag har en bestämd känsla av att det inte är så lyckat som en del tycks vilja visa upp. Varför skulle det annars finnas ett visst intresse för yngre, kvinnliga förmågor? Beats me.
Idag lägger jag ingen lök på laxen, men jag ska servera extrapris-lax med potatis och sås i afton. Fästmön tillbringar dagen med sin äldsta dotter och dimper sedan ner här. Anna höll hög hastighet hela dan igår, så jag tänkte att hon skulle få slippa att stå i nåt kök idag. Bara sitta, i stället.
Och själv sitter jag i mitt arbetsrum och fantiserar om hur jag ska få plats med ännu fler ord här. Ord i tryckt form. Jag behöver minst två bokhyllor till för att få ordning på torpet! Men var ska jag ha dem? Jag går och viker lakan och bäddar medan jag funderar.
En del av mina böcker. Det finns flera lika överfulla hyllor längs en annan vägg i rummet.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
uj uj, min boksamling skulle rymmas lätt på ett sådant hyllplan 🙂
He he he, ja vi gillar olika, som det heter! 😉
Har ju ganska mycket böcker, men inte alls lika mycket som du 🙂
Vilken otrolig ”skattkista” du har!
Imponerande hör med arbetssökningar, det må jag då säga!
Ha dé!/Kram
Många böcker har jag köpt, många har jag fått. Jag ÄLSKAR böcker! 😛
Jo det är över 200 ansökningar som har gått iväg nu sen jag blev arbetssökande…
Kram!
Jag älskar också böcker, och ett tag såg det ut hos mig som det gör hos dig, böcker överallt.Rätt som det var kändes det som om böckerna skulle kväva mig. Då kom ene sonen och tog hand om merparten av böckerna. Nu är vi nöjda båda två.
Jamen hallå alla arbetsgivare! Vad gör ni? Missa inte Tofflan!
Bara böckerna kommer nån till glädje och nytta, så… Men jag skulle ha väldigt svårt att skiljas från mina. Pappa och farfar var likadana. Tyvärr gav vi bort väldigt mycket av pappas bibliotek… 😥
Tack, farmor, för utropet! 😛
Vi är på väg mot överfulla bokhyllor här också!
Men ni har ju ett större bibliotek än jag. Får det inte plast fler hyllor i det?? Hos mig går det liksom inte ens in en hylla till 😦