Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dramatik’

Ett schlagerinlägg.


 

MelodifestivalenMera schlager! När jag började skriva på det här inlägget var det ännu lördag förmiddag. Jag tittade på SvT:s webbplats om Melodifestivalen för att kolla kvällens startfält. Jag tittade på fotot. En del ansikten är helt nya för mig, andra… Jag noterade att Marie Bergman har kvar samma gamla hatt, Sanne Salomonsen är lika hårdsminkad som sist hon poppade upp på tv och att Magnus Carlsson ler samma breda leende som förr. Frågan är om hatt, smink och leende för dem vidare eller faktiskt deras talanger och färdigheter…

Jag lyssnar aldrig i förväg, men den som vill göra det kan höra smakprov på SvT:s webbplats. Artisterna finns naturligtvis på diverse ställen i sociala medier, ifall man är intresserad av personerna bakom låtarna – länkar finns på artisternas sidor hos SvT.

 

Så här ser kvällens startfält ut:

  1. Linus Svenning: Forever starts today
    Den här låten har jag hört förut, känns det som. Fast det har jag ju inte. Mycket vibrato av den tatuerade pojken. Men finkläderna glömde han hemma. Låten gick vidare till Andra chansen.
  2. Emelie Irwewald: Där och då med dig
    Uuuuu… Det börjar väldigt mycket schlager… Den här har jag också hört förut, tänker jag. Ne me quitte pas… Mycket dramatik. Tyvärr kommer låten aldrig igång. Sövande. Jag somnar med blicken i urringningen…
  3. Samir & Viktor: Groupie
    Doku- och modebubblor… Är jag på en fotbollsmatch? Intetsägande och tråkig pojkpop. Nope, inget för mig. När går de av scenen? (Kisspaus.) Låten gick vidare till Andra chansen.
  4. Neverstore: If I was God for one day
    Premiärtrio. O, jag blir rädd att han ska gå ner i spagat, sångaren. Det känns som om låten hoppar fram och tillbaka. Den kommer inte heller igång riktigt. Låten gick vidare vid första omröstningen.
  5. Marie Bergman & Sanne Salomonsen: Nonetheless
    Två spännande röster i nåt som kunde ha blivit en sing-along.
  6. Magnus Carlsson: Möt mig i Gamla stan
    Väldigt mycket Magnus Carlsson. Och jag är ju väldigt svag för honom… Låten gick vidare till final. JAA! JAA! JAA! JAA! JAA!
  7. Mariette: Don’t stop believing
    Maj gadd! Har hon ormar i håret???  Och fjäderdräkt på sig? På väg att blåsa bort. Bra röst, men konstig låt. Låten gick vidare till final.

Kvällens suck: Vem skrev programledarnas manus??? GAH!  

Kvällens Filippa Bark: Sluta. Varför är nio av tio skämt under bältet? Varför detta TRAMS? 😦

Kvällens mellanspel: Med beröm godkänt! Mera sång och musik, färre plumpa skämt!

Kvällens överraskning: Ingen. Jo kanske: Magnus Carlsson gick vidare. 😛

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Peter Englund.


 

SVAK_logotypGårdagens nyhet, jag vet, men Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund ska ju avgå framåt  sommaren. Det vill säga han ska lämna uppdraget som ständig (!) sekreterare, inte akademin i sig. Så den där beteckningen

ständig

den står visst för sex år, konstaterar jag. Fast… Peter Englunds företrädare på posten, Horace Engdahl var

ständig

i ett decennium. Konstig matematik igen, alltså, precis som när lokala politiker avgår. 

Men även om Peter Englund inte är politiker kanske detta är ett just ett lokalt fenomen – Peter Englund är ju Uppsalabo sen många år tillbaka. Skämt åsido, det ligger, enligt Peter Englund själv i ett uttalande i Svenska Dagbladet, ingen dramatik bakom detta. Det är i stället så att Peter Englund vill ägna sig åt annat, bland annat sin forskning, skriva, läsa och sina fem barn.

Den som tar över efter Peter Englund är författaren Sara Danius, även hon med anknytning till Uppsala (hon disputerade här). Henne har jag inte läst nåt av, än mindre hört talas om, faktiskt, men jag ser att hon har disputerat på 1920-talets litterära modernister. Mer känd är ju hennes mamma, Anna Wahlgren.

När Sara Danius tar över uppdraget den 1 juni gör hon det som den första kvinnliga ständige sekreteraren. Att tillkännagivandet av detta sammanföll med hundraårsdagen av tillträdandet av den första kvinnliga ledamoten i Svenska Akademien må vara ett sammanträffande. Eller också inte. Sara Danius höll i alla fall ett kort anförande om Selma Lagerlöf strax innan Peter Englunds släppte nyheten om att han avgår.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett debatterande inlägg om litteratur.


I morse läste jag
ett blogginlägg av Lotta Olsson på Dagens Nyheter. Hon skriver om att folk ofta har så många åsikter om deckare. En del tycker att deckare är

[…] dåligt skriven underhållningslitteratur […]

medan andra menar att

[…] genren har vidgats och att många deckare har stora litterära kvaliteter […]

Det finns till och med de som hävdar att deckare är

[…] den bästa genren för modern samhällskritik […]

Precis som Lotta Olsson läser jag mest deckare. Jag tycker att hon lyfter fram en stor poäng med deckaren som genre när hon menar att det hela tiden dyker upp nya deckare. Ett skäl till detta måste ju var att läsarna inte överger genren.

En gång (i maj 2012) bloggade jag om genren romance, som inte intresserar mig ett dugg.

Tantsnusk blir romance!

dundrade jag.

Det gillade inte alla… Men det jag menade i grunden var att man bokförlagen tar en redan befintlig genre och döper om den – i hopp om att ge den en bättre status, kanske. För romantikböcker har ju funnits länge. Vad är nytt mer än namnet? Oavsett, varken tantsnusk, romantikböcker eller romance intresserar mig. Jag har haft perioder med sån litteratur, främst när jag var ung. Som äldre vill jag läsa annat.

Bokhyllor

Toffelbokhyllorna dignar…


Efter att jag hade pluggat klart
tog jag ut min examen med litteraturvetenskap som huvudämne 1985. Men inte nog med det – jag rörde knappt ett skönlitterärt verk på typ fem år. Då hade jag tvingats läsa i genomsnitt tre böcker i veckan under terminerna. Böcker av alla sorters genrer – lyrik, dramatik, pikareskromaner, reseromaner, historiska romaner, romantiska romaner, noveller med mera… (Jag blir trött bara jag rapar upp allt…)

Men så långsamt började jag läsa igen. Hittade tillbaka till gamla klassiker och favoriter, hittade nya. Så småningom hittade jag deckargenren, en sorts böcker som jag liksom njuter av och vilar i. För trots att det ju är hiskeligt med mord och blod är det själva gåtan som är det intressanta! Kan jag klura ut vem mördaren är innan författaren avslöjar det? Kan jag hitta motivet innan det framgår? Men, jag vill också understryka att jag läser andra genrer också! Däremot blir det i princip alltid

varannan deckarnas!

Jag tycker inte alls att deckargenren är dålig underhållning! För mig är deckarläsning lite av hjärngympa. Men visst. Jag håller med om att det är underhållning – för mig. Och naturligtvis är det så att alla deckarförfattare kanske inte borde ha gett sig på att skriva vissa böcker – eller att bli författare överhuvudtaget… Men så är det väl i de flesta genrer? Eller?

Vad har du för åsikter om litterära genrer och vilka föredrar du???


Livet är kort.

Read Full Post »

Livebloggning i kväll från klockan 21!!! en är stängd, men det går förstås fortfarande att kommentera inlägget!


I kväll är det dags för den första semifinalen i Eurovision Song Contest 2012.
Den sänds i kväll på SvT1 klockan 21. Nedan hittar du startordningen. Om du klickar på land och artist kommer du till SvT:s presentationssida där du också kan lyssna på låtarna.

Av dessa låtar är det tio som går vidare till finalen på lördag, men först ska ytterligare tio låtar utses vid den andra semifinalen på torsdag kväll.

Min favorit i kväll är Cypern som har en fartig och bra danslåt som man blir glad av. Rysslands låt med tanterna är förstås rolig – typ en gång. Irlands låt med duracellkaninerna är rätt OK. Islands låt är en ballad som jag gillade när jag hörde den första gången. Greklands låt tyckte jag inte heller var så tokig, men troschocken var förfärlig. Rumäniens låt var skönt lambadaaktig med dragspel. Övriga låtar i den här semin har jag inte mycket till övers för.

Om jag får tid och möjlighet ska jag förstås live-blogga! Om inte, får du överleva ändå.

Då ska vi se vad som händer… Mina kommentarer kommer efter varje låt, vilket innebär att inlägget uppdateras hela tiden.

Nu börjar det!!! Edward af Sillén och Gina med ett G  (hon är bloggare! Jisses, tänk om man slutar som schlagerkommentator… Men nej, jag är för elak.) kommenterar för Sverige. Tack och lov verkar Edward ta kommandot. De tre programledarna i Baku skämtar lite trist som vanligt.

  1. Montenegro: Rambo Amadeus – ” Euro Neuro”
    Jaha. Konstiga Montenegro-rappen inleder och den har inte blivit bättre sen sist. Usch, sluta!! 😦
  2. Island: Gréta Salóme & Jónsi – ”Never Forget”
    Dramatik! Fin sång och sorglig melodi. Tilltalar mig fortfarande.
  3. Grekland: Eleftheria Eleftheriou – ”Aphrodisiac”
    Grekland = troschock? Jorå, det går ju inte att undvika med en muskort klänning. Men jag gillar de grekiska tonerna. Jag gillar det här!
  4. Lettland: Anmary – ”Beautiful Song”
    Jaha vad är det här för nåt? Är sångerskan i målbrottet???
  5. Albanien: Rona Nishliu – ”Suus”
    Svart, dålig sång och vad i helvete har hon på huvet??? Varför skriker hon så, för resten? Fick hon syn på sig själv i spegeln?
  6. Rumänien: Mandinga – ”Zaleilah”
    Nu blir det nästan lambada! Jag vill svänga rumpa!
  7. Schweiz: Sinplus – ” Unbreakable”
    Trååååååååkigt!.. Jag somnar…
  8. Belgien: Iris – ”Would You?”
    Genomskinlig klänning, falsksång och kalvben. Nej det är läggdags för små kickor nu! Hej då, lilla du.
  9. Finland: Pernilla Karlsson – ”När jag blundar”
    Finländarna sjunger på svenska och låten är en present till mamma på 50-årsdagen. Om jag hade fått den på 50-årsdagen hade jag… gått ut. Det här är så trist. (Gina med ett G har ju f*n ingen smak när det gäller musik! Varför bloggar hon inte bara?!)
  10. Israel: Izabo – ”Time”
    Töntar!! Låter som nåt av Gullan Bornemark. Och det är INTE schlager.
  11. San Marino: Valentina Monetta – ”The Social Network Song (Oh Oh – Uh – Oh Oh)”
    Det här är det värsta jag har hört hittills…
  12. Cypern: Ivi Adamou – ”La La Love”
    Nu kommer min favorit! Lite för mycket lallande, men jag gillar rösten och låten. Tungt beat. Men har de knästrumpor på sig??? Fult!
  13. Danmark: Soluna Samay – ”Should’ve Known Better”
    Anna Bergendahl-sound-alike. Tråkig låt. Har hon tagit studenten???
  14. Ryssland: Buranovskiye Babushki – ”Party for Everybody”
    Nu kommer tanterna. Och ha ha, det är ju liksom roligt en gång. *gäspar*  Tjatigt!!! Sången ska vi inte tala om… Jag tänker på nån sorts Dance Macabre…
  15. Ungern: Compact Disco – ”Sound Of Our Hearts”
    Det här är sövande musik. Det hjälper inte att han tar i sån han nästan spricker. Hoppsastegen förstör allt.
  16. Österrike: Trackshittaz – ”Woki Mit Deim Popo”
    Nej, det här är fjortisdisco. Jag skäms! 😳
  17. Moldavien: Pasha Parfeny – ”Lăutar”
    Jag tänker på Eva Rydberg. Pajaserier. Buskis. Nej tack. Hoppas den tar slut snart.
  18. Irland: Jedward – ”Waterline”
    Duracellerna. Jag får en släng av Tourettes men det går ju att blunda…

Nä, jag får inte ihop tio låtar som jag vill ska gå vidare!!! Jag gillar Island, Grekland, Rumänien och Cypern. Om jag är lite snäll kan jag sträcka mig till Irland också. Men tio låtar av detta ska gå vidare… Hur ska det gå att hitta så många som tio???

Till finalen går… Rumänien, Moldavien, Island, Ungern, Danmark, Albanien,   Cypern, Grekland, Ryssland och Irland.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Om det finns nån författare jag skulle kunna skriva kilometervis om så vore det August Strindberg. Idag är det 100 år sen han dog och med ett enkelt blogginlägg vill jag delge dig som läser mina tankar om Strindberg.

I den här sängen dog August Strindberg.


Jag vet inte vad det var som ursprungligen fick in mig på Strindberg
, men under mina tidiga 20-tal, på yngre stenåldern, alltså, blev jag alltmer fascinerad av honom. Hösten 1982 kom jag till Uppsala för att inleda mina universitetsstudier med en första termin litteraturvetenskap. Det blev fyra terminer totalt och litteraturvetenskap är huvudämnet i min examen. Den sista terminen ville jag läsa en specialkurs om Strindberg, men det blev inget av med det eftersom ingen var intresserad av att varken delta i kursen eller undervisa.

En ung August Strindberg.


August Strindberg debuterade som dramatiker,
men riktigt känd blev han nog med sin första roman, Röda rummet. Fast då hade han egentligen redan orsakat rabalder med sitt debutalster. Jag gillar mest Strindbergs romaner eftersom jag vet att de innehåller ganska mycket självbiografiskt. Men August Strindberg skrev inte bara dramer och romaner, han skrev lyrik och noveller också. Utöver det målade han fantastiska tavlor och var en ivrig fotograf. Ett tag försökte han göra guld.

Strindbergs liv var minst lika spännande som hans författarskap. Han var gift tre gånger och fick barn med alla sina tre fruar. Det allra första, kända barnet lämnades emellertid bort. Barnet dog redan efter tre dagar. Strindbergs yngsta dotter avled så sent som 2007, 105 år gammal.

August Strindberg porträtteras ofta som både galenpanna och kvinnohatare. Gissningsvis var det mycket svårt att leva i ett förhållande med honom, den store författaren, konstnären, till och med geniet! Det är nog aldrig lätt att leva med nån som skapar saker och som inte har en

nio-till-fem-tillvaro

Har du inte läst nåt av August Strindberg tycker jag att du har gått miste om nåt! Därför vill jag ge dig några lästips:

Det var mina Strindbergstips har du några???

August Strindberg dog i sängen som jag har bild på ovan. Han var då en mycket ensam man. Om du får tillfälle, besök Strindbergsmuseet, som utgörs av August Strindbergs sista bostad, belägen på Drottninggatan, ganska centralt i Stockholm. Där hittar du hans säng, men också en del av hans fotografier och böcker. Hans arbetsrum med de pedantiskt placerade pennorna är på nåt sätt otroligt rörande.

August Strindberg som gammal man.


Jag kan inte riktigt sätta fingret på
vad som har fascinerat mig med August Strindberg. Men jag tror att det är hans geni såväl som hans konstnärliga förmågor vad gäller såväl ord som bild. Förutom att jag varken är geni eller har några konstnärliga förmågor är vi rätt lika, säger somliga… Skulle väl vara vårt humör då, möjligen…

Tofflan Strindberg???

Read Full Post »

Nu är det dags för Sjukstugan i Backen att vara med i en såpa på TV igen. Eller såpa och såpa, en dokumentärserie är den korrekta benämningen. Programmet sänds i en annan kanal än sist och har som koncept att skildra brandmän, ambulanspersonal och poliser i arbete.


En skådespelare till den nya såpan?

                                                                                                                                                             Jag vet inte hur många terminer man kunde titta på Sjukstugan i Backen på TV. Och jag såg varje avsnitt! VARJE! Om jag inte var hemma, spelade jag in. Till stor skillnad från min chef, som för övrigt var övergripande chef över propagandan. Han såg inte ett enda avsnitt. Inte ett. Och det var nog klokt. Varför slösa bort en halvtimme varje vardagskväll? Jo, för min del, som tjänsteman, tyckte jag att jag borde känna till vad som visades i media, men jag ville också se hur man jobbade. Problemet var ju bara att det var TV. Underhållning. Filmerna klipptes och redigerades. Det var alltså en mycket decimerad bild av verkligheten på Sjukstugan som erbjöds tittarna hemma i TV-sofforna.

Därför fnyser jag lite när en av de nuvarande högsta hönsen menar att skattebetalarna har rätt att se hur pengarna används. Pyttsan! De används nog som de ska, jag är övertygad om att vårdpersonal sliter med de begränsade resurser – personal och pengar, i det här fallet – de har.

Nej, det som hade varit RIKTIGT INTRESSANT var ju att se hur de folkvalda arbetar. Det är ju nämligen dessa som beslutar om budgetar och om hur pengar ska fördelas och till vilka verksamheter. Allt baserat på underlag från tjänstemännen. För det är ju i det vitKRAGADES kontor – inte de vitKLÄDDAS sjuksalar – som affärer och uppgörelser görs. Det är DEN verkligheten vi skattebetalare borde intressera oss för…

Ett annat skäl till att Sjukstugan har sagt ja till att åter medverka i TV är att man vill inspirera ungdomar att söka sig dit som arbetskraft. Fast med tanke på de drömmar och mål våra ungdomar har idag får nog lönerna höjas rejält – vem annars vill jobba i vården? Vill och vill, men det finns uppgifter på att vårdutbildningarna har de lägsta antagningspoängen. Det säger åtminstone mig att det är ungdomar som inte kommer in nån annanstans som söker sig dig. Och hur intresserade och motiverade är de av att jobba med sjuka människor? Pallar de vardagens dramatik med smärta, död, oro, närstående och allt annat som hör livet – och döden – till?


Är våra ungdomar villiga att torka bajs? För det är nämligen en av arbetsuppgifterna i vården…

Read Full Post »