Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘söndagsmorgon’

Ett inlägg om hur det känns. Ibland.


 

Himmel med moln och drake

Ensammast i världen?

Ibland funderar jag över vad jag skriver här. Att jag skriver. Hur mycket jag skriver. Ibland önskar jag att fler läste mellan raderna, för ibland känner jag mig som en informationsmaskin med uppdrag att roa, att bjuda på mig själv. Ändå hamnar inte allting här. Här skriver jag långt ifrån allt jag tänker, gör och är med om. Men jag tankar ur här och det är skönt att ha den här platsen för detta ändamål. För ibland känner jag mig så ensam och har ingen människa att tanka ur inför. Jag blir irriterad på mig själv eftersom jag ibland väljer ensamheten. Ibland väljer jag den för att jag tror att jag vill vara ensam. Sen vill jag inte det alls… Då känner jag mig som den där draken jag såg igår. Den där lilla ynkliga, ensamma som steg på himlen…

Jag skulle ha haft dragning av en vinnare i galgtävlingen igår kväll. Men jag orkade inte. Det kändes inte rätt efter inlägget med bilderna från Gamlis. Så det blir väl dragning under söndagen nån gång. Du har alltså fortfarande chansen att gissa vad det står på galgen bakom. Till tävlingen!

Ostbågar och Grande Alberone

Jag vet inte om jag tyckte att ostbågar och rödvin var så gott.

Lördagskvällen blev mest tråkig. Jag har läst så mycket att jag har ont i både nacke och ena armbågen. Nervös är jag också inför jobbstarten. Självklart är jag rädd för att misslyckas så att belackarna ska få vatten på sina kvarnar. För egen del gjorde jag vatten till vin igår. Nån på mitt förra jobb påstod att ostbågar och rödvin var en sån fin kombo. Jag vet inte om jag tycker det, ärligt talat… Kvällens vin skriver jag om längre fram när jag har provat det till nåt mer än ostbågar!

 

 

 

Jag glodde på TV lite grann. Såg Mr Selfridge, förstås, och efter det fastnade jag i filmen Fucking Åmål. Den filmen hade jag verkligen inte tänkt se av personliga skäl (X såg den med Y och sen var X otrogen och dumpade Z, för att göra en sex månader lång historia kort). Vidare är jag inte exakt överförtjust i Lukas Moodysson som jag har sett rätt många divalater av. Men bra filmer kan han göra, det tycker jag visst.

Vilket passande kort till en bokmal!

Inte bara ett passande kort till en bokmal – det har fungerat som livräddare också!

Även om jag har läst så mycket att nacke och armbåge smärtar, är böcker ändå ett gott sällskap. Jag känner mig mindre ensam när jag kan stoppa näsan i en bok. Sen vet jag att folk har synpunkter på oss som läser mycket. Ungefär som jag har synpunkter på såna som bara glor på sport på TV. Men jag har både glädje och nytta av böcker – till och med det fina kortet från Sister of Pain, det med böcker på framsidan! Sagda kort har nämligen räddat livet på TVÅ (2) humlor som jag annars hade haft ihjäl med TV-tidningen eller annat lämpligt tillhygge. Nä, nu har dessa feta bumlingar, som lyckats ta sig in i mitt hem genom via nåt av alla mina öppna fönster, blivit fångade med ett vanligt IKEA-glas mot till exempel en fönsterruta eller en fönsterbänk. Därpå har jag låtit vykortet glida in under glaset. Jag har sen vänt på glaset där kortet har blivit ett lock. Och slutligen har jag gått ut på ballen* och släppt fången fri. Alla glada – särskilt jag, som inte är så förtjust i brummande insekter…

Prio ett

Ibland inser jag att böcker är en riktiga livräddare. Och bättre vänner finns ju inte. Därför blev jag naturligtvis extra glad när jag vaknade denna söndagsmorgon och upptäckte att jag har vunnit ett signerat exemplar av Emelie Schepps nyaste bok Prio ett! Boken är så ny att den inte har kommit ut i handeln än. Tjolahopp! Ibland är livet… rätt OK. Också. Trots inledningen på det här inlägget. Nu ska jag mejla min adress till Emelie Schepp, sen ska jag dyka ner i bingen en stund med dagens första kaffe och Tove Alsterdal, en för mig ny litterär bekantskap.

 

*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väderligt inlägg.


 

Det här med väder tycks vara nånting som är av högsta intresse för den äldre generationen. En sån som jag kollar möjligen appen i mobilen innan jag går ut. Eller nån av mina digitala termometrar. Att titta ut genom fönstret kräver dock minst energi av allt och igår insåg jag att det är en synnerligen underskattad aktivitet… Väder är nämligen rätt kul att betrakta!

Lördagen den 9 april var ett skolexempel på aprilväder! Jag hasade över till Tokerian mellan skurar och kapitel – ja, jag hade ju en riktig läslördag! Men jag hade också en telefonilördag. Efter två maratonsamtal kokade mina öron och jag mäktade inte med ett tredje. Därför föreslog jag per sms att jag och före detta kollegan strålar samman idag – om aprilvädret nu tillåter det.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Måne

Månen var fantastisk och halv igår. Hade jag ägt en kamera kunde jag ha tagit en bra bild.

Jorå, igår lagade jag mat för första gången på… tja, det är väl över en vecka. Sist jag åt ett lagat mål mat var förra lördagen och då var det Fästmön som stod vid spisen, inte jag. Men det är synd att säga att jag överansträngde mig – jag lät ugnen laga till Stinas kyckling. Sen åt jag enbart kycklingen, inget ris, ingen potatis, ingen sås, inga grönsaker till. Bara ett glas rött. Efter halva glaset kände jag av magen lite grann, så resten av innehållet i glaset sippade jag långsamt på under kvällen. Det var gott, det gick bra och magen protesterade inte mer. Jag kunde fortsätta läsa utan smärta och tillbringade aftonens senare del i bästefåtöljen med en bok i knäet och en fantastisk halvmåne utanför.

 

Bok kaffe fot

Söndagslyx.

Vid halv åtta-tiden i morse vaknade till en kylig morgon. Himlen är blå och solen skiner – än så länge. Vi får se om den fortfarande är det när jag träffar min f d kollega… Min söndagsmorgon inleddes i alla fall denna gång inte med grymma magsmärtor utan med kaffe och nästa Elizabeth George-bok på sängen.

 

Men nu måste jag smida medan järnet är varmt, det vill säga aprilvädret soligt. In i duschen för att hinna träffa före detta kollegan medan solen är framme!

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen.


 

Steget efter och kaffe

Ledig morgon i sängen.

Två lediga dar försvinner liksom POFF! Det är så mycket en vill, bör och måste göra under två dar, men den här gångna helgen hade i alla fall jag bara ett mål: att vara med Fästmön. Sen vill vi ju förstås göra saker också och det har vi gjort – i lagom mängd. Det skönaste har varit att kunna ta det lugnt och att inte ha några exakta tider att passa. Visserligen behövde vi passa ett par eftermiddagstider, men sånt kan en ju stå ut med. Två dar i rad har det blivit kaffe på sängen och läsning. Fast idag höll jag på att få spel när nån i huset satte igång att spika klockan nio. Måste man spika så dags en söndagsmorgon??? Det spikades cirka fem minuter, lagom för att väcka oss, och sen var det färdigt. Jag var förstås klarvaken. Sen dess har jag inte hört nån spika mer idag. Varför kan somliga inte vänta till eftermiddagen? Hur svårt kan det vara att behärska sig med hammaren, liksom???

Samtidigt… nog är det märkliga människor som bor här i området. Igår eftermiddag kom det snö. Det föll stora, tunga flingor som la sig som ett vitt täcke på marken. En person i området tände på sin kolgrill framåt kvällen. Stora eldslågor sköt ut under en balkong, men det sket väl h*n i. Jaa, det finns folk till allt.

Själva drog vi iväg på turné med Siwan runt lunchtid på lördagen… Närå, men vi tittade in till två av stans bästa vintage- och retroaffärer, såna med en touch av antikt. Först cirklade vi runt en stund innan vi hittade till Retrolyckan (jag ser fram emot hösten när affären flyttar till Svartbäcken!). Men jag gillar Retrolyckan för där råder ORDNING! I färg, dessutom… Jag fastnade för Siw Malmkvist som tycktes finnas där i parti och minut, men också för några snygga bruna lampor (både bordslampor och en golvlampa). Fast allt fick stanna kvar i affären – förutom våra intryck.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 Syltburk Hj Brantingsgatan

Den här syltburken på Hjalmar Brantingsgatan 4 A tyckte jag var lite kul.

Nästa stopp blev antik- och retroaffären på Hjalmar Brantingsgatan 4A, affären som inte riktigt har nåt namn ännu, trots att den öppnade i augusti förra året. Strunt samma, folk hittar dit, även vi. Mina klara favoriter där är de fina plåtburkarna och en och annan syltburk. Anna har kärat ner sig i en vit elefant. Den kostar bara 1 400 spänn…

Så korsade vi gamla E4:an för att se en fotoutställning av min vän Pe, Uppsala by night. Här kan du läsa mer om den! Roligt var det att träffa bekantingar från jobbet, men också, förstås, att få en jättekram av fotografen själv.

En snabb loppistur blev det innan vi handlade mat och film. Jag köpte en enda grej till mig själv. Du har säkert redan listat ut vad. Jorå, en bok för 15 kronor på Röda Korset. Dessutom hade jag inte kontanter, så Anna fick köpa den åt mig. Författaren heter Emelie Schepp och jag har hört goda omdömen om hennes deckare. Mitt loppisfynd är den första i en serie.

Hemma igen avslutade vi lördagseftermiddagen med kaffe och en bulle med blåbär i och hosta och kletigt socker utanpå. En stunds läsning blev det igen före middagen. Den senare gick snabbt att laga till, för vi hade köpte Västerbottenpaj, grekisk sallad och tzatziki på Årstahallen. Det mest ansträngande var nog att öppna vinet. Vinet kan du läsa om i ett särskilt inlägg här! Lördagskvällen avslutades i sällskap av James Bond.

Snön låg kvar i morse, men på söndagseftermiddagen försvann den tack och lov. Vi åt en sen frukost innan vi tuffade in till Upplandsmuseet för att se en Astrid-utställning – trodde jag. Här kan du läsa mer om den!

Jag har plockat iordning grejor till i morgon, men jag ska inte till jobbet först utan till tandläkaren. Fasa! I trapphuset var det cykelverkstad när jag kom hem och nån annan i huset har fest – som vanligt på söndagarna. Cykelgrannen är en god granne och h*n ska jag hjälpa med lite textgranskning i afton. Mamma har fått ett samtal, två maskiner tvätt är körda och söndagsmiddagen intagen. Nu återstår bara den tredje delen av Springfloden innan det är dags att skutta ner i bingen och sluta ögonen. Du får gärna skriva några rader i en kommentar och berätta om DIN helg!

Här är ytterligare några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett svengelskt inlägg om Uppsala, min helg och min pappa.


 

No bikes

Typisk Uppsalabild. Skylten säger ”No bikes” – alltså har våra universitetsstuderande framför allt parkerat sina cyklar här. Vadå tvåspråkigt universitet..?

Det är lite mer än 34 år sen jag flyttade hit till Uppsala. Många säger skämtsamt att det inte finns några äkta Uppsalabor. De menar att alla är inflyttade. Men nog finns det äkta vara samtidigt som det också finns ett rätt stort korn av sanning i påståendet.

Uppsala centrum är väldigt litet med tanke på att det är Sveriges till invånarstorleken fjärde stad. Till stor del handlar det om att där finns så många historiska byggnader att det inte byggs så mycket nytt. Det handlar enligt min mening också om att lokalpolitikerna inte vill ha nån biltrafik i centrum. Förutom att det är svårt att ta sig fram med bil är det dyrt att parkera i och strax utanför centrum. Vem har lust att betala 30 kronor i timmen?

Buss åker jag bara när jag måste. Jag är åksjuk och jag tycker att det är dyrt att åka buss också – en enkel resa kostar visst 27 kronor nu – om en köper i förväg. Den som köper bussbiljett ombord betalar 35 kronor. UL har alltid haft bland landets högsta priser. Det är också känt för sina sura busschaufförer… Det lockar inte heller precis till resor in till stan.

Ett annat skäl till att Uppsala centrum är litet är att affärerna flyttar därifrån – det är ju så dyrt att som kund att ta sig dit samtidigt som lokalhyrorna är höga. De många köpcentrumen utanför stan har stora och gratis parkeringar. Perfekt när en ska storhandla!

Jag är sällan i centrum, men jag snuddar vid dess utkanter när jag åker (bil) till jobbet. Ofta snuddar jag nästan vid cyklister också. Det är många som cyklar här i stan, inte bara studenterna. Det är lätt att ta sig fram och det är billigt. Samtidigt stjäls det mycket cyklar. Jag har visserligen min treväxlade Monark som jag fick när jag fyllde tio år kvar. Den hänger, rostig och jävlig, i mitt kallförråd. Tror inte att det är mycket på den som fungerar. Jag cyklar aldrig.

Men Uppsala centrum är vackert. Igår kväll, när vi faktiskt åkte några hållplatser buss, for vi ju in för att äta. Maten var god, annat var urdåligt, vilket jag skrev om tidigare idag. Det regnade igår, men vi fotade en del ändå. Här finns många byggnader och annat att fascineras av och jag ger dig ett smakprov på några av gårdagens bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vår lördagskväll avslutade vi med att titta på TV. 
Först såg vi Downton Abbey, sen asgarvade vi till Miranda. Det var två uppspelta kickor som gick och la sig igår kväll.

Lika uppspelta var vi inte i morse, men Fästmön skulle ju upp och jobba på vår sjunde förlovningsdag. Jag skuttade ur sängen vid halv sju för att skjutsa henne. Det var en regnig morgon och när jag kom tillbaka hem kröp jag ner igen och tog en lång sovmorgon. Den avslutade jag med nyperkolerat kaffe och en thriller i bokform.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men oroa dig inte. 
Den här söndagen har jag inte slösat bort. Jag har vikt tvätt, sorterat tvätt i högar eller lagt in i skåp och lådor, gått igenom förrådet av sängkläder och rensat det samt sökt tre för mig högintressanta jobb. Jag har hämtat Anna från jobbet och skjutsat hem henne till Himlen, med stopp för proviantering på ICA Solen. Nu ska jag laga mat, ringa mamma, se på Bron och tända ett ljus vid bilden på min pappa. Jag saknar honom så mycket fortfarande, trots att det var länge sen vi sågs. I mitt minne finns han kvar som den evigt busige pappan med slängluggen, han som bar mig när jag var för trött för att gå.

Pappa o jag

Tjock-Tofflan och hennes starka pappa.


PS Nu är det bara sju procents utrymme kvar på bloggen. Passa på och använd det genom att berätta om DIN helg i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vilsamt inlägg.


 

Pärlor

Anna är en pärla. Pärlorna på bilden köpte hon på loppis igår.

Den 17 maj… Medan norrmännen firar sin dag med fest och parader har jag legat och tänkt på mormor. Hon gick bort den här dagen för 44 år sen, bara 59 år gammal. Hjärtfel och diabetes är ingen bra kombo. Min morfar levde vidare, ensam i nästan 20 år.

Jag är inte ensam. Efter många nätter av dålig sömn sover jag som en prinsessa utan nån ärt om nätterna bara för att Fästmön ligger bredvid. Två nätters ganska bra sömn har varit skönt, för i morgon förmiddag behöver jag alla krafter jag kan uppbåda. Då ska jag nämligen se sanningen i vitögat. Då går det inte längre att fly in i ordens värld.

Men idag vill jag bara vara. Jag tog in kaffe på sängen och vi låg och läste. Linwood Barclay skriver så spännande böcker och den jag läser just nu, Utan ett ord, har jag letat efter i flera år. Förra helgen hittade jag den hos Myrorna i Boländerna. Det är sällan jag faller stenhårt för amerikanska författare, men Linwood Barclay och Harlan Coben är två som skriver riktigt bra och spännande böcker i genren psykologisk thriller.

Hand håller pocketbok

Spännande i sängen!


Det har regnat hela natten, 
tror jag bestämt. Men regnet söver mig fint och jag finner tröst i smattret mot taket. Tennisbanan är pool idag, fast inte en enda unge är där och plaskar för tillfället. Vi hade tänkt åka ut till Himlen med Annas längsta loppisfynd idag. Bara det att ingen av oss har lust att gå utanför dörren. Det är skönt att bara få dra här hemma i nån fläckig tisha, med adidasbrallor på och nyborstade tänder efter en cooked breakfast bestående av scrambled eggs. Ja, lite fil och bär slank också ner.

Scrambled eggs

Scrambled eggs à la Anna. Jag tog disken i stället.


Det får vara höst utanför 
den 17 maj 2015. Vi har det gott här inne och morgondagens tråkigheter får vänta knappt ett dygn.

Vad händer hos DIG denna söndag??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett helginlägg.


 

Fuck Google ask me tischa

Jag fick en födelsedagspresent igår!

Nu har det varit så många helgdagar och aftnar att även en sån som jag blir lite veckovill. Men för mig är det måndag till och med fredag som gäller för jobbsökeriet. Sen verkar ju inte arbetsgivare alltid jobba likadant. Ibland kommer det svar på kvällar, ibland helger, men för det mesta autosvar eller total tystnad. Det sistnämnda är förstås värst. Man lär sig snart vilka företag och organisationer man ska undvika – och vilka man jättegärna skulle vilja jobba i.

Vi kom ut ganska sent till Förorten i fredags, men vi hämtade yngste bonussonen och hans packning på Morgonen och fick tillfälle att säga hej till yngsta bonusdottern med boyfriend. Det blev ett kort stopp på ICA Solen på väg till Himlen. Vi beundrade affärens nya salladsbar. På nåt sätt kändes affären mera luftig och det verkade som om man hade stuvat om lite bland diskar och hyllor – till det bättre!

Jag hade fått tag i billig varmrökt, hel lax på Tokerian. Det blev en jättegod fredagsmiddag tillsammans med ris och sås. En hel del ben var det i firren, förstås, men den var ju som sagt var hel, inte filéad.

Fästmön fick för sig att försöka få ordning på TV-boxen. Det var sladdar och grejs överallt och inte funkade det. Vi tittade på vanligt sätt – det funkar ett tag till. På lördagsförmiddagen var krafterna förnyade och Anna fick det hela att fungera. Det här är tyvärr ingen lyxpryl som hon har skaffat sig utan ett nödvändigt ont (?) eftersom hyresvärden installerat fiber. Billigaste alternativet blir en box med nån sorts standardutbud för ett par tior i månaden.

Mitt bidrag till det hela var mest att vara i vägen, så jag tog itu med att rengöra Annas bästefåtölj, den hon fyndade för en hundring strax innan vi blev sjuka. Jag rengjorde den först och fettade sedan in den och polerade upp den. Eventuella fläckar och annat får ses som… patina. Belöningen fick jag sen i form av zookex, varav en del med funktionshinder.

På eftermiddagen kom yngsta bonusdottern med boyfriend till Himlen. Anna och jag fick var sitt paket eftersom vi hade fyllt år. Och det var var sin tischa som var så på pricken passande. Annas är vit med svart spets upptill, min svart med texten

Fuck Google ask me

Tänk att Frida känner sin besserwissermammis så väl!

Anna rörde ihop en chicken tikka masala som vi åt med naan och ris. Till dessert fanns gammaldags vaniljglass med tre sorters bär och kaffe. Sen var vi nog alla ganska mätta…

Det var så roligt att få prata lite med Frida och höra om hennes ”nya” liv. Det verkar gå så bra för henne och hon verkar må bra på alla sätt och vis. Det värmer ett mammishjärta mycket!

På söndagsmorgonen hade jag svårt att sova, så när jag sen klev ur sängen fick jag goda bär till frukost av Anna. Och så gjorde jag en beställning från Bokus genom att utnyttja julklappen från Åsa i Eskilstuna. TACK – det blev fyra böcker (With child och Art of detection av Laurie R King samt De utstötta av Elly Griffiths och Kvinnan i svart av Susan Hill).

Vad har DU gjort i helgen, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta!!!


Här är några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett laddat inlägg.


 

Scones med smör

Nybakade, varma scones med alldeles för mycket smält havssalts-Bregott på…

Min Fästmö är världens bästa fästmö! Men det har du väl redan förstått? Idag vaknade vi av att regnet smattrade mot sovrumsfönstret i New Village. Söndagsmorgon. För en gångs skull tyst i huset fram till att nån smäller med skåpsdörrar och spolar i kranar som tjuter. Då ställer sig Anna i mitt kök och fixar scones. Var det gott eller var det gott?! (<== en väldigt retorisk fråga) Och tänk, jag blev så förvånad att jag hade alla ingredienserna hemma! Nån sylt hade vi inte, men Anna tog Robertson’s Golden Shred, medan jag tog Bregott med havssalt. Nåt av sconesen fick härlig Västerbottenost på sig också. Det var ljuvligt gott och vi åt så magarna stod i fyra hörn, nästan fem.

Batterier och mejsel

En rolig gubbe eller en snorrkass? I verkligheten är det en stjärnmejsel och två batterier till min bankdosa.

Efter en stunds datoriserande och nätinköp av ytterligare en patron svart till min skrivare (min skrivare ÄTER toner) fick jag beskedet att batterinivån i min bankdosa var låg. Batterierna har räckt väldigt länge, men nu var de på upphällningen. Sånt gör mig svettig och orolig i magen. Måste jag ta mig till banken nu? Nej, jag hade tur! Jag vände på dosan och se! – där fanns en yttepytteskruv och en lucka. Innanför luckan satt två runda, platta batterier. Enligt Anna fanns nya såna säkerligen att handla i nån av affärerna på andra sidan rondellen. Lugn och fin. Jag fattar inte hur jag har blivit. Så snart nåt krånglar krånglar magen lika mycket – om inte mer…

Men jag traskade iväg när jag hade tvättat ansikte och armhålor och spritat min gigantiska finne på näsan (nej, ingen bild idag heller!). På MM-affären hittade jag batterierna. De där två små knapparna kostade 30 spänn styck. Hutlöst! Hoppas att de håller lika länge som föregångarna.

Tokerian tog jag också ett varv, för det behövdes mjölk och nån sås till kvällens middag. Igår åt vi kyckling, i kväll blir det Pulled turkey från Tulip med potatisklyftor från Eldorado och sås från Lohmanders – allt till jättebra och väldigt låga (extra)priser.

Äppleklyftor

Fruktsocker blir man pigg av.

För tillfället sitter vi vid var sin dator. Jag hör Anna nynna inne i vardagsrummet medan jag hamrar på mitt tangentbord. Vi har kikat på lite födelsedagspresenter till vår blivande 20-åring – ja, snart är Anna inte tonårsmorsa längre, precis lika lite som Fatou. Men båda blir de ju det igen om nåt år.

Kanske hinner jag läsa och redigera ytterligare ett kapitel i mitt manus. Jag känner mig lite halvstressad med det nu, eftersom jag har lovat nån att skicka iväg det inom en specificerad framtid.

Mamma ska få ett samtal idag. Det är min Trisslottsvecka – vi köper en lott varannan vecka i stället för att spela på Lotto nu när man måste registrera sig. Förmynderi tycker vi båda två och är glada så länge man får köpa en lott utan att legitimera sig.

I morgon får jag ett samtal under dan som jag måste förbereda mig lite inför och på eftermiddagen ska Anna och jag stråla samman på höstmarknaden på Vaksala torg för att njuta av dofterna, mest. Jag har också en dejt med M på salongen, hon ska trimma min skalle igen.

Joråsaaatte… Nog händer det saker. Och laddad är jag – med såväl scones och nya batterier… Om det nu hjälper… Det var en väldig tur att min älskling just passerade med en skål äppelklyftor – fruktsocker blir man pigg av!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna söndagsmorgon och dagens planer.


Vissa dar är jag alldeles övertygad om
att jag bor i ett dårhus. Och då menar jag inte nån modern institution där psykiska åkommor behandlas, utan ett sånt där gammalt dårhus man kan se på skräckfilmer, typ.

Det är söndag idag. Kan man få hoppas på lite söndagsro då? Nej – inte om man bor in this Nut house! För min del blev det ganska tidig sänggång igår. Trots det kunde jag ha tänkt mig att ta liiite sovmorgon idag. Omöjligt – i det här huset! Nån idiot började slamra och banka nån gång mellan sju och halv åtta. Visserligen är det helt OK enligt BRF-reglerna, men man kanske kunde vänta till åtminstone klockan nio en söndagsmorgon, eller??? Vid åttatiden, när jag slutligen gav upp, spelade nån musik som komplement. Högt. Man kan bli galen för mindre. Mitt tålamod är väldigt uttänjt just nu. Det beror inte bara på att jag glodde på film sent natten mellan fredag och lördag…

Skuttade upp och sökte två tjänster vars annonser har legat till sig i några dar. Båda tjänsterna är intressanta, men en bit bort.

Nu laddar jag för dagens promenad. Det är fortsatt fuktigt och blött ute. I morse var det disigt, nu regnar det. Väldigt typisk höstdag. Det får bli skorna utan hål idag.

Bänken o björken utanför 29 september

Bänken och björken utanför i morse. Den fula saken i nedre högra hörnet tillhör inte gårdens ordinarie accessoarer utan nån som bor i The Nut House.


Hösten blir mer och mer höstig
– och jag gillar det! Människor och saker flyttar inomhus – utom vissa, dårå. Se bilden ovan! (Man kan ju alltid hoppas att en del prylar pajar av höstregn och dito blåst. Verkar som om folk inte är rädda om sina grejor, i alla fall. I det här fallet en fördel för mig.)

Gårdagskvällen blev mest seg. Jag åt middag sent – bara för att jag lyckades glömma bort det! Satt och jobbade med ett skrivuppdrag och tiden bara försvann. Idag ska jag inte göra samma misstag utan vispa ihop min pulversoppa i normal middagstid. I kväll är det i alla fall lite sevärt på TV, till skillnad från igår. Naturligtvis ska jag se andra delen av Bron klockan 21 och direkt därpå, min söndagstradition Miss Marple. Jag har till och med kvar både lördagschoklad och fredagsostbågar till detta!

Idag blir det frukost innan jag går ut. Har en plan vart jag ska gå idag samt ett mål. Måste sen ringa mamma i eftermiddag. Jag pratade med henne två gånger igår och nu är hon dålig igen. Ibland vet jag inte om hon ropar på vargen som i nio fall av tio, men med tanke på att hon var riktigt sjuk i början av året blir jag lite orolig. Det går ju liksom inte bara att kvista över om det skulle behövas. Hon, å sin sida, är orolig för mig. Jag var så dum och sa att jag hade taskigt med pengar för nåt tag sen och sen dess ältar hon detta vid varje samtal. Mamma brukar ofta fråga om jag har pengar. Jag svarar nåt i stil med

Det ordnar sig.

Men det sa jag inte sist. Och nu har jag oroat henne. Dumt av mig! Jag har insett att krediter är nödfallslösningar som är väldigt bra att ha ibland. Det räddar mig i morgon, i alla fall.

Ha en go söndag! Och rattla gärna ner några rader om vad du håller på med – jag kanske blir inspirerad på ett eller annat sätt!


Livet är kort. Men inte alltid rofyllt.

Read Full Post »

Ett mestadels positivt inlägg, for a change…


Det är så härligt att vakna tidigt en lördag
– särskilt när solen skiner och det är tyst i huset. Igår kväll var det emellertid allt annat än tyst. Skratt och prat från en uteplats i vår hästsko ekade mellan husen. Jag tror inte att man inser hur väl det hörs när man är full och umgås. Och nej. Jag var inte ett dugg sugen på att delta. Det är jag glad för idag – och för att jag inte har småbarn.

Fullmåne
Det var fullt både här och där igår kväll. Den översta runda saken på bilden är månen.


Fästmön och jag åt kallskuret
och hängde sen en stund över var sin dator. Kvällen avrundades med lite Crime Night på Kanal 9. Men när Sherlock Holmes skulle jaga en tjuv som var Napoleonstatyettfetischist nådde även vi en gräns. Vi gick och la oss.

Somliga jobbar borta i helgen. Då får andra jobba hemma. Den fina dagen till trots städar jag. Men det är OK. Ju tidigare jag börjar desto tidigare blir jag färdig. Badrummet och duschrummet/toan är klara och nu väntar dammning. Jag tar det i min takt, har inte så bråttom. Det är skönt med en dag som endast har få tider man måste passa.

Det var tämligen folktomt på gator och trottoarer i morse när vi åkte till Annas jobb. Och trots att klockan närmar sig nio är det som sagt fortfarande underbart tyst i huset. Det enda jag hör just nu är min tvättmaskin. Tänkte att om andra kan tvätta tidiga söndagsmorgnar, kan jag göra detsamma med start halv nio en lördagsmorgon.

När Anna slutar i eftermiddag åker vi direkt hem till hennes snälla mamma. Vi ska köpa med oss mat och äta tillsammans. Umgås. Det kan inte vara så roligt att i princip vara hänvisad till hemmets fyra väggar när man i vanliga fall, före allt ontet och operationen, var pigg och rask. Men jag är säker på att Annas snälla mamma kommer igen fortare än nån av oss vet. Hon är inte den sorten som bara gnäller och lägger av, liksom.

Jag har förberett frågor för tre intervjuer. Intervjun på onsdag kväll är jag riktigt spänd inför eftersom jag inte har träffat personen ifråga tidigare. De andra två känner jag ju – men kanske ändå inte så väl som jag vill tro. Det är det som gör också dem så spännande!

Nu är min kafferast slut och jag ska ta fram dammvippan och trasan och gå ett varv före frukost. Snabeldraken får nog en promenad först efter frukost. Man ska inte slita ut sig. Strykningen får nog ligga/hänga kvar till i morgon. Det är ju en ledig dag då också för mig.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »