Spectre

Ett inlägg om en film.

---

 

Igår på lördagen blev vi lite filmsugna. Fästmön kom på att den senaste James Bond-filmen nog kunde vara nåt. På eftermiddagen startade vi därför en liten jakt efter Spectre på DVD. Jakten höll på att sluta i besvikelse, men Tokerian rules – där fanns filmen att köpa för överkomligt pris. Efter middagen bänkade vi oss framför TV:n, med stereon inkopplad så det blev tryck i ljudupplevelsen. Under nästan två och en halv timme glodde vi på James och hans äventyr.

Anna konstaterade att den förra filmen, Skyfall, var väldigt svart. Jag konstaterade att nåt i den här filmen kändes väldigt bekant: den handlade delvis om nåt som är väldigt vanligt i svenska statliga verk – omorganisation. En kände med andra ord igen sig… Uppkomlingen C vill skrota hela 00-systemet med agenter och så vidare och i stället ha total översyn via datorer och övervakningskameror. Men den nya M köper inte riktigt detta. James Bond själv får ett meddelande från förr M med ett uppdrag. Detta uppdrag leder honom på sätt och vis till det förflutna igen. Ja, självaste Blofeld och hans fluffiga vita katt dyker upp.

Många spännande båt-, bil- och helikopterjakter blir det under filmen, men däremot visar inte Q några direkt überhäftiga uppfinningar. Q är för övrigt nästan det enda i filmen som snuddar vid roligt. Bond-kvinnor finns där förstås. Själv är jag mest förtjust i den ”nya” Moneypenny som, till skillnad från sin föregångare, är brun och självständig.

Toffelomdömet blir högt. Det här var en spännande och underhållande film, även om humorn hålls nere.

 

---

Livet är kort.