Bittrare än döden

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det var inte särskilt länge sen jag upptäckte systrarna och författarparet Camilla Grebe och Åsa Träff. Efterhand som jag har hittat deras böcker på second hand och loppisar om psykologerna Siri och Aina har jag köpt böckerna – och läst dem i lite fel ordning. Det funkar, men är kanske inte det bästa eftersom det, förutom de fall som skildras, handlar om Siris och Ainas egna liv också. Nu sist hittade jag Bittrare än döden hos Bok-Anna i Hamnen och den boken har jag just läst. Det är den andra boken i serien och den var nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman år 2010.

Boken inleds med en brutal scen där en mamma sparkas ihjäl. Under bordet sitter femåriga dottern Tilde och bevittnar det hela. Sen hoppar vi vidare och hamnar på mottagningen hos Siri och Aina. De har fått en ny samtalsgrupp som består av kvinnor som har blivit misshandlade. Naturligtvis hänger den brutala dödsmisshandeln i boken samman med gruppen och mot slutet av boken jagar Siri och en av kvinnorna mördaren.

Man kan tro att detta är en vanlig deckare som fokuserar på mäns misshandel av kvinnor. Så enkel är emellertid inte handlingen i den här boken. Jag kan ana slutet, men blir ändå lite överraskad. Allt är inte som en tror, nämligen.

Boken är spännande rakt igenom, men stundtals kan jag bli störd av att framför allt Siris privatliv skildras så ingående. Vi läsare får däremot inte veta så mycket om Aina. Men det som är mest störande är att man så tydligt märker att det är två författare. Detta vet jag emellertid är nåt som märks mindre i de senare böckerna. Och utvecklingsbara författare gillar jag!

Toffelomdömet blir högt. Det är spännande och engagerande och det är två viktiga ingredienser i en deckare.

Den här böckerna har jag också läst i samma serie:

Någon sorts frid (del ett)

Mannen utan hjärta (del tre)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Morden i Midsomer: The Balad of Midsomer County

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Brittisk folkmusik är inte alltför lik svensk, även om vissa instrument är desamma. Men det påhittade Midsomer county är väldigt likt Gotland – i deckarlitteraturen, vill säga. På båda ställena tas ju folk av daga i sån takt och under så många år att det är märkligt att där finns några överlevare. Kvällens Morden i Midsomer, med undertiteln The Balad of Midsomer County, inleds med en dränkning.

Nelson och Barnaby löste nya mordfall i Midsomer i afton, på SvT, förstås.

Varför svamlade jag om folkmusik i inledningen? Jo, i kväll var det folkmusikfestival i Midsomer. Men kvällen innan festivalen skulle starta mördas arrangören. Han dränks i sitt hem, i en skål med kokta ägg, levande ålar och vatten. Som synes fortsätter de spektakulära modus operandi i Midsomer. Det framkommer ganska snart att arrangören ville flytta festivalen till London, nåt som inte är populärt bland de lokala företagarna. Upp till ytan kommer också ett mystiskt gammalt självmord och en försvunnen masterinspelning där självmördaren sjunger The Balad of Midsomer County. Självklart inträffar flera mord. Kärlek, passion och lojaliteter saknas inte heller som ingredienser i detta det tredje av totalt fyra långfilmslånga avsnitt.

Bitvis var det spännande idag med alla gamla hemligheter och nya bland invånarna. Men det är också lika bitvis segt, trots allt, och jag saknar fortfarande det där riktigt kusliga Midsomer. Den enda gången jag tyckte det var lite läskigt var när mord nummer två utfördes. Uuuuuäääääääck!.. (<== onomatopoetiskt äckelord)

Toffelomdömet blir medel.

PS Det fjärde avsnittet av säsongens Morden i Midsomer visas inte förrän den 21 juli!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Massor av tjejer i sovrummet

Ett Lucia-inlägg.

---

 

I min ursprungliga familj var det tradition att se på SvT:s Luciamorgon innan vi traskade iväg till skola eller jobb. Det är en tradition jag har hållit på när jag har kunnat. Utom 2012 när det dessutom sändes från Uppsala. För just som det sändes rullades jag ner till operation. Men som synes överlevde jag det också.

I morse vaknade jag av att jag nästan inte kunde andas. Tyvärr, tycker somliga, överlevde jag det också. Det finns ju medikamenter som vidgar luftrören. Men jag vaknade just i tid för Luciamorgon, så TV:n sattes på med ett bestämt finger.

Luciamorgon på SvT 2014.

In i mitt sovrum strömmade massor av tjejer från Oscar Fredriks kyrka i Göteborg. Bara tjejer i Luciatåget. Inte en tomte, pepparkaksgubbe eller stjärngosse så långt mina sömngrusiga ögon kunde se. Levande ljus, tjejer med långt hår, men vad hade tärnorna på sina huvuden? Lingonkransar? Ytterdörrsutsmyckningar? Ja, ja, allt var inte så traditionellt liksom…

Luciatåg, de enda tåg i Sverige som kommer fram!

var det nån som vitsade till det på Twitter nyss. Det kanske stämmer. Men vackra är dessa tåg. Jag slumrade mig igenom de klassiska Luciasångarna, otal varianter på Staffans-sången, fast varför sjöng Sonja Aldén Ave Maria på engelska? Hmpfff… Sonja var programvärd och övriga medverkande var Helena Paparizou och, en kille faktiskt, Anders Ekborg. Anders gjorde O helga natt så jag fick ståpäls under duntäcket. Dessutom har han FANTASTISKA ögonbryn! Kolla in dem nästa gång du ser honom!

Verktyg och ingredienser till dagens grogg.

När de sista tonerna hade klingat ut tryckte det bestämda fingret över till TV4, där det är Nyhetsmorgon. Sen somnade jag gott tills en gapig kille på skrek på svengelska om nån Luciagryta med saffran och lite spice i. Då klev jag upp, startade datorn, satte på perkolatorn, skrev det här och plockade fram ingredienser och verktyg för dagens grogg. Jag tänker nämligen mest ligga i sängen idag och kurera mig, Det är vitt på marken utanför, stormen har bedarrat och det sägs vara snorhalt. Här inne sitter snoret nån annanstans än där jag går, om du fattar vad jag menar…

Nu ska jag ta med mig en mugg rykande, nyperkolerat kaffe in till sovrummet. Det är där jag ämnar husera idag, det vackra vädret (jorå, solen tittar fram!) till trots.

Ha en fin Luciadag!

 

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Laddad med scones och nya batterier

Ett laddat inlägg.

---

 

Nybakade, varma scones med alldeles för mycket smält havssalts-Bregott på…

Min Fästmö är världens bästa fästmö! Men det har du väl redan förstått? Idag vaknade vi av att regnet smattrade mot sovrumsfönstret i New Village. Söndagsmorgon. För en gångs skull tyst i huset fram till att nån smäller med skåpsdörrar och spolar i kranar som tjuter. Då ställer sig Anna i mitt kök och fixar scones. Var det gott eller var det gott?! (<== en väldigt retorisk fråga) Och tänk, jag blev så förvånad att jag hade alla ingredienserna hemma! Nån sylt hade vi inte, men Anna tog Robertson’s Golden Shred, medan jag tog Bregott med havssalt. Nåt av sconesen fick härlig Västerbottenost på sig också. Det var ljuvligt gott och vi åt så magarna stod i fyra hörn, nästan fem.

En rolig gubbe eller en snorrkass? I verkligheten är det en stjärnmejsel och två batterier till min bankdosa.

Efter en stunds datoriserande och nätinköp av ytterligare en patron svart till min skrivare (min skrivare ÄTER toner) fick jag beskedet att batterinivån i min bankdosa var låg. Batterierna har räckt väldigt länge, men nu var de på upphällningen. Sånt gör mig svettig och orolig i magen. Måste jag ta mig till banken nu? Nej, jag hade tur! Jag vände på dosan och se! – där fanns en yttepytteskruv och en lucka. Innanför luckan satt två runda, platta batterier. Enligt Anna fanns nya såna säkerligen att handla i nån av affärerna på andra sidan rondellen. Lugn och fin. Jag fattar inte hur jag har blivit. Så snart nåt krånglar krånglar magen lika mycket – om inte mer…

Men jag traskade iväg när jag hade tvättat ansikte och armhålor och spritat min gigantiska finne på näsan (nej, ingen bild idag heller!). På MM-affären hittade jag batterierna. De där två små knapparna kostade 30 spänn styck. Hutlöst! Hoppas att de håller lika länge som föregångarna.

På Tokerian tog jag också ett varv, för det behövdes mjölk och nån sås till kvällens middag. Igår åt vi kyckling, i kväll blir det Pulled turkey från Tulip med potatisklyftor från Eldorado och sås från Lohmanders – allt till jättebra och väldigt låga (extra)priser.

Fruktsocker blir man pigg av.

För tillfället sitter vi vid var sin dator. Jag hör Anna nynna inne i vardagsrummet medan jag hamrar på mitt tangentbord. Vi har kikat på lite födelsedagspresenter till vår blivande 20-åring – ja, snart är Anna inte tonårsmorsa längre, precis lika lite som Fatou. Men båda blir de ju det igen om nåt år.

Kanske hinner jag läsa och redigera ytterligare ett kapitel i mitt manus. Jag känner mig lite halvstressad med det nu, eftersom jag har lovat nån att skicka iväg det inom en specificerad framtid.

Mamma ska få ett samtal idag. Det är min Trisslottsvecka – vi köper en lott varannan vecka i stället för att spela på Lotto nu när man måste registrera sig. Förmynderi tycker vi båda två och är glada så länge man får köpa en lott utan att legitimera sig.

I morgon får jag ett samtal under dan som jag måste förbereda mig lite inför och på eftermiddagen ska Anna och jag stråla samman på höstmarknaden på Vaksala torg för att njuta av dofterna, mest. Jag har också en dejt med M på salongen, hon ska trimma min skalle igen.

Joråsaaatte… Nog händer det saker. Och laddad är jag – med såväl scones och nya batterier… Om det nu hjälper… Det var en väldig tur att min älskling just passerade med en skål äppelklyftor – fruktsocker blir man pigg av!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan testar: Paulúns supermüsli med kakao, kokos & hallon

Ett testande och smaskande inlägg.

---

 

Pauluns supermüsli med kakao, kokos och hallon – gratis provpåse, men var det gott?

Gratis är gott – i alla fall för det mesta. Igår ryckte jag åt mig ett gratis smakprov av Paulúns supermüsli med kakao, kokos & hallon när jag köpte leverpastej på ICA Solen. Idag testade jag müslin till frukost ihop med ett par hårda leverpastej-mackor. Konstig kombo? Inte alls! Min klasskompis Ann-Louise Kindell lärde mig nämligen att äta leverpastejmackor till varm O’boy. Då kunde ju detta inte bli fel, eller?

Enligt påsen är inget socker tillsatt. Müslin sägs vara rik på kostfibrer. Jag kände tydligt kakaosmaken (söt och god) och fick tugga som värsta hästen, så nog stämde det: müslin smakade sött och gott tack vare kakaon och den var helt klart rik på fibrer. Den lilla provpåsen innehöll 45 gram och det gav 190 kcal, för den som är intresserad av kalorier. En portion (<== 45 gram) har en fetthalt på 8,1 gram (kakaon?) och 21 gram kolhydrater. Av de senare är 3,7 gram sockerarter. Ja, nog var det socker i müslin, men inte nåt annat tillsatt än det som finns i själva ingredienserna. Müslin innehåller också en hel del fett och kolhydrater, om jag har fattat rätt.

Jorå, gott i filen!

Sammantaget då? Jag tyckte att müslin var god och jag fick anstränga mina käkar, så kanske förbrände jag lite energi under själva intaget också. Det var ett par stora och ganska hårda bitar i, som gjorde mig liiite orolig för tänderna. Men om priset är rätt tänker jag köpa ett paket, för Toffelomdömet blir det högsta!

 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Två steg framåt och bara ett steg bakåt

Ett inlägg om steg.

---

 

Annas vardagsrumsfönster sett från golvet.

Om jag fick vakna och därefter erhålla några timmars smärtfrihet så var det underbart. Sen återvände smärtan och det visste jag nästan. Ändå blev jag besviken. Jag blir 52 bast om mindre än en vecka. Ska jag vara en pipplig figur som bara mår hyfsat bra på golvet resten av livet? Nej. Jag försöker se nåt positivt i det hela.

Det är omväxlande, för övrigt, att ligga på nån annans golv.

Annas födelsedagsrosor och min bok på gång.

Jag tittar på Fästmöns tak, på hennes vardagsrumsfönster, på rosorna hon fick när hon fyllde år. (Ja, vi är aprilbarn båda två.)

Anna vid spisen, sedd genom mina ögon på golvet.

Och så tittar jag förstås på Anna också. Hon har varit sugen på att baka – hur man nu kan vara det – i ett par dar. Idag blev det verklighet. Nu står en dessertkaka i ugnen. En kaka med ananas. Det doftar ljuvligt, kan jag meddela…

Det är intressant att ligga på golvet och betrakta saker och ting. Det känns lite grann som att vara barn på nytt. Jag minns faktiskt hur det var. Eller påminns. Att sitta där på golvet och pyssla med nåt medan mamma och pappa och kanske mormor och morfar satt i soffor och fåtöljer och troligtvis glodde på sport på TV eller så.

Vägen hem.

Men vi har faktiskt inte varit inne hela dan. Det är ju bra för min rygg att gå och dessutom behövde vi handla ingredienser till kakan, så vi traskade iväg till ICA Solen. Jag endast iförd jacka och ingen tröja mellan t-shirten och jackan! (Jag har varit så frusen de senaste veckorna.)

Det var många människor ute och prome-nerade. Ännu fler höll på med sina allar*. Jag hade fullt sjå att fokusera på mina steg. På hemvägen hade vi var sin glass att slicka på också. Det underlättade. Glassen blev en morot att kämpa på. Kämpa på…

En lånad bokhög.

Jag har lånat en hel hög med böcker av Anna. Såväl böcker som Anna följer med in till New Village i morgon, tror jag. Anna ska jobba då igen och det blir ju kortare transportsträcka från mitt hem.

Men nu är vi i Himlen. Det är gott att vara. Vara utan ett bara. Anna gör en ny Janssons frestelse, för snart ska det ätas också. Själv är jag mest en betraktare idag. Två steg framåt och bara ett steg bakåt blev det idag. Visst, det kunde ha blivit bättre, men jag är nöjd. Nöjd för ännu en dag med min kära och lite mindre besvär från min baksida.

*allar = altaner

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vintersolståndsdag utan clash

Ett inlägg om eftermiddagen och kvällen i New Village. 

Mamma anlände vid 14-tiden. Då hade hon ringt när hon var i Märsta. Jag svarade och skrek

Hallååååå…

i ungefär en minut innan hon hörde. Men när jag frågade henne om hon börjat höra illa svarade hon nej. Hon hörde bara inte just då.

Chauffören lämpade av mamma, rollator och väskor i entrén här och jag kånkade upp allt – utom mamma. Hon gick med krycka och i övrigt per egen maskin.

Jag fixade fika och hällde upp kaffe. Vet inte vart gästen tog vägen…

Gofika på vintersolståndsdagen. Men var är gästen?

Mamma blev otroligt sugen på chicken tikka masala, som jag nämnt vid nåt tillfälle. Det gav mig möjlighet att traska över till Tokerian lite senare och vila öronen inhandla ingredienser till detta. Mamma packade upp under tiden. Det tog två timmar. Men så gick jag ur hennes väg. Jag håller på att lära mig fortfarande när jag ska gå ur hennes väg så det inte blir clash eller friktion.

På Tokerian sålde de rintafilé, vilket fick mig att fnissa lite, ta en bild och skicka till vännen FEM. Hon har ju en viss förkärlek för just rintafilé.

Rintafilé såldes på Tokerian idag.

Jag hittade två blåa hyacinter på Tokerian och de fick följa med hem. I övrigt hittade jag inte så mycket, det var smockfullt med folk.

Till kvällen lagade jag inte chicken tikka masala utan kalkonfilé med potatisklyftor och sås och små plommontomater. Och tänk, mamma tog två (2) rejäla portioner – hon som inget äter! Det var roligt.

Kalkon, klyftor och matlagningsöl – för att stå ut.

Mamma erbjöd sig att diska efter maten. Jag tog de stora grejorna, som plåten etc samt sköljde av allting. Nånstans mitt i hörde jag att hon blev sur för hon ville se på TV. Detta för att jag satte mig vid datorn. Så nu blir det mest dator nattetid, tror jag. Bäst för att slippa nån clash…

Mamma är i skrivande stund parkerad med en mugg kaffe i soffan framför TV:n. Hon sitter där inne och kommenterar allting verbalt i stället för på Twitter. Själv ska jag runda av det här inlägget, för det går inte att koncentrera sig mer.

Till Agnetha Fältskog klockan 20 och Downton Abbey (sista avsnittet för den här säsongen!) klockan 21.30 i SvT 1 serveras skumtomtar. Jag behöver nog stoppa ett par i mina öron också.

Vad händer hos dig i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »

Åren sätter spår…

En del har tittat på spår på TV idag, medan andra har färdats i dessa spår. Själv halkade jag över till Tokerian, mest för att få snappa upp lite D-vitamin på vägen. Och köpa middagsmat. Nu fanns inte ingredienserna till det jag hade tänkt sno ihop till kvällen, så det blir enkla laxfiléer i ugnen med fetaostpesto. På vägen hem stannade jag upp i spåret…

Många spår och mycket snö har vi kvar här.

Det var väldigt soligt så det blev säsongspremiär för mina favoritbrillor – solbrillorna.

Säsongspremiär för dessa idag.

En annan premiär blir det att testa ett par alldeles nyinköpta brillor. Läsglasögon. Mitt första par. Ska testa att läsa med dem alldeles strax. Jag har ju slapparedag. Men det är väldigt svårt att slappa. Jag blir rastlös.

Mitt första par.

Jaa, åren sätter sina spår, det går inte att komma ifrån. Nu får vi se om läsglasögon framför linserna gör att jag kan se att läsa bättre.

Livet är kort.

Read Full Post »

Men det är väl ett…

…skitväder, för att prata svenska! Det har tamejtusan snöat hela dan. Sån där blöööt snööö. Det tog en kvart att få bort skiten det värsta från Clark Kent* när vi skulle åka hem. Och så var jag ganska nervös med tanke på varningslamporna. Verkstadskillen sa ju att när en lampa lyser fungerar inte den funktionen. Det är tre varningslampor som av och till lyser:

1. handbromsen
2. antispinn-/antisladd
3. ABS-bromsen

Det är liksom vitala funktioner (bromsar och sladdhävande) i det här… skitvädret…

När jag startade bilen och rullade ut från jobbparkeringen slocknade emellertid de tre varningslamporna. Jag blev förstås skitglad och tänkte att det bara var nån tillfällig

hängning, 

ungefär så där som en dator kan bete sig. Men så när jag svängde ut på stora vägen tändes de igen. Ytterligare två gånger släcktes och tändes lampjävlarna varningslamporna, men till sist släcktes de – och har hållit sig släckta (förutom vid start när de SKA lysa) sen dess… Betänk då, att jag stannade till vid Tokerian för att inhandla ingredienser till Prinskorvens fredagsmys (ja, jag kan vara en snäll mammis Toffla i bland!). När jag startade och körde därifrån fungerade lamporna som de skulle. Inte vet jag om det bara var nåt tillfälligt, men eftersom det ändå känns rätt allvarligt ska jag självklart lämna in bilen. Nästa vecka, på torsdag. (Första dan jag kunde få lånebil.)

Fick skotta utanför garaget hemma. Om inte snön övergår i regn lär jag få skotta ännu mera. Fördelen med snö – ja, det finns en och annan men de är få! – är att såna som smyger på en lämnar spår efter sig.

Utanför garaget idag var det en fyrfota vän och inte nån tvåfotad fiende som hade smugit på mig.

Nu ska jag kolla läget med min hostiga moder och sen ska jag ta mig en macka färskt, nyinköpt bröd med Kalles randiga på (jag är jättesugen på nåt salt, nämligen!). Det blev bara en macka till lunch också, visserligen, men jag orkar inte ställa mig vid nån spis och röra i några grytor i kväll. Jag är ju Mannen i familjen – jag kör bilen, jag har det korta håret och jag har borren. Vid spisen är det ju Kvinnan i familjen – hon har långt hår, hon har barnen, hon kan laga mat och hon kör inte bilen – som ska stå. (Och dessa två sista meningar är förstås skämtsamt menade, va fan trodde du?!)

*Clark Kent = min kranke lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Mathemskassen: 1. Parmesangratinerad torsk

Idag lagade vi tillsammans till den första rätten från Mathemskassen hemma hos mig. Det blev parmesangratinerad torsk och den var suveränt god, tyckte både Fästmön och jag.

Parmesangratinerad torsk.

Vi följde receptet, men gjorde inte salladen med morötter och squash (zucchini) till. I stället kokade vi ärtor-majs-paprika. Det gryn vi valde till maten var jasminris.

Det som var bra var dels att maten blev väldigt god, men också att den gick fort att göra. Det här är en rätt som definitivt skulle funka en vardagskväll! Däremot behöver fisken stå längre tid än tolv minuter i ugnen för att täcket skulle få färg. Här fick den stå mellan 20 och 25 minuter. Fisken var då ordentligt tinad.

Det som var mindre bra är att jag inte för mitt liv tror att de här ingredienserna räcker till fyra personer. Möjligen två vuxna och ett barn. Nu blev det var sin portion och en lunchlåda.

Trots det får rätten högsta Toffel-betyg.

Här kommer nu receptet, minus salladen, från Mathem:

Parmesangratinerad torsk

Cirka 20 minuter [För oss blev den totala tillagningstiden 35 – minuter eftersom det dröjde innan fisken fick färg]

Fisk

Ca 500 gram tinad torskfilé

½ riven parmesanost

2 dl crème fraiche

1 vitlöksklyfta

¼ citron

1 tsk torkad basilika

½ tsk salt

2 krm svartpeppar

Tillbehör

4 port valfritt gryn [Vi valde jasminris]

Gör så här: 

1. Sätt ugnen på 200 grader.

2. Tillbehör: Koka gryn efter anvisning på förpackningen.

3. Fisk: Lägg torskfiléerna i en ugnsfast form. Riv parmesanosten och blanda med crème fraiche i en bunke. Pressa i vitlök och citronsaft. Krydda med basilika, salt och peppar och bred ostblandningen över fisken. Sätt in i ugnen cirka 12 minuter eller tills osten har fått en fin gyllenbrun yta.

Näringsvärde [Gissningsvis per portion – och då vet jag inte om salladen, som vi inte gjorde, är inräknad]

38g protein

28 g fett

34 g kolhydrater

Totalt: 563 kcal

Anna har tidigare gjort Broccolifritters från Mathemskasse!

Tack, Kommunikationsavdelningen för maten! 

Livet är kort.

Read Full Post »