Terror på Elm street

Ett inlägg om en skräckfilm.

Jag hade laddat hela dan för detta: jag skulle hålla mig vaken och se nyinspelningen av Terror på Elm street (2010). TV4 visade filmen med start strax före midnatt. Och jag höll mig vaken till starten! Resten av filmen också. För du vet väl att mardrömmen blir sann om du somnar..?

Terror på Elm street i form av Freddy Kreuger som går igen…

Detta är en remake av den ursprungliga filmen som kom redan 1984. Jag minns att jag såg den på bio och att jag tyckte att den var skitläskig. Jag var 22 år då. Det är 29 år sen nu. För några år sen köpte vi den gamla filmen till en Halloweenkväll med framför allt Fritzlan i familjen. Då insåg vi att det har skett en del sen 1984 och att det som var läskigt då mest var töntigt nu.

Handlingen i den nyare filmen skiljer sig en del från originalet. Till exempel inleds filmen med en scen på ett nattkafé. Som alla drömmar börjar den lugnt – som en del drömmar övergår den till en rejäl mardröm: en ung kille skär halsen av sig själv.

I övrigt är det ett gäng ungdomar som drömmer liknande mardrömmar. Huvudperson i drömmarna är den mystiske Freddy Kreuger, sönderbränd i ansiktet och iklädd randig tröja och slokhatt precis som originalet. Men vem är han? En av tjejerna börjar nysta i vad som hänt bakåt i tiden. Hon kommer på sin mamma med att ljuga om en händelse. Vad är det som har hänt och hur kan de stoppa mardrömmarna – och därmed Freddy Kreuger..?

Att titta på skräckfilm ensam en mörk höstnatt medan regnet piskar mot fönsterrutorna ger en viss… stämning. Jag blev riktigt rädd – flera gånger!.. Antingen har jag blivit harigare eller också var det just det faktum att jag var ensam. Och det gläpptes i porten till huset flera gånger mellan midnatt och klockan två… Jag lyckades så småningom somna – och se: jag överlevde!

Det blir ett högt Toffelbetyg! Det här är skräckfilm när den är som otäckast!

Livet är kort.