Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tid att passa’

Ett inlägg om helgen.


 

Steget efter och kaffe

Ledig morgon i sängen.

Två lediga dar försvinner liksom POFF! Det är så mycket en vill, bör och måste göra under två dar, men den här gångna helgen hade i alla fall jag bara ett mål: att vara med Fästmön. Sen vill vi ju förstås göra saker också och det har vi gjort – i lagom mängd. Det skönaste har varit att kunna ta det lugnt och att inte ha några exakta tider att passa. Visserligen behövde vi passa ett par eftermiddagstider, men sånt kan en ju stå ut med. Två dar i rad har det blivit kaffe på sängen och läsning. Fast idag höll jag på att få spel när nån i huset satte igång att spika klockan nio. Måste man spika så dags en söndagsmorgon??? Det spikades cirka fem minuter, lagom för att väcka oss, och sen var det färdigt. Jag var förstås klarvaken. Sen dess har jag inte hört nån spika mer idag. Varför kan somliga inte vänta till eftermiddagen? Hur svårt kan det vara att behärska sig med hammaren, liksom???

Samtidigt… nog är det märkliga människor som bor här i området. Igår eftermiddag kom det snö. Det föll stora, tunga flingor som la sig som ett vitt täcke på marken. En person i området tände på sin kolgrill framåt kvällen. Stora eldslågor sköt ut under en balkong, men det sket väl h*n i. Jaa, det finns folk till allt.

Själva drog vi iväg på turné med Siwan runt lunchtid på lördagen… Närå, men vi tittade in till två av stans bästa vintage- och retroaffärer, såna med en touch av antikt. Först cirklade vi runt en stund innan vi hittade till Retrolyckan (jag ser fram emot hösten när affären flyttar till Svartbäcken!). Men jag gillar Retrolyckan för där råder ORDNING! I färg, dessutom… Jag fastnade för Siw Malmkvist som tycktes finnas där i parti och minut, men också för några snygga bruna lampor (både bordslampor och en golvlampa). Fast allt fick stanna kvar i affären – förutom våra intryck.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 Syltburk Hj Brantingsgatan

Den här syltburken på Hjalmar Brantingsgatan 4 A tyckte jag var lite kul.

Nästa stopp blev antik- och retroaffären på Hjalmar Brantingsgatan 4A, affären som inte riktigt har nåt namn ännu, trots att den öppnade i augusti förra året. Strunt samma, folk hittar dit, även vi. Mina klara favoriter där är de fina plåtburkarna och en och annan syltburk. Anna har kärat ner sig i en vit elefant. Den kostar bara 1 400 spänn…

Så korsade vi gamla E4:an för att se en fotoutställning av min vän Pe, Uppsala by night. Här kan du läsa mer om den! Roligt var det att träffa bekantingar från jobbet, men också, förstås, att få en jättekram av fotografen själv.

En snabb loppistur blev det innan vi handlade mat och film. Jag köpte en enda grej till mig själv. Du har säkert redan listat ut vad. Jorå, en bok för 15 kronor på Röda Korset. Dessutom hade jag inte kontanter, så Anna fick köpa den åt mig. Författaren heter Emelie Schepp och jag har hört goda omdömen om hennes deckare. Mitt loppisfynd är den första i en serie.

Hemma igen avslutade vi lördagseftermiddagen med kaffe och en bulle med blåbär i och hosta och kletigt socker utanpå. En stunds läsning blev det igen före middagen. Den senare gick snabbt att laga till, för vi hade köpte Västerbottenpaj, grekisk sallad och tzatziki på Årstahallen. Det mest ansträngande var nog att öppna vinet. Vinet kan du läsa om i ett särskilt inlägg här! Lördagskvällen avslutades i sällskap av James Bond.

Snön låg kvar i morse, men på söndagseftermiddagen försvann den tack och lov. Vi åt en sen frukost innan vi tuffade in till Upplandsmuseet för att se en Astrid-utställning – trodde jag. Här kan du läsa mer om den!

Jag har plockat iordning grejor till i morgon, men jag ska inte till jobbet först utan till tandläkaren. Fasa! I trapphuset var det cykelverkstad när jag kom hem och nån annan i huset har fest – som vanligt på söndagarna. Cykelgrannen är en god granne och h*n ska jag hjälpa med lite textgranskning i afton. Mamma har fått ett samtal, två maskiner tvätt är körda och söndagsmiddagen intagen. Nu återstår bara den tredje delen av Springfloden innan det är dags att skutta ner i bingen och sluta ögonen. Du får gärna skriva några rader i en kommentar och berätta om DIN helg!

Här är ytterligare några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett allt annat än vilsamt inlägg.


 

Skylift

En stor jävla skylift…

Vilodag… Den tanken var god. Tyvärr stannade det vid just tanke. Jag masade mig ur sängen nånstans vid halv sju och utförde sedvanliga uppgifter. Sen skulle jag då vila och ta det lugnt. Vad händer? En stor jävla skylift kör upp på baksidan. Två män i overaller med reflexer på sätter igång att såga och banka. Jag är osäker på vad som hände, eftersom ingen information gått ut från bostadsrättsföreningens styrelse. Men jag tror att det var nån sorts arbete med våra förrådsfönster. Tror, som sagt. Vet inte. Ingen information…

Reparationspasta

Reparationspasta lönn ser ut som ljus furu.

Det gick liksom inte att vara hemma. Fattade knappt vad jag läste i tidningen. Telefonerade lite mellan hammarslagen, för det var ju, som sagt, ingen idé att vila. Jagade uppgifter och information som jag fick, men som troligtvis inte är till nån fördel för mig, irriterande nog.

Försökte fräscha till mig så gott det gick och halkade sen ut till garaget. Tog en tur med bilen för att kolla vart jag ska på onsdag. (Hatar att inte hitta när jag har en tid att passa.) Nånstans blev jag väl inspirerad av overallmännen på skyliften, för jag svängde inte hem direkt utan till Bauhaus. Där köpte jag reparationspasta för en del av min julklappspeng. Jag seeegade mig fram i gångarna, men hittade en färg jag var nöjd med. Reparationspasta lönn ser verkligen ut som ljus furu – i alla fall i min hall.

På hemvägen stannade jag till vid Chilli också för att köpa lite löshår. Billigt – bara 69 kronor. Och innan jag landade hemma hade jag stannat vid ett annat ICA än jag brukar och köpt mjölk och ost och smör.

Men hallå… vänta nu… Den där reparationspastan ser ju mer ut som ansiktskräm och löshår??? På Chilli? Nja, kanske inte… Vad tror DU att det är??? Lämna din gissning i en kommentar!

Löshår

En svans med löshår?


Mitt hallgolv är nu reparerat
och eftersom skallen väger ett ton kunde jag knappt komma upp från golvet. Men det är smällar man får ta. Fint blev slutresultatet. Och faktiskt… Nu är det lite tyst i huset… Om jag skulle ta och… krypa in i vrårna, tassa lätt på tårna – som en garntomte..?

Kvarglömd tomte

Dagens upphittade garntomte!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Sommaren är kort, men rätt bra, tycker jag. Därför undrade Tofflan den gångna veckan vad du tycker är det bästa med sommaren.

Så här fördelade sig de 22 inkomna svaren:

59 procent (13 personer) svarade: Ljuset och värmen – för det lider vi brist på resten av året. 

14 procent (tre personer) svarade: Ledighet. Inga tider att passa!

14 procent (tre personer) svarade: Jordgubbar – solvarma eller kylskåpskalla.

Nio procent (två personer) svarade: Sol och bad. 

Fem procent (en person) svarade: Other: 
Dricker massvis med öl eftersom jag håller migtill enbart vin på höst/vinter. Tr

Ingen svarade: Sovmorgon, hur länge jag vill. eller Grillning – bästa sättet att laga mat, ju! eller Glass. Man kan äta glass varje dag.


Tack till dig som svarade! 
 Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jisses Amalia! Jag hade liksom en tid att passa i morse. Klockan åtta skulle jag infinna mig på en plats i Norduppland, som vi Uppsaliensare lite nonchalant kallar länets norra delar (vi i mellersta länsdelen drar hela norra delen över en kam, liksom. Inte helt populärt bland lokalbefolkningen…) Restiden var beräknad till cirka en timma och en kvart. Bara det att när jag kommit en och en halv mil norr om Uppsala beslutade sig vädret för att bli vinter. Tjolahopp bara sisådär! Jag körde helt enkelt in i snöyra i mörkret. Det var hemskt. Fruktansvärt. Det kändes som om jag körde rakt in i ett fyrverkeri, för snöflingorna föll inte lodrätt mot bilen utan bombarderade den vågrätt.

Dum som jag var hade jag dessutom valt Eniros förslag till färdväg. Det innebar att jag åkte på slingriga kostigar, i princip. Stundtals var jag mitt ute i skogen och hade bara granar och furor till sällskap. Men efter ungefär halva resvägen hade jag ett pärlband av billyktor efter mig.

Säkert galna hillbillysar!

tänkte jag. För vägen var kuslig att köra. Riktigt kuslig.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Ont krut förgås inte så lätt!

Och till mångas förtret kom jag fram helskinnad – och till och med i tid! Jag blev intervjuad av två kvinnor, en något äldre än jag, den andra yngre. Vi tillbringade en timma med att berätta vad vi skulle kunna erbjuda varandra ifall det blir nåt samarbete. En anställningsintervju, alltså. Mycket intressant sådan för ett mycket intressant jobb. Men det är det här med pendlingen som gör mig tveksam…


Platsen där jag var idag är säkerhetsklassad och där råder fotoförbud. Därför får du titta på mammakusinen B:a amaryllis vars klockor nu har slagit ut så här fint! Notera också en Kitty Lindsten i svart ram, en underbar tavla om… kommunikation…


I skrivande stund har jag landat på jobbet.
Jag har ringt ett par samtal och försökt landa. Jag mellanlandade hemma en stund för att kasta i mig kaffe och mackor och få ett par styrkepussar av Den Mest Älskade.

En krydda i tillvaron är att ett av de samtal jag ringde när jag kom till jobbet kanske innebär en fortsättning här. Inte inom fakulteten, men väl inom universitetet. Jag har förstått att det finns stora behov av kommunikatörsinsatser lite varstans i organisationen. Och plötsligt har jag fått signaler om att två ställen är intresserade av mig. Inte kanske för något fast, men för översyn och vissa därav kommande insatser.


Närbild på en av klockorna. 


Det är som om min tillvaro slår volter med mig igen.
Och inte är jag sen att hänga på. Vissa dar är livet bara så spännande. Så spännande…


PS
Sa jag för resten att jag tycker att turkosa fönsterlampor är skitfult?! Nehej, det har jag visst inte sagt. Då säger jag det nu:

Turkosa fönsterlampor är skitfult! Blä!

Read Full Post »