Och så blev det höst…

Ett höstlikt inlägg.

---

 

Det blåser i björken idag och regnet vräker ner. Äntligen är det höst!

Plötsligt ersattes värmen och solen av regn, blåst och rusk. Men jag klagar inte, jag älskar ju hösten. Det är då man får tillåtelse – även från sitt stränga jag – att kura inomhus med en god bok eller nåt annat trevligt. Och regnet söver mig så gott på kvällarna att jag slipper somna till ljudet av sovrums-TV:n.

Men i natt hade jag lite svårt att komma till ro. Klockan var cirka tio minuter i ett när jag försökte skicka in mitt tvåveckors kassakort till a-kassan. Det gick inte. Hos a-kassan var det fortfarande vecka 38. I morse vid sjutiden gjorde jag ett nytt försök. Då gick det bättre. Därefter sökte jag ett par jobb och så ringde jag a-kassan. På den senaste specifikationen står det nämligen att jag har deltidsarbetat 8,5 dagar. Jag undrade helt enkelt om a-kassan kunde berätta för mig vilket deltidsarbete jag har. 

Hum nja. En tålmodig och trevlig kvinna (kors i taket, ett undantag på a-kassan!) försökte förklara. Och jag tror att jag fattar fast jag tycker att det är idiotiskt. Det har alltså dragits 8,5 deltidsdagar från de 75 som jag har rätt till eftersom jag dels blev arbetslös en tisdag och dels utförde två skrivjobb vecka 36. Skrivjobben tog vardera 20 minuter, men jag är alltid tvungen att sätta upp minst en timme per skrivjobb. Hade jag bara jobbat en timme, det vill säga 20 minuter i verkligheten, så hade varken dagar eller ersättning dragits från min a-kassa. Men nu var det två. Och då är det, enligt bestämmelserna ett deltidsarbete. Kontentan är alltså att det är farligt och dumt att försöka jobba lite grann där man kan eller försöka jobba och skaffa sig aktuella arbetsprover och nåt nytt att sätta upp på sitt CV och LinkedIn. Man förlorar ersättningsdagar på detta.

Att avsluta en heltids visstidsanställning en måndag är inte heller bra. En sån vecka anses du ha jobbat deltid, nämligen, eftersom du i samma vecka som du har jobbat din sista dag också har ansökt om ersättning från a-kassan de fyra andra arbetslösa dagarna den veckan. (Enligt a-kassan är en vecka fem dagar lång. Det är i alla fall max antal dagar du kan få ersättning.) Så om du ska sluta din visstidsanställning, se till att du slutar en fredag. Eller allra helst en söndag. 

Man får inte vara idiot om man ska förstå a-kassereglerna… Jag är mer än normalbegåvad enligt tester – och ändå fattar jag ingenting…

Man får inte vara idiot om man ska fatta det här med a-kassereglerna. Jag blir förbannad, för det handlar om skitsummor. Men att dagar försvinner känns inte alls bra och rätt. Nu är reglerna som de är och det är bara att foga sig. Det går ju inte att leva på a-kassan i alla fall, så jag fattar inte varför jag blir så upprörd. Jo, än så länge kan jag betala mina räkningar, men jag kan inte göra nåt mer. Allting utöver det får jag ställa åt sidan – såsom medicin, kontaktlinser, presenter till familjemedlemmar som fyller år. Den 30 september kommer månadens matpeng in på mitt ICA-kort. Till dess ska 120 kronor i kontanter, 170 kronor på ICA-kortet och två bonuskuponger à 25 kronor på ICA räcka till mat. Och det kommer det att göra, det är ju en förmögenhet. Och ja. Jag har kredit på både ICA-kortet och mitt bankkort. Det utnyttjar jag bara i krislägen och nu är det ett sånt – mina linser är slut och mina glasögon funkar typ hemma, men är för svaga.

Och ja just det! Det är ju tur att jag redan har kreditkort! För som arbetssökande får du ju inte ansöka om några nya sådana. Det är du helt utestängd ifrån – vilket ju är korrekt. Hur ska du kunna betala tillbaka det du ”lånar” om du inte har nån inkomst?

Nej, nu är det slut på dagens gnäll. Jag ska utföra lite hushållssysslor och därefter grotta ner mig i tre månader av mitt liv, det vill säga skriva bok. Avslutningsvis blir det dusch och hårtvätt, för nu är vattentrycket bättre.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”…dela glädje och sorg…”

Ett glatt inlägg – for a change.

Nä, det är inte många som orkar/kan/vill/har tid att läsa mina svarta inlägg. Åtta stycken, hittills, har pallat att dela det rätt sorgliga jag skrev i morse. Men det blir väl så när man uppfattas som rolighetsminister – och inte är det. Nej, för jag är faktiskt propagandaminster, så det så!

Propagandaminister Tofflan propagerar för mera Peter i livet..?

Men även en propagandaminister kan skriva glada inlägg. Och sen i morse har det hänt grejor som har gjort att humör har vänt lite.

Under natten har pengarna från reparationsfonden trillat in! Hela 2 750:36 pix sitter nu på mitt konto. En del av det går till räkningar (så slipper jag utnyttja krediter), resten ska jag leva på månaden ut. Jag är så glad och tacksam!!!

Vännen FEM är en gammal evigt ung god vän! Hon förgyllde min förmiddag med trevliga rapporter om ett par personer som en gång i tiden, på den yngre stenåldern, ingick i vårt kompisgäng. Vettiga personer! (Det finns o-vettiga också, men dem ignorerar vi.) Det är alltid roligt att få positiva nyheter – för det vill jag klassa dem som!

Sen kom det ett mejl… Efter en stunds mejlväxling blev det bestämt att jag ska på en intervju i morgon. Det är en tjänst som är mycket spännande! Dessutom är den inte en ren kommunikatörstjänst, även om såna arbetsuppgifter ingår. Det gör den bara ännu mer spännande, för jag ser detta som en möjlighet till utveckling inom yrkesområdet. Dessutom handlar den om nånting jag har brunnit och brinner för – i min roll som kommunikatör. Nuff said! Men det går bra att hålla tummarna i morgon förmiddag, tack!.. För den som vill att det ska gå bra, alltså. Den som däremot vill att det ska gå dåligt kan sticka nålar i en docka eller bränna naglar och hårtussar från mig.

Nyduschad och insmord med bodybutter av nån okänd nötsort sitter jag förundrad vid datorn. Väntar på bankens telefonsamtal. Det regnar lätt utanför. Inuti mig skiner solen just nu.

Vad har du för väder inombords???

Livet är kort.

Read Full Post »

Sunday Morning in the Nutty house..?

Ett inlägg om denna söndagsmorgon och dagens planer.

Vissa dar är jag alldeles övertygad om att jag bor i ett dårhus. Och då menar jag inte nån modern institution där psykiska åkommor behandlas, utan ett sånt där gammalt dårhus man kan se på skräckfilmer, typ.

Det är söndag idag. Kan man få hoppas på lite söndagsro då? Nej – inte om man bor in this Nut house! För min del blev det ganska tidig sänggång igår. Trots det kunde jag ha tänkt mig att ta liiite sovmorgon idag. Omöjligt – i det här huset! Nån idiot började slamra och banka nån gång mellan sju och halv åtta. Visserligen är det helt OK enligt BRF-reglerna, men man kanske kunde vänta till åtminstone klockan nio en söndagsmorgon, eller??? Vid åttatiden, när jag slutligen gav upp, spelade nån musik som komplement. Högt. Man kan bli galen för mindre. Mitt tålamod är väldigt uttänjt just nu. Det beror inte bara på att jag glodde på film sent natten mellan fredag och lördag…

Skuttade upp och sökte två tjänster vars annonser har legat till sig i några dar. Båda tjänsterna är intressanta, men en bit bort.

Nu laddar jag för dagens promenad. Det är fortsatt fuktigt och blött ute. I morse var det disigt, nu regnar det. Väldigt typisk höstdag. Det får bli skorna utan hål idag.

Bänken och björken utanför i morse. Den fula saken i nedre högra hörnet tillhör inte gårdens ordinarie accessoarer utan nån som bor i The Nut House.

Hösten blir mer och mer höstig – och jag gillar det! Människor och saker flyttar inomhus – utom vissa, dårå. Se bilden ovan! (Man kan ju alltid hoppas att en del prylar pajar av höstregn och dito blåst. Verkar som om folk inte är rädda om sina grejor, i alla fall. I det här fallet en fördel för mig.)

Gårdagskvällen blev mest seg. Jag åt middag sent – bara för att jag lyckades glömma bort det! Satt och jobbade med ett skrivuppdrag och tiden bara försvann. Idag ska jag inte göra samma misstag utan vispa ihop min pulversoppa i normal middagstid. I kväll är det i alla fall lite sevärt på TV, till skillnad från igår. Naturligtvis ska jag se andra delen av Bron klockan 21 och direkt därpå, min söndagstradition Miss Marple. Jag har till och med kvar både lördagschoklad och fredagsostbågar till detta!

Idag blir det frukost innan jag går ut. Har en plan vart jag ska gå idag samt ett mål. Måste sen ringa mamma i eftermiddag. Jag pratade med henne två gånger igår och nu är hon dålig igen. Ibland vet jag inte om hon ropar på vargen som i nio fall av tio, men med tanke på att hon var riktigt sjuk i början av året blir jag lite orolig. Det går ju liksom inte bara att kvista över om det skulle behövas. Hon, å sin sida, är orolig för mig. Jag var så dum och sa att jag hade taskigt med pengar för nåt tag sen och sen dess ältar hon detta vid varje samtal. Mamma brukar ofta fråga om jag har pengar. Jag svarar nåt i stil med

Det ordnar sig.

Men det sa jag inte sist. Och nu har jag oroat henne. Dumt av mig! Jag har insett att krediter är nödfallslösningar som är väldigt bra att ha ibland. Det räddar mig i morgon, i alla fall.

Ha en go söndag! Och rattla gärna ner några rader om vad du håller på med – jag kanske blir inspirerad på ett eller annat sätt!

Livet är kort. Men inte alltid rofyllt.

Read Full Post »

Clark är hos doktorn och här sitter jag

Så var det dagen för Clark Kents* eh… ska vi säga… starroperation? – ett ingrepp naturligtvis utfört inom den privata vården. I det här fallet Ryds Glas i Boländerna. Ja du kanske minns den spräckta vindrutan. Idag var det dags att lämna in bilen och få rutan utbytt. Till den facila kostnaden av 1 500 kronor. I skrivande stund vet jag inte var jag ska hitta dessa pengar fram till klockan 15. Men jag noterade när jag lämnade in bilen att de helst tar kort. Och på kortet har jag en flertusenkronig kredit sen min tid som högavlönad. Kommer väl till pass nu. Inte väl som uttalas ”väll” utan väääl med långt ä.

Min man.

                                                                                                                                                                    Jag har hittills fått bra service från Ryds, ett företag som mitt försäkringsbolag rekommenderade. Gratis lånebil ingår och jag har kört hem en liten Polo därifrån vars bromsar nyper till vid minsta touch. Detta får mig att undra vad Mekar-Bruden egentligen har gjort med Clark Kents bromssystem… Du anar inte vilken stor lust jag har att hänga ut människan med namn och allt, men jag gör det inte av olika skäl. Ett är väl att jag nånstans tycker synd om en person som jobbar på bilverkstad och som uppenbarligen tror att hon klarar av att byta bromsbelägg… Hur som helst, den lilla Polon är kvick också och jag begriper mig inte riktigt på alla funktioner, men hem kom jag i en bil vars lackade ytor gjorde 100 procent reklam för… Ryds glas. Dessutom fick jag lånebil nummer sex, det tar jag förstås som ett tecken på att man förstår mig!

Grundfärgen på lånebilen är nog vit, men nu är den rätt grön också.

                                                                                                                                                       Fästmön började arbeta på sitt vanliga jobb idag och hennes arbetsdag startade klockan sju. För att hinna med blev hon därför avlämpad redan tjugo i på jobbet, för sen skulle jag ju ta mig ut till Boländerna. Hon slutar redan klockan 13 idag, så vi får en hel eftermiddag och kväll tillsammans. Bilen ska inte hämtas förrän klockan 15, så eventuellt äter vi middag innan dess. Idag blir det rester, det vill säga ostpajen från lördagen. Till den tänker jag göra en god sallad.

Onsdag – fredag börjar Anna klockan sju, vilket innebär tidig uppstigning på morgnarna. För det känns väldigt mycket tidigare än när hon började klockan halv åtta… Två långa dar har hon också, onsdag och torsdag, så jag får väl se till att ha nåt gott till middag klart när hon kommer hem. På fredag slutar hon klockan 13, men då bär det väl diretk iväg för att storhandla eftersom Elias och tjejerna kommer till kvällen.

Nästa vecka blir jag hos Anna i Himlen några dar, men sover sen hemma den 31:a. Den 1 september smäller det nämligen! Innan dess har jag mappen med inläsningsmaterial att ta mig igenom. Det känns inte alls betungande, bara roligt!

Snart dags att vika tvätt från igår och köra igång ett nytt lass. Troligen bli det två maskiner idag, en med tjockis-svart tvätt och en med jeans. Annars har jag betat av bra på min Att-göra-lista, den som ligger på bänken i köket. Kvar att göra är emellertid att sätta en ny vinsats och det gör jag nog nån dag i veckan. Det är inte så betungande mer än för ryggen.

Nu är det dags att kolla om det har hänt nåt lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Sen blir det kanske det där avsnittet av The Killing från i torsdags som jag inte har hunnit se än.

                                                                                                                                                            *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Nu är jag värd en rackabajsare. Minst!

Ja som rubriken säger, nu är jag värd MINST en rackabajsare! Fast jag ska ingen ta, för jag är inte sugen. Ville bara skryta över det Under Av Effektivitet som är… jag.

Förmiddagen ägnade jag åt att städa och ”julmöbla”. Det senare hann jag bara nästan klart, så jag avslutade med att slänga ut garntomtar här och var där man kanske minst förväntar sig att se en tomtej***l i afton. För jag behövde duscha och tvätta håret innan jag hämtade Fästmön för en inköpsrunda av säsongsbetonade presenter *wink wink, nudge nudge, get the picture?*

Först for vi till… låt oss säga ett leksaksvaruhus. Jag har ju redan handlat klart mina klappar, men Anna hade några att införskaffa (hon har ju liksom fyra barn och alla vill fortfarande vara barn när det är julafton, typ). Men lite sugen blev jag på det här spelet. Är det nån som har testat det???

”Barbro, spelet som går över gränsen…” lät ju lovande, men tyvärr hade jag inga pengar till det.

                                                                                                                                                              Det första leksaksavaruhuset hade inte mycket annat som var intressant, så vi for vidare, bland annat till… ett ANNAT leksaksvaruhus. Vid kassan kände jag mig iakttagen. Vände mig om och fick då syn på detta hiskeliga troll.

Ett lyckotroll i barnstorlek! Hujedamej, för att härma en viss piga.

                                                                                                                                                         Nästa etapp på inköpsresan blev… leksaksvaruhus nummer tre. Där fanns väl en del intressanta saker, men gulligast var nog denna ”katta” som jag fotade och mms:ade till Fru Hatt – hoppas hon fick bilden till sin mobil???

Bilen spelade musik när man stod nära den och blinkade med lysena.

                                                                                                                                                          Vid det här laget hade våra magar börjat knorra lite, så vi svängde in till XL-grillen och åt onyttigheter med stark sås (så nu har stora törstsjukan drabbat mig, i vart fall…). Men TACK för maten, älskling som bjöd! ♥

Så var det dags att shoppa vidare. Anna gick i andra affärer än jag, för jag utnyttjade krediten på mitt ICA-kort och handlade lite julmat till. Nu fattas bara det mest väsentliga – en skinka! Eftersom det bara är mamma som ska äta grisen letar jag efter en rätt liten sak. Men det är visst lögn att hitta nån! Jag vägrar att köpa gris på 2,5 – 3 kilo för en person.

Sista etappen på inköpsresan var att hämta två stycken paket på ICA Heidan. Och trots ett litet retsamt korrfel (en textrad som låg för nära en bild) blev jag väldigt nöjd med Världens Dyraste Namnsdagspresent som jag har ”gjort” alldeles själv, nästan,  till mamma. Mamma har nämligen namnsdag strax efter nyår och jag har layoutat och låtit trycka en grej i kombinationen ”bok” och ”foton”. Lova att inte säga nåt till mamma!

Klockan var närmare halv sju när vi ramlade in med alla påsar här hemma. Anna har suttit och strukit på sina listor och jag har, förutom att slänga ut tomtej****r, betalat två räkningar (lagt in på nätbanken för betalning senare), slagit in en namnsdagspresent och fikat med Darlingen. Det var så att vi i princip totalt glömde bort att det var Lucia igår, men idag skedde två Luciaunder:

1. jag hittade en liten keramiklucia i julsakslådan som jag inte hade saknat (hade ställt fram en stjärngosse och två tärnor, men lucian hade jag missat…)
2. Anna köpte var sin lussekatt som vi smaskade i oss tillsammans med kvällskaffe och några ischoklader (man måste ju kvalitetstesta julgodiset)

Nu blir det softning och Desperate Housewives klockan 21 för Detta Under av Effektivitet. Anna sitter säkert fortfarande med sina listor och sin röda bok och hon är sååå hemlig…

Read Full Post »