Bokrektangel: Tofflan om Allt jag önskar mig

Ett inlägg om en bok.

---

 

Både FEM och jag har läst Allt jag önskar mig! Här kommer min recension:

 

Lite ovanligt, men… Vännen FEM och jag hade både köpt den lilla boken Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt. Då passade det ju verkligen bra att göra en bokrektangel av detta: det vill säga, båda läser boken, tycker till om den och skriver om den.

I stora drag handlar de drygt 190 sidorna i pocketutgåvan som jag läste om Jocelyne, snart 50. Hon har ett OK liv, även om det nog inte blev kanske som hon hade hoppats på. Gift med Jocelyn (lite förvirrande med namnen, där!), mor till två vuxna barn, bloggare och ägare till en sybehörsaffär i fransk småstad. Inte ett dugg modeskapare i Paris, men… Affären går sisådär i konkurrensen med stormarknaderna, hela fyra stycken, i den lilla staden befolkningsmässigt sett i storlek som Metropolen Byhålan. Och så en dag låter hon sig övertalas att spela på Lotto. Hon vinner storvinsten.

Jag tilltalas genast av den direkta tonen och de korta meningarna. En person i galleriet som jag fastnar för är dottern Nadine, hon som inte pratar så mycket utan gör filmer. Mellan mor och dotter finns ett speciellt band, en ordlös närhet, som jag inte riktigt ser mellan övriga familjemedlemmar. Bland övriga medverkande noterar jag en del likheter med vissa av byhåleborna i Metropolen. Det där småstadsaktiga, Jantemässiga att man inte ska tro att man är nånting, inte förhäva sig, inte ha några drömmar. Samtidigt finns en värme mellan tvillingsystrarna i skönhetssalongen och Jocelyne som man kanske inte skulle hitta mellan affärsidkare i en storstad.

Jocelynes syn på sig själv är jordnära, men också lite sorgsen – hon är rundlagd och ingen skönhet, även om hon låtsas vara det ibland när hon är ensam framför spegeln. Detta konstaterande gör att jag känner igen mig fullständigt, eftersom även jag är rundlagd och ingen skönhet. Och bloggen! Den som har så många läsare och som till och med gör att en och annan människa får ett nytt liv… Riktigt så välbesökt är dock inte min blogg och inte tror jag heller att jag har gett eller ger nån annan ett nytt liv, men… Jocelyne är är förvånad över antalet läsare, hon har inga svar på journalistens frågor först. När hon senare pratar om sociala medier och om att de kan göra människor mer isolerade än tvärtom inser såväl journalisten som läsaren att Jocelyne är väldigt klok. Hon säger sig inte vara emot framåtskridande  men…

[…] För någon månad sedan ville en ung tjej ta livet av sig och meddelade sina 237 vänner, men ingen svarade. Ursäkta? Ja, hon dog. Hon hängde sig. Ingen talade om för henne att det innebar tjugo minuter av fruktansvärda plågor. Att man alltid vill bli räddad, men att man bara får tystnad som svar på de kvävda ångestropen. […]

Det finns flera företeelser i Jocelynes liv  som jag känner igen i mitt eget liv. En förälders hastiga död, till exempel. Och sorgen man känner när man skulle ha kunnat ”betalat tillbaka” på olika sätt, men det är försent.

Boken går naturligtvis ut på att diskutera huruvida en storvinst är en välsignelse eller en förbannelse.  Vad den kommer fram till? Tja, det tycker jag att du ska läsa dig till. Det här är en alldeles utmärkt liten roman, en bok som får en att båda skratta till då och då och att gråta lite.

Toffelomdömet blir det högsta!

Så här tyckte FEM om boken!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Långt borta och nära, stort och smått

Ett diverserat inlägg.

---

 

Jag lovar att riva upp himmel, jord OCH helvetet om mamma blir sjukare!

Lilla mamma ringde ytterligare en gång igår kväll, närmare klockan 21.30. Hon är så uppjagad och orolig över det här med id-kortet. Och om det gör henne sjukare kommer jag att riva upp inte bara himmel och jord utan helvetet också! Bara så ansvariga vet! 

Det är inte bra att börja dan med denna höjning av blodtrycket, men så snart jag ens tänker lite grann på det där med mammas id-kort går jag igång. Jag kanske borde åka iväg och sätta mig på kyrkomötet, som börjar idag i Uppsala, för att lugna ner mig lite. Men jag läser på agendan och i motionslistan är där kanske också finns ett och annat blodtryckshöjande. Nä, jag stannar hemma, tror jag.

Jag har som vanligt inlett min dag med att söka jobb och svara på mejl. Det är många fina vänner, både människor jag har träffat IRL och människor jag enbart har träffat via cyberspace, som vill hjälpa mig. Du ska veta att jag är en stolt människa. En del skulle kalla mig styvnackad på gränsen till dumhet. Det är inte med lätthet jag tackar ja till hjälp. Och jag tackar ja med förbehållet att jag nån gång i framtiden får betala tillbaka – på nåt sätt. Det gäller även Anders! Det behöver kanske inte alltid handla om reda pengar, det kan handla om återbetalning på annat sätt. För jag tycker inte att min framtid på jobbfronten ser så väldigt ljusnande ut… Idag har jag emellertid sökt de tre jobb jag piskar mig till att söka. Skillnaden från flera andra dagar är att det var tre jobb jag verkligen vill ha. Kanske syns det förhoppningsvis i mina ansökningsbrev?

Frost på sadlarna i morse, rentav?

I morse när jag skuttade ur sängen strax före klockan sju var det knappt två grader plus ute. I skrivande stund regnar det igen. Igår kväll hörde jag på en av väderleksrapporterna på TV att vi har väder som vi inte borde ha förrän i oktober. Icke desto mindre är det höstdagjämning idag. Och jag gillar ju mörkret och regnet. Man får ladda med en massa bra litteratur och tända ljus. Jag började läsa Donna Tartts första roman igår. Det är en riktig tegelsten, men en bra sådan. Trots att jag tyckte att jag gjorde så mycket annat under gårdagen visade det sig att jag har läst ungefär de 150 första sidorna av de totalt cirka 700.

Mina planer för dagen är att trotsa vädret (nu skiner plötsligt solen!) och hasa över till Tokerian för att handla lite mat. Kyckling- och kalkonkorv är billigt och nyttigt (i alla fall nyckelhålsmärkt) och man kan variera rätterna ganska bra. Idag tror jag det blir grillad kycklingchorizo med bröd till middag, i morgon stekt kycklingkorv och makaroner. Nudlar ska jag också köpa, förstås. Det finns ju inget som slår dem vad gäller priset (3:90 kr/paket)! Våffelmix tänkte jag köpa också, för i kylen finns hjortronsylt och det är väl perfekt till våfflor?! I kylen hittade jag även ett paket thaisoppa som lever och det får bli middag endera dan. Så jag svälter nog inte ihjäl den här veckan heller.

I eftermiddag ska jag putsa lite på en lackskada på bilen. Det får jag göra i omgångar. Men jag ska naturligtvis också skriva bok. Boken känner jag för tillfället en del motstånd inför eftersom det jag skriver om ligger alltför nära i tiden. Och snart är det avrundningsdags, dessutom. Det är jobbiga saker att sätta på pränt och jag känner mig kanske inte så lätt till sinnes som när jag har skrivit om livet längre tillbaka i tiden. Samtidigt vet jag att det här lättar mina bördor i det långa loppet. Totalt sett.

I sociala medier läser jag om alla bokskrivare som förbereder sig för årets bokmässa. Jag ska som vanligt inte dit. Det är en dröm jag har att få bevista den mässan, men antingen har jag jobbat eller så har jag inte råd. I år är det det senare som gäller. Jag stannar hemma i Uppsala och läser och skriver i stället. Och kanske firar jag på nåt sätt mina mina fyra år på Twitter, en dag som infaller just idag!

Vad händer hos dig idag då??? Skriv gärna några rader och berätta så jag får lite input!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och så blev det höst…

Ett höstlikt inlägg.

---

 

Det blåser i björken idag och regnet vräker ner. Äntligen är det höst!

Plötsligt ersattes värmen och solen av regn, blåst och rusk. Men jag klagar inte, jag älskar ju hösten. Det är då man får tillåtelse – även från sitt stränga jag – att kura inomhus med en god bok eller nåt annat trevligt. Och regnet söver mig så gott på kvällarna att jag slipper somna till ljudet av sovrums-TV:n.

Men i natt hade jag lite svårt att komma till ro. Klockan var cirka tio minuter i ett när jag försökte skicka in mitt tvåveckors kassakort till a-kassan. Det gick inte. Hos a-kassan var det fortfarande vecka 38. I morse vid sjutiden gjorde jag ett nytt försök. Då gick det bättre. Därefter sökte jag ett par jobb och så ringde jag a-kassan. På den senaste specifikationen står det nämligen att jag har deltidsarbetat 8,5 dagar. Jag undrade helt enkelt om a-kassan kunde berätta för mig vilket deltidsarbete jag har. 

Hum nja. En tålmodig och trevlig kvinna (kors i taket, ett undantag på a-kassan!) försökte förklara. Och jag tror att jag fattar fast jag tycker att det är idiotiskt. Det har alltså dragits 8,5 deltidsdagar från de 75 som jag har rätt till eftersom jag dels blev arbetslös en tisdag och dels utförde två skrivjobb vecka 36. Skrivjobben tog vardera 20 minuter, men jag är alltid tvungen att sätta upp minst en timme per skrivjobb. Hade jag bara jobbat en timme, det vill säga 20 minuter i verkligheten, så hade varken dagar eller ersättning dragits från min a-kassa. Men nu var det två. Och då är det, enligt bestämmelserna ett deltidsarbete. Kontentan är alltså att det är farligt och dumt att försöka jobba lite grann där man kan eller försöka jobba och skaffa sig aktuella arbetsprover och nåt nytt att sätta upp på sitt CV och LinkedIn. Man förlorar ersättningsdagar på detta.

Att avsluta en heltids visstidsanställning en måndag är inte heller bra. En sån vecka anses du ha jobbat deltid, nämligen, eftersom du i samma vecka som du har jobbat din sista dag också har ansökt om ersättning från a-kassan de fyra andra arbetslösa dagarna den veckan. (Enligt a-kassan är en vecka fem dagar lång. Det är i alla fall max antal dagar du kan få ersättning.) Så om du ska sluta din visstidsanställning, se till att du slutar en fredag. Eller allra helst en söndag. 

Man får inte vara idiot om man ska förstå a-kassereglerna… Jag är mer än normalbegåvad enligt tester – och ändå fattar jag ingenting…

Man får inte vara idiot om man ska fatta det här med a-kassereglerna. Jag blir förbannad, för det handlar om skitsummor. Men att dagar försvinner känns inte alls bra och rätt. Nu är reglerna som de är och det är bara att foga sig. Det går ju inte att leva på a-kassan i alla fall, så jag fattar inte varför jag blir så upprörd. Jo, än så länge kan jag betala mina räkningar, men jag kan inte göra nåt mer. Allting utöver det får jag ställa åt sidan – såsom medicin, kontaktlinser, presenter till familjemedlemmar som fyller år. Den 30 september kommer månadens matpeng in på mitt ICA-kort. Till dess ska 120 kronor i kontanter, 170 kronor på ICA-kortet och två bonuskuponger à 25 kronor på ICA räcka till mat. Och det kommer det att göra, det är ju en förmögenhet. Och ja. Jag har kredit på både ICA-kortet och mitt bankkort. Det utnyttjar jag bara i krislägen och nu är det ett sånt – mina linser är slut och mina glasögon funkar typ hemma, men är för svaga.

Och ja just det! Det är ju tur att jag redan har kreditkort! För som arbetssökande får du ju inte ansöka om några nya sådana. Det är du helt utestängd ifrån – vilket ju är korrekt. Hur ska du kunna betala tillbaka det du ”lånar” om du inte har nån inkomst?

Nej, nu är det slut på dagens gnäll. Jag ska utföra lite hushållssysslor och därefter grotta ner mig i tre månader av mitt liv, det vill säga skriva bok. Avslutningsvis blir det dusch och hårtvätt, för nu är vattentrycket bättre.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 18 oktober 2013

Ett inlägg om det som inte händer mig utan runt omkring.

En kylig fredag har blåst igång. Jag tar en tur i cyberspace och kollar läget. Det verkar blåsa där också omkring somliga!..

 

Med på noterna?

Artister hotar stämma musikbolag. Det blåser runt Spotify. Igen. Fast den här gången hotar artister att stämma vissa musikbolag om de inte får högre ersättning för att deras verk kan spelas på Spotify. Musikförbundets jurist Per Herrey driver processen. Vad tycker vi om detta då? Mycket vill ha mer eller helt riktigt? Svårt att ha en åsikt tycker jag som inte vet vad artisterna får för ersättning idag. För övrigt jublar STIM å sin sida åt det nyingångna avtalet med Youtube.

Sömn rensar gifter från hjärnan. Har du funderat på det här med sömn och varför vi sover, egentligen. Varför är människan skapt så att h*n blir trött? Enligt amerikanska sömnforskare har sömn en livsviktig funktion: att rensa hjärnan på giftiga biprodukter. Enligt forskarna har hjärnan en begränsad mängd energi. Ibland måste den stänga för att städa, så att säga. Låter logiskt, tycker jag. Den som vill läsa mer om hjärnan, kan läsa om Susannahs hjärna som blev hennes fiende. Ruggigt!!!

 

Vapen i misshandelsaffär.

Man misshandlad med makrill. Eh… När man läser om mannen som misshandlades med en makrill tror man att man befinner sig i Midsomer county – där sker ju alltid mord på märkliga sätt. Nu överlevde mannen och historien utspelade sig i Sörmland.

Smugglade papegojägg i underkläderna. Folk får ha vad de vill i sina underkläder för mig. Men jag rekommenderar inte att smuggla papegojägg i kalsongerna. Papegojor kan ha starka näbbar och vad som kan hända den som har en snorrkas i kalsipperna då kan man ju bara föreställa sig – och grina illa åt…

14 dåliga vanor som kan kosta dig jobbet. Läs och lär!!! Social kompetens är i vissa fall viktigare än bara kompetens, typ.

 

Försäkringsbolagen är snåla, enligt en oberoende bedömare.

Försäkringsbolagen betalar tillbaka för lite till kunderna. Förra året behöll försäkringsbolagen hela 17 miljarder kronor av premieintäkterna. Och inte ett enda av Sveriges försäkringsbolag betalar tillbaka skäligt mycket till kunderna, enligt en oberoende bedömare. Att premierna är höga vet vi väl alla om, men visste vi detta? Inte jag, i alla fall.

Var socialminister – nu nekas hon äldreboende. Inte heller Gertrud Sigurdsen får komma på hemmet trots att hon både vill och behöver. Sverige, 2013.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Har du gjort nån riktig tabbe på jobbet?

Ett inlägg i vilket Tofflan refererar resultaten av den gångna veckans lilla undersökning.

Arbete ja… För ett tag sen gjorde jag bort mig rejält där. Det var skälet till att jag undrade om du också har gjort bort dig på jobbet – jag ville väl inte känna mig ensam.

Så här fördelade sig de 16 inkomna svaren:

38 procent (sex personer) svarade: Ja, fy te rackarns så pinsamt!

38 procent (sex personer) svarade:  Ja, det har jag säkert, men jag kommer inte på vad just nu.

19 procent (tre personer) svarade: Jaa, det blev total katastrof, med svåra konsekvenser.

Sex procent (en person) svarade: Nej, jag är felfri.

Ingen lämnade nån anonym kommentar.

Agneta kommenterade:

Skrivit kostnadsstället (fem siffror…!) i kolumnen för antal kronor…till en läkare som hade haft beredskap hemma. Han ringde och undrade försynt om det kunde stämma att det var så bra betalt för beredskap, i så fall ville han gärna ha fler pass *haha*, men han misstänkte starkt att det blivit fel. Jag tackade honom ungefär en miljon gånger för att han hörde av sig, och att han genast betalade tillbaka det som var för mycket!

Tofflan kommenterade:

Och vad jag gjorde på jobbet i förra veckan var ju att lägga till en felaktig bokstav i länkadressen – så att länken gick till en sida med lättklädda damer. Men det var faktiskt mest roligt att se på slampor en stund! Dessutom fick jag folk att skratta och det är inte illa pinkat av en Toffla.

SoP kommenterade:

Lite småmissar rent arbetsmässigt, men den värsta var nog social- Jag var ganska nyanställd o jobbade på en mindre avdelning permanent,men fick ibland gå in på ”huvudfabriken” o jobba när nån var sjuk t.ex, o de inte kunde ha maskinen stående still. Det hade nyss varit en personalresa som jag inte varit med på, o en av tjejerna visade foton från resan o festen- vi stod väl tio stycken samlade runt henne o tittade på fotona- plötsligt kommer en bild fram på en kruspermanentad tjej med kolsvarta Kraftigt målade ögonbryn ,turkosblå ögonskugga ända upp till de kolsvarta, o ett chockrosa läppstift o det läppstiftet inramade ett Gapskratt !(av hästmodell) Och jag utbrister, o herre gud, vad är det för ett jevvla åbäke ?? Hör skiftbasens röst bakom mig- ” det är min fru”- tror du jag satt stillsam o tyst i mitt maskinhörn sen…

Stort TACK till dig som deltog i omröstningen! Jag hoppas att du har tid och lust att kolla in den nya frågan, som vanligt här i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi behöver bo…

Är det nånting vi människor behöver så är det att ha nånstans att ta vägen. Nånstans att bo. De hemlösa kan snart se fram emot varmare tider, men de är lik förbannat utan nånstans att ta vägen, att bo. Ett eget hem. Och hur många halvgamla ”barn” bor inte kvar hemma hos mamma och/eller pappa därför att de helt enkelt inte kan bo nån annanstans.? Hur kul är det liksom att vara 25 – 30 bast och vara mambo? Det finns säkert söner och döttrar som tycker att det är livet på en pinne och får full service av sin/a förälder/föräldrar. Men nog vill väl de flesta av oss vara vuxna när vi är vuxna, så att säga?

Vi behöver bo – även om det är på otursnumret 13…

Såväl villapriserna som priserna på bostadsrätter ökar igen. Det beror bland annat på att det fortfarande är så låga räntor, men också på att det är brist på bostäder. Enligt en ledare i lokalblaskan flyttar 35 000 människor till Stockholm varje år – men det byggs bara 8 000 nya lägenheter. Nej, ekvationen går inte ihop alls. Här i Uppsala byggs det visserligen flest hyresrätter i Sverige, sägs det. Det handlar om 1 500 – 2 000 under fyra år. Och det är ju hyresrätter som troligen är mest lockande när man är ung och inte har hunnit spara ihop till grundplåten för en bostadsrätt eller en villa.

Samtidigt som det byggs många nya lägenheter undrar i alla fall jag vem som har råd att bo där. För inte är det just nån ung person eller knappt nån medelinkomsttagare heller, snarare direktörer och dess likar. Såna med månadslöner över 70 papp, liksom.

Bostadsbidrag är det visst bara barnfamiljer som får numera. Så här står det på Försäkaringskassans webbplats:

[…] Barnfamiljer med låga inkomster kan få bostadsbidrag. […]

Men när barnen har blivit vuxna och förväntas ha både egen inkomst och egen bostad – trots att de inte har det – då stryps bostadsbidraget. Och nåde den som har fått 50 kronor för mycket! Det ska betalas tillbaka – med ränta! Strunt samma då om man fortfarande har bostadsbidrag. Har man fått för mycket tidigare år ska man göra rätt för sig. Försäkringskassan ger och Försäkringskassan tar.

Den som lever på sjukersättning eller aktivitetsersättning har inte råd att bo. Bostadsbidrag får man som sagt inte om man inte har barn, men pensionärer, som oftast inte har småbarn, men låga inkomster och dessutom betalar mer i skatt – vem sa att livet är rättvist? – kan ansöka om bostadstillägg hos Pensionsmyndigheten. Alltid något…

Livet är kort.

Read Full Post »

Men hur kunde det bli pengar över, Arbetsförmedlingen???

Nyheter om Arbetsförmedlingen gör att man ofta får ta sig för sin panna. Den senaste nyheten avviker inte… Det har nämligen visat sig att Arbetsförmedlingen har betalat tillbaka nästan 18 miljarder kronor till staten sen 2007. Hur i h-e kan det komma sig när arbetslösheten har legat mellan 6,2 och 8,4 procent (arbetslösa i åldrarna 16 – 64)???

Arbetsförmedlingen har alltså fått en massa pengar som varit avsatta för att få ut arbetslösa i arbete. Men i stället för att använda pengarna har man betalat tillbaka dem till staten. Varför då??? Vem känner inte nån som är arbetslös idag, liksom? Eller som hankar sig fram på tidsbegränsade anställningar? Förra året, till exempel, var 7,6 procent i åldrarna 16 – 64 år arbetslösa. Ändå hade Arbetsförmedlingen ett överskott på 3,1 miljarder. Miljarder. Läs ordet två gånger.

Man Jag blir förbannad! Som arbetslös tvingas man hanka sig fram på en tredjedel av sin lön – det är vad man faktiskt får av sin a-kassa. Och kom inte med några 80 procent, för det stämmer inte. Med en inkomstförsäkring som sades ge detta kom jag upp i knappa 50 procent. Ingen vill eller kan leva så i längden, inte om man är ensamstående utan möjlighet att åka snålskjuts på en make eller maka eller sambo som får lön varje månad.

Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez Svankvist förklarar saken i en artikel i Dagens Nyheter:

Det beror på att prognoserna för arbetslösheten har legat relativt högt, men siffrorna har de facto blivit lägre. Då får man pengar över. Och då ska inte vi göra av med pengarna. Vi ska vara rädda om skattebetalarnas pengar.

Och för en gångs skull nu reagerar en sosse, Ylva Johansson, med vettiga åsikter:

Det är slöseri att inte använda de här pengarna. Man har reglerat insatserna på ett orimligt strikt sätt.

Vänsterpartiets Josefin Brink menar att Arbetsförmedlingen har för lite frihet att använda pengarna efter människors behov. Men arbetsmarknadsministern, moderaten Hillevi Engström, undviker kritiken mot regeringen och Arbetsförmedlingen genom att poängtera att överskott minsann ska betalas tillbaka när prognoserna förändras och att det handlar om att man är rädd om skattebetalarnas pengar.

Men hallå! Prognoserna har visserligen förändrats men 2007 var antalet arbetslösa 6,2 procent, förra året 7,6 procent. För mig är det en försämrad prognos som borde ha inneburit att Arbetsförmedlingen satsade mer pengar på att få ut de arbetslösa i jobb. Eller tänker jag fel???

Read Full Post »

Fuskande män – och en kvinna

Medan jag satt och väntade på att ett möte skulle börja i morse bläddrade jag igenom gårdagens Aftonbladet. Där fanns ett uppslag om bluffare som lurar Försäkringskassan på bidrag. Rullstolsmannen, Pingismannen och Kaninmannen är en trio som i media har utökats till kvartett genom Hamburgerkvinnan.

Kaninmannen?

                                                                                                                                                       Hamburgerkvinnan är misstänkt för att ha lurat till sig fem miljoner i bidrag från Försäkringskassan under sex år. För mig är detta fullständigt obegripligt!  Eller är det så att Försäkringskassan gör skillnad på skit och pannkaka? Nej, jag vill inte tro det. Men… Jag känner en person som har en låg lön och som varit berättigad till bostadsbidrag. Bidragsansökan lämnas in varje senhöst. I den ska man gissa sig till eventuell löneförhöjning under året. Det kan ju vara lite svårt. Och för min bekanting har en mycket liten löneökning gjort att h*n plötsligt är skyldig Försäkringskassan en massa pengar. Eftersom h*n inte har nån hög lön betalar h*n en hundralapp eller så tillbaka till kassan varje månad. Samtidigt som h*n får bidrag, beräknat på en uppskattad årslön för i år. (Återbetalningen gällde ett tidigare år.) Detta innebär för min bekanting en återbetalningstid på, vad var det nu, tolv år… Är det vettigt, det? Jag tycker att det låter som rena snurren!

Det måste finnas ett bättre system att lösa detta. För när det är så här knäppt kan till och med jag nästan förstå att folk bluffar och fuskar. Nästan. Min bekanting fuskar emellertid inte, det vet jag. Däremot har h*n varit ärlig och informerat Försäkringskassan om minsta krona h*n tjänat utöver den gissade årslönen. Det kan inte vara rimligt att ett bidrag ska vara ett fastslaget belopp varje månad för ett år framöver. Varför är det så svårt att genast ändra i utbetalningen om man anmäler ändrad inkomst genast?

Såna här idiotsystem – för jag kan inte kalla dem annat! – skapar fifflare och bluffare. Man undrar hur många som kommer undan. Dessutom förundras jag över hur Hamburgerkvinnan har lyckats bluffa till sig fem miljoner på sex år… Det handlar om över 800 000 kronor om året. Och först nu bli upptäckt, efter sex år – när min bekanting straffas en gång om året… Är det skillnad på skit och pannkaka?..

Bluffarna uppger att de har funktionshinder, skador eller sjukdomar som gör att de inte kan arbeta – och i många fall behöver personlig assistans. Gissningsvis är detta individer som är totalt empatibefriade eftersom de inte fattar att de sabbar för dem som verkligen har funktionshinder och som verkligen behöver både bidrag och assistenter!

Nej, vet ni vad, Rullstolsmannen, Pingismannen, Kaninmannen och Hamburgerkvinnan! Ni får en stor fet bak av mig. För att inte förstår att ert beteende gör att reglerna hårdnar och företeelser som angiveri ökar. Och att de små, de som egentligen har rätt att få hjälp, inte får den. För de är inte tillräckligt friska/funktionshinderlösa/modiga för att att ställa till ett stort hallå…

En svart bak till alla bluffare som sabbar för dem som verkligen behöver bidrag och hjälp från samhället. Skäms!

Read Full Post »

Skillnad på skit och pannkaka: Kvinna kunde inte heller reglerna

Jag blir så arg. Jag blir så arg på dessa som hävdar att Juholt fick ett mediadrev efter sig. Oj, så synd om honom. Neej! Jag kan faktiskt inte tycka det. Jag tycker att den som är ledare för det parti som säger sig representera arbetarna ska kunna regler som man själv är med och bestämmer om. Och man ska föregå med gott exempel.

Ännu argare blir jag när jag läser i Byhålebladet om en kvinna som

[…] lurade […]

sin a-kassa på pengar. Hela 17 000 kronor. Hon fick nämligen studieLÅN (lån ska väl betalas tillbaka???) och a-kassa samtidigt och det går inte för sig i Sverige. Nej hon är bidragsfuskare, enligt artikeln. Brottet hon är misstänkt för begicks förra året.

En stilla undran:

Varför blir en kvinna åtalad för att ha ”fuskat” till sig 17 000 kronor, men inte Håkan Juholt som försökte fuska med 160 000 kronor?

För övrigt kunde Juholt betala tillbaka pengarna hur lätt som helst. Det säger väl en del om hans ekonomi. En kvinna som har studieLÅN och samtidigt a-kassa har troligen inte 17 000 kronor att betala tillbaka.

Snacka om att göra skillnad på skit och pannkaka. Det kan ju inte bli annat än en svart bak, eller hur?

En kvinna ”fuskade” med 17 000 kronor och åtalas. Håkan Juholt fuskade med 160 000 kronor och slipper åtal. En solklar svart bak!

Read Full Post »

Det här med politikerförtroende/-förakt…

Det går inte att lämna sosseledaren Juholts knäpperier obloggade om på en blogg nära dig. Kort och koncist: jag förstår inte hur man kan göra som Juholt som så sent som i onsdags la fram miljonförslag om hur man ska komma till rätta med bidragsfusket. En partiledare, oavsett partipolitisk hemvist, ska föregå med gott exempel, det är min bestämda åsikt och ingen eller inget kan rubba den.

Jag tycker ärligt talat att det inte räcker med en ursäkt och att berätta att han redan har betalat tillbaka de      160 000 kronor han har lurat staten på. För Håkan Juholt är en del av staten, han är en del av det demokratiska system vi har i Sverige. En del av det system som bestämmer vilka lagar vi ska ha i det här landet. Att då säga att man inte känner till vilka regler som gäller – detta trots att han ”blivit varnad” redan 2009 – är ju bara så idiotiskt!

Juholt är inte den enda politikern som kör med dubbelmoral. Mona Sahlin gjorde det – och vi är många som minns Tobleroneaffären när den stackars människan (ja, jag kan inte låta bli att tycka lite synd om henne!) köpte en chokladbit och lät staten betala för det. Fast sen visade det sig ju att det handlade om lite mer än bara en chokladbit. Det handlade om privata inköp för 53 274 rättelse: 53 174 kronor. Sen var ju Mona Sahlin väldigt slarvig med att betala sina räkningar. All möjlig skit drogs fram om henne kring mitten av 1990-talet. Var det nån mer än jag som undrade varför hennes man inte betalade dagisräkningarna? Varför var det bara hans hustrus fel att dessa inte blev betalda?

Men sossarna är inte de enda politiker som kör dubbelt. Andra sidan kan också. En blivande minister hade använt svart arbetskraft, en annan hade inte betalat sin TV-licens. Den förra var minister i åtta dagar, den senare  i hela tio dagar innan de avgick.

Uppdaterat: Dagens Nyheter har grävt fram några till som har varit dubbelmoralister!

Varför denna skillnad? Varför avgår kvinnorna och männen sitter kvar? Jag kan inte annat än hoppas att Håkan Juholt noga funderar över sin framtid.

Nu vill jag slutligen tillägga att det också finns duktiga och ärliga politiker som arbetar hårt och som följer de lagar och regler de är med om att instifta. Man kan inte generalisera och säga att alla politiker är oärliga puckon.

Men faktum är att när man tjänar så bra som en politiker gör och när man dessutom är med och sätter lagar för vårt land då har man också ett extra ansvar, tycker jag. Den politiker som säger sig företräda de som har det sämst ställt i landet, de så kallade arbetarna, borde känna ännu lite mer ansvar. Att ni inte skäms, ni som fifflar! Det kan ju inte bli annat än en utdelning av en fet, svart bak!

En svart bak till alla fifflande, dubbelmoraliska politiker i vårt land!

                                                                                                                                                                 Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt.

Read Full Post »